Konsumera mera?

Gick ju en sväng på stan idag, köpte en julklapp, lite julpynt och en ”tidig julklapp” till mig själv. En hel del pengar som rök från kontot på typ en timme. Har fått lite extra pengar på kontot den här månaden efter extra jobbuppdrag så känner att jag ”klarar av” den konsumtionen. Men klarar jag av det klarar jag även av att göra något GOTT av pengarna, så känner jag! Har hittat två insamlingar på facebook som jag valt att stödja. Dels har jag skänkt pengar till ”Insamling till nödbostad för tiggare! Ingen ska behöva sova ute!” (klicka på länken för att komma till facebooksidan) som en privatperson i Sundsvall (Johanna Nordin) har startat för en höggravid hemlös kvinna, som har åkt med sin man till Sverige från Rumänien för att försöka samla ihop pengar till deras trasiga hus, och nya barn. Nu sover hon på järnvägens kalla golv. Höggravid. Kan ni tänka er? Jag vill knappt sätta mig in i hennes situation, men känner att jag vill göra något, och det minsta jag kan göra då är väl att vara med och bidra till insamlingen. Kanske kan du också göra det? Många bäckar små vet du, alla insättningar räknas! Insamlingen håller på till och med på måndag, 1 december.

Sen fick jag inbjudan till ett annat event, Skänk en Julklapp till Sundsvalls Kvinnojour. Det är också något som känns bra att göra, så nästa gång jag är på stan tänkte jag köpa ett eller två paket och skänka bort. Har läst att tips på bra grejer är typ deo, duschcreme, filtar, kläder och leksaker.

Med tanke på hur sjukt mycket pengar vi lägger på onödigheter egentligen, så kan nog de allra flesta avvara lite pengar till att göra något som går till något bra. Jag vet att det är tufft och omöjligt för vissa som redan vänder på sina slantar, och då tycker jag inte att man ska ha dåligt samvete för det. Men om man tänker efter, kan man lägga en 50-lapp som bidrag eller till en julklapp? Det kanske går! Många bäckar små kan ju bidra till en stor förändring…

Back to school

IMG_1852

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag har jag varit på Mittuniversitets bibliotek! Letat böcker som jag kan använda till min doktorandansökan… Satt där ett tag och skrev, sen lånade jag med mig några böcker hem och gick på stan en sväng istället. Shoppade lite julpynt, julklapp till Daniel (tidigt ute! Men hittade en sak som jag tyckte passade så då slog jag till) och en plattång till mig, hehe. Har saknat en plattång som jag även kan göra lockar med så att jag blir sådär piffig och fin som jag annars bara blir när jag är med typ Emma och Sylle, så nu borde jag kunna fixa det själv! Vi får se… Och så lunchade jag med Åsa från starta-eget-kursen, trevligt! Åkte hem och så kom Sarah på besök (barndomskompis som bor i Linköping nu men är hemma över helgen), jättemysigt! Och nu sitter jag här med böckerna igen. Börjar få ihop något som liknar en forskningsplan, men ah, prestationsångesten sätter därmed också igång… Kommer det vara bra nog? Förstår de vad jag vill göra? Ser de potentialen i mig?

Och sen är jag sjuk också… Förkyld och har ont i ryggen… Ingen rolig kombo! Förutom att jag har ont i svanken och liksom känner mig svag så gör det extra ont när jag hostar och nyser… Suck! Kan inte röra mig ordentligt, ta mig upp från sittande, klä på mig – allt blir ett stort projekt. Har ringt en sjukgymnast och lämnat meddelande och har fått tips om en bra naprapat – vet inte om jag ska prioritera den ena eller andra? Nån som har koll? Sjukgymnasten är ju billigare men är säkert längre väntetid till en sån också… Det är tredje gången jag får ont i ryggen det här året så det känns som att jag borde kolla upp vad det handlar om…

Snörvel

Buhuu, jag är sjuuuuk. Eller ja. Ingen feber, och halsontet gör inte lika ont idag, men däremot har snorandet kommit. Så drygt! Spelar ingen roll om jag snyter mig – tre sekunder senare är det där och rinner ändå… Daniel och jag tog en mini-roadtrip till Kälarne förut (typ 3 mil bort, närmsta affären ligger där), och handlade lite. Basgrejor som yoghurt och juice, och sen förkylningsgrejer… Näsdukar, nässpray, citron, ingefära och glass! Nu väntar jag på mitt superförkylningste: Skiva lite citron och en liten bit ingefära, lägg i en kanna eller direkt i koppen. Häll honung i koppen, häll på varmt (inte kokande) vatten. Gott och gör gott!

Har suttit lite mer med doktorandansökan idag och fick bra tips av min bror. Nu ska jag istället sätta mig med ett jobbuppdrag från Winnet (har fått några timuppdrag från dem), att analysera en strategi ur ett genus- och jämställdhetsperspektiv. Bra!

Stugan

Igår kväll åkte vi upp till stugan. Alltid lika skönt att komma hit! Nu på morgonen var det alldeles dimmigt ute… Mysigt att sitta inne och elda och ha tända ljus och se ut på dimman utanför…

2014-11-25 10.19.20

Dock så har jag fått ont i halsen… Kände igår kväll att det började kännas något i halsen, men hoppades att det skulle gå över under natten. Inte då. Har vaknat flera gånger inatt för att det gjort så ont att svälja… Suck. Hittade några gamla Strepsils i min väska och häller i mig te med honung… Det är sällan jag är sjuk så jag känner mig extra ynklig när det väl händer… Oh well. Lite halsont är ju inte så farligt egentligen.

Dags att fortsätta skriva på min ansökan!

Sunday fun day?

Bra start på dagen! Eller ja… Kändes inte så när klockan ringde 9… gick och la mig sent igår och kunde inte somna på ett tag, så det var inte direkt som att jag hoppade ur sängen… Blev inte bättre av att Daniel låg bredvid, kramade om mig och sa Ligg kvar och sov med mig… Men jag tog mig upp! Hade nämligen bokat in mig på ett Tabata-pass på Öde med Alnö Fitness, som har gratisvecka den här veckan! Tog mig upp, drack min supersmoothie (recept från Friskis-tidningen: en påse färsk bladspenat, ett äpple, en banan, en pressad lime, lite färsk ingefära, en slurk apelsinjuice och lite vatten. Blanda allt i en mixer. Klart!) och gick ner. Skönt med så nära! Och passet gick bra! Tabata är kort men effektiv träning. Fyra block med två övningar i varje block. Varje övning görs i 20 sekunder med 10 sekunders vila mellan övningarna. Så det är klart på typ 15-20 min! Skönt, hehe. Och det är ju faktiskt ett skönt sätt att starta dagen på, när man väl kommer iväg! Sen hem, dusch och bästa frukosten (se förra inlägget). Och nu sitter jag här, med en tvätt i maskinen, en brasa på g i kaminen, redo att ta tag i dagens uppgift: börja skriva projektplan till doktorandtjänsten! Iiiih! Har fått massa bra tips av Elin på saker jag kan kolla upp – fokusera på ett ämnesområde, kolla relevant forskning osv osv, så jag har lite att börja med.

Ok, nu kör jag!

Karins bästa pocherade ägg

Alltså, det är så gott med pocherade ägg! Gjorde det till frukost idag (och till middag igår, hehe. Daniel jobbade natt och jag kände inte för en ordentlig middag. Funkade bra det också!), med smoothie och gott te… Sån bra start på dagen! Lärde mig att göra pocherade ägg när jag bodde i London, och nu är det en favorit hos både mig och Daniel. Tänkte dela med mig av hur jag gör – det är lätt! – om nån av er vill testa!

Du behöver
Ägg (1 per person)
Vinäger
Rostbröd
Smör
Majonäs
Salt och peppar

– Knäck ägget/äggen i varsitt glas eller en liten skål. Droppa i några droppar vinäger.
– Koka upp mycket vatten i en stor kastrull. När det kokar, sänk till medelvärme och börja direkt (medan det fortfarande kokar) att vispa runt med en visp, så att det blir som en virvel i vattnet.
– Sluta vispa och häll snabbt ner ett ägg i taget mitt i virveln.
– Koka i 3 minuter. Ställ en klocka! Viktigt att det inte blir för länge, då blir inte gulan så rinnig och god som den ska bli.
– Under tiden, rosta mackan och bred på smör.
– När ägget/äggen är klara, skopa upp med en slev och låt vattnet rinna av. Lägg på mackan, strö över salt och peppar och ta en del majonäs på sidan av.
– Ät och njut! Mums!

Bästa frukosten!
Bästa frukosten!

 

Nya vägar?

Åh, livet alltså! Vart ska det sluta?

Igår var jag hos konsulten som ger rekommendation till Arbetsförmedlingen om hon tycker att man ska få starta-eget-bidrag eller inte – det gick jättebra! Hon var trevlig och proffsig och vi pratade mest om att jag behöver en strategi för mitt företag, undersöka kunder osv. Hon ska se om vi kan få några timmar till för att gå igenom det här mer, och så kommer hon rekommendera att jag får bidraget! Toppen! Men, det är ju upp till Arbetsförmedlingen att ta det slutgiltiga beslutet… Han som är ansvarig kommer kontakta mig om 1-2 veckor och ha ett möte med mig där vi pratar igenom allt, så får jag se vad som händer sen…

Men… nu har det dykt upp en annons för en doktorandtjänst här i Sundsvall, med genusinriktning! Alltså åååååh! Sån himla tur att jag fick tips om det (tack Anna-Karin!), annars hade jag nog missat det helt! Tjänsten är egentligen för en sociolog med genusinriktning, så jag var lite fundersam först om min bakgrund kunde ”passa in” med det. Ringde och pratade med han som är ansvarig och det ska inte vara några problem! Genus och sociologi ligger tydligen väldigt nära varandra här, så det lät bra. Så, det ska jag söka!! Nu gäller det ”bara” att skriva en excellent projektplan (max 5 sidor, innehållandes typ syfte, frågeställningar, teori och metod)… hade det här varit för typ 3,5 år sedan hade det inte känts lika svårt som det gör nu – men nu känner jag att jag är inte riktigt inne i den där akademikerbubblan längre… Men förhoppningsvis går det lätt att hitta tillbaka! Och som tur var har jag ju Elin som doktorerar själv, som jag redan har fått massa bra hjälp av bara i ett mail! Så nånting bra borde jag kunna komma på… Aaaah. Alltså, drömmen. I så fall är det start redan i februari nästa år, sista inlämningsdag är 8 december så förhoppningsvis får man svar innan jul så att man slipper fundera över det då! Ja, drömmen alltså…

2015 kan nog bli ett spännande år, oavsett vad som händer!

Arbetslös

Jo, jag är ju faktiskt arbetslös nu. Inget jag är direkt stolt över, men tänker inte heller skämmas! Livet går upp och ner och just nu är situationen såhär för mig. Förhoppningsvis inte alltför länge till… Men, om jag ska vara ärlig, så är det just nu ganska skönt! Det värsta är att pengarna inte riktigt räcker till, men förutom det… Kunna åka till stugan när det passar, sova länge, sätta upp små mål för dagen, gå runt i morgonrock och tjocksockar hela dagen, träna… Inte helt fel! Men, självklart vill jag inte ha det såhär i längden. Jag vill ju göra något, ha ett meningsfullt jobb (tjäna pengar…), fylla dagarna med något vettigt… Inte bara ett jobb vilket som helst, utan något där jag känner att jag får göra skillnad.

Men det finns inte alltför många sådana jobb häromkring. Därför tar jag saken i egna händer och planerar mitt företag istället! Ska förresten till konsulten på torsdag, som kommer ge en bedömning till Arbetsförmedlingen om hon tycker att jag ska få starta-eget-bidrag eller inte. Sedan tar de ett slutgiltigt beslut utifrån egna riktlinjer, men hennes ord väger nog in i alla fall. Och jag har hört att hon är rätt ifrågasättande och kritisk! Det är väl bra på ett sätt, så att man verkligen får gå igenom sin idé och stå för den, men, det är ju jobbigt också! Så tänk på mig på torsdag kväll (kl 18-19) så hoppas jag att det går bra då!

Vems ansvar?

Det har blivit en del intressanta diskussioner på starta-eget-utbildningen under de här veckorna… Vi har en kille i gruppen som är väldigt pratsam, skämtsam och åsiktsfull. Och det har blivit några kommentarer om det här med jämställdhet/jämlikhet… men intressanta diskussioner också! Som imorse… Vi började prata om ett fall som har uppmärksammats i media och sociala medier, om en 7-årig tjej i Malmö som blev utsatt för övergrepp på skolan (indragen i ett buskage av ett gäng pojkar som drog ner hennes byxor), något familjen anmälde. I samtal med rektorn frågade hon tjejen om hon hade haft läppstift på sig, om hon varit glad och dansat på rasten.

Alltså VA?!

Jag orkar inte.

HUR är det relevant? Samtidigt vet jag ju att det är såhär samhället ser ut. Ansvaret läggs ofta på offret, hur hen har betett sig, sett ut osv. Hur många våldtäktsdomar finns det inte där offret ifrågasätts med sådana frågor, och där förövaren inte blir dömd för att ”han trodde att hon ville” (det är oftast män som är förövare, men absolut finns det kvinnor också). Men att en 7-årig tjej utsätts för sådana frågor? Hur tänker man då? Som ”tur” är döms Malmö stad för diskriminering, och rektorerna ska nu få (frivillig) utbildning i diskrimineringsfrågor, så flickan får ändå ett erkännande att hon inte har gjort något fel. Jag hoppas verkligen att det är det hon bär med sig efter den här händelsen, men risken är ju att rektorns frågor satt djupare spår!

I alla fall. Vi pratade om det här imorse och ingen ifrågasatte det fallet. Men den här killen, R, drog allt lite längre. Han tycker å ena sidan att det ska vara självklart att alla ska få klä sig och se ut hur de vill utan att riskera att utsättas för något (jo tack), men hade ändå en tanke om att man kanske inte behöver ”utmana ödet”, eller ”utmana de med sjuka tankar”, genom att klä sig alltför utmanande. Jag håller INTE med. Det ska inte ligga på en själv att ta ansvar för hur andra eventuellt kan reagera på hur en ser ut/beter sig. Det spelar ingen roll hur kort kjol eller djup urringning jag har, jag har INTE ansvar för att se till att andra kan bete sig vettigt runt mig! För mig är det en självklarhet, och jag tycker att det är så synd att samhället inte ser ut så idag.

En annan sak jag funderar över är vad är det som gör att vissa personer (oftast män) känner att de kan ta sig rätten att göra vissa saker mot andra (både kvinnor och män). Misshandel är en sak, men så har vi ju det här med sexuella övergrepp. Vad är det som gör att de tror att det är ok att göra så mot andra? Det handlar ju inte om sjuka individer heller, utan det är ju personer med familj, vänner, ibland även partners, som ”aldrig skulle kunna tro att den personen skulle kunna göra något sådant”. Självklart finns det fall där personen verkligen har en sjukdom, men med tanke på alla tiotusentals våldtäkter som beräknas ske (och lägg till det sexualbrott av ”lägre” karaktär) så är det ju väldigt många förövare som utför sådana brott, och det finns ingenting som säger att alla dem är psykiskt sjuka.

Vad är det då som ligger bakom?

Såklart en komplex fråga, men jag tror ju att mycket ligger i uppfostran och normer i samhället. Om pojkar kommer undan med attityden att ”pojkar är pojkar”, hur ska de då kunna lära sig vad som är ok och inte? Om vi inte lär barnen (både flickor och pojkar) att kunna säga ifrån och känna vart ens egna gränser går, då kanske det inte är så lätt att säga stopp under en ”oskyldig lek”. Jag tror mycket på att prata med barnen under uppväxten om vad som är ok och inte. Jag förstår att det kan vara spännande och roligt med det som är lite ”förbjudet”, men någonstans måste vi visa vad som är okej och inte. Och det måste vi börja med redan tidigt!

(Ett annat jobbigt exempel, är den 8-åriga flicka som berättade om leken ”Grävskopan” på hennes skola, som gick ut på att pojkar jagade och knuffade omkull flickor för att ta dem mellan benen…)

Det finns uppenbarligen mycket för mig att jobba med… På gott och ont!

Vardagskväll

Kursen jag går håller på till kl 16 på dagarna. Ibland åker jag och tränar direkt efteråt men idag åkte jag hem istället. Daniel jobbar natt inatt och börjar kl 18 så vi hann äta middag tillsammans när jag kom hem. Nu har jag satt på en tvätt och sitter och googlar runt lite med grejer som hör till företaget – fackförbund, hemsida, olika case jag kan referera till… det är mycket att reda ut innan jag kan köra igång, och allt hänger ihop! Måste komma på ett namn som känns riktigt bra, registrera hemsideadress (domän), registrera företaget… bara till att börja med. Har en lång lista i mitt anteckningsblock på allt jag ska göra och komma ihåg såhär i början. Men det är svårt när allt är beroende av varandra! Men det ska bli skönt på ett sätt när kursen är klar att kunna ta itu med allt på riktigt, göra iordning hemsidan, börja kontakta folk… se hur det går!

I alla fall. Nu sitter jag här, klockan är halv sju och jag har liksom inget vettigt att göra. Kommer landa i soffan snart och ligga där hela kvällen, men har liksom ingen brådska dit. Det är liksom inte lika kul att ligga där själv som att vara med Daniel när han är hemma. Även om vi bara softar i soffan så är vi liksom tillsammans. Vi behöver inte prata särskilt mycket, bara att ha varandra nära gör att det blir så mycket mysigare. Men visst, det är väl bra att ha egentid och sånt också! Jag får ju liksom det lite ”gratis” i och med att han jobbar nätter ibland och är borta på kvällarna, då får jag liksom ofrivillig egentid. Och det kanske är bra i längden, för då uppskattar vi nog stunderna tillsammans mer!