Home again

Igår kom jag så hem igen. Första känslan var riktigt bra! Det kändes fint att vara hemma igen, kändes bra att gå genom stan – den så välbekanta stan. Nu var det en skön känsla! – och att komma hem till lägenheten. Hemma på riktigt. Visst, det är Daniels lägenhet egentligen, men jag känner mig verkligen hemma här. Småsaker som jag har saknat som jag nu uppskattar! Tända värmeljus i hela lägenheten. Tvätta händerna med Lush-tvålen. Använda diskmaskinen! Välja bland alla téer. Och såklart att kunna pussa på Daniel närhelst jag vill!

Daniel jobbade natt igår så det blev en lugn hemmakväll för mig. Godis medköpt från Göteborgs bästa godisaffär 4-gott, Idol och en kopp te. Skönt! I eftermiddag ska jag åka ut till mamma, äta middag och hänga där ikväll. Imorrn tänkte jag åka förbi pappa en sväng och säga hej och kram på fars dag, och sen ska jag nog träffa Malin! Bra helg. Och så hoppas jag att den här bra känslan med att vara hemma håller i sig…

Annonser

Mama, I’m coming home

Okej, det kanske har märkts i de senaste inläggen och vilket håll det lutar, och nu har jag tagit ett beslut – jag flyttar tillbaka hem till Sundsvall! Tanken var först att jag skulle stanna där efter att ha åkt hem till jul, men, ju mer jag tänkte på det ju mer lockande kändes det att åka tidigare än så, så jag åker faktiskt hem om en vecka, fredag 8 november! Det är ett gäng olika faktorer som samspelar som har lett till det här beslutet.

1. Jag saknar Sundsvall. Eller, kanske inte stan i sig, men livet jag har där. Daniel, vår vardag, att åka till stugan, åka på små utflykter, planera en flytt… Jag längtar tillbaka! Och då tar jag stan på köpet.

2. Jag har eventuellt ett jobbprojekt på gång. Allt är väldigt oklart och det kommer att dröja innan jag vet om det verkligen blir av, men det är något jag verkligen verkligen hoppas på, så förhoppningsvis kan jag berätta mer om det här framöver!

3. Göteborg är inte staden för mig. I början kändes det bra att vara här, det var skönt att vara i en större stad igen samtidigt som jag känner mig hemma här efter att ha bott här i flera omgångar och varit här sedan jag var liten och hälsat på släkten. Men något ändrades efter ett tag. Det kändes inte lika kul och spännande längre att vara här, det blev liksom bara en annan stad bland många andra. Och hela grejen med att jag flyttade hit var ju för att jag trodde att jag skulle trivas bättre här än någon annanstans. Och när jag nu inte gjorde det så kändes det inte värt att vara här, när jag har så mycket annat i mitt liv i en annan stad.

4. Praktiken har inte gett mig tillräckligt. Det är otroligt bra människor som jobbar här, jag har blivit väldigt väl emottagen och trivs bra på det sättet. Har fått göra en del saker som verkligen har varit utvecklande och gjort mig tryggare i mig själv, som alla de workshops jag har hållit i, där jag verkligen känner en skillnad i att stå och prata framför folk. Men, det dagliga arbetet här på kontoret har varit väldigt… lugnt. Det här var ju ett ställe jag letade upp själv, de hade inte en praktikplats annonserad eller så, så de har ju fått hitta på uppgifter till mig med tiden. Mycket av det jag har gjort har varit intressant, som workshopparna, göra enkäter och göra en informationsfolder, men problemet för mig har varit att jag inte haft nåt stort projekt att sätta tänderna i, något att jobba med kontinuerligt under hela hösten. Istället har det varit mindre uppgifter som har gått relativt snabbt att göra. Fick höra i början lite skämtsamt att Måste du vara så ambitiös, kan du inte ta den här hösten och chilla lite? Och visst, jag är ju här som en gratis arbetskraft, så jobba ihjäl mig ska jag ju inte göra! Efter det tog jag det lite lugnare och hade inte dåligt samvete för att jag satt och surfade personliga saker emellanåt, men efter ett tag… blir det rätt tråkigt. Man tror att det ska vara skönt att ha lite att göra på ett jobb, men när det känns som att man mest sitter av tiden… då är det inte så kul längre. Det, i kombination med att jag har projektet på gång hemma, gjorde att jag kände att det var mer värt för mig att åka hem nu och försöka dra igång det, istället för att sitta här i en månad till och bara vänta ut tiden… Det kan tyckas att några veckor hit eller dit, vad gör det för skillnad, men när varje dag känns väldigt lång blir några veckor väldigt lång tid! Då känns det bättre att lägga tiden på ett projekt som eventuellt kan leda till jobb. Och att vara hemma och vara ”ledig” och kunna lägga upp dagarna som jag vill. Och vara med Daniel! Och träffa familj och vänner hemma. Det var mycket som vägde över, helt enkelt.

Så, jag återupptar ett kapitel i mitt liv och bygger vidare på det! Vi får se hur det går och vad allt slutar i. Just nu känns det jättebra att åka hem, jag blir glad när jag tänker på det och ser fram emot att komma hem igen – det trodde jag inte i somras! Saker kan ändras fort och det gäller att gå på det som känns bäst just nu. Som man tror blir bäst i längden.