🎗Jag har gått och pratat med olika former av terapeuter i olika perioder av mitt vuxna liv. Den jag går till nu är via företagshälsovården och jag började gå till henne 2017 när jag krisade över jobbet. Jag har gått till henne mer och mindre ofta beroende på livet runtomkring och är så glad att jag fått så bra kontakt med henne – det kan ju verkligen vara olika det där hur bra man klickar men henne har jag fått så mycket hjälp av.
🔶️Meditation hittade jag typ i våras och har gjort regelbundet sen dess, inte exakt varje dag men väldigt ofta. Jag kör på guidade meditationer med ”Yoga with Adriene” (gör hennes yogapass också), hon har dels en app och dels flera videos på Youtube. Hon pratar på engelska men jag tror att hennes meditationspass ändå kan passa för många då det är relativt enkla instruktioner och främst går ut på att hålla fokus på andningen. De flesta av hennes pass är runt 10 minuter vilket har varit till hjälp för mig för att faktiskt ta mig tiden att sätta mig och göra det. Ibland kan jag faktiskt längta efter att sätta mig en stund, hehe. Det kan verka flummigt men det kan hända spännande saker när man får sitta med sig själv en stund, fokusera på andningen och låta vad som än kommer fram komma fram.
⚜Podden har jag lyssnat till från och till sen några år tillbaka, det var en kollega som tipsade om den. Hon som har den är en amerikansk feministisk livscoach, vilket ger en rätt intressant blandning då hon ser strukturella ojämlikheter men pratar om individuella strategier för att hantera olika saker. Hennes grundtanke handlar mycket om våra egna tankemönster och hur våra tankar påverkar våra känslor och handlingar. Dock utan (tack och lov!) att mena typ ”tänk bara positivt så löser sig allt!!” vilket jag är väldigt skeptisk till. Hon ser istället att alla känslor får finnas, ibland behöver finnas, men att vi kan göra mer medvetna val kring hur vi vill tänka (och känna) om olika saker. Finns mycket tänkvärt där, tycker jag!
Och ett bonustips – dansa! Jag och en doktorandkollega (som på kort tid blivit en av mina bästa vänner) har börjat ta danspauser när vi jobbar (och när vi är lediga), dels som ett sätt att faktiskt ta pauser från jobbandet, dels som ett sätt att få energi och/eller få utlopp för olika känslor. Och vi brukar skicka korta videoklipp av oss själva när vi dansar haha, för att göra den andra på lite bättre humör också! Himla härlig grej men som också har fått en djupare innebörd för mig. Det är som att det representerar min utveckling till att parallellt ta mig själv på mindre allvar och samtidigt ta mina behov på större allvar, och mer och mer fokusera på vad som får mig att må bra i livet ♥️
Are you new to blogging, and do you want step-by-step guidance on how to publish and grow your blog? Learn more about our new Blogging for Beginners course and get 50% off through December 10th.
WordPress.com is excited to announce our newest offering: a course just for beginning bloggers where you’ll learn everything you need to know about blogging from the most trusted experts in the industry. We have helped millions of blogs get up and running, we know what works, and we want you to to know everything we know. This course provides all the fundamental skills and inspiration you need to get your blog started, an interactive community forum, and content updated annually.
För exakt ett år sen vaknade jag på morgonen av att vattnet gick. 4 veckor innan beräknad födsel och jag blev rätt så chockad där på morgonkvisten..! Även om jag rent rationellt hade tänkt mycket på att det kan dra igång tidigare än beräknat så var min instinktiva känsla där och då ”Nej! Jag är inte redo än..!” Men, under de närmsta timmarna landar jag i läget, och känner snarare ett lugn och en öppenhet inför det som komma skall.
Det här var en tisdagsmorgon, jag och Daniel sov över på BB den natten men jag hade inga värkar och vi fick åka hem dagen efter. Under onsdagseftermiddagen kom värkarna och ökade rejält under kvällen, vid 22 på onsdagen åkte vi in, och några timmar senare, kl 3.30 under natten mellan onsdag och torsdag kom han äntligen ♥️
Jag tycker att graviditeten och förlossningen känns som att det var längesen, däremot känns det som att jag inte helt hängt med i att Ebbe blir ett helt år om två dagar..!
Jag kom nyss till mammas lägenhet. Själv, och mamma är hos min syster några dagar. Det är tyst. Stilla. Jag har tända ljus. Jag kan bestämma exakt vad jag vill göra och sedan göra det helt utan avbrott. Jag kommer få sova hela natten utan avbrott. Aaaaah..!
Nöjd ✌
Hehe märks det att någon har lite sömnbrist kanske..? Efter att jag var i stugan i början av månaden med några kollegor så sov faktiskt Ebbe hela nätter flera nätter sen (dock med supertuffa kvällar där han kunde vara vaken igen typ 2-3h efter att ha sovit en stund efter nattning). Men, sen började han vakna på nätterna igen… och det har varit en del nätter där hans uppvak har kombinerats med tex sena kvällar och tidiga mornar för mig, och några dagar med migrän, så det har varit rätt tufft igen… så inatt tar Daniel Ebbe och Oskar sover hos min pappa. Och så får vi hoppas att Ebbe kan påminnas om hur skönt det var att sova hela nätter, att han inte behöver vakna..! Och annars får vi fortsätta jobba på det när både jag och Daniel är hemma… men, vi börjar med den här natten..!
För en vecka sen, onsdag förmiddag, plockade jag upp två av mina närmsta doktorandkollegor och tog med dom till stugan, där ytterligare en doktorandkollega som bor och jobbar i Östersund joinade. Sen var vi där till fredag eftermiddag, och hade så bra dagar..! Det är så himla fint att ha kollegor som jag också ser som nära vänner, där vi kan prata öppet både om våra jobb och livet utöver jobbet. Vi fyra har till och med skrivit ett bok-kapitel tillsammans om just detta, om den relation vi byggt upp tillsammans och hur det stöd vi ger varandra både i jobbet och i livet i stort utvecklar oss både professionellt och som människor och är ett sätt att ge stöd som behövs idag, där mycket (i våra arbetsliv) handlar om individuella prestationer, konkurrens, prestationer osv osv… Dagarna innan vi åkte till stugan skickade vi in det sista utkastet på kapitlet, planen är att boken ska publiceras under nästa år! Det firades såklart, med bubbel på klipphällarna nedanför stugan..!
Och Lisa från Östersund hade med sin hund, en så otroligt lugn och gosig hund, som till och med fick mig att börja leka med tanken på att kanske ha hund en dag ändå..!
Utöver detta bestod våra dagar av att jobba, äta gott, dricka gott, prata prata prata, hundpromenad, nakenbad, lugna mornar och lite sena kvällar…
Vi har ju en otrolig lyx i vårt jobb at vi lägger upp våra jobb-tider precis som vi själva vill, och kan ofta också jobba från andra platser än kontoret (särskilt nu i Corona-tider). Detta kan dock också leda till stress eftersom det kan vara svårt att avgöra när man är ”klar” för dagen/veckan/året, och verkligen känna sig ledig. Mycket därför har jag försökt hålla mig rätt mycket till ”kontors-tider” för egen del, för att då lättare ha samvete att känna mig helt ledig på kvällar, helger, semestrar osv. Sen har det varit perioder när jag har behövt jobba extra mycket men då har jag också försökt ”ta ut” den tiden vid andra tillfällen istället. Men, ju mer jag nu kommit in i jobbet, tycker att det är kul, känner mig tryggare med att kunna avgöra vad det är jag vill göra, vad jag vill få sagt, vad som är bra nog osv, så vill jag också bli mer flexibel med hur jag ser på min arbetstid. Att kunna börja lite senare på dagarna ibland, och att då istället kanske sitta ibland på kvällarna, när det funkar med livet i övrigt. Att jobba lite mer i vissa perioder och sedan medvetet ta det lugnare andra perioder. Att passa på att sitta på andra ställen och jobba. Och, som vi gjorde nu, ingen ställde någon klocka utan alla vaknade nån gång vid 9-10 och sen tog vi dagen efter det – riktigt så kommer jag dock inte kunna göra om jag är själv, då lär jag väl sova till 14 igen, haha, men mer känslan av att liksom inte jämt ställa klockan på 6 när jag egentligen kan vara mer flexibel med mina tider..! Och att tänka mer på intensitetsnivå än exakta timmar… En vecka kanske jag får jättemycket gjort för att jag är i ett ”flow”, har mycket tid till att skriva och verkligen får ur mig sånt jag vill få fram, men jag kanske inte sitter 8h/dag utan mindre än så. Och i slutändan är det ju liksom textmängd och kvaliten som är det som kommer visa när jag till slut en dag (förhoppningsvis) blir klar, inte att jag suttit exakt antal timmar som jag ”ska”..! Det viktigaste tänker jag är att se till att jag i stort mår bra, känner en balans själv, ser till att ge mig tid för återhämtning, inte ställer för stora krav på mig själv osv osv.
Men tex, första morgonen i stugan, jag sov visserligen rätt dåligt den natten men vaknade först vid 9 på morgonen när Lisa skulle på morgonpromenad med Possum… och då bestämde jag mig för att ta en lugn start på dagen. Så jag gick ner till bryggan och satte mig med en av Adrienes guidade meditationer i lurarna, och sen, efter en stunds fundering, hoppade jag ur kläderna och i vattnet ocg tog en morgon-sim. Så skön start på dagen!
Så, även om det inte går att börja varje morgon såhär, och synnerligen inte nu när barnen är små, så försöker jag ta med mig inställningen lite, flexibiliteten med min tid, att allt inte behöver vara så schema-styrt när jag nu har de förutsättningar jag har, och att i största allmänhet lyssna mer inåt och utgå från mina behov, i stort och smått… jag har också mer och mer, efter de här dagarna i stugan och efter ett par gånger i sommar då vi familjen varit i stugan lite fler dagar än vi brukar, blivit sugen på att vara i stugan mer, både oftare och fler dagar i sträck..! Att ta vara på tiden på det sättet, både nu under min föräldraledighet och sen när jag jobbar och Daniel är hemma (pga föräldraledighet och/eller uppsägningstid, det är ju ett kapitel för sig som fortfarande är rätt oklart, när nu Ortviken framöver ska stänga ner och hur det faktiskt kommer bli då för Daniel), och förhoppningsvis även längre framöver också, men det beror ju helt på vilka förutsättningar vi kommer ha då..!
Igår, efter en natt där Ebbe vaknat till flera flera gånger så kände jag bara Nej, nu vill jag sova..! Han ammar/snuttar fortfarande på nätterna. Jag har varit tjurig den här gången med att jag inte vill att vi ger flaska jätteofta för jag har velat att amningen ska fortsätta så bra som den gjort, efter att det med Oskar blev övergång till ersättning lite snabbare än jag egentligen ville (skrev lite om det här). Vi ger flaska ibland med utpumpad bröstmjölk, ibland blandad med välling, men jag har velat amma till största del. Och det har funkat så bra – men har också gjort att jag har tagit typ alla nätter. Och han är ju snart 11 månader nu(!) så han behöver ju rent näringsmässigt inte äta längre på nätterna. Men jag har inte tagit den kampen än. Dels har det ibland varit bättre nätter där han några gånger har sovit hela natten, några gånger har sovit till typ 5, ätit och sen somnat om och sovit några timmar till. Och då har jag varje gång tänkt att Jamen nu, nu vänder det, nu blir det här hans nya mönster! Men sen har det blivit struligare nätter igen med flera uppvak, kortare eller längre stunder… först har jag då tänkt att det bara är undantag och att han snart ska återgå till det där bättre mönstret… Men sen har jag fått inse att det är de bra nätterna som varit undantagen, hehe. Sen har det också varit olika omständigheter som gjort att jag tänkt att det är skälen till varför han vaknat till flera gånger – tänder på gång, väldigt varma dagar så kanske behöver extra vätska, förkylning, osv osv. Men, nu tänker jag att det börjar vara dags att försöka göra något åt de här nätterna..!
Planen från början var att jag ska åka till stugan ett par nätter den här veckan med några doktorand-kollegor för att jobba. Tanken var då att Oskar skulle sova varsin natt hos sin mormor och morfar, så kunde Daniel fokusera helt på att ta Ebbe på nätterna. Men i helgen blev Oskar förkyld och är fortfarande hostig och snorig, så, då kan han ju inte vara med någon annan… Men Daniel ställde in sig på att ta båda. Men så igår när det hade varit ännu en tuff natt så bestämde jag mig för att försöka få en natts ordentlig sömn. Det slutade med att jag och Oskar åkte till mammas lägenhet – mamma är hos sin kusin i Vigge så lägenheten är tom – och så sov vi här inatt. Mysigt också att få tid bara vi två! Vi hade en lugn och mysig kväll igår, med take away-burgare, spel och pussel och Kalle och chokladfabriken på Netflix ❤️
Vi somnade vid 22.30, och Oskar som alltid sover med oss hemma somnade till och med själv på en egen madrass, ”så brukar jag göra när jag sover hos mormor”! Nån gång innan 6 vaknade han och kom upp till mig men somnade om efter en stund. Jag låg kvar lite men kunde inte somna om, så vid 6.30 gick jag upp. Men då hade jag i alla fall fått ca 7h sammanhållen sömn, så skönt! Och det är rätt skönt med tid för sig själv också… jag gjorde lite te och rostmackor och satte mig sen med några sista justeringar med en jobb-text som har deadline idag..! Det är ett bok-kapitel som jag och kollegorna som ska med till stugan skrivit tillsammans, och idag är deadline för absolut sista inskicket..! Oskar vaknade nyss, vid 8.30, så nu ska vi ta lite mer frukost och sen åka hem igen. Så så tacksam för att mamma har den här lägenheten och att det passade bra att vi kunde låna den inatt, och att jag fick dom här timmarna med sömn. Jag har inte fått nån rapport från Daniel än, så återstår att se hur han haft det..!
Stugan, vad du ger mig mycket. (Tack svärfar Curt för att du byggde den, då för ett antal år sen..! ♥️)
Det har varit några intensiva dagar här där jag har lagt tid på både jobb och Rädda Barnen, med en deadline och ett videomöte+förberedelser som båda krävt tid och fokus. Det har känts jobbigt att inte kunna vara 100% närvarande i familjen, men jag har försökt acceptera att livet ibland kör ihop sig, att det går inte att planera allt så att det alltid är full balans – kanske till och med att syftet inte ens är att försöka få till konstant balans..? Kanske handlar det om att göra vad man kan för att må så bra som möjligt – vilket för mig visserligen oftast innebär att se till att jag har tid för saker och försöka undvika att det kör ihop sig med mycket samtidigt… men att livet liksom är att uppleva allt som händer. Att det inte har blivit något ”fel” när man upplever att det kör ihop sig. Att ibland har jag flera åtaganden plus sömnbrist plus barn som inte sover som jag hoppats, och det är också att uppleva livet, det är inte att jag har misslyckats med min planering och blir bitter över att jag sitter med jobb och Rädda Barnen både på dagtid och då inte är med familjen, och till sent på kvällen och då inte sover istället…
Det är också att njuta av att jobba med en härlig utsikt…Och att ta ett höstigt och så skönt kvällsdopp…
Och alla stunder mellan åtaganden med finurliga samtal med Oskar och bus och gos med Ebbe ♥️ Och att få nån stund här och där när barnen är nöjda och att Daniel och jag faktiskt kan prata klart om något..! Hehe småbarnsårens konstanta avbrott… Och att Oskar kommer få höra sin mamma berätta att hon är stolt över den där texten som hon har suttit så mycket med de här dagarna – min första ”officiella” text som faktiskt kommer läsas av andra och finnas tillgänglig..! Det finns ett värde i det också tänker jag, att han får se andra sidor hos mig utöver att vara mamma…
Imorgon åker vi hem igen och veckan fortsätter med åtaganden för både mig och Daniel. Och sedan kommer förhoppningsvis lugnare perioder. Och så fortsätter det så. Livet.
(Och nu kanske Ebbe snart har somnat om efter lite natt-snuttande så att jag också kan få några timmars sömn… men jag fick sovmorgon imorse, först när Daniel tog barnen och sen kunde jag sova vidare en stund när Ebbe ammat och somnat för sin första vila… så skönt. Så nu känner jag ingen sömnstress utan ska passa på att njuta av en läs-stund istället…)
Förra sommaren var tuff på många sätt – under några veckor gick pappas sambo hastigt bort, en familjemedlem mådde dåligt, jag hade jobb att göra, och saker var tufft i min och Daniels relation. Under hösten jobbade Daniel och jag vidare med de sakerna och vi har utvecklats båda två, lärt oss saker om oss själva och varandra, och vår relation blev på många sätt bättre. Vilket jag tyckte kändes rätt häftigt, att vi fortfarande efter 10 år kan utvecklas tillsammans…
Den här sommaren började väldigt bra för min del – föräldraledig i ett högsommarvarmt juni, med flera dagar på stranden och bara hemma, jag njöt så av strand, bad och altanhäng med barnen ❤ Sen blev det tufft igen, i relationen, på olika sätt. Och som en följd av allt som hände så började jag, under loppet av bara några dagar, se på mig själv och vissa av mina personlighetsdrag på ett nytt sätt, jag började omvärdera sidor och se att sådant som jag bara sett som positivt och fina sidor ibland inte alls är något som gagnar mig – ibland snarare tvärtom. Det har lett till att jag är mitt i en rätt stor utvecklingsprocess – att efter 35 år börja omvärdera sidor man haft med sig hela livet, och tidigare sett som positiva, det är inte det enklaste..! Samtidigt som jag känner att jag utvecklas till att bli än mer trygg i mig själv.
Samtidigt som allt det här händer så har jag dessutom knappt sovit en hel natt sen Ebbe kom, för snart 10 månader sen… Lyckligtvis verkar han ha fått familjens morgontrött-gener och sover ofta till runt 9 på morgonen vilket jag är så tacksam för och hoppas att det håller i sig..! Så det blir ju oftast ändå en del timmar sammanlagt, men jag har nog snittat totalt max 5-6h/natt ett bra tag nu, ibland mindre, ibland lite mer, med uppvak på allt ifrån några minuter till 1-2h innan både Ebbe och jag somnat om igen… vilket inte ger den bästa grunden till att gå igenom en typ helrenovering av sitt inre..! Men Ebbes sömn går ändå åt rätt håll, sen ett par månader tillbaka somnar han vid 19.30-20 på kvällarna. Däremot vaknar han oftast till några gånger under kvällen och 1-3 gånger under nätterna… ibland räcker det att gå runt med honom i famnen eller sjalen (men det kan ta en stund ibland, 20-30 min innan han somnar om… men ibland bara ett par minuter), men ibland duger inte det så då får han amma. Och ofta är det runt 5-tiden som han brukar äta och somna om och sen sova flera timmar, och då är jag helt okej med att han äter istället för att göra morgon, även om han egentligen kanske inte behöver det målet..! Eller så är han lite hungrig då. Allt sånt här ändras ju konstant och beror också mycket på hur mycket ork och energi man själv har att ta tag i olika rutiner, just nu är jag mest glad att vi ändå går åt rätt håll..! Mycket blev bättre när han började äta ”på riktigt” strax innan 9 månader och faktiskt fick i sig och svalde istället för att mest bara smaka och spotta ut (vi har i huvudsak följt så kallad BLW-metod som går ut på att man ger barnet bitar av all möjlig olika mat som barnet själv kan ta till munnen, och sen får styra själv när den börjar äta mer och mer), så nu får han tex kvällsfika innan vi går upp på kvällen och sen ammar han lite och somnar vid bröstet. Det är mycket kvällsfikat som gjort att han står sig och sover bättre och äter mindre på nätterna.
För att underlätta för mig själv under den här tiden så funderar jag mycket över hur jag vill ha det i min vardag, hur jag ska prioritera olika saker. Det finns så mycket jag vill göra och många jag vill träffa, och jag märker att kombinationen sömnbrist+understimulerad mentalt pga inte så mycket jobb får min hjärna att gå på högvarv ibland – jag har nog aldrig tidigare haft så mycket tankar och idéer om renovering, inredning och saker jag vill fixa hemma (och ska jag leka hobby-psykolog är det ibland säkert också nån slags flykt; om det är lite kaos i livet kan jag i alla fall få (känslan av) lite lugn och kontroll och synbara resultat genom att sortera och strukturera upp den där jäkla bokhyllan, typ..!). Men samtidigt gör sömnbristen och viljan att vara en närvarande mamma med mycket tid med barnen att jag inte kan/vill lägga tillräckligt med tid på alla idéer..! Så, prioritera. Och just nu är det mycket back to basic som jag försöker förhålla mig till. Med risk för att låta som en nyfrälst flummis så har jag (åter)upptäckt yoga och meditation, och insett att det ger mig så mycket. En av sommarens bästa stunder inom den kategorin var när jag efter kl 22 en kväll i stugan gick ner och gjorde yoga på bryggan. Alltså, det var magiskt. Efteråt så Daniel ”Det lyser om dig..!”, och det säger en del, efter några tuffa nätter och (för en småbarnsförälder) sent på kvällen..!
Sen är det en svår balans med att träffa andra vs vara själv/med familjen. Det ger så mycket att träffa vänner och även mina föräldrar osv, men just nu har jag dragit ner lite på sånt och framförallt insett att jag inte kan planera så långt i förväg, utan få ta saker lite mer spontant, beroende både på nattsömn och hur jag mår i mig själv.
Så, just nu är livet mycket att
🍀ta dagen som den kommer, utgå från min egen ork och energi
🍀försöka få in yoga/meditation/löpturer (och träning för Daniel)
🍀försöka vara förutseende med handling och matplanering, särskilt nu när Daniel börjat jobba
🍀dra ner på att-göra-listor och projekt, att göra något om tillfället infinner sig men inte ha långa listor för varje vecka
🍀mer närvaro-mindre skärm. Det här började jag med tidigare i sommar och det är så skönt..! Jag insåg att jag inte ville lägga så mycket uppmärksamhet på sociala medier, och frågade mig ”vad är det som stannar kvar hos mig, som ger mig något utöver att vara ett tidsfördriv i stunden?”. Sociala medier som tidsfördriv är inte nödvändigtvis nåt negativt som jag ser det, men jag kände att just nu vill jag inte lägga lika mycket uppmärksamhet där som jag brukar. Så jag avinstallerade Instagram och Facebook från telefonen (har dock kvar mina konton och går in ibland, så inte helt hardcore, hehe) och avföljde flera bloggar som jag brukade läsa, behöll bara ett par stycken i min lista, några som brukar ge mig nya tankar och perspektiv. Och mer och mer stänger jag ner eller lämnar telefonen i ett annat rum när jag går och lägger mig. Jag trodde att jag skulle känna typ FOMO och tycka att jag missar massa saker, men, det känns bara skönt. Det som är svårast på kvällarna är om jag vill lyssna på något för att somna/somna om, vilket jag brukar göra om jag har svårt att somna… men bara att aktivera ”stör ej”-läge och inte få några notiser hjälper till.
🍀aktivt uppmärksamma sådant jag är tacksam för
🍀lyssna på mina behov och genomföra sånt som är möjligt, smått som stort, och inte lyssna till hjärnspöken som säger att det är att vara självisk…
🍀låta alla möjliga humör och känslolägen få ta plats och uttryckas
🍀aktivt se till att göra något varje dag som jag njuter av – igen, smått som stort, allt från en kopp gott te, ett träningspass, sjunga med till musik på hög nivå, bada i havet, osv osv. Men att göra det med medvetenhet.
Efter ett kallt dopp i stugan, men, jag njöt! 100% äkta känsla i bilden…
Livet är inte lätt och jag tycker inte att det är målet heller. Livet är upplevelser, förändring, utveckling, det är sånt som gör det intressant, och ger ett djup… men det får inte heller vara för mycket av det tuffa. Det är väl mycket därför jag försöker göra mer medvetna val även i det lilla i vardagen, när det händer många stora saker som jag inte kan påverka eller styra över. Som att, efter att ha nattat Ebbe, sätta mig under en filt i soffan på altanen, meditera med Adriene, och sedan sitta kvar, skriva av mig här, och plötsligt få se ett rådjur gå förbi på tomten…
Och passande nog är nu batteriet snart slut på telefonen, så nu är det tillbaka till mer närvaro-mindre skärm, innan nattning av mig själv..!
Juni har ju verkligen levererat väder-mässigt! Från i princip vårvinter november-maj här hos oss så kom sommaren över en natt när juni kom. Jag njuter SÅ av värmen. Och av att bada! Jag har badat alla gånger vi varit till stranden, och det är inte alltid jag gjort det tidigare, eller njutit av det på det sätt jag gör nu..! Dels är det säkerligen varmare i havet nu än vad det brukar vara – definitivt varmare än vad det brukar vara i juni, och kanske även varmare än vad det kan vara här en hel sommar ibland… Men, jag tror också att min inställning och uppskattning har ändrats. Jag ser fram emot svalkan långt i förväg, och andas mig igenom när det känns sådär lite för kallt fram till att man doppar sig. Och sen njuter jag så av frihetskänslan att bara simma runt. Kanske en kombination av att vara helt själv en stund, och en uppskattning av att ha en kropp som kan röra sig fritt och på det sätt jag vill. På samma sätt som jag kan få riktiga endorfinkickar när jag är ute på löp-turer. Och jag känner allt extra mycket efter graviditeten med Ebbe. Den var mycket tyngre och mer begränsande än med Oskar. Även om jag kände mig tung med Oskar så påverkades jag inte alls på samma sätt, hade inte ont eller blev likalångsam, tyckte inte att det var jobbigt på samma sätt. (Under hösten, de sista månaderna innan Ebbe kom, kunde jag ibland skicka ett mail till en kollega som satt längre ner i min korridor och fråga om hon var på jobbet och om hon skulle gå och fika, bara för att det kändes alldeles för jobbigt att gå dit och fråga och sen gå tillbaka till fika-rummet, som ligger alldeles utanför mitt rum… då är det jobbigt att gå..!) Så nu njuter och uppskattar jag verkligen sånt som är så lätt att ta för givet – att kroppen fungerar, att den kan röra sig som jag vill, att den orkar med… Så kanske är det också det som gör att jag tar alla chanser jag får till utomhusbad! Och inser lyxen med att bo på en ö och vid en kuststad med flertalet fina stränder vid såväl hav som sjöar alldeles i närheten…
Som i denna sjö idag, i en del av paradiset Vigge, där min mammas kusin bor
Det blev en väldigt fin kväll ikväll..! Både Daniel och jag upplevde Oskar som lite extra stojjig under eftermiddagen, och Daniel skulle åka och handla så jag var hemma med barnen efter middagen. Tidigare idag var vi på IKEA och Oskar såg en matsäckslåda i form av en hund som han gärna ville ha, så vi köpte den, och då efter maten när jag gärna ville aktivera honom föreslog jag en utflykt till ”skogen” (elljusspåret) med sparkcykel och nåt att äta i nya lådan. Oskar var på idén – om vi tog med chokladbollar, vilket vi inte hade, så vi kompromissade med ett gäng bitar från en chokladkaka, hehe… Min tanke var att ta med hans nya sparkcykel och träna lite med den, men det ville han inte, han vill träna mer på altanen först. Men han har en till, lite mindre och enklare, så den tog vi! Och så Ebbe i vagnen. Lite vansklig utflykt då Ebbe började bli trött och Oskar lätt hade kunnat bestämma sig för att han plötsligt inte vill sparka mer och så får man ta den fighten, men vi testade, och det blev väldigt mysigt..!
Det är inte många hundra meter från oss till spåret men det tar ju sin lilla tid ändå när det är en 4-åring som styr, men poängen var ju att ha en mysig utflykt så jag andades och tog det i hans takt, och tack och lov så var Ebbe nöjd mest hela tiden… Och Oskar delade chokladen jämnt mellan honom och mig, så gulligt. Och det var så härligt att gå där och höra Oskars tankar, höra honom berätta om att de varit där med förskolan och vad de gjorde då (”Jag och mina kompisar…” ❤), och se hur Ebbe börjar skratta så fort Oskar vänder sig mot honom och säger något..!
Sen på vägen hem blev Oskar sugen på att gå till en lekpark på andra sidan vägen från oss, men det började bli sent och det var dags för Ebbe att lägga sig… Men det slutade med bra timing där Daniel kom hem från affären och kom och mötte upp oss, så gick han och Oskar till lekparken en kort stund och jag gick hem med Ebbe. Oskar är ändå ledig imorgon och nu är det ju de här härliga ljusa försommar-kvällarna (solen tittade fram då efter en helt gråmulen dag), då får man passa på..!
En fin kväll med mina två barn ❤❤ Jag tänkte på det häromdagen, hur glad jag är inte bara för att vi hade turen att få två barn, men också hur fint det är att ha få gett dom ett syskon… Jag hoppas verkligen att dom kommer ha en fin relation livet igenom.
På tal om det som händer i världen nu, med upploppen i USA pga rasismen och (polis)våldet mot svarta, just nu uppmärksammat pga att George Floyd dog efter skador han fick av polisens våld.
Oavsett hur vi själva ser på världen och våra värderingar, så genomsyras världen och vi själva av rasism. Som vit tänker man kanske oftast inte på det – och just det är ju en del av grejen. Vi behöver inte tänka på det för vi riskerar inte att utsättas för fördomar, diskriminering eller våld. Om man som vit aktivt vill bidra till en mindre rasistisk värld behöver man vara just aktiv. Inte alltid lätt, men de som lever i det dagligen kan inte välja eller välja bort att möta det jobbiga… Jag kan definitivt göra mer själv. Jag vet att jag har sagt saker som jag sen insett var problematiska. Och det är många gånger som jag inte funnit mig snabbt nog och ifrågasatt en viss typ av kommentar, tex, men det man alltid kan säga när det är något man inte håller med om är Hur menar du nu? eller bara Det där håller jag inte med om. Man behöver inte ha alla svar, fakta och argument redo, det viktigaste i såna situationer tänker jag är att i alla fall markera. Även om det blir obekvämt. Särskilt om det blir obekvämt. Ja, det är jobbigt! Jag tränar på det. (Och det gäller ju såklart inte bara rasistiska kommentarer utan allt som man reagerar på) Det kan ju också vara att man vet att personen inte menar nåt illa. Men man behöver ju inte bli arg, man kan ju ställa en ärligt undrande fråga.
Den här bilden som jag hittade på Instagram tog upp bra punkter:
Och som förälder: prata med sina barn. Man behöver inte göra en stor grej av det. Ett bra sätt att prata om orättvisor som jag fått tips om från andra är att säga något i stil med ”vet du, vissa personer tror att XX (bara tjejer kan ha rosa på sig, att om man har en mörkare hudfärg är man på ett visst sätt, om man kommer från ett annat land ska man inte bo i Sverige, eller vad det nu kan handla om), men det stämmer inte. Men alla har inte lärt sig att det inte är så, eller så tycker dom på ett annat sätt. För mig är det självklart att…”. Anpassat till barnets nivå, och man kan ju bygga på med exempel från både nutid och historia om man vill.
Häromveckan hittade Oskar en docka jag köpt till honom när han var liten, och jag frågade vad han tyckte att den skulle heta. ”Bajs, för den är brun!” Instinkten var att säga ifrån och bara säga Men, så säger man inte!! Men jag hann tänka efter och inse att 1. Det mesta han pratar om just nu kopplar han till bajs och prutt 2. Han lägger ingen värdering i det. Så istället pratade jag med honom om det, att alla hudfärger ser olika ut, precis som att alla har olika hårfärg, och att det inte är kul att höra att man ser ut som bajs. Han skulle nog inte tycka att det var kul om jag sa att hans hår ser ut som kiss, och jag skulle inte bli glad om han sa att mitt hår såg ut som bajs (”Det skulle jag aldrig säga mamma” ❤). Några dagar senare frågade jag igen vad han tyckte att dockan skulle heta – ”Ebbe, som lillebror”. Det var bättre…
