Har börjat testa akupunktur mot min migrän! Syster tipsade om det i somras så började fundera på det då, och sedan rekommenderade min läkare det tidigare i höst, och så fick jag veta att det ibland görs på vårdcentraler (vilket innebär att det ju blir en helt annan kostnad, mycket mer överkomligt), så jag kollade upp och som tur var gör de sånt på Alnö vårdcentral! Var dit i fredags på vad jag trodde skulle vara ett första möte bara, att jag skulle få berätta om mina besvär och så skulle sjukgymnasten få bedöma om hen trodde att de skulle kunna hjälpa mig, så skulle vi göra en plan efter det. Men när jag hade förklarat min situation så fick jag köra igång direkt! Hon kan ju såklart inte garantera något men hon tror väl ändå att det kan vara värt att testa, och ja, om det skulle fungera så skulle ju det vara fantastiskt! Upplägget är att jag ska dit 2ggr/vecka nu ett tag, för att sedan minska ner mer och mer, för att till sist kunna sluta helt (kanske bara med nån ”påfyllning” efter ett tag), med förhoppningen att migränen ska försvinna helt. Som sagt, det skulle ju vara fantastiskt. Jag vet ärligt talat inte exakt vad det är som händer under akupunkturen som gör att det kan få långsiktiga effekter, men ja, det finns väl tillräckligt mycket forskning som visar att det kan ha positiva effekter för att det i alla fall ska vara värt att testa.
Men det är fan inte en rolig upplevelse.
Alltså okej att det kanske är logiskt att förstå att det inte är skönt att få massa nålar instuckna på olika ställen i kroppen, men jag har nog mest trott att det är själva ”instickandet” som känns, som när man får en spruta eller så, att det är ett nålstick. Och det är ju inte skönt, men det är ju väldigt hanterbart, tycker jag. Jag visste inte att man under akupunktur även vrider om nålarna till att det ”känns”, som nån slags kramp, eller ja, att det gör ont. Och att man sedan får sitta så en stund (jag har suttit runt en halvtimme, men sjukgymnasten har sagt att man kan få sitta upp till en timme), och att hon kommer in med jämna mellanrum och vrider om igen, tills att det ”känns” igen. Gah. Det som är bra är i alla fall att känslan, smärtan, inte sitter i, så det är inte en halvtimme fylld med smärta i hela kroppen, men obehaget som ges under de där vridningarna är fullt tillräckliga… Inte kul!
Märker att jag känner mig som typ en 5-åring som bara vill skrika på henne Men sluta! Du gör ju illa mig!!, att jag glömmer att det liksom är självvalt…
Har varit två gånger nu, och kan säga att jag verkligen hoppas att det kommer att ge resultat! I så fall kommer det ju vara värt det jobbiga, om det kan få såna långsiktiga positiva konsekvenser – men just nu är det inte särskilt kul… Men kanske vänjer man sig lite efterhand så att det inte kommer vara såhär jobbigt varje gång. Jag hoppas det…
hultans 