Mysmåndag

Att en vecka kan börja såhär bra! Visserligen tungt att gå upp när klockan ringde, men sen jag kom till jobbet har dagen varit så bra. Det börjaIMG_4555de med att Lotta (som jag delar rum med) och jag julpyntade! Lotta fixade fram adventsstakar, ett litet bord, julduk, led-ljus och en julaffisch, och jag hade med mig julkakor! En slags
enkel pepparkaka, kallas tydligen danska julnötter, var extremt lätt att göra och lätt att göra utan både gluten och laktos, och då Lotta är intolerant mot båda två så ville jag testa att göra dom! O
ch det blev gott! Från senaste Vego-tidningen, en tidning som jag varmt rekommenderar.

 

Sen jobbade jag på med de saker jag hade tänkt göra idag och det gick bra, och jag var klar redan innan eftermiddagsfikat! Så nu i eftermiddag har jag gjort lite administrativa grejer som jag hade tänkt göra imorrn förmiddag. Skönt att ligga lite i fas (speciellt med tanke på att förra veckans ”planering” inte riktigt gick ihop…).

Väntade på ett mail som kom nu, ska ta tag i det och sen blir det hemgång. Bra start på veckan!

Annonser

Myshelg

Har så bra känslor för den här helgen! Och det behövs, har varit ganska trött under veckan (jag har tydligen lite lågt blodvärde, jämfört med vad jag brukar ha, så har börjat ta järntabletter. Vanligt när man är gravid. Men har inte märkt nån direkt skillnad än…), och igår kände jag verkligen att det var fredag. Hade noll energi på jobbet. Gjorde inget som var direkt ansträngande men det tog ändå emot så jäkla mycket. Men tog det lugnt och hann ändå med det jag hade tänkt. Och sedan började helgen!

Det började bra igår, jag åkte till Malin efter jobbet, fick middag där och sen blev det myskväll med massa prat som vanligt och lite Idol i bakgrunden. Och lite lek med Samuel och gos med Miranda såklart! ♥

IMG_4514

Och tänk att Daniel och jag snart har en egen sån här liten knodd? Det går ju verkligen inte att förstå..!

Planen för idag är att börja julpynta, sen ska vi in till stan och äta middag och gå på stand-up med Freppa och hans Emilie! Al Pitcher ska köra här i stan, det kan nog bli kul! Hoppas jag. Imorrn ska Daniel och jag hjälpa till på en Rädda Barnen-grej, varje år är det en Nallekonsert som vi i Rädda Barnen är med och arrangerar, en konsert med massa körer och orkestrar (bland annat barnkörer) för barn och vuxna, där man har möjlighet att skänka gosedjur som sedan skänks vidare till barnhem i andra länder. Fin grej! Vi ska vara med och sälja glögg till besökarna. Pappa och Britt-Inger kommer också med och hjälper till, så vi tänkte passa på att fika lite med dom efteråt, det var ett tag sen nu sen vi sågs ordentligt!

Just nu äter vi sen frukost, det blev frukost uppe vid TV:n idag, Daniel kollar på skidor och jag passar på att blogga. Men mysigt med tända ljus och gofrukost! Och nog för att jag älskar att sova ut och vakna av mig själv och inte av väckarklockan, men frågan är om dessa mornar inte är snäppet bättre… Klockan ringer i lagom tid (vilket är runt halv tio för oss. Och så har jag min wake-up-light så det börjar med att jag vaknar till när den börjar lysa, för att sedan vakna igen när radion drar igång, snooza lite och sen låta radion vara på och ligga och vakna till till det), vi snoozar lite och vaknar sen mer och mer, men ligger kvar ett tag och vaknar till mer, kanske kollar mobilerna lite och bara har en långsam start. Skönt!

 

… men sen är det ju också alltid den där jäkla känslan, rädslan på ett sätt, att de stunder/tider när livet är så bra, så kommer också tanken tänk om något händer? Det finns ju aldrig några garantier. Om något händer som är utanför ens egen påverkan, men som kommer ändra hela livet. Det lär ju hända nån gång. Sjukdomar, död, annat som händer och påverkar livet runtom. Men jag försöker att inte låta den rädslan ta över. Att lägga fokus på sånt som jag kan påverka själv, och allt utöver det, det är ju sånt bara som kommer att hända ändå. Och rädslan för de sakerna får då inte ta över. Men visst finns tankarna där.

Då och nu

Vid nåt tillfälle under kvällen igår så nämnde vi saker från London-tiden, året 04/05 när Sylle och jag bodde i London tillsammans. Och det blev en så himla tydlig kontrast för mig! Livet då och nu. Äventyret vi delade då, bara det att flytta hemifrån första gången, dessutom till ett annat land, att dela våningssäng i en lägenhet med totalt 10 pers, där vi bara var tre som kände varandra sedan innan, leta jobb, träffa så mycket nya människor, och bara klara av allt som hände då. Alla upplevelser som dels var så viktiga där och då, men som också har fått så mycket mening i efterhand. För mig la det där året grunden till min livslånga kärlek till London som stad, vilket har fått avgörande inverkan för de följande 10 åren i mitt liv. Så det var bara inte häftigt i stunden, utan också såklart väldigt utvecklande, men också något som fått så tydliga praktiska konsekvenser. Familjen jag jobbade i då som jag kunde återkomma till och jobba hos flera somrar efteråt (och fortfarande har kontakt med), längtan tillbaka till staden som gjorde att jag läste min master där (som i sin tur blev en stor pusselbit till jobbet jag har nu), och hur under den tiden dessutom Daniel och min relation växte fram, under så osannolika omständigheter!

Och, okej, det är ändå 10 år sedan det där första året, men jag tänker på andra minnen som jag nu så tydligt kan se i ett då och nu. Jag vet att när jag några år senare bodde i London igen så tänkte jag verkligen på hur allt det som var min vardag, min verklighet, mitt liv som jag var mitt uppe i då, hur alla de upplevelserna om några år bara skulle vara minnen i mig. I en framtid som jag inte visste något om då, skulle jag en dag se tillbaka på det där som var allt jag visste då, och allt skulle då bara vara minnen, kopplade till en känsla av något avlägset, nästan med en undran om jag verkligen har varit med om allt det där? Och nu är jag där. Lindy Hop-kvällarna, egentiden på Starbucks, plugget, praktik, extrajobb, alla människor, dejterna… Alla upplevelser, och allt jag har glömt, men som ändå finns med mig.

Det är ju verkligen ett annat liv jag lever nu. Och jag vill inte ändra på något. Jag är så otroligt jävla tacksam, glad och stolt över att jag har gjort allt som jag gjorde under de åren, för allt det har verkligen lett mig fram till vart jag är idag, och att jag kan ha den vardagen jag har nu och känna ro i den! Livet är jäkligt häftigt.

Rädda Barnen-helg

I fredags efter jobbet tog jag tåget ner till Stockholm. Övernattning på ett litet hotell i Solna och sen har det varit Rädda Barnens skolkonferens lördag-söndag. Var med förra året också och slogs av kvalitén på föreläsarna och de intressanta ämnena, så det kändes kul att vara med i år också! Fokus låg på elevhälsa och vi fick höra mer om det från olika perspektiv. En ung kille (bara 18 år, häftigt att föreläsa redan då! Hade jag aldrig klarat..!) berättade om sina erfarenheter från skolan utifrån dyslexi och ADHD, en psykolog berättade om sin syn på elevhälsa och en rektor delade en riktig framgångssaga, en grundskola som genom att satsa på elevhälsan nu har 100% av eleverna med behörighet till gymnasiet. Häftigt! Så det har varit intressant, och dessutom fick helgen ett extra värde när jag kunde klämma in lördagkvällen med middag och mys hos Emma, med henne, Anders, Sylle och Joel! ♥ Himla mysig kväll. Hade gärna stannat kvar till långt in på natten och bara suttit och pratat och umgåtts, men jag insåg att jag har blivit vuxen och förståndig coh tänkte på klockan som skulle ringa tidigt nästa morgon… Men så värt att få ses ändå!

På tåget på väg hem nu, det känns skönt att få sitta i sin egna bubbla nu bara, efter nya möten hela helgen. Tänkte ta mig igenom ett gäng New Girl-avsnitt nu, och så räknar jag med att jag kommer sova en stund också…

Inte bara Paris

Terrorattacken i Paris i fredags är ju helt fruktansvärd. Det går ju enkelt att konstatera. Men, det jag tycker är viktigt att ha med sig när det händer sånt här, är att det händer liknande saker hela tiden, världen över. Bara någon dag innan skedde en annan terrorattack i Beirut, det var ju inget som direkt uppmärksammades här. Samtidigt är det ju inte ett dugg konstigt att just attacken i Paris får så stor spridning här. Det är ett land som ligger nära oss, både geografiskt men också kulturellt. Vi har ju såklart lättare att relatera till invånarna där, och det är också ett land som ses som tryggt, där sånt här ”inte händer”. Och att vi människor har lättare att relatera till det som är mer bekant och nära oss, det är ju varken okänt eller särskilt konstigt, egentligen. Men kanske just därför viktigare att vi påminner oss själva om våra reaktioner, att vi tänker över varför vi reagerar som vi gör. Inte för att förta något av det som hände i Paris, utan för att försöka relatera till allt vad andra människor går igenom i sin vardag på andra ställen. Och att det är därför de flyr, och därför vi behöver hjälpa dem.

Sista akupunkturen?!

Alltså, om jag har riktig jäkla tur nu så gjorde jag sista akupunkturen idag! Och det skulle vara så himla fantastiskt! Det är verkligen inte kul det där. Grejen är att jag började i slutet av oktober, och har inte fått nåt flimmer sen dess. Men jag hade heller inte fått något flimmer tidigare i oktober, från att ha fått minst 2 ggr/månad hela året. Så sjukgymnasten (heter tydligen fysioterapeut numera) sa redan från början att det kan vara så att tack vare graviditeten och hormoner osv så kan kroppen ha löst det där själv..! Antingen bara under själva graviditeten, men möjligheten finns också att det är borta sen också! Ah, vågar inte ens tänka tanken. Men vi sa att vi försöker ett tag med akupunkturen ändå och ser vad som händer. Men när jag nu fortfarande inte har fått nåt flimmer så tyckte hon att det var onödigt att plåga mig när vi ändå inte vet om det hjälper något – och det sa jag inte nej till! Och sen om (inte när, hoppas jag…) jag får flimmer igen så får jag höra av mig så får jag komma dit direkt igen. Men åh, jag hoppas att jag slipper!

Har haft en liten svacka idag. Eller ja, väldigt liten! Hade trott att efter en intensiv jobbperiod så skulle det bli lite lugnare nu resten av tiden, men började kolla fram till jul och insåg att det kommer nog att vara full fart varje vecka fram till dess. Och då blev jag lite låg. Jag har ända sedan innan semestern vetat att hösten skulle bli väldigt intensiv, så jag har varit fullt beredd på att det skulle bli så, och har ändå varit väldigt nöjd hittills att jag i princip klarat det på ”kontorstid”, alltså sluppit jobba långa kvällar och helger vilket jag helst vill undvika (men så kommer det inte vara under hela doktorandtiden..!) (förutom förra veckan då jag jobbade hemma och stängde igen datorn 22.30… Och gick upp 5 nästa dag för att åka till Östersund. Inget jag vill göra men det var tur att det bara var en gång det blev så!). Men så tänkte jag ändå att det skulle lugna ner sig lite nu när några deadlines var klara, men, nja, insåg att nu är det ju nya saker och inte jättemycket tid att göra allt på. Men jag har ändå landat i att det borde vara görbart – och jag tar med mig det som har blivit mitt motto i år – good enough! Det har faktiskt fungerat väldigt bra.

Så ja, det är ju bara att köra på fram till jul nu, och sen borde det faktiskt bli lite lugnare – och sen är ju tanken att jag går hem i mitten av februari! Ah! Om det går bra för mig att jobba så länge, det där tar jag som det kommer och är beredd på att vad som helst kan hända! Kan inte ta något för givet bara för att jag har mått så bra så här länge.

Slappardag

  
Gammal familjebild uppe i stugan, Daniel som liten! ❤️ får se om knoddhen brås på honom!

Vi har en riktig slöardag idag. Har mest bara regnat, vilket vi har utnyttjat till max. Melodikrysset till frukost och sedan har det varit soffläge! Film, serier, läsa… Daniel fixade sen lunch och lät mig slumra i soffan… Det är kärlek det! Och sen gjorde han detsamma när jag låg och läste..! Bästa mysdagen.