Hemmaplan

Ja, nu har jag varit hemma drygt 1,5 vecka… Det har varit både skönt och konstigt. Det känns konstigt att veta att jag (antagligen) aldrig mer kommer vara på gården, gosa med djuren, träffa människorna… Samtidigt har det gått snabbt att komma in i vardagen här hemma!

Jag kan erkänna att det först inte kändes lika bra att komma hem som jag ibland förväntade mig. Det kändes bra, det gjorde det, men inte sådär överväldigande superbra jag-har-verkligen-hittat-hem-bra. Det var kanske lite höga förväntningar, vilket också gör att besvikelsen blir än större, än om jag inte skulle haft några förväntningar alls. Men, i takt med att dagarna har gått har jag ändå hittat något slags ro här. Med planer på att engagera mig mer i Rädda Barnen (ska gå en utbildning i Stockholm till helgen för att bli kommunikatör för lokalföreningen!), ett intressant jobb att söka, funderingar på att flytta… Små bitar som tillsammans börjar lägga ett pussel, ett livspussel som börjar kännas helt ok..! Och det är lite det jag försöker tänka på. Att våga känna att det faktiskt känns bra just nu, och våga köra på den känslan. Inte förblindas av självbilden att jag alltid måste vidare, till något annat, någonannanstans. Kanske måste det inte alltid vara så? Kanske kan jag få vila i här och nu ett tag. Kanske vill jag senare iväg igen, men, då kan jag faktiskt ta det då.

Men det är ovana tankar för mig, och därför tar det tid att våga känna och lita på de känslorna!

Bild 2013-04-29 kl. 12.23Men ja, ett intressant jobb har jag hittat, här i Sundsvall! Ska börja skriva på ansökan idag. Utsövd, god frukost i magen, diskmaskin och tvättmaskin igång, tända ljus, bra musik… jag är redo!

Annonser

Goodbye Harnas!

Okej, det är först imorrn på morgonen som jag åker, men, det här blir nog sista inlägget jag skriver.

Det känns bra ändå att åka. Ska bli skönt att komma hem till vardagen, tillbaka hem till Daniel, träffa familj och vänner (ok, det har bara varit fem veckor, men, ändå!)… Men visst kommer jag sakna mycket också! Djuren, vännerna här, att leva i en bubbla. Helt utanför det vanliga livet. Verkligheten hemma, med livsavgörande beslut och jobbsökande… Så det kommer att vara blandade känslor imorgon. Säkert en hel del tårar!

De sista dagarna nu har varit riktigt bra. Nu tar jag vara på alla upplevelser lite extra. Som när ett lejon springer förbi på outside feedin, stannar till, väntar på köttet som vi har, ryter lite otåligt och sen sätter sina stora tänder i köttbiten som kastats över stängslet. Att det faktiskt är ett lejon jag ser!

Tar vara på känslan av att stå i en bil med en stor taklucka öppen, vinden som blåser i håret, skrattet från mig och de nära vännerna som åker med. Solen som går ner, djuren som finns överallt omkring oss men som vi inte alltid ser. Lycka!

Men jag känner mig nu väldigt mätt på upplevelser och intryck. Så mycket har hänt under de här veckorna, så mycket häftigt har jag fått vara med om! Det är ett häftigt ställe det här, men, jag är nöjd med tiden jag har haft.

Fast igår blev jag allt sugen på att stanna kvar lite längre! Jag följde med Ina och veterinären för att kolla på en av ”våra” surikater (alla grupper har olika djur som de ansvarar för, min grupp har ansvar för ett par surikater som bor tillsammans, Andy och Rudy), som hade irriterad hud med utslag och grejer. Såg inte bra ut! Veterinären blev också bekymrad men sa att han hade en kräm som kan hjälpa. Sen gick vi vidare till mina favoriter, surikat-familjen med tre småttingar. Två av de små ser riktigt dåliga ut, uppsvällda magar och sand runt ögon och mun… Veterinären blev bekymrad igen, men han hade något som kan hjälpa även dem. Men åh vad mitt hjärta värkte när jag såg de små djuren och veterinärens bekymrade min! Då ville jag bara stanna kvar flera veckor till och hjälpa till och se dem bli bättre… Men, får överlåta förtroendet till de som är kvar här!

Nu är det dags att gå och träffa min grupp och öva på vår sång inför kvällens uppträdande! Varje grupp har en egen sång, och på onsdagkvällar har vi en lite extra speciell kväll för att fira av de som åker näst dag… denna gång är jag en av dem! Vi har nu gjort en ny sång – vår förra låt hade melodin från en låt från Mulan (I’ll make a man out of you), som nästan ingen kände till. Nu har vi bytt och jag och en till tjej har skrivit om texten till Elvis Hound Dog! (vår grupp heter Hound dogs) You can never be a Hound dog, Tryin’ all the time… Det kommer bli en bra kväll!

Sverige, ses snart!

Winner!

Häromdagen blev jag förvånad – vi har en photo competition varje vecka (bästa bild, roligaste bild, bästa storytelling), och det visade sig att jag vann veckans tävling för bästa storytelling! Kul! Som pris får jag, och den andra tjejen som vann – Barbara – en riktig frukost i restaurangen… lyx! Vi tänkte utnyttja priset imorrn, söndag. Då har vi en timmes sovmorgon, och sen är det lazy day (förutom de som gör food prep, det måste göras varje dag), så då kan det passa bra med lite lyxig frukost!

DSCF3798

Bakis?

Nej, inte bakis som i vanlig mening, snarare en slags känslomässig baksmälla. Känns som att kroppen är lite ur balans. Tror att det har att göra med gårdagens hårda arbete, och att även fast jag drack mängder av vatten och läsk när jag kom tillbaka, så kanske jag inte lyckades fylla på i tillräcklig mängd. Så idag har jag lite hemlängtan, känner mig lite avtrubbad, och har ett galet chokladsug..! Det sista gick lyckligtvis att tillfredsställa genom att köpa lite choklad i baren här – men det var vit choklad med kex, så det funkar inte riktigt bra… men gott ändå!

IMAG0626Morgonen har gått bra, jag hade food prep vilket gick rätt snabbt idag. Och så var jag in hos min söta skunk som har fått en plats i mitt hjärta – den har en ögoninfektion så den har varit rätt dålig, men nu blir den bättre och bättre, och det ger en sådan glädje att se! Att locka hen till matskålen och att se den äta alla köttbitar, till och med få hämta fler köttbitar som den med glädje sätter i sig!

Sen när allt var klart gick jag till surikat-familjen en stund, men de var rätt trötta såhär i förmiddagsvärmen. Men det hjälper humöret en del ändå, att se de ligga i en hög och sova tillsammans, att ha en par stycken som krafsar på mig och försöker gräva igenom shorts, linne, allt de kan hitta, samtidigt som de piper för glatta livet!

IMAG0632IMAG0636

 

 

 

Och så har jag precis fått veta att jag har en par saker som kommer hända hemma framöver! Inget jobb, men i alla fall ideellt engagemang med Rädda Barnen. Dels är det en kommunikatörsutbildning (för personer i lokalföreningar) i början av maj, dels en processledarutbildning i slutet av maj, med fokus på idrottsföreningar..! Kommunikatörsgrejen har jag tänkt på ett tag, och det skulle vara kul att få lära sig mer om hur sånt funkar egentligen – jag gjorde ju en hel del i förra jobbet och tyckte att det var kul att hålla på med, så det skulle vara häftigt att få lära sig ännu mer, och att bli mer engagerad! Processledningen känns lite mer läskigt, men också intressant och lärorikt… Får se om jag går på båda utbildningarna, det beror ju på vad som kommer hända när jag kommer hem med tanke på jobb och sånt, men det är roligt att ha lite saker som väntar!

Hard f*cking work!

Okej, om igår var typ världens bästa dag, så har idag varit världens tuffaste dag! På förmiddagen gjorde jag farm work, vilket kan betyda allt ifrån att rengöra vattenhål, fixa till enclosures – eller som idag, att rensa ett par kilometers stängsel fritt från växter och grästuvor. Det var riktigt tufft, kan jag lova! Vi hade spadar och krattor med oss, hälften ”skottade” upp gräs och växter, andra hälften krattade efteråt. Jag började med spade, höll på i över en timme innan ryggen och humöret sa ifrån. Lyckligtvis kunde jag byta med en av de andra så att jag kunde kratta resten av tiden. Också sjukt jobbigt, men lite lättare än med spaden… Men alltså, vi höll på mellan halv tio och halv ett. Solen lyser sjukt starkt. Jag hade bara en halvliter vatten med mig (note to self: not enough!) Och här är det inget snack om ergonomisk arbetsställning, halvböjd  rygg och hårda tag är vad som gäller! Jag höll seriöst på att bryta ihop några gånger, men det var bara att bita ihop och köra på. Några pauser i skuggan blev det. Och till sist, till sist, kom stunden som hela tiden kändes så avlägsen: bilen som skjutsade och hämtade oss kom tillbaka! Törsten jag kände då, och tröttheten i kroppen… obeskrivligt.

(Och det här betalar jag dyra pengar för! Galet. Tur att de flesta dagar är som igår, det gör det ändå värt det!)

Eftermiddagen blev som tur var lugnare. Efter massa vatten och läsk och lunch var det dags för eftermiddagsmötet, och min lott föll på att göra research med babianerna – en ny aktivitet! Vi var ett gäng som fick gå med en av de nya volunteer coordinators, Chris, till ett STORT gäng med babianer (upp till hundra stycken!) i en stor inhägnad utanför själva gården. Vi satt och betraktade dem utanför inhägnaden, för att se hur de beter sig när de är mer ”sig själva”. Chris berättade ibland varför de gjorde på vissa sätt, det var riktigt intressant! Och en skön avslutning på dagen…

Nu är det dags för middag här! Hoppas på en lugnare dag imorrn!

Amazing day

Oj oj, vilken dag! Alltså, dagarna är så fullproppade med upplevelser här att de på samma gång går otroligt fort och känns långa – eftersom det hinner hända så mycket! A good thing.

Idag började dagen med fence patrol, som vi åker på innan frukost. Jag, Amanda (läs hennes blogg!) och Ina åkte iväg med en av våra volunteer coordinators, Enrico, klockan sex imorse. Vi åker ut till outside enclosures för att kolla att inga stängsel är trasiga. På vägen åker vi förbi leoparder, vildhundar, geparder och lejon. Lejonen stannar vi vid, hoppar av, och, gosar med. Genom stängslet såklart, men ändå, vilken upplevelse!

Efter frukost samlas alla för morning meeting, då vi får veta förmiddagens aktiviteter och delar upp dem inom gruppen. Idag hade jag turen att få åka på research igen! Research innebär att åka ut till lifeline, ett område på 8000 hektar med ett gäng olika djur – där lever och jagar djuren som de ska ute i det vilda, vissa av dem föds där och andra kommer härifrån Harnas. Det finns bland annat fem geparder – mamma Pride med sina två ungar, och de två bröderna Max and Morriz. Pride och bröderna har tidigare bott på Harnas, och ibland åker vi ut på research för att kolla hur de mår, se till att de lever och mår bra. Vi har med en gps-tracking-thingy för att spåra djuren, som i sin tur har halsband med gps-sändare. Förra gången hittade vi Pride, men såg henne inte då hon var ute och jagade. Idag gick det bättre! Vi hittade Pride och hennes två ungar efter en hel del letande – de mådde bra, Pride drack vatten ur våra händer! Vilken känsla, igen. Sedan åkte vi vidare, och så fort vi satte på gps-tracking-thingy så pep den till och visade att även de två bröderna var i närheten! Vi åkte en bit och såg dem snart! De var väldigt nära Pride och ungarna, vilket inte är bra – om de möts kan det bli slagsmål, typ. Så vad göra? Relocation, relocation! Vi fick helt enkelt locka upp Max and Morriz på flaket där vi stod, och åka med dem i bilen tvärs genom lifeline och släppa av dem på ett annat ställe. Igen – vilken känsla!

Glada och lyckliga kom vi hem igen lagom till lunch. Efter lunch och lite free time samlas alla igen klockan tre, för afternoon meeting (tree meeting – vi sitter vid ett gäng träd och får saft och kaka!). Nya aktiviteter delas ut, idag fick jag göra afternoon tour. En av volunteer coordinators är med, och guidar ett gäng turister som bor på gården. Vi är tre volunteers som är med för att mata några av djuren. Däribland geparder och två gamar! Idag fick jag mata en av gamarna – kasta små köttbitar till den! Och ja, det var också en häftig känsla!

Afternoon tour avslutas med en biltur utanför gården, runt i lifeline och förbi outside enclosures. De åker lite olika vägar, ibland ser man lejon, leoparder, geparder och babianer. Idag tog vi en annan väg, och såg istället flera olika sorters antiloper, gnuer och oryx. Och, det häftigaste av allt – vi såg en giraff! Vi har inga giraffer på gården, men däremot finns det några som går runt i lifeline. Ibland kan man se dem på morgonen, vid soluppgången. Jag har testat att gå upp tidigt en morgon, men såg då inga. Men idag stod det en där, vid ett vattenhål uppe vid ”the village”, där våra cabins ligger! Det var riktigt, riktigt häftigt att se.

Som ni hör – en känslofylld dag full med upplevelser!

Bilder har jag, men de är på Daniels stora kamera, och jag har ingen sladd med mig just nu… Ibland tar jag bilder med telefonen, då är det smidigt att surfa på den och samtidigt ladda upp bilder. Men när jag tar med kamerorna måste jag först föra över bilderna, då tar det lite längre tid. Så, jag återkommer med bilder – allra mest lär jag lägga upp när jag väl är hemma igen, bara 1,5 vecka kvar nu! Tänk att det redan har gått 3,5 vecka… Det känns både som att det var längesen jag kom hit, och som att tiden går fort… Det blir som en tidsbubbla här, eftersom vi är på samma ställe hela tiden, och dagarna har samma rutiner, även om det blir olika innehåll beroende på vilka aktiviteter vi gör. Så, det är svårt att uppskatta, få en känsla för, hur lång tid som faktiskt går! Men jag kan säga att det kommer nog både kännas tungt och väldigt skönt att åka härifrån. Lite tungt att lämna gården och alla upplevelser, men skönt också att komma hem, tillbaka till vardagen och livet hemma!

Loving life! … and finding new directions?

Åh, vilken bra dag det var igår! Förmiddagen började med en av de aktiviteter jag har sett mest fram emot här – att åka på research. Det innebär att åka ut till lifeline, ett 8000 hektar stort område, och leta efter de geparder som finns där – Pride med två ungar (ca ett år nu, så inte så små längre!) och två bröder. Vi åker ut med bilen där vi som åker med får stå på flaket, med vinden blåsandes i håret och då och då ropa ”Tree!” när ett träd kommer för nära. Vilken känsla det är – en annan sak som jag kommer sakna härifrån! Vid ett tillfälle såg vi gnuer på andra sidan vägen, jag vände mig om och vips! så kom ett träd med taggar alldeles för nära bakom mig. Resultat? Överarm blodprickig av taggar! Såna skråmor får man räkna med här! I alla fall, vi hittade till slut Pride med hjälp av en gps, men tyvärr såg vi henne aldrig. Hon jagade, visade det sig, så ett tag var hon på väg mot oss, för att sedan försvinna bort från oss. Men det var en häftig upplevelse ändå, att åka med bilen så länge och sen gå flera kilometer i den vilda naturen, med gnuer och antiloper runtomkring..!

På eftermiddagen hade jag bland annat interactions med vår meerkat family – en surikat-familj med tre små barn! De var så otroligt söta, jag blev ordentligt kär! En av barnen är extra liten och svag, den fångade såklart mitt hjärta lite extra…

IMAG0573IMAG0579IMAG0599

Ni kan ju förstå att jag blev kär!

Och sen efter det fick jag åka med på en surprise outdoor feeding, då åker vi ut till vildhundarna, leoparder och lejon och matar dem… Så häftigt att se de stora lejonen så nära, bara ett stängsel mellan!

Efter det hann jag med ett snabbt skype-samtal med älskade Daniel – och med den glada överraskningen att vi ska till London i sommar!! Vi har pratat om det och han har sökt vår lyxiga lägenhet genom SCA där vi var för typ ett år sen. Vi trodde inte att vi skulle få den eftersom vi har varit där förut, men det visade att vi fick en av veckorna vi sökte för! Alltså, sån lycka. Jag har haft sån London-abstinens sedan innan jag åkte hit… Det var för länge sen jag var där nu, ett helt år sen sist! Nu längtar jag efter kärleken och London-värme, kall öl, park-häng, marknader, shopping, japanska pannkakor och musikal (Kalle och chokladfabriken börjar gå i vår!), och bara att få vara i kära staden igen. Se om det räcker med en vecka för att stilla saknaden, eller om jag behöver mer…

På kvällen igår kom våra nya newbies, de verkar bra! Två av dem har tydligen läst min blogg, haha! Den kommer visst upp om man söker på typ Namibia, Harnas… Kul! (Hej hej om ni fortfarande läser!)

Och sen slutade kvällen med en riktigt varm dusch… Det hör inte till vardagen här kan jag lova! Så det var riktigt skönt. Och under dagen fick jag en del insikter om framtiden, det var som att ett lager av mjukt bomull la sig i magen… Kanske den där efterlängtade känslan av ro som kom till slut? Mer om det en annan gång!

Underskatta inte…

Underskatta inte vardagslyx såsom:

  • Att dricka kallt (rent) vatten direkt från kranen (här har vi såklart rent vatten, men sällan kallt – och på många håll i världen finns det inte ens rent vatten…)
  • Att kunna duscha riktigt varmt så länge du vill
  • Inte behöva gå 50 m utomhus för att komma till duschen, och se upp för ormar på vägen
  • Färsk frukt och färska grönsaker
  • Ost!
  • Åka och handla och själv välja vad som ska serveras hemma
  • Kunna sova ut i alla fall någon dag i veckan

Några småsaker bara som ger en hint om saker jag saknar hemifrån..! Men allt är verkligen överkomligt, och alla häftiga upplevelser väger verkligen upp tröttheten på morgonen, kalla duschar och bristen på kallt vatten att dricka här i värmen – det finns i alla fall vatten! Och så blir det 1-2 läskburkar/dag också… Hehe.

Och visst kommer jag sakna mycket när jag kommer hem. Leka och gosa med baby baboons. Klappa geparder! Bara att se geparder och leoparder gå runt i sina inhägnader när vi har våra morgon- och eftermiddagsträffar. Solen! Att somna så fort jag lägger huvudet på kudden och blundar (stor skillnad jämfört med hemma! Det är nåt visst med att jobba utomhus hela dagarna, det måste jag säga…). Lata stunder i solen vid poolen. Till och med att städa inne hos surikater och ha de springandes runt omkring under tiden. Och kanske kommer jag även att sakna att undvika alla sprinklers i gräset som inte har vanligt vatten i sig, utan istället vattnar gräs och blommor med ”poop-water” – vatten som återvinns från toaletterna här… Eco-friendly, yes, but it stinks!

Dags att gå och jaga in och mata brown turkeys and ducks!