En sommar i utveckling

Förra sommaren var tuff på många sätt – under några veckor gick pappas sambo hastigt bort, en familjemedlem mådde dåligt, jag hade jobb att göra, och saker var tufft i min och Daniels relation. Under hösten jobbade Daniel och jag vidare med de sakerna och vi har utvecklats båda två, lärt oss saker om oss själva och varandra, och vår relation blev på många sätt bättre. Vilket jag tyckte kändes rätt häftigt, att vi fortfarande efter 10 år kan utvecklas tillsammans…

Den här sommaren började väldigt bra för min del – föräldraledig i ett högsommarvarmt juni, med flera dagar på stranden och bara hemma, jag njöt så av strand, bad och altanhäng med barnen ❤ Sen blev det tufft igen, i relationen, på olika sätt. Och som en följd av allt som hände så började jag, under loppet av bara några dagar, se på mig själv och vissa av mina personlighetsdrag på ett nytt sätt, jag började omvärdera sidor och se att sådant som jag bara sett som positivt och fina sidor ibland inte alls är något som gagnar mig – ibland snarare tvärtom. Det har lett till att jag är mitt i en rätt stor utvecklingsprocess – att efter 35 år börja omvärdera sidor man haft med sig hela livet, och tidigare sett som positiva, det är inte det enklaste..! Samtidigt som jag känner att jag utvecklas till att bli än mer trygg i mig själv.

Samtidigt som allt det här händer så har jag dessutom knappt sovit en hel natt sen Ebbe kom, för snart 10 månader sen… Lyckligtvis verkar han ha fått familjens morgontrött-gener och sover ofta till runt 9 på morgonen vilket jag är så tacksam för och hoppas att det håller i sig..! Så det blir ju oftast ändå en del timmar sammanlagt, men jag har nog snittat totalt max 5-6h/natt ett bra tag nu, ibland mindre, ibland lite mer, med uppvak på allt ifrån några minuter till 1-2h innan både Ebbe och jag somnat om igen… vilket inte ger den bästa grunden till att gå igenom en typ helrenovering av sitt inre..! Men Ebbes sömn går ändå åt rätt håll, sen ett par månader tillbaka somnar han vid 19.30-20 på kvällarna. Däremot vaknar han oftast till några gånger under kvällen och 1-3 gånger under nätterna… ibland räcker det att gå runt med honom i famnen eller sjalen (men det kan ta en stund ibland, 20-30 min innan han somnar om… men ibland bara ett par minuter), men ibland duger inte det så då får han amma. Och ofta är det runt 5-tiden som han brukar äta och somna om och sen sova flera timmar, och då är jag helt okej med att han äter istället för att göra morgon, även om han egentligen kanske inte behöver det målet..! Eller så är han lite hungrig då. Allt sånt här ändras ju konstant och beror också mycket på hur mycket ork och energi man själv har att ta tag i olika rutiner, just nu är jag mest glad att vi ändå går åt rätt håll..! Mycket blev bättre när han började äta ”på riktigt” strax innan 9 månader och faktiskt fick i sig och svalde istället för att mest bara smaka och spotta ut (vi har i huvudsak följt så kallad BLW-metod som går ut på att man ger barnet bitar av all möjlig olika mat som barnet själv kan ta till munnen, och sen får styra själv när den börjar äta mer och mer), så nu får han tex kvällsfika innan vi går upp på kvällen och sen ammar han lite och somnar vid bröstet. Det är mycket kvällsfikat som gjort att han står sig och sover bättre och äter mindre på nätterna.

För att underlätta för mig själv under den här tiden så funderar jag mycket över hur jag vill ha det i min vardag, hur jag ska prioritera olika saker. Det finns så mycket jag vill göra och många jag vill träffa, och jag märker att kombinationen sömnbrist+understimulerad mentalt pga inte så mycket jobb får min hjärna att gå på högvarv ibland – jag har nog aldrig tidigare haft så mycket tankar och idéer om renovering, inredning och saker jag vill fixa hemma (och ska jag leka hobby-psykolog är det ibland säkert också nån slags flykt; om det är lite kaos i livet kan jag i alla fall få (känslan av) lite lugn och kontroll och synbara resultat genom att sortera och strukturera upp den där jäkla bokhyllan, typ..!). Men samtidigt gör sömnbristen och viljan att vara en närvarande mamma med mycket tid med barnen att jag inte kan/vill lägga tillräckligt med tid på alla idéer..! Så, prioritera. Och just nu är det mycket back to basic som jag försöker förhålla mig till. Med risk för att låta som en nyfrälst flummis så har jag (åter)upptäckt yoga och meditation, och insett att det ger mig så mycket. En av sommarens bästa stunder inom den kategorin var när jag efter kl 22 en kväll i stugan gick ner och gjorde yoga på bryggan. Alltså, det var magiskt. Efteråt så Daniel ”Det lyser om dig..!”, och det säger en del, efter några tuffa nätter och (för en småbarnsförälder) sent på kvällen..!

Sen är det en svår balans med att träffa andra vs vara själv/med familjen. Det ger så mycket att träffa vänner och även mina föräldrar osv, men just nu har jag dragit ner lite på sånt och framförallt insett att jag inte kan planera så långt i förväg, utan få ta saker lite mer spontant, beroende både på nattsömn och hur jag mår i mig själv.

Så, just nu är livet mycket att

🍀ta dagen som den kommer, utgå från min egen ork och energi

🍀försöka få in yoga/meditation/löpturer (och träning för Daniel)

🍀försöka vara förutseende med handling och matplanering, särskilt nu när Daniel börjat jobba

🍀dra ner på att-göra-listor och projekt, att göra något om tillfället infinner sig men inte ha långa listor för varje vecka

🍀mer närvaro-mindre skärm. Det här började jag med tidigare i sommar och det är så skönt..! Jag insåg att jag inte ville lägga så mycket uppmärksamhet på sociala medier, och frågade mig ”vad är det som stannar kvar hos mig, som ger mig något utöver att vara ett tidsfördriv i stunden?”. Sociala medier som tidsfördriv är inte nödvändigtvis nåt negativt som jag ser det, men jag kände att just nu vill jag inte lägga lika mycket uppmärksamhet där som jag brukar. Så jag avinstallerade Instagram och Facebook från telefonen (har dock kvar mina konton och går in ibland, så inte helt hardcore, hehe) och avföljde flera bloggar som jag brukade läsa, behöll bara ett par stycken i min lista, några som brukar ge mig nya tankar och perspektiv. Och mer och mer stänger jag ner eller lämnar telefonen i ett annat rum när jag går och lägger mig. Jag trodde att jag skulle känna typ FOMO och tycka att jag missar massa saker, men, det känns bara skönt. Det som är svårast på kvällarna är om jag vill lyssna på något för att somna/somna om, vilket jag brukar göra om jag har svårt att somna… men bara att aktivera ”stör ej”-läge och inte få några notiser hjälper till.

🍀aktivt uppmärksamma sådant jag är tacksam för

🍀lyssna på mina behov och genomföra sånt som är möjligt, smått som stort, och inte lyssna till hjärnspöken som säger att det är att vara självisk…

🍀låta alla möjliga humör och känslolägen få ta plats och uttryckas

🍀aktivt se till att göra något varje dag som jag njuter av – igen, smått som stort, allt från en kopp gott te, ett träningspass, sjunga med till musik på hög nivå, bada i havet, osv osv. Men att göra det med medvetenhet.

Efter ett kallt dopp i stugan, men, jag njöt! 100% äkta känsla i bilden…

Livet är inte lätt och jag tycker inte att det är målet heller. Livet är upplevelser, förändring, utveckling, det är sånt som gör det intressant, och ger ett djup… men det får inte heller vara för mycket av det tuffa. Det är väl mycket därför jag försöker göra mer medvetna val även i det lilla i vardagen, när det händer många stora saker som jag inte kan påverka eller styra över. Som att, efter att ha nattat Ebbe, sätta mig under en filt i soffan på altanen, meditera med Adriene, och sedan sitta kvar, skriva av mig här, och plötsligt få se ett rådjur gå förbi på tomten…

Och passande nog är nu batteriet snart slut på telefonen, så nu är det tillbaka till mer närvaro-mindre skärm, innan nattning av mig själv..!

Havsbad

Juni har ju verkligen levererat väder-mässigt! Från i princip vårvinter november-maj här hos oss så kom sommaren över en natt när juni kom. Jag njuter SÅ av värmen. Och av att bada! Jag har badat alla gånger vi varit till stranden, och det är inte alltid jag gjort det tidigare, eller njutit av det på det sätt jag gör nu..! Dels är det säkerligen varmare i havet nu än vad det brukar vara – definitivt varmare än vad det brukar vara i juni, och kanske även varmare än vad det kan vara här en hel sommar ibland… Men, jag tror också att min inställning och uppskattning har ändrats. Jag ser fram emot svalkan långt i förväg, och andas mig igenom när det känns sådär lite för kallt fram till att man doppar sig. Och sen njuter jag så av frihetskänslan att bara simma runt. Kanske en kombination av att vara helt själv en stund, och en uppskattning av att ha en kropp som kan röra sig fritt och på det sätt jag vill. På samma sätt som jag kan få riktiga endorfinkickar när jag är ute på löp-turer. Och jag känner allt extra mycket efter graviditeten med Ebbe. Den var mycket tyngre och mer begränsande än med Oskar. Även om jag kände mig tung med Oskar så påverkades jag inte alls på samma sätt, hade inte ont eller blev likalångsam, tyckte inte att det var jobbigt på samma sätt. (Under hösten, de sista månaderna innan Ebbe kom, kunde jag ibland skicka ett mail till en kollega som satt längre ner i min korridor och fråga om hon var på jobbet och om hon skulle gå och fika, bara för att det kändes alldeles för jobbigt att gå dit och fråga och sen gå tillbaka till fika-rummet, som ligger alldeles utanför mitt rum… då är det jobbigt att gå..!) Så nu njuter och uppskattar jag verkligen sånt som är så lätt att ta för givet – att kroppen fungerar, att den kan röra sig som jag vill, att den orkar med… Så kanske är det också det som gör att jag tar alla chanser jag får till utomhusbad! Och inser lyxen med att bo på en ö och vid en kuststad med flertalet fina stränder vid såväl hav som sjöar alldeles i närheten…

Som i denna sjö idag, i en del av paradiset Vigge, där min mammas kusin bor

En så fin kväll

Det blev en väldigt fin kväll ikväll..! Både Daniel och jag upplevde Oskar som lite extra stojjig under eftermiddagen, och Daniel skulle åka och handla så jag var hemma med barnen efter middagen. Tidigare idag var vi på IKEA och Oskar såg en matsäckslåda i form av en hund som han gärna ville ha, så vi köpte den, och då efter maten när jag gärna ville aktivera honom föreslog jag en utflykt till ”skogen” (elljusspåret) med sparkcykel och nåt att äta i nya lådan. Oskar var på idén – om vi tog med chokladbollar, vilket vi inte hade, så vi kompromissade med ett gäng bitar från en chokladkaka, hehe… Min tanke var att ta med hans nya sparkcykel och träna lite med den, men det ville han inte, han vill träna mer på altanen först. Men han har en till, lite mindre och enklare, så den tog vi! Och så Ebbe i vagnen. Lite vansklig utflykt då Ebbe började bli trött och Oskar lätt hade kunnat bestämma sig för att han plötsligt inte vill sparka mer och så får man ta den fighten, men vi testade, och det blev väldigt mysigt..!

Det är inte många hundra meter från oss till spåret men det tar ju sin lilla tid ändå när det är en 4-åring som styr, men poängen var ju att ha en mysig utflykt så jag andades och tog det i hans takt, och tack och lov så var Ebbe nöjd mest hela tiden… Och Oskar delade chokladen jämnt mellan honom och mig, så gulligt. Och det var så härligt att gå där och höra Oskars tankar, höra honom berätta om att de varit där med förskolan och vad de gjorde då (”Jag och mina kompisar…” ❤), och se hur Ebbe börjar skratta så fort Oskar vänder sig mot honom och säger något..!

Sen på vägen hem blev Oskar sugen på att gå till en lekpark på andra sidan vägen från oss, men det började bli sent och det var dags för Ebbe att lägga sig… Men det slutade med bra timing där Daniel kom hem från affären och kom och mötte upp oss, så gick han och Oskar till lekparken en kort stund och jag gick hem med Ebbe. Oskar är ändå ledig imorgon och nu är det ju de här härliga ljusa försommar-kvällarna (solen tittade fram då efter en helt gråmulen dag), då får man passa på..!

En fin kväll med mina två barn ❤❤ Jag tänkte på det häromdagen, hur glad jag är inte bara för att vi hade turen att få två barn, men också hur fint det är att ha få gett dom ett syskon… Jag hoppas verkligen att dom kommer ha en fin relation livet igenom.

Att vara vit i en rasistisk värld

På tal om det som händer i världen nu, med upploppen i USA pga rasismen och (polis)våldet mot svarta, just nu uppmärksammat pga att George Floyd dog efter skador han fick av polisens våld.

Oavsett hur vi själva ser på världen och våra värderingar, så genomsyras världen och vi själva av rasism. Som vit tänker man kanske oftast inte på det – och just det är ju en del av grejen. Vi behöver inte tänka på det för vi riskerar inte att utsättas för fördomar, diskriminering eller våld. Om man som vit aktivt vill bidra till en mindre rasistisk värld behöver man vara just aktiv. Inte alltid lätt, men de som lever i det dagligen kan inte välja eller välja bort att möta det jobbiga… Jag kan definitivt göra mer själv. Jag vet att jag har sagt saker som jag sen insett var problematiska. Och det är många gånger som jag inte funnit mig snabbt nog och ifrågasatt en viss typ av kommentar, tex, men det man alltid kan säga när det är något man inte håller med om är Hur menar du nu? eller bara Det där håller jag inte med om. Man behöver inte ha alla svar, fakta och argument redo, det viktigaste i såna situationer tänker jag är att i alla fall markera. Även om det blir obekvämt. Särskilt om det blir obekvämt. Ja, det är jobbigt! Jag tränar på det. (Och det gäller ju såklart inte bara rasistiska kommentarer utan allt som man reagerar på) Det kan ju också vara att man vet att personen inte menar nåt illa. Men man behöver ju inte bli arg, man kan ju ställa en ärligt undrande fråga.

Den här bilden som jag hittade på Instagram tog upp bra punkter:

Och som förälder: prata med sina barn. Man behöver inte göra en stor grej av det. Ett bra sätt att prata om orättvisor som jag fått tips om från andra är att säga något i stil med ”vet du, vissa personer tror att XX (bara tjejer kan ha rosa på sig, att om man har en mörkare hudfärg är man på ett visst sätt, om man kommer från ett annat land ska man inte bo i Sverige, eller vad det nu kan handla om), men det stämmer inte. Men alla har inte lärt sig att det inte är så, eller så tycker dom på ett annat sätt. För mig är det självklart att…”. Anpassat till barnets nivå, och man kan ju bygga på med exempel från både nutid och historia om man vill.

Häromveckan hittade Oskar en docka jag köpt till honom när han var liten, och jag frågade vad han tyckte att den skulle heta. ”Bajs, för den är brun!” Instinkten var att säga ifrån och bara säga Men, så säger man inte!! Men jag hann tänka efter och inse att 1. Det mesta han pratar om just nu kopplar han till bajs och prutt 2. Han lägger ingen värdering i det. Så istället pratade jag med honom om det, att alla hudfärger ser olika ut, precis som att alla har olika hårfärg, och att det inte är kul att höra att man ser ut som bajs. Han skulle nog inte tycka att det var kul om jag sa att hans hår ser ut som kiss, och jag skulle inte bli glad om han sa att mitt hår såg ut som bajs (”Det skulle jag aldrig säga mamma” ❤). Några dagar senare frågade jag igen vad han tyckte att dockan skulle heta – ”Ebbe, som lillebror”. Det var bättre…

En blandad kompott

Senaste dagarna, fredag-tisdag, har innehållit en härlig blandning av:

– Ett par nätter med ca 4h sömn vardera

– Båda barnen med förkylning och feber varsina dagar

– Daniel har jobbat två dagar och två nätter

– Migrän två dagar i rad (3 månader sen sist. Ena dagen såpass illa att Daniel fick åka hem från jobbet)

– Början till känningar av förkylning själv

Men också:

– Värmen kom äntligen! Första middagen ute och massa enkel lek med Oskar på altanen och i trädgården, utan massa jäkla ytterkläder..!

– En natt där Ebbe sov 8h i sträck..!

Massa upp och ner och därmed också känslor, tålamod och ork uppochner. Men också många många fina stunder, där syskonen busat med varandra, Oskar har haft långa finurliga samtal vid nattning, häggen blommar i trädgården – och jag har lyckats förbereda en tårta till Daniels födelsedag imorgon..! Jag som alltid tyckt att tårtor verkat så bökiga, men, den här kändes som en lagom nivå för mig. Sen får vi se, får färdigställa den imorgon…

Livet och vardagen

Vardagen i de märkliga tider vi lever i nu är ändå hyfsat sig likt för vår lilla familj. Eftersom jag ändå mest är hemma med barnen på dagarna och inte brukar vara iväg på överdrivet mycket så är det inte någon större skillnad på det sättet. Vi har tack och lov varit friska i stort sett hela året också så det har inte blivit någon förlängd vab den senaste tiden heller. Största skillnaden är att vi inte träffar våra föräldrar så mycket nu och om vi gör det försöker vi se till att ses utomhus… ändå nånting positivt att allt der här händer nu och inte i mörka november… Men, det är lite märkligt att gå hemma med radion på och höra om hur allt utvecklar sig världen över, utan att märka av så mycket just hemma hos oss… men såklart väldigt tacksam för det också ❤

Här i vardagen har Ebbe fått mer och mer rutiner av sig själv som vi mest försöker följa. Han somnar sent för natten, runt midnatt (ibland lite tidigare eller ett tag efteråt…), vaknar 1-2 gånger för att äta och gör oftast morgon mellan 8-10. Sen brukar han ha två längre sovpass i början/mitten av dagen på 2-3h, då sover han ute i vagnen och brukar somna på 5-10 minuter (så tacksam för detta och medveten om att det kan komma att ändras närsomhelst). Och sen brukar han ha 2-3 kortare sovpass sen eftermiddag/kväll, kanske nån timme i vagnen vid 18-tiden och en eller ett par korta naps i sjalen på kvällen, ibland bara 10 min eller så. Och han brukar sova så lätt då så brukar inte vara nån idé att lägga ner honom för kvällen då… inte heller att hålla honom vaken för att få tidigare nattning, då blir allt bara framskjutet, hehe. Så det bästa verkar vara bara att följa honom.

Utvecklingsmässigt kan han nu rulla från rygg till mage och när han ligger där försöker han trycka upp knäna så min känsla är att det inte dröjer jättelänge innan han börjar kunna ta sig framåt..! Men, det får man ju se. Överlag upplever vi honom som en relativt nöjd bebis, och när han väl blir gnällig så finns det alltid en orsak till det, även om det ibland kan vara lite svårt att lista ut exakt vad..! Ibland är det ”bara” att han är uttråkad och vill ha nån annan stimulans.

Just idag skedde en milstolpe – Ebbe fick prova äta för första gången..! Så roligt. Vi gör på samma sätt som med Oskar och låter honom äta själv med mat i bitar (kallas BLW-metoden som står för baby led weaning vilket i princip betyder att barnet själv styr, finns bra info på blw.nu). Det viktiga då är att man börjar ge mat först när dom sitter stadigt i en stol, och man brukar börja från tidigast ca 6 månader. Ebbe blir det om några dagar och är stadig i sin stol nu så idag fick han börja..!

Han som i vanliga fall stoppar allt direkt i munnen gjorde såklart samma sak nu, och verkade tycka att det var roligt men lite konstigt..! Han fick prova våffla och äpple medan vi åt våffel-middag, och senare lite rostmacka med smör. Tanken är inte att de nödvändigtvis ska börja äta och svälja direkt, utan att de får utforska i egen takt. Att man ger bitar ungefär lika stora som ett vuxet finger, som dom kan greppa tag i. Och även om dom inte fått tänder så kan dom få loss små delar, Ebbe satt tex med lite rostmacka i munnen en stund som han sen spottade ut. Man kan bli nojjig att dom ska sätta i halsen men redan som såhär små har dom jättebra reflexer i svalget så dom klarar att hantera det själva. Då kan det bli att dom ”tjöjs”/kväljer vilket kan se läskigt ut men är väldigt väldigt sällan någon fara utan är istället så dom gör för att inte sätta i halsen. Men såklart håller man koll. Oavsett hur man ger mat kan jag tänka mig att många tycker att det är häftigt att se när de börjar äta annat än från amning/flaska, och så känner jag, jag tycker det är så roligt att se dom upptäcka det här nya! Och jag/vi tycker att det här är ett bra sätt att göra det på, men inget sätt är ju bättre eller sämre, bara olika sätt ❤

Klockan är nu 23.46 och Ebbe har nyss somnat i sjalen, så strax kan jag lägga ner honom för natten (bara han somnat ordentligt)… han sover i egen säng, antingen i spjälsängen som vi har i vårt sovrum, eller i Oskars barnsäng inne i Oskars rum, där jag brukar sova med Ebbe när Daniel är ledig – vi har en 90-säng i det rummet också så där sover jag de nätterna. Då sover Daniel och Oskar i vårt sovrum… sen när Daniel jobbar sover jag i vårt sovrum med båda barnen. Visst, jag skulle helst sovit i vårt rum jämt, och det hade varit skönt om Oskar sov i sitt rum, men nånstans får man göra det som funkar här och nu för att alla ska få så bra sömn som möjligt. Allt förändras ändå så just nu kör vi på det här..!

Tillräcklig som förälder

Att känna sig tillräcklig som förälder. Ibland är jag i såna där ”närvarande flow” – mobilen nånstans långt borta, inga tider att passa, inga måsten, bara vara med barnet/barnen och följa vad dom vill. Men så är det ju inte jämt. Protester, skrik och bråk, nån vill göra på ett sätt och nån annan på ett annat sätt, irritation och tappat tålamod… Och då är det ju lätt att fastna i dåligt samvete och jämförelser med hur ”alla andra” gör (eller jämförelser med bilden av den förälder man vill vara…). Jag försöker ha som utgångspunkt att tänka ”Vad är viktigast just nu? Och vad orkar jag med?” Just nu innebär det att Oskar får sitta en stund extra med plattan i vardagsrummet medan jag dricker upp mitt te och plockar undan frukosten i köket (Ebbe sover på altanen). Då kanske jag får lite energi till att orka leka och vara närvarande sen, trots trötthet. En annan gång kanske det är att Oskar får middagen i soffan, om det är viktigt att han får i sig mat just då. En annan gång får han istället bli arg över att han inte får middagen i soffan (om vi vet att det inte är så långt kvar till kvällsfikat och att han klarar sig även om han vägrar äta vid bordet, till exempel). Det kanske låter struligt och man tänker att barn behöver tydliga förhållningssätt. Men jag tror att så länge man har rutiner i grunden, så är det inget negativt (och kanske snarare positivt) att vara flexibel och justera ibland. Utifrån både ens egen och ens barns dagsform. Så är ju livet. Allt är inte exakt på samma sätt jämt, alla beter sig inte exakt likadant och som man ”borde” jämt. Då känns det för mig viktigare att försöka se vad Oskar behöver i stunden, och balansera det med vad jag/vi orkar där och då, och att den kombinationen avgör vad som är ett bra sätt att hantera det på. Och att då är man tillräcklig.

Tiden

”Tiden räcker inte till”. Det är en inte helt obekant tanke. Men, egentligen. Tiden är ju där. Vi vet hur många timmar ett dygn har. Vi vet att allt vi gör och vill göra tar viss lång tid. Så man borde egentligen kanske fråga sig Vad vill jag att tiden ska räcka till? Vad måste den räcka till? Och vad vill jag?

Jag försöker tänka så, men det är svårt! Även om jag inte jobbar på mitt betalda arbete så är det ju likväl en form av sysselsättning att vara hemma med barn. Och jag försöker och vill vara närvarande i vardagslivet med de två små. Men när man dessutom vill göra annat (utöver alla måsten med mat, städ osv. Men där underlättar Daniels friveckor otroligt mycket för oss..!)… och när man också värdesätter lugna kvällar i soffan, eller att ofta göra saker tillsammans när vi alla är lediga, istället för att vara mest effektiva och dela på oss. Visst, då skulle vi få mer gjort – men det är ju mer av annat. Nu får vi istället mer familjetid gjord, vilket också är viktigt ❤

Jag vet inte var jag ville komma egentligen..! Mer bara reflektera över att det kan vara svårt att få ihop när man vill mycket, men upplever att tiden är begränsad. Men egentligen handlar det väl om förväntningar, och att försöka vila i att allt inte behöver hända eller bli klart exakt nu.

En torsdag som känns som helg

Nog för att jag är ledig varje dag och Daniel kan jobba på helger och vara ledig på vardagar, men jag kan ändå känna av lite helg-stämning just de dagarna. Särskilt senaste tiden när Oskar har stenkoll på att fredag betyder chips och lördag godis, hehe. Så det har känts som en speciell ledig dag idag när förskolan hade utvecklingsdag och var stängt, när Oskar vanligtvis går sina 15h tis-tors.

Natten var sådär men blev en del timmars till slut (Ebbe sov ca 01.30-04.30, åt och sov sen till 8.15, sov sen på mig en stund tills Oskar vaknade vid 9.15). Sen hade Daniel köpt färskt bröd på bageriet, fördel med att jobba nattskift till 6 på morgonen ❤, jag dukade lite extra fint (med brevhögar i bakgrunden, haha) och Oskar och jag fick en riktigt mysig frukost medan Ebbe sov i vagnen. Sen mötte vi upp mamma i stan för lite fika och ärenden, bland annat fick Oskar välja ut några bilar som mamma köpte till sin nya lägenhet, som han kan leka med där (och jag smygköpte en pruttkudde i födelsedagspresent till honom, haha, det borde bli en succé med tanke på hans humor just nu). Sen åkte vi till mammas lägenhet, hennes kusin Lena som bor där ibland lagade middag, och vi hade en så mysig kväll. Oskar var så nöjd och lekte själv med sina nya leksaker plus de gamla leksakerna som han är van med att mamma har, Ebbe var vaken och nöjd en lång stund, maten var jättegod och Oskar satt med (i sin mormors knä) och åt bra av både soppa och bröd (”jag älskar soppa” – så brukar det inte låta hemma så ofta…), och mamma har fått till det så fint i lägenheten och trivs så bra ❤ och jag har liksom haft helg-känsla hela dagen. Fint!

Sen blev jag svintrött på kvällen när vi kom hem, och sen blir allt lite extra sent såna här dagar, så Oskar somnade först vid halv elva. Plus att Ebbe verkar ha ett sömnmönster där han helst somnar runt midnatt när han somnar för natten, så fast att han somnade i sjalen medan jag nattade Oskar så misstänkte jag att han skulle vakna efter en stund… och mycket riktigt… då åt han och sen var det upp i sjalen igen. Och först nu börjar han sova mer tungt även om han somnat till flera gånger – och klockan är 00.14. Börjar känna igen ett mönster, som sagt..!

Men tröttheten tog också över och gjorde mig sådär orimligt provocerad som bara sömnbrist gör, den här gången över att Ebbe hade svårt att komma till ro i sjalen och rörde på sig och hamnade konstigt i den… Jag kände mig bara så less på att stå här och studsa med sjalen en kväll till. Den är fantastisk eftersom den avlastar och liksom funkar typ jämt, men, såhär på kvällarna tar det oftast en stund innan han somnar såpass djupt att det går att lägga ner honom… så det blir ofta 1-2h som jag går runt med honom… är Daniel hemma och sover med Oskar brukar jag gå ner och se på Bachelor/ette, hehe, men är jag själv känns det skönt att vara här uppe om Oskar skulle sova oroligt eller vakna eller så, vilket kan hända ibland. Just nu hoppas jag extra mycket på min födelsedagsönskning om trådlösa hörlurar, så kan jag gå runt och lyssna på nåt såna här kvällar/nätter… fram tills att nattningsrutinerna ändras igen vilket de säkerligen kommer göra om ett tag..!

Men nu så gick det faktiskt att lägga ner den lilla goklimpen..! Väntar jag in djupsömnen funkar det oftast nuförtiden, så det är värt det bara man orkar hålla ut…

En dag med bara strul

Det känns som att Ebbe börjar få nåt slags sömnmönster på nätterna. Under två-tre veckor nu har det varit många nätter då han sovit ca midnatt-halv sex, och sen sex-tio. Ungefär. Och det är ju superbra! Han brukar sova lite under kvällen också, oftast i sjalen, men sover sällan riktigt djupt då… var lite samma med oskar, han somnade också sent, mellan 23-01. Får se om mönstret håller i sig, om vi går två barn som hellre är vakna lite längre på kvällarna och sover lite längre… inte mig emot, hehe… Men, vissa nätter är lite struligare. Ofta är det att han har svårt att komma till ro ordentligt. Han kan somna i sjalen men sover bara lätt, så vaknar om jag lägger ner honom, eller ibland också om jag försöker sätta mig med honom i sängen. Till slut brukar han somna ordentligt, men oftast först vid 2-3 såna nätter… som inatt. Tio i två la jag ner honom. Halv fem vaknade han och åt. Jippie. Sen skulle jag egentligen upp och lämna Oskar på förskolan, men Daniel som jobbade natt tog det istället. Evigt tacksam när vi kan lösa det så!

Men då hade Ebbe lite svårt att helt komma till ro efter matningen… tror att han egentligen var mer hungrig, men för trött för att äta mer… Han sov på mig en stund och vaknade sen när jag la ner honom, och åt igen då… tror han sov på mig en stund igen då, sen la jag ner honom och hoppades få sova lite ordentligt. Då bajsade han. Haha, åh. Hyfsat less vid det laget..! Klockan var då strax efter 9, så då var det bara att gå upp. Tänkte att han borde somna igen och att då skulle jag sova på soffan. Men då blev jag tjurig och orkade inte ta sjalen igen så försökte söva honom med att gå runt i famnen. Funkar ibland och han var nära flera gånger men, nope. Så till sist tog jag sjalen. Han somnade, men när jag försökte vila också, halvsittandes i soffan, vaknade han flera gånger. Jahapp.

Trött.

Till slut klädde jag på mig (medan han skrek av trötthet såklart ❤), han fick äta, och så gick vi ut med vagnen. Skulle ha tagit den på en gång när vi gick upp, den är ett säkert kort oftast, på dagarna. Next time…

På promenaden fick jag en idé- bageriet! Det var en stund kvar tills Oskar ska hämtas, så, en snabbfika borde hinnas med!

Och jag kunde ställa ut Ebbe på deras uteplats. Ah. Andas, samla lite energi. Hoppas på en bättre natt inatt!