Jobblördag

Ja, det blev en jobblördag ändå (och blir nog så nästa helg också). Men det känns okej. Jag hade inga andra planer och bara jag får ställa in mig på det så går det oftast bra. Var rätt ”behagligt” jobb också – läsa två artiklar till en av kurserna jag går (det är ju liksom en forskarutbildning, hela doktorandtiden, så man ska läsa visst många kurser under de här åren, parallellt med den forskning man gör). Kursen i stort är intressant, men just de här två artiklarna visade sig vara… inte riktigt min grej. Jag har alltid varit mer intresserad av praktisk förändring, och inte så mycket för djupa teorier – såklart är det teoretiska också viktigt, men ibland blir det lite för mycket för mig… Men men. Nu är de lästa i alla fall. Sen ska jag även skriva nåt om dom och vara med på ett seminarium där vi ska prata utifrån artiklarna, hm, jag kanske inte kommer vara den mest bidragande där… Men så får det väl vara tänker jag, vi är ju alla olika och tar till oss olika mycket av olika texter.

Jag ska ju liksom bara jobba tre veckor till (!!!) och det är en del som helst ska hinnas med under den här tiden, och då kan jag tycka att det är okej att jobba lite mer för att bli klar innan jag går hem – men jag tänker inte stressa upp mig och jobba på tok för mycket, det är det inte värt. Men ibland kan det leda till mindre stress i längden att jobba lite extra ibland för att sedan kunna släppa saker. Och jag vet att det definitivt kommer vara så under perioder framöver, men för mig är det ändå viktigt att vara uppmärksam på att det inte bli standard, utan försöka se till att det är undantag i vissa, begränsade, perioder.

2016-01-30 10.55.48

 

 

 

 

 

 

Försökte göra det bästa av situationen med nytt te och läsa från soffan. Fördelen med hemmajobb är ju att man kan blunda en stund när det går trögt… Hehe.

Nu är det i alla fall helg på riktigt! Laddade om med lite fika och bloggläsning med Joshua i bakgrunden, och nu ska jag banne mig göra lite yoga! I våras började jag göra yoga hemma ibland med hjälp av appen Yoga Studio (kan varmt rekommenderas!) och nu i höst har jag testat gravidyoga med nån annan app som heter Yoga Mama. Inte alls lika bra, men var supersvårt att ens hitta nån sån, så det funkar i alla fall. Kan inte påstå att jag gör det så ofta, men jag vill inte att det ska vara nån stress och press kopplat till det, utan att det ska vara stunder när jag själv känner att jag har tid och lust. Det räcker för mig!

Annonser

Lördagslugnet

En till skön helg är här! Det har blivit så sista tiden, att helgerna är hyfsat oplanerade och blir väldigt lugna. Sovmorgon, greja lite hemma, träffa nån kompis eller mamma eller pappa… Det räcker liksom! Det känns jätteskönt att det är så.

Igår var jag på after work med två från starta-eget-kursen som jag har hållt kontakten med, kul! Vi åt gott på Delicerano, men det blev en tidig kväll, jag var hemma vid 21. Idag sovmorgon, lång frukost och sen grejat lite med bilder och backup på datorn. Nu tänkte jag läsa lite, en föräldratidning och en himla bra bok inför förlossningen (Att möta förlossningssmärtan, kan verkligen varmt rekommendera, skriven av en barnmorska som verkar väldigt vettig och ger bra tips på saker man kan tänka på inför förlossningen). Ikväll blir det middag och mys hos mamma – Daniel jobbar natt i helgen så då är det extra tacksamt att passa på att träffa andra!

Veckan har dock varit lite sådär, igår fick jag migränflimmer på förmiddagen på jobbet (åkte hem och sov resten av dagen, det är det enda som hjälper och efter det kände jag mig pigg nog att gå på AW, även om det kändes dumt att vara sjuk från jobbet och sen gå ut och äta på kvällen… men min migrän är ju lite speciell på det sättet, jag mår dåligt när det kommer men får jag sova och äta lite så blir det oftast bättre!) och i måndags var jag magsjuk, blääääää. Fy fan. Blir typ aldrig magsjuk, kan inte komma ihåg att jag har varit det som vuxen, men man är väl lite extra känslig nu som gravid… Som tur var blev det bättre redan på tisdagen – men man ska ju hålla sig borta från andra ett dygn efter senaste kräkningen så jag jobbade hemma. I onsdags var jag med på ett möte om ett projekt på en skola som jag har möjlighet att vara med i, det ska sökas pengar för ett projekt och om det blir av så kan jag vara med och följa den processen och ha det som min forskning!! Jag hoppas SÅ att det blir av, det skulle vara så jäkla intressant! Ansökan skulle in igår och beslut kommer i slutet av mars, hoppas hoppas hoppas..! Och sen på eftermiddagen var Daniel och jag till Fotografen Carina Vallin och tog fina magbilder! ♥ Hon känner pappa sen länge tillbaka och är riktigt riktigt duktig, båda syskonen har varit där både med magar och bäbisar/barn och tagit så fina bilder, och nu var det äntligen min tur! Jätteroligt var det, vi fick se lite snabbt på bilderna i kameran och det såg ut som att det blev en hel del bra bilder. Vi ska dit på fredag och välja ut några till förstoringar och så, så kul!

Slöhelg

Varit en lugn och skön helg! Daniel åkte till fjällen i torsdags med några kompisar, kommer hem senare idag. I fredags fick jag hjälp av pappa med att hämta en byrå i Söråker som jag sett på Blocket, vi vill ha en till knoddhens kläder framöver så jag har börjat kika där, såg den här som var fin, rymlig och till ett bra pris. Så då slog jag till! Sen fick jag följa med hem till pappa och fick middag och soffhäng där. Igår tog jag lång sovmorgon och sen bara tog det lugnt hemma, åt lång frukost, gjorde musli… Och väntade på blombud! De ringde från floristen och frågade om jag skulle vara hemma på eftermiddagen, att jag skulle få blombud..! Jätteroligt, och jag visste inte alls vem det kunde vara ifrån!   

Så fin bukett! Och en liten nalle och choklad… Det var Daniel som hade skickat, bara för att han var borta i helgen! ❤️ så fint. Lite vardagskärlek!

Jag är inte sådär att jag tycker att presenter i form av blommor, smycken osv är superviktiga i ett förhållande, som ett sätt att visa kärlek. Med det menar jag att jag sätter större värde vid andra vardagshandlingar som visar att man tänker på varandra – småsaker som att köpa den andras favoritost, att lägga till en chokladbit till kvällsfikat, ha middagen klar efter en lång dag på jobbet… Sånt gör mig glad! (Och Daniel har alltid varit bra på att göra sånt! Jag försöker jag också…) Men med det sagt så blir jag också glad av såna här gester, att få fina blommor hemskickade visar ju också omtanke! Det jag menar bara är att jag inte vill att det ska bli det enda sättet man visar sånt på – jag får för mig att i vissa relationer så kanske man skickar blommor ibland och liksom tar det som att ”nu har jag gjort mitt för ett tag”, tycker att nu har man visat uppskattning och att det räcker så. Jag vet inte, det kanske bara är nåt jag har fått för mig. Men det är det jag menar med att blommor och sånt inte är det viktigaste för mig – men som nu, när det görs tillsammans med andra vardagshändelser, då blir jag såklart glad!

Tillbaka till helgens händelser. Jag åkte till Malin igår eftermiddag, fick vara med på deras tacosmiddag och sen hängde jag kvar hela kvällen! Alltid lika mysigt, tänk att Malin och jag alltid kan sitta och prata i timme efter timme. Är så glad att vi har varandra här så nära, och hänger ihop fortfarande, sen vi blev kompisar när vi var 6!  

Så mysigt med lilla Miranda! ❤️

Idag fortsätter det lugna tempot. Sovmorgon igen och har fortfarande inte gått upp (klockan är 12.20, hehe…). Ska åka och handla lite och sen kanske göra lite yoga, det är nog dagens enda planer!

Att kunna säga nej

Jag fick precis frågan om jag vill bli vice ordförande i lokalföreningen för Rädda Barnen här i Sundsvall (jag sitter redan i styrelsen, är kommunikatör och medlemsansvarig) – jättekul att få frågan och i vanliga fall hade jag nog tackat ja! Men nu är jag faktiskt stolt över att jag sa nej. Just i år så lägger jag ribban väldigt lågt för vad jag tänker att jag ska göra under året. Förhoppningsvis kommer jag ju ha både tid och ork till att göra olika saker, men jag vill inte förutsätta något. Vi vet ju ingenting om hur knoddhen kommer vara eller hur vi kommer må, och vad man kommer att prioritera, och då vill jag hellre tänka att jag inte kommer göra så mycket och så får allt utöver det mest basic bli en bonus, snarare än att tacka ja till saker som sen blir en stress, eller som jag får dåligt samvete över för att jag inte kan göra det så bra som jag vill, eller behöva tacka nej i efterhand. Jag tänker så om det mesta för det här året, oavsett om det gäller mitt ideella engagemang, träffa folk, resa, greja hemma, eller bara ta en fika på stan. Både i det stora och lilla. Tänker att prio kommer vara sömnen! Allt annat blir en bonus. Sen behöver det ju inte bli så illa, förhoppningsvis kommer man ju orka med vardagsgrejer i alla fall, men, jag går in i den här tiden med väldigt öppet sinne och utan några förväntningar!

Angående Köln

Tycker att det här inlägget är ett bra bidrag till hela debatten om det som hände i Köln, där fokus läggs på att det snarare handlar om skillnader i demokratiutveckling mellan olika länder, än just skillnader i etnicitet, som förklaring till vilka ”slags” män som begår brott som dessa. (Och att det är samma grund oavsett, det är män som gör. På tal om förra inlägget…) Och att samma mönster finns i hela världen, men tar sig uttryck på olika sätt och i olika omfattning.

Läs gärna!

Feministiskt självförsvar

Ikväll har jag varit på kurs i feministiskt självförsvar, första träffen av tre. Jag har länge varit skeptisk mot såna aktiviteter – det är inte okej att det alltid bara är vi tjejer som ska hantera saker vi utsätts för genom att undvika situationer (”gå inte ute när det är mörkt”), tänka på hur vi klär oss (”ha inte för korta kjolar och för mycket urringning” eller varför är det relevant att fråga om tjejers trosor i våldtäktsrättegånger och inte killars kalsonger?) och i såna här fall lära oss att bemöta våld. Det är ju inte vi som gör fel. Det är ju förövaren, oftast män när det handlar om våld, som gör det som är fel! Och då är det ju män som måste förändras. Synen på vad som är okej beteende, vad som kopplas till mansrollen, en viss syn som finns på tjejer… Det är ju sånt vi måste jobba med, det är ju det som kan leda till långsiktiga förändringar!

Men jag har landat i att det ena behöver inte utesluta det andra. Att samhället tyvärr ser ut som det gör idag och att då behöver vi hitta sätt att hantera det, sätt som gör att vi tjejer känner oss tryggare just så att vi inte begränsar våra liv genom att tex stanna hemma istället för att gå ut, men att vi samtidigt, också måste jobba med killar och män, viss syn på vad som är accepterat beteende, och vad vissa tar sig rätten att göra. Tyvärr uppmärksammas oftast bara det som vi tjejer kan göra, eftersom det är konkreta, praktiska lösningar – ha överfallslarm, lära sig självförsvar osv osv osv – och man pratar inte om vad som är roten till problemet och vad som kan leda till långsiktiga förändringar.

Att ta diskussionerna med såväl vuxna som unga män, allt ifrån varför det är okej att ta någon på rumpan, vad man skämtar om på jobbet/i skolan, det klassiska om varför det är okej för killar att ha mycket sex men en sexuellt aktiv tjej blir en hora, fundera över när man tycker att det är okej att tjejen kanske ångrar sig och inte vill ha sex längre (såklart är det okej när som helst i en sån situation, spelar ingen roll hur ”långt” man har kommit, men för många är det inte så självklart), hur man ser på svartsjuka – det finns så mycket som är en del av ett större mönster. De allra flesta tar ju självklart avstånd från brutala överfallsvåldtäkter och tänker att nåt sånt skulle ju aldrig jag göra och det är ju jättebra, men det är egentligen en liten del av något som är så mycket större. Och de där mindre, vardagliga situationerna är oftast inte lika självklara utan det kan behövas att man reflekterar över vissa saker.

Och sen måste vi jobba ännu mer med barnen. Vilka signaler skickar vi till dom? Vad förväntar vi oss av tjejer som inte är okej för killar, och tvärtom? Är det okej att vara bråkig och slåss ”för att killar är ju killar”? Att ta på tjejer och kommentera deras utseenden ”för att de är ju egentligen kära”? Att sånt beteende är okej för killar och att tjejer därför ska acceptera sånt? Alla såna ”småsaker” är ju del av något större.

Det är ju viktigt också att prata om att normer och förväntningar inte bara påverkar tjejer negativt, utan att detsamma gäller för killar. Mycket av det som ses som ”typiskt kvinnligt” är ju i grunden väldigt fina och bra egenskaper som alla människor bör ha – att vara omvårdande, våga visa känslor, prata om och reflektera över saker man har varit med om och hur man själv är/vill vara som person, ta ansvar, osv osv osv… Och såklart är det ju inte så att alla tjejer är så och ingen kille är det (behöver jag ens säga det?), men det är ju normer och förväntningar som vi förknippar med könen och också värderar på olika sätt.

I alla fall, kursen var väldigt bra! Det var blandat prat och fysiska övningar, och röstövningar! Har skrikit NEJ NEJ NEJ! i grupp halva kvällen – det är rätt befriande! Och jag kan se ännu mer nu att det finns ett värde med såna här grupper – men att vi också måste jobba förebyggande.

Sen är det ju så att killar utsätts ju också för väldigt mycket våld. När det gäller överfallsvåld så utsätts fler killar än tjejer. Och det är ju inte heller bra, såklart! En skillnad är att tjejer är mer rädda än killar, och begränsar sig själva mer pga den rädslan. Och när det gäller sexuella övergrepp så är det vanligare att som tjej utsättas för det av någon som man har en relation till (allt från en partner till en bekant) än att det sker ett överfall av någon okänd. Och det är viktigt att sånt tas upp på såna här kurser (vilket det gjordes ikväll), så att man inte förstärker bilden av att våldtäkter bara sker av nån okänd som hoppar upp ur en buske, typ, utan att man pratar om alla olika sätt som det kan ske på.

Viktigt.

Magen ♥

Ja, magen växer ju..! (Om man för pilen över bilden ska man kunna se datumet när varje liten bild togs och vilken vecka det var) Första bilden är från när jag var i Prag med jobbet i slutet av augusti, det var vecka 13 och är väl nåt slags ”före-bild”. Jag tyckte att utan kläder syntes det kanske lite lite lite, men inte direkt med kläder på..! Men det var där någon gång som det satte igång, nästa bild är ca 3 veckor senare och då har det ju hänt en hel del! Sen tyckte jag att det kändes som att magen växte nästan varje dag, men ja, riktigt så var det kanske inte… Men ja, det rullar ju helt klart på! De sista bilderna är från idag, och nu är det alltså 7 veckor kvar. Enligt min app så väger han ca 2 kg nu och är ungefär 40 cm lång. 4 dm människa i magen alltså. Så konstigt! Men också mysigt. Antagligen tack vare att jag mår så bra så har jag verkligen trivts hittills med att vara gravid, och jag gillar min mage! ♥

Välkommen 2016!

Nytt år! Jul och nyår blev väldigt bra, väldigt lugnt och skönt och i stugan båda gånger. På julafton var ju mamma och pappa med, och på nyår firade vi med mamma och Gunnar, och så var såklart Nelly med, hon gillar verkligen inte fyrverkerier så hon skulle fått det jobbigt i stan!

Inga fyrverkerier för oss alltså, men Gunnar hade med (ekologiska) ljuslyktor! Fint!

Året har börjat bra sedan. Jag fortsätter att må jättebra, däremot blir jag ju större och större och därmed lite mindre smidig och lite långsammare vid promenader och så… Men inga större problem än så! Så himla skönt. Jag är verkligen tacksam för att det har gått så bra så här länge, det är verkligen ingenting jag tar för givet.

Jobbar på som vanligt, det går bra, men jag pendlar mellan att känna att jag har läget under kontroll och att undra hur fan jag ska hinna med mig sista veckorna nu innan jag går på föräldraledighet?! (Om allt fortsätter gå bra osv osv) Det är ju en del som ska hinnas med… Eller, ska och ska. Det är egentligen inga måsten som absolut på liv och död måste bli gjorda under dessa veckor utan om det kör ihop sig så kan jag ta tag i det igen när jag kommer tillbaka – däremot skulle det ju mentalt vara väldigt skönt om jag blir klar med det jag har tänkt så att jag kan bocka av allt innan jag går hem! Men det är skönt ändå att veta att det går att ta det sen också. Än så länge tar jag det rätt lugnt och om jag orkar jobba som det är tänkt så hinner jag nog med det mesta. Men jag tänker inte stressa sönder mig den här sista tiden! Jag får se hur det blir.

Knoddhen rör på sig för fullt på dagarna, det är ju så himla roligt! Men det går ju inte att förstå att det är en liten människa där inne?! Imorrn går jag in i vecka 33… Så då är det 7 veckor kvar tills beräknade dagen! Helt galet. Och ja, det är ju inte konstigt om de kommer 3 veckor tidigt (eller 2 veckor sent…) så i princip kan det ju hända grejer redan om en månad utan att det är något ”konstigt” med det! Heeeelt galet. På ett sätt längtar jag efter honom, efter att det här nya livet ska sätta igång, men samtidigt går det ju inte att ta in, att föreställa sig, vad det är som väntar. Konstig känsla! Man vet ju rent logiskt, men det går ändå inte att förstå.

Och även om jag nu är mycket mer tryggare i att han så här länge faktiskt lever och verkar må bra och att det därför är troligast att det kommer fortsätta så, så kan jag inte, kommer jag aldrig, att släppa den lilla lilla tanken i bakhuvudet att man vet aldrig. Det är ingen aktiv oro, men jag tycker att det är viktigt att ändå inte ta för givet att allt bara kommer gå bra. Nånstans måste man ju utgå från att det kommer gå bra, det går ju inte att förbereda sig på alla möjliga olika scenarios och man måste ju få hoppas och tro, men just det där att inte ta för givet.

Med det sagt så förbereder vi oss praktiskt mer och mer, med inköp av diverse ”nödvändigheter” osv. Jag tror faktiskt att vi inte har köpt på oss några direkt onödiga saker än så länge (sen skulle man väl säkert klara sig med ännu mindre grejer, folk får ju barn i massa olika omständigheter och har inte skötbord, barnvagn osv osv, men, nu lever vi ju inte i sådana samhällen så då är ju en del grejer bra att ha), och det blir en hel del från Blocket eller på rea – både för att det är onödigt att köpa allt nytt, och för att det känns onödigt att lägga för mycket pengar på mycket som går att få i bra skick till en mindre peng. Sen har jag insett nu att vi har lyckats få ihop en hel del kläder ändå, det har inte känts som att vi har köpt så himla mycket, men nu när allt är tvättat och sorterat så ser jag att det har ju blivit en del ändå..!

2016-01-12 19.28.05

Det här är första storlekarna, 50-56. Det klarar vi oss nog rätt långt med! Och en stor del av detta är sådant vi ärvt av Malin, vilket vi är så glada för! ♥ Har en mindre låda också med lite större storlekar. Sen är det ju inte som att man inte kommer kunna köpa något under första tiden, hehe, men det är ändå skönt att veta att vi har så att vi klarar oss! Och det är ju så mysigt att köpa sånt här..!