Yoga bump

Gör ju gravidyoga då och då (väldigt sporadiskt) och har tänkt att det skulle vara lite kul att ha bilder på det, nu med stora magen! Så ikväll, ensam hemma en fredagkväll så passade jag på att göra ett pass och att samtidigt ta några bilder.

Det är ju rätt fascinerande med den här magen alltså! (och sen behöver man ju inte titta jättenoga på exakt hur yoga-riktiga poserna är, hehe)

yoga1

yoga2

Annonser

Hantverkar-dag

Idag tog vi tag i vardagsrummet nere, nu närmar det sig verkligen att bli klart! Efter en rolig idé från Lotta som jag jobbar med, som tidigare jobbat som inredningsdesigner, så landade vi i att vi ville ha en fondvägg längs ena långsidan, och sen har vi satt träpanel på kortsidorna! Det blir något lite annorlunda och ger en lite mer ombonad känsla. Kändes som en rolig idé och nu när det börjar bli klart så är vi båda väldigt nöjda! Idag fick vi till de sista plankorna på panelen, och så har vi målat hörnet bakom kaminen som har varit vitt men som fått en ganska smutsig vitfärg, så vi har kört på grått istället. Nu är det bara kvar att köpa och sätta upp lister, sen är det klart! Kul!

Sneak peak på fondvägg och ena kortsidan..! Haha, det är väl sällan jag är direkt snygg i fixar-kläder, men det blir ju inte bättre heller av att behöva kläder som funkar för magen..!

Imorse var vi till barnmorskan också, allt fortsätter att se bra ut! Det verkar som att han ligger fixerat nu också precis som han ska, tydligen ligger han ganska djupt och breder ut sig, så förut har hon känt honom på sidorna men inte neråt, och det var nog därför hon trodde att han låg på tvärsen, men att ultraljudet sen visade att han låg neråt. Så hon kände lite annorlunda idag och då kunde hon känna att han faktiskt låg neråt. Skönt! Men vi vill ändå göra ultraljud när vi kommer in bara för att dubbelkolla, om det nu är så att han ändå har legat lite kors och tvärs. Får se hur länge han vill vara kvar där inne..! Nu är det bara 15 dagar kvar till beräknat så det kan ju verkligen bli vilken dag som helst – men kan ju också dröja två veckor till efter det!

Ledigheten

Går ju som sagt hem med en positiv känsla från jobbet, och även om det är konstigt att tänka på att jag inte kommer jobba mer det här året (!) (om allt går bra om allt går bra om allt går bra) så känns det också himla skönt! Och jag har ju inte så mycket planer på vad jag vill göra under ledigheten, varken nu de här veckorna (eller hur lång tid det blir) innan förlossning, eller sedan. Min ribba ligger lågt! Jag har lite småsaker som jag gärna hinner med nu, men det är inga måsten egentligen. Laga lite fler matlådor till tiden efteråt, baka lite bullar att ha i frysen, lite Rädda Barnen-grejer, fixa med lite grejer i källaren… Men det är inga större grejer, och hinner jag inte så är ju inte det nån fara! Det som är lite större är väl att vi håller på och grejar här hemma, med de olika rummen, och att det skulle vara skönt att ha allt det på plats innan. Men ja, annars får vi ta det sen, det går ju det också.

Vi är snart klara med det som ska bli vardagsrummet nere, det har varit som ett allrum men där vi inte har haft något sen vi flyttade in eftersom det fanns ett allrum uppe också och det blev så att vi haft vardagsrummet här. Men nu har vi fixat till golv och väggar nere (kommer före- och efterbilder när allt är klart!), förhoppningsvis blir vi helt klara nästa vecka och kan flytta ner vardagsrummet då!

Nästa fråga är vad vi ska göra av utrymmet uppe då. Vi har vårt sovrum här uppe också och har landat i att vi vill få till ett barnrum här så att vi är på samma våning, men vi har velat lite i hur vi ska gå till väga. De rum som finns här uppe är badrum, det som är vårt sovrum nu och allrummet som är vardagsrum i nuläget. Man går genom vardagsrummet för att komma till vårt sovrum. En tanke vi har haft är att slå upp en vägg i allrummet så att det rummet blir dels ett eget rum, dels en passage till vårt sovrum, och att då göra ett barnrum av det extrarummet. Men vi har också fått en idé från några olika personer om att inte slå upp en vägg och istället ha hela vardagsrummet som vårt sovrum, och att det som är vårt sovrum nu blir barnrum. Om ni hänger med? Då får man alltså gå igenom det som blir vårt sovrum för att komma till barnrummet, men det funkar ju så länge barnet är litet! Och sen har vi också ett rum nere som är tänkt att bli gästrum/kontor nu, men som kan bli ett barnrum längre fram till eventuella större barn (om allt går bra nu och barnet fortsätter leva osv osv, alltså gah, jag kan verkligen inte ta något för givet!). Så vi lutar åt att det blir så nu! Det innebär också väldigt mycket mindre jobb med övervåningen, vårt sovrum fixade vi till i våras (lite bilder längst ner i det här inlägget, har hänt lite mer sen dess också med tavlor, gardiner, blommor och en till byrå. Är väl inte direkt nån barnrums-känsla, men vi får väl fixa det med nya gardiner, tavlor och smågrejer!), och nuvarande vardagsrummet behöver vi inte göra jättemycket med egentligen, det skulle i princip gå att bara flytta över möblerna, men vi passar nog på att fräscha upp det lite i alla fall, måla på det vita på tak och väggar, men blir nog inte mer avancerat än så. Så det känns som en bra plan! Sen får vi ju se när knoddhen känner för att komma ut, det blir ju det som får styra hur mycket vi hinner med innan! Men vi har ju säng och spjälsäng så vilket rum de står i är ju sekundärt.

Ska fixa lite middag nu tills att Daniel kommer hem från jobbet!

Fäääärdiiiiiig!!!

Sådär ja, första dagen på föräldraledigheten! Och jag gick hem från jobbet med en himla bra känsla. Bra på så sätt att jag är så nöjd, stolt och glad över att jag hann med allt jag skulle, att jag har blivit godkänd på de saker jag hade kvar och därmed inte har något som ”släpar efter”, utan att när jag kommer tillbaka sen så är det nya tag! Eller ja, allt bygger ju vidare på det jag har gjort hittills, men jag har liksom inga restuppgifter eller så. Så skönt! Är så tacksam för att jag fortsätter må så bra, vilket har gjort att jag har kunnat jobba som tänkt och hunnit med allt. Sen är det också en lite blandad känsla, att säga hejdå till kollegorna och veta att det kommer dröja innan jag träffar dom igen, även om jag kommer hälsa på på jobbet och säkert träffa några ändå så dröjer det ju innan jag är tillbaka i den vardagen igen! Tanken på att inte jobba mer resten av det här året, det är lite svårt att ta in..! Men i grunden känns det himla himla skönt. Och det känns så bra att veta att jag har något att komma tillbaka till! Riktigt lyxigt när jag för bara typ ett år sen inte hade nån aning om hur framtiden skulle se ut, inte hade någon trygghet..!

Sen har den här veckan varit lite av en bergochdalbana med en del jobbiga jobbsituationer! Men där allt till slut gick bra. Det började i måndags när jag hade mitt seminarium om mitt avhandlings-PM, texten där jag skriver om vad jag vill göra och varför, som läses, granskas och kommenteras av en grupp andra sociologer och som man sedan diskuterar tillsammans på ett seminarium, där jag får svara på deras frågor och förklara hur jag resonerar. Det första stora man gör som doktorand som sedan ska godkännas och som liksom är en grund man bygger vidare på i det fortsatta avhandlingsarbetet.

I alla fall. I grunden är jag inte jättebekväm i såna situationer, att vara i centrum, i fokus i en större grupp, att få frågor som jag ensam ska svara på och resonera kring, särskilt när man inte vet innan vad det är för frågor och därför inte riktigt kan förbereda sig. Och även om det i grunden är en konstruktiv situation, där de som har läst är intresserade, vill veta mer och vill hjälpa mig framåt, och det är folk som jag känner, så är det ändå lätt att tappa den där konstruktiva känslan när man sitter där och istället känna sig ifrågasatt och granskad, och som att man måste ge rätt svar. Fast att det egentligen handlar mer om att visa hur man resonerar. Sen kände jag mig inte heller helt trygg med den här texten, det blev ett väldigt intensivt jobb med den på slutet när ett helt nytt område kom in som jag inte har satt mig in i tidigare, och därför kände jag mig inte helt säker på hur alla begrepp och teorier faktiskt hänger ihop med varandra… Och när jag blir osäker så kan jag inte bara babbla bort det, utan då blir jag tyst istället, vet inte vad jag ska säga, vågar inte säga nåt som kan vara ”fel”. Och det är inte så himla bra i såna här situationer. Nu blev det ju inte så hela tiden, klart jag kunde svara på och prata om saker, men det blev ändå lite för ofta såna jobbiga stunder. Och framförallt kändes det jäkligt jobbigt inombords. Att inte kunna visa för den här gruppen att jag vet vad jag gör! Och det var något som märktes också, det var inte bara nåt jag kände själv. När vi var klara sa min handledare att hon vet ju att jag kan det här! Men att hon märkte att jag blev osäker… Och att vi ska träna på såna här situationer, så att jag känner mig mer bekväm med att prata om de här sakerna, sätta ord på mina resonemang osv. Att de har gjort det förut med andra doktorander. Och jag tror att det är precis det jag behöver! Det är en sak att sitta och läsa, fundera och skriva, vända och vrida på meningar och formuleringar, och en annan sak att sitta där bland andra, få frågor och komma på bra formuleringar direkt. Så ja, definitivt något jag behöver träna på och få mer vana av!

Men, när jag är med om jobbiga situationer, så reagerar jag rent fysiskt på det och börjar gråta. Så även nu. Och det är liksom inte bara att torka någon tår i ögonvrån, utan det är gråt som bara måste få komma ut, som inte går att stoppa. Eh. Inte så kul att det blir så på jobbet direkt. Men det som är bra är att jag har så fina kollegor! Även om det inte är såna känslor jag vill visa så känner jag mig ändå trygg med det gänget, det känns som att det är okej, det är ingen som ryggar undan utan alla försöker stötta, peppa och visa förståelse. Och det sätter jag högt pris på! Jag var kvar nån timme och satt mest på kontoret och pratade med Lotta som jag delar rum med, så det blev lite terapi. Sen hade jag varit så förutseende och planerat in så att jag inte skulle behöva jobba på eftermiddagen – jag visste att det skulle bli en påfrestande situation även om jag inte trodde att jag skulle reagera så hårt – och planerat in med Daniel att åka på Birsta och göra en del ärenden, så han kom och hämtade mig, så skönt. Visste att jag bara behövde få ur mig de jobbiga känslorna för att kunna släppa, gå vidare, och ta med mig det konstruktiva som sas. Och att fokusera på att nu är det gjort, jag är godkänd, jag kan släppa det där nu för stunden! Och det kändes mycket bättre redan dagen efter.

Sen var det onsdag, och dags för ett examinationsseminarium i en av kurserna som jag läst. Som sista uppgift får man skriva en längre text, och sedan läser vi kursdeltagares varandras uppgifter, och så har man ett seminarium där man ger sina kommentarer och pratar om uppgiften. Lite samma upplägg som måndagens seminarium alltså. Det kändes inte jättepepp att gå från måndagens erfarenheter till en liknande situation. Å andra sidan är det stor skillnad på ett seminarium om avhandlings-PM och ett examinationsseminarium för en kurs, dels är det ju mindre ”seriöst” med en kurs än med det som rör avhandlingen direkt, dels är det främst vi som läst kursen som kommenterar varandra, alltså andra doktorander, vilket ger en mer ”jämlik” känsla. Och jag kände också att det var bra att ”hoppa upp på hästen igen”, eftersom jag trodde att onsdagens seminarium skulle gå mycket bättre, och att jag därför skulle kunna känna att jomen okej, jag kan det här, jag kan prata, jag kan hantera såna här situationer!

Och så blev det! Det gick verkligen bra. Det blev intressanta samtal med bra kommentarer, och även om alla inte var helt enkla att svara på så kunde jag ändå resonera om det. Så skönt, sån himla lättnad!! Och det var verkligen bra att få göra det där efter måndagen, för nu har jag ändå en mer positiv känsla till såna situationer, än vad jag hade då direkt efteråt. Så om vi nu kan träna på sånt här när jag kommer tillbaka så borde det gå bättre i framtiden! För det väntar en hel del fler såna här situationer, tyvärr..!

Bjuder på en film som illustrerar min glädje och lättnad efter onsdagens seminarium, dels känslan efter att det gick bra men också att jag då var helt klar med allting! Alla kurser godkända, avhandlings-PM godkänt, inget kvar att göra!

 

Att trivas på jobbet

En till liten jobbreflektion bara… Det är så himla skönt, jämt när vi samlas i lite större sammanhang alla vi som är sociologer (vi är uppdelade mellan campus både i Sundsvall och i Östersund så det är inte så ofta som vi träffas allihop tillsammans) så slår det mig hur bra jag trivs med de här människorna. Klart man pratar mer och mindre med vissa och så, men som helhet, den stämning som är när alla ses, det känns väldigt fint! Det är inte så att alla håller med varandra jämt, tvärtom, men min uppfattning är att det typ alltid är väldigt konstruktivt och görs på ett bra sätt. Sen kan jag säkert vara naiv och missa spänningar som finns under ytan mellan olika personer, men jag tror faktiskt överlag att det är en bra grupp med människor, som funkar bra ihop! Det var också en av de första sakerna jag tänkte på när jag fick vara med på en liknande konferens i Torpshammar förra året innan jag ens hade börjat jobba (men när jag hade fått veta att jag fått jobbet), att det var sån fin stämning, konstruktiva samtal, och väldigt icke-hierarkiskt! Och den känslan bara förstärks vid alla såna här slags träffar. Och det känns så himla skönt!

Och även bara i små vardagliga situationer som på fika- och lunchraster osv, att jag känner ett slags tillhörighet, att det liksom funkar och att jag hänger med i samtalen osv. Det är lite skillnad från andra jobb som jag har haft där det inte har varit på samma sätt. Det har fortfarande varit väldigt trevligt folk som har varit inkluderande och så, så det har inte handlat om det, utan snarare att de jobben haft andra inriktningar än vad jag egentligen är intresserad av/har erfarenhet av, men att de kollegorna har haft en gemenskap i det, med liknande bakgrunder/erfarenheter/intressen osv osv, och då blir det svårt att hänga med och känna tillhörighet hela tiden.

Sen är det ju lite speciellt i den akademiska världen också, det är ju verkligen många gånger då jag inte alls hänger med i resonemangen, när det slängs hit och dit med ord och uttryck och teorier och teoretiker som jag inte alls är insatt i, men det är mer den här grundkänslan av att ”höra till”, att vara med andra som tänker på liknande sätt (utan för den skull att man alltid är överens, tvärtom som sagt så är det många gånger som man har olika åsikter, men att man ändå på nåt sätt resonerar på liknande sätt och utifrån samma utgångspunkter), och att jag upplever en kontrast i det från andra jobb, även om jag trivts på många sätt på de ställena också! Men det är skönt nu att känna att det kan vara på olika sätt, och att just det här passar mig bättre. Är verkligen så himla glad att jag fick det här jobbet! Det är ganska precis ett år sen nu som jag fick veta det, 2 februari fick jag mailet..!

Skärmavbild 2016-02-11 kl. 21.43.17

Aaaaah! Den glädjen alltså!! Oj oj… Är fortfarande så tacksam för att det var jag som fick den här möjligheten..! Och att det känns så bra fortfarande efter i alla fall det här första året. Såklart är ju inte allt fluffiga rosa moln (hej hej ”hatkursen” som jag gick i höstas med alla ”gubbjävlar” man måste ha koll på från teorins historia..!) och nog kommer det bli jäkligt tufft och kämpigt stundtals de kommande åren (och sen finns det ju faktiskt ett slut och då ska man hitta en lösning efter det), men vilket jobb är inte tufft ibland? Och jag skulle tro att allt det positiva väger över i slutändan! Och att det kom så jäkla lägligt. Så ja, definitivt tacksam!

Boom!

Hörni! Jag har hållt min tidsplan på jobbet – jag har hunnit med alla deadlines som jag hade på de uppgifter som jag jobbat med nu och som jag ville få gjort innan ”ledigheten” (det är ju inte direkt som att man är ledig när man har barn att ta hand om…)! Tänk alltså, att det gick! Att jag hann med allt i tid! Så jäkla bra. Jag är så jäkla bra!!

Det har ju verkligen att göra med att jag fortsätter må så himla bra vilket gör att jag kan jobba på som vanligt, och ja, det har ju blivit nån lördag här och där och några sena kvällar, men jag har ändå tagit det lugnt och inte känt mig stressad, så det har gått bra. Nu är det bara att hoppas att jag klarar av nästa vecka som planerat också, då är det två seminarier när två av mina uppgifter (dels avhandlings-PMet och dels en examinationsuppgift i en kurs som jag har läst) ska diskuteras, och sen godkännas. Men det viktigaste är ändå att jag har lämnat in allt, kan jag känna! Två av uppgifterna hör till kurser som jag har läst och där finns det i och för sig en möjlighet att få komplettering om det inte är tillräckligt bra eller så, och ena uppgiften tänker jag att det kan bli så för att innehållet kanske inte blev fullt ut vad som efterfrågades, men ja, det beror lite på hur man ser på det. Och blir det så så är det hyfsat enkelt att åtgärda så då får jag väl fixa det när jag är tillbaka, det är ingen stor grej! Som sagt, viktigast att allt är inskickat nu, så kan jag bocka av och släppa det! Och med förhoppningen som sagt att jag kan vara med nästa vecka på seminarierna så att allt blir helt klart, men skulle det köra ihop sig så går nog det att lösa också. Och som det känns nu så ska det inte vara några problem att jobba på nästa vecka också! Och jag kommer börja trappa ner redan då. Först seminarium på måndag, och så kan jag nog sluta tidigare den dagen. På tisdag tänker jag vara ledig (har ett par semesterdagar från förra året att ta ut), sen nästa seminarium på onsdag, och på torsdag är det nåt som heter Genusmaraton, så då ska jag bara sitta och lyssna på massa intressanta presentationer om forskning med koppling till genus! Och sen är jag ledig på fredag också, så det blir det sista! För på måndagen börjar föräldraledigheten officiellt! Så på onsdag kväll kommer det kännas riktigt skönt, då har jag verkligen presterat allt som är kvar att göra. Tänk vad skönt!

(Genusmaraton anordnas vart tredje år och i vanliga fall skulle jag ha varit med och presenterat, men som det är nu så kände jag att det är lite väl risky att boka in nåt sånt när jag lika gärna typ kan ligga på förlossningen då! Så jag får ta det nästa gång istället.)

Har varit på konferens med jobbet i Söråker från igår förmiddag tills idag på eftermiddagen, sedan jobbade jag en stund på jobbet, så det var himla skönt att komma hem ikväll, hoppa i myskläder, tända ljus, äta lite och sen bara lägga sig i soffan och dra på en serie (kollar på L Word som jag sett avsnitt här och där av för längesen, nu plöjer jag alla sex säsonger sen ett tag tillbaka!), och bara andas. Daniel och jag har tyvärr gått om varandra då han jobbar natt nu, men imorrn blir det frukost tillsammans och sen fredagsmys på kvällen!

Framsteg

Det går framåt på jobbet! Igår blev jag äntligen klar med den stora uppgiften som jag har jobbat med, som jag gärna ville bli klar med innan föräldraledigheten. Och jag hann! Det är mitt avhandlings-PM, som är som det första stora man gör som doktorand. En text där man beskriver vad man vill göra som sin forskning och varför, som andra sedan ska läsa, granska och kommentera, och som sedan ska godkännas (fast det där godkännandet verkar vara mest på papperet, ens handledare läser texten i förväg och de bestämmer när man är redo för att lägga fram det på ett seminarium, och i och med att de bedömer att det är tillräckligt bra så blir man i princip godkänd. Så verkar det fungera här i alla fall. Så det känns ju bra!). Jag har jobbat med det här på olika sätt sedan jag började, och nu är det äntligen klart! Eller ja, jag skickade in det igår och sedan ska vi ha ett seminarium nästa måndag där vi pratar om mitt PM, jag får höra kommentarer och får förklara hur jag har tänkt och de val jag har gjort. Men nu har jag liksom gjort det jag kan vad gäller själva producerandet! Så otroligt skönt. Och visst är det lite läskigt med seminarierna, att stå till svars för sin text och svara på frågor om det man tänker sig som sin forskning, men det som är bra är att det är en otroligt fin miljö med bra stämning och personer som är konstruktiva snarare än ifrågasättande. Så det går nog bra!

Och det är häftigt att något som mina handledare pratade om direkt när jag började, när de förklarade hur doktorandtiden ser ut, olika milstolpar man ska nå under de här åren innan avhandlingen är klar, att den första milstolpen är nådd nu! Eller ja, att det jag kan göra är gjort nu, och att jag kan bocka av det här!

Nu har jag två uppgifter kvar som jag helst vill bli klar med innan ledigheten, men de är mycket mindre än PM:et. Som min plan ser ut nu så kan det gå! Det innebär dock att jag jobbade en del idag och även antagligen får jobba nästa lördag, men det känns faktiskt okej. Om det räcker med några dagars extra jobb för att bli helt klar och kunna släppa allt innan ledigheten och inte behöva återuppta det när jag kommer tillbaka så känns det så värt det! Men också skönt att veta att om allt kör ihop sig så kan jag faktiskt skjuta på det också, och det är bra att ha det som plan B.

Typ 1,5 veckas jobb kvar nu (till nästa torsdag), vilken grej! Är så glad att jag fortfarande (!!) får må så bra och klarar av att jobba som jag har tänkt. Tro mig, hade jag känt minsta lilla påfrestning som inte kändes okej så hade jag gjort nåt åt det. Jag tänker inte riskera nånting i det här läget, så mycket är jobbet inte värt..!