Hemmadag i stormen

Daniel har jobbat idag och jag och Oskar skulle egentligen ha lånat pappas bil (han är bortrest) och åkt till Malin. Jag gjorde i ordning, packade med mat, ombyten i skötväskan osv osv och till sist gick vi ut – i stormen. Att det blåste rejält hade jag ju märkt redan inifrån, men när vi kom ut märkte jag att det verkligen blåste. Storm på riktigt. Vi gick en bit men halvvägs ner till pappa så kände jag bara Nej, det här känns inte ok. Kanske över-nojjigt, tänkte jag, men vi vände och gick hem och jag bestämde att vi bara skulle vara hemma. Väl hemma sa de på radion att det var klass 1-varning och att man absolut helst inte skulle ge sig ut i bil. Så, rätt beslut! Och det blev en riktigt mysig hemmadag. Radion har stått på men inte TV:n, och jag har inte hållt på alltför mycket med telefonen (när Oskar varit vaken), och har känt mig sådär härligt mindfulness-närvarande. Myst och busat eller bara suttit och tittat på honom när han har grejat med saker ♥ Och jag insåg idag att han faktiskt kan sitta själv nu! Vi har inte testat det så mycket tidigare men började prata om det häromdagen, jag testade igår och då kunde han väl sitta typ en halv sekund själv eller så, hehe. Men testade igen idag och helt plötsligt satt han många långa sekunder själv! Det är så häftigt att följa den här utvecklingen.

2016-08-27 14.46.39

Mina bebistips! Del 4: blandat bra

Jag har alltså gjort några inlägg med tips på sånt som jag har läst om eller tänkt på under graviditeten och första tiden med bebis. I det här inlägget lägger jag in lite blandade grejer som inte kommit med i de andra inläggen men som jag tycker är viktiga, eller bara vill tipsa om! De tidigare delarna är:

Del 1 om inköp inför

Del 2 om det mentala

Del 3 om relationen

I den här del 4 med blandat bra så börjar jag med några viktiga grejer om säkerhet, integritet och genustänk, och sen blir det lite enklare smågrejer som kan underlätta i vardagen bara.

🔷 En viktig grej är hur babyskyddet ska vara i bilen – det tog några veckor innan vi förstod det här, innan det gjorde vi lite både och!

🔷 En annan grej handlar om integritet. Även om det är sånt som kommer mer när bebisen är större så kan man börja tidigt med vissa saker, och bara att reflektera och fundera över vissa grejer är bra. Som att alltid respektera barnets önskan till närhet eller inte, aldrig tvinga någon att kramas, pussas eller sitta hos någon (som man kanske ofta gör med släkt och vänner, ”klart du ska krama farmor/morfar” osv). Kan tyckas som en liten grej men ger viktiga tidiga signaler om att man inte måste ge närhet till någon utan att det är en själv som bestämmer – och att man på samma sätt inte heller kan kräva närhet av någon annan! (Ett bra men jobbigt boktips är Elaine Eksvärds Medan han lever, om övergrepp som hennes pappa utsatte henne för under hennes barndom… Läs eller lyssna gärna på den!)

🔷 Sen det här med genus då. Jag tänker att det inte behöver vara så krångligt, men ändå väldigt viktigt att fundera över! Vad skickar man för signaler, vad ger man för värderingar? Hur man själv pratar och beter sig, vad man förväntar sig av sin bebis/barn… Det handlar inte om att förbjuda saker, att förbjuda färger och leksaker, utan istället om att erbjuda allt, och inte ta för givet att hen kommer vara på ett visst sätt och gilla vissa saker bara utifrån kön! Fast okej, här kommer en del saker som man inte ”ska” göra ändå, hehe! Att inte bortförklara bråk, slag och stök med att ”pojkar är pojkar”, eller att killar inte ska gråta (jo, vissa föräldrar säger fortfarande sånt) eller inte kan leka med dockor, att inte säga till sin dotter att om en kille retas/slåss så är det bara för att han är kär… Att på ett självklart sätt prata om att man kan bli kär i vem som helst, att killar kan ha rosa/klänning/nagellack, att tjejer kan leka spiderman eller vad det nu kan vara. Vissa menar att man ”pådyvlar” barnet kläder, egenskaper, intressen osv när man är genusmedveten – men det är ju snarare mer pådyvlande att förvänta sig könsstereotypa attribut och på så sätt forma barnet genom att inte acceptera vissa beteenden eller önskningar för att de inte stämmer med normerna. Vill man läsa mer finns det två bra och lättillgängliga böcker, dels Ge ditt barn 100 möjligheter istället för två, dels Rosa av Fanny Ambjörnsson. Två blogginlägg bland många andra bra som förklarar lite mer på ett kortfattat sätt är till exempel det här och det här. Sen måste man ju såklart inte köpa klänningar till sin son eller annat som man kanske inte vill eller känner sig bekväm med, det viktigaste är väl att vara medveten om att vi påverkas av normer och att barn märker av sånt tidigt, att fundera över vad man själv bär med sig, hur man pratar med barnet och med varandra…

En annan, relaterad grej, är det här med hur man pratar om kroppen och utseende framför barn. Eller snarare, att inte prata (så mycket) om sånt! Det kommer visserligen längre fram, men ändå, att tänka på hur man pratar och helst inte att prata om sin egen eller andras kroppar och utseenden (kompisar, bekanta, TV osv…), i alla fall inte på negativa sätt. Men man kan även vara försiktig med att kommentera saker som upp- och nedgångar i vikt, även om man menar det på ett positivt sätt så skickar det signaler till barn om att sånt är viktigt, och kan leda till funderingar om den egna kroppen. På ett sätt kan det vara särskilt viktigt om man har döttrar, eftersom man som tjej matas med så jäkla mycket utseendepress i dagens samhälle, men jag tänker att varken tjejer och killar ska behöva fokusera på kroppen, och sånt prat kan ju också förstärka ideal om hur en partner ”ska” se ut, som vi också möter så himla mycket i samhället ändå, så att det är viktigt att försöka motverka sånt hemma!

Okej, nu till lite mer lättuggade vardagstips!

🔷 Jag fick ett bra tips av min bror inför första tiden – att förbereda matlådor i slutet av graviditeten, att ha i frysen och äta den första tiden! Då vill man inte gärna lägga tid och ork på att handla och laga mat.

🔷 Ett budget-tips är att ta rapsolja i badet, istället för särskilda baby-oljor. Det var min syster som fick det tipset från sitt BVC så det är inget hippie-hittepå, hehe.

🔷 Magiska komma-till-ro knep. Hehe, nej, magiska är att ta i eftersom de inte funkar jämt, men två grejer som kan vara värt att testa är

🔅 stryka med fingret över bebisens ”näsrot”, från pannan ner mellan ögonen och över näsan, typ

🔅 white noise-ljud (sök på Spotify tex), eller bara sitta och säga schhh…

🔷 Om man ammar så blir man jäkligt törstig, så se till att alltid ha en flaska vatten nära till hands dygnet runt! Det är också bra att ha lite enkla mellanmål på lager, ibland kan det vara svårt att äta när man behöver men då är det bra att ha i alla fall nåt litet till hands, typ smoothie/drickyoghurt, nöt-bars osv.

🔷 Ett torrschampo är bra att ha! Ibland kan det dröja mellan dusch-tillfällen så då kan det kännas bra att i alla fall kunna göra en låtsas-uppfräschning, hehe. Jag gillar Blondinbellas (hon har två olika, den andra luktar väldigt mycket kola så man vill bara äta sitt eget hår typ, men jag tycker att den luktar alldeles för starkt, så jag har den andra istället).

🔷 En viktig grej som kan vara bra att veta är att man kan få ont på olika sätt, och att det kan vara bra att hålla koll på så att det inte går för långt:

🔅 Karpaltunnelsyndrom är tydligen inte helt ovanligt under graviditeten (och kanske efteråt?), som kan ge pirrningar och domningar i händerna, pga en nerv som kommer i kläm. Kan leda till operation i värsta fall så bra att kolla upp om man känner av det!

🔅Jag har själv känt av lite i handleden, att det gör lite ont och att jag känner mig ”svag” i handleden ibland, inte vill stötta på den, jobbigt att lyfta Oskar osv… Har fått höra från andra att det kan bli väldigt mycket värre, och att det inte är helt ovanligt att få såna problem eftersom det blir mycket lyfta och bära! Två enkla tips jag har fått för att förebygga eller minska det onda är dels att när man drar vagnen så kan man ha alla fingrar bredvid varandra (istället för tummen under, som man kanske ofta håller), och att när man lyfter och bär så kan man försöka hålla tummen mot långfingret så att man liksom lyfter med hela handen istället för mellan tumme och pekfinger (det kan kännas lite ostadigt, jag brukar göra så med den handen som jag känner av och hålla ”som vanligt” med den andra). Sen hittade jag en sida med enkla övningar för att stärka handleden, det hjälper mig när jag börjar känna av, men får man riktigt ont ska man nog kontakta en sjukgymnast för hjälp!

🔅Att bli stel och få ont i fingrar och tår kan leda till reumatism så är absolut viktigt att kolla upp! Det här kände jag inte till innan men läste i Vi Föräldrar, det känns som nåt som är bra att ha koll på:

🔷 Till sist, en bra grundläggande inställning att ha är att lätt är rätt, typ. Nu kanske det inte alltid är så mycket som kommer kännas lätt den första tiden (eller första åren?!) men om man hittar saker som funkar – kör på det! Särskilt första tiden behöver man inte tänka på att få in rutiner eller att bebisen ska ”lära sig” saker, utan då gäller det nog mest att hitta sånt som gör att vardagen flyter så smidigt som möjligt, och att man får så mycket sömn som möjligt. Strunta i hur andra gör eller säger att man ”borde” göra, om det inte funkar för en själv. Men hitta gärna några ”källor” som man delar värderingar med – nån i familjen, nån kompis, eller kanske nån blogg – och få hjälp och stöd därifrån! Som med allt i livet så väljer ju vissa att bara visa en förfinad bild av att bli förälder, och inte den där verkligheten som kan vara lite hursomhelst, och sen är ju alla bebisar, barn och familjer olika, så det är liksom ingen idé att jämföra med andra! Däremot är det ju bra att få tips och stöd i allt det nya, men, då gäller det att hitta de där som man litar på! Inte familjeliv.se, hehe.

Återhämtning

Nu laddar jag batterierna. Oskar somnade halv nio och Daniel jobbar natt. Tända ljus, kvällsfika och kolla ikapp en serie. Behövde verkligen en sånhär kväll nu!

2016-08-21 21.14.00

 

 

 

 

 

 

Märker rätt tydligt nu sen Oskar kom att jag verkligen behöver dessa stunder av återhämtning. Även om jag inte har gjort nåt jobbigt i helgen så märker jag att det tar på krafterna ändå, bara att vara iväg hemifrån utan Daniel, även fast jag bara varit hos mamma och pappa, så kräver det sitt ändå. I fredags sov Oskar och jag hos mamma, jag ville ha sällskap till sena OS-fotbollsfinalen (vilken match!!), det var mysigt men blev inte så mycket sömn! Och det kände jag såklart av på lördagen… var kvar en stund hos mamma på dagen, sen på eftermiddagen gick Daniel, jag och Oskar ner till pappa där min farbror var och hälsade på. Daniel hann äta en snabb middag innan han åkte på jobbet och jag stannade några timmar till. Oskar kändes lite gnällig dock så vi stannade inte så sent. Och jag lade mig sen samtidigt som honom! Sååå skönt. Hehe, lite annorlunda lördagskväll än för några år sen, att gå och lägga sig vid halv nio typ… Oskar somnade vid 21.15 och jag låg kvar nån timme och slösurfade och läste lite, men somnade nog vid halv elva. Behövligt! Idag var pappa, Britt-Inger och min farbror här och fikade, sen har det bara varit lugnt resten av dagen. Och jag har känt att mina energinivåer varit rätt slut. Märker att jag blir känslig mot intryck, vill inte ha radion på, inte kolla på TV, max lyssna på nån lugn pod. Det är liksom tillräckligt med att hålla fokus på Oskar! Så nu är det skönt att veta att han sover och kunna koppla av med annat. Och imorrn börjar Danilels frivecka så då hjälps vi ju åt med allt! Är verkligen glad att han jobbar på det sätt han gör. Det kan ju vara trist när han jobbar på högtider, och när jag jobbar så kan det ju vara lite drygt när jag bara är ledig på helgerna och han ibland jobbar då, men som det känns nu så överväger fördelarna definitivt, att få såhär mycket tid tillsammans fast att han jobbar 100%. Lyxigt!

Nu blir det efterrätt med salted caramel-glassen mmmmmmmmmmm..!

Mina bebistips! Del 3: relationen

Alltså, jag är ju såklart ingen Dr Phil (tur det, räcker med en av honom här i världen…) och alla relationer ser ju olika ut och påverkas olika av det stora att bli föräldrar, men som med de andra inläggen med bebistips så har jag här skrivit om sånt som jag har funderat över i vårt förhållande, om hur jag fungerar, vad som har blivit situationer hos oss (även små vardags-irriationer), och sånt jag har läst/hört om från andra håll som jag tycker låter bra. Men, nåt som alla kan göra är ju typ att fundera innan bebisen kommer hur man är som person, hur man fungerar i förhållandet, hur man påverkas av sömnbrist, saker man tror kan komma att bli jobbiga, och prata lite om sånt. Så har man i alla fall börjat förbereda varandra på situationer som kan komma att uppstå, även om man ju inte alls vet hur det faktiskt kommer att bli! Och, eftersom Oskar bara är 5 månader när jag skriver det här så handlar inlägget om sånt jag tänkt på under dessa första månader. När barnet blir äldre så gissar jag att det blir andra utmaningar för relationen!

Men alltså, jag vill inte att det här inlägget ska låta som nåt gulligulligt att Om ni bara börjar varje dag med att titta varandra djupt i ögonen och säga att idag blir en bra dag så kommer aaaallt flyta på utan problem. För, det kommer bli jobbigt, man kommer bli less och irriterade på varandra, kanske undra om man kommer klara det. Det är nog bara att acceptera, men man kan ju också försöka underlätta och förbereda varandra. Och relationen kan också bli starkare, genom att man går igenom så mycket tillsammans och prövas på ett annat sätt än tidigare.

Men okej, här kommer så:

Del 3 om relationen

(Här finns del 1 om inköp inför, och del 2 om det mentala)

🔷 En sak jag läste om innan och som kan kännas väldigt grundläggande men ändå bra att göra, är att prata ihop sig (om man är två eller fler) om att sänka förväntningarna på vad man ska hinna med hemma. Sömn är alltid prio för den som är hemma med bebisen! Och då hinner man inte alltid med disk, tvätt, städning, matlagning… Men det gäller att båda är beredda på det så att man inte blir irriterad på den andra. Eller i alla fall kan tänka en gång till och inte behöver visa om man blir irriterad…

🔷 … för irriterad kommer man bli på varandra! Sömnbrist, starka känslor, kanske extra hormoner hos den som gått igenom en förlossning, olika föreställningar om hur man ska göra saker – allt sånt i en härlig kombo är perfekt grund för irritation och bråk! Det kan också vara bra att prata igenom sånt innan, att man kan behöva extra förståelse och att vara snälla mot varann, åt båda håll.

Sen beror det ju på hur man är som person också. Jag med mitt kontrollbehov märkte ganska snabbt att jag kan bli irriterad på såna där livsviktiga saker som att det är fel storlek på kläderna i skötväskan, eller att Oskar inte har strumpor på sig (bara för att jag själv lätt blir kall om fötterna och hatar det…) eller att han har ”fel” filt i sängen, eller… Hehe. Så jag har försökt att rådgöra med mig själv innan jag säger nåt om det är nåt som är det minsta rimligt att reagera över och också fundera över hur jag säger saker, och ibland försöka vänta tills känslan lagt sig och ta upp det sen. Med varierande resultat… Ibland tar bara känslan över och jag låter precis så sur och irriterad som jag känner mig just den sekunden även om det är helt orimligt, men jag tänker att så måste det få bli ibland, man kan inte agera genomtänkt precis jämt. Då får man väl försöka prata mer sansat om det efteråt istället!

🔷 Annat man kan reagera över som är lite svårare är sånt om uppfostran och omvårdnad… Så mycket uppfostran är det inte för oss än men däremot omvårdnad, och där kan det också bli krockar ibland. Båda vill ju självklart det som är bäst för bebisen, men ibland kan man ju ändå ha olika sätt att hantera olika situationer, eller så kan det bli missförstånd, eller att man tolkar bebisens signaler olika. Är man den som är hemma mest med bebisen (och dessutom har kontrollbehov, hehe) så kan man behöva säga till sig själv att backa ibland. Dels hittar man ofta olika sätt att lösa situationer och möta bebisens behov, det som funkar för den ena partnern behöver inte funka för den andra (vi har tex burit/hållt Oskar på olika sätt, det som funkat hos mig har han inte alltid gillat hos Daniel och tvärtom) och det kan vara viktigt att låta partnern hitta sina sätt! Samtidigt kanske man har lärt sig vissa knep just för att man är den som är hemma mest, och då gäller det ju att hitta sätt att förmedla det på ett bra sätt, och att partnern är mottaglig för det! Inte helt lätt..! Ett tips är att i alla fall prata igenom sånt innan, och fundera över vad man tror kan funka…

🔷 Såklart kommer ju vardagen och relationen förändras, det tror jag att alla nånstans är beredda på, men det kan ju ändå bli svårt när man är mitt upp i det just för att man inte vet exakt vad man ska vara beredd på, exakt på vilka sätt det förändras eller hur mycket. Det beror ju på så många olika saker också tänker jag – hur bebisen är, hur förlossningen gick, kanske hur mycket erfarenhet man har av barn/bebisar tidigare (syskon, kompisar osv), och hur relationen såg ut innan man fick barn.

🔅 En vardagshändelse som tydligt har ändrats för oss, som vi inte tyckt varit direkt jobbig men som hade kunnat vara det om man tänkt sig annat, har varit att vi inte alltid äter tillsammans, ibland inga av dagens måltider, utan vi får ibland äta i skift för att ändå få i oss mat medan den andra tar Oskar. Det har blivit stor skillnad nu när han kan sova själv på dagarna eller vara nöjd längre stunder i babygymet eller så, men ett tag var det så rätt ofta!

🔅 En annan sån grej är ju det här med tid tillsammans, även om det bara är att se en serie i soffan på kvällen, så kan det ju dröja innan man får till såna stunder tillsammans igen. Där handlar nog också mycket om att sänka ribban, dels att acceptera att nu kommer det vara såhär ett tag (men komma ihåg att det kommer ju inte vara så för alltid!) och att det är okej, men kanske också att försöka hitta små stunder tillsammans. Kan man få barnvakt kanske det kan räcka med att få gå en promenad tillsammans – eller sova tillsammans en stund!

🔷 På samma sätt som tid tillsammans är viktig, kan det ju också vara viktigt att få egentid, själv! Kanske särskilt för den som är hemma med bebisen. För, det är intensivt att hela tiden ha sitt fokus på någon annan, att ha koll på, försöka tolka, möta behov, se signaler… Det tar kraft! Och då är det ju inte så konstigt om man behöver lite tid bara för sig själv. Sen beror det ju på annat vad man faktiskt har möjlighet till, om man kan vara borta hemifrån – om man helammar och inte ger flaska med bröstmjölk (för att man inte vill eller för att bebisen inte tar flaska) så blir man ju såklart mer låst till hemmet, men då kanske man bara kan få gå undan till ett annat rum en stund, eller bara sätta sig utanför lägenheten/huset, eller om man kan hitta nån annan lösning. Ger man flaska så blir det ju en annan grej, då är det ju lättare för någon annan att mata och då kan man ju vara borta på ett annat sätt! Sen kanske bebisen ändå bara tyr sig till en förälder, då kan det ju också bli svårt. Antingen är det bara en fas, som man kan vänta ut, eller så kan man ju börja med att testa kortare stunder. Ibland har jag upplevt det som att det har gått lättare när jag inte har varit hemma, än om jag bara går till ett annat rum.

Men, även om man rent praktiskt kan vara borta så kan det ju vara jobbigt rent känslomässigt! Många vill inte vara borta, och har det jobbigt när dom är det. Men så måste det inte vara, och då ska man inte ha dåligt samvete för det heller! Det kan nog vara lätt att känna av press och föreställningar om hur man ”ska” känna och bete sig, särskilt första tiden, och kanske inte känna sig som en bra förälder om man kan lämna barnet utan jobbiga känslor och dåligt samvete… Vissa som man pratar med hjälper ju inte direkt, utan förstärker snarare bara såna känslor genom mer eller mindre genomtänkta kommentarer. ”Är bebisen bara så liten? Och du är inte hemma med den? Ojdå…” Såna föreställningar och kommentarer kan ju också göra att även om man inte tycker att det är jobbigt så kanske man inte säger det, för att man inte vet vad andra kommer att tänka om en – och det spär ju bara på bilden av att alla tycker att det är svårt och jobbigt att lämna bebisen… Så, fram för en mer nyanserad bild! Såklart får man vara med bebisen dygnet runt så länge man vill, om det är det man vill, men vill man inte det så är inte det heller fel! Cissi Wallin har skrivit om det, och känner man mig eller har läst bloggen så vet man att jag har varit iväg från Oskar många gånger, med start rätt tidigt (första kvällen själv på stan med kompisar så var Oskar 6 veckor), och det var aldrig jobbigt. För mig kändes det mer naturligt att vara själv/gå själv på stan än att gå med barnvagn – själv har jag ju varit hela livet, men att gå med barnvagn är ju något jag bara gjort i några veckor/månader! Sen var det i och för sig lite skillnad att lämna Oskar själv med Daniel (inga problem) och att lämna honom till någon annan! Första gången vi hade barnvakt på riktigt så var Oskar 3 månader, det var lite nervöst men gick hur bra som helst. Vi har haft barnvakt några gånger till sen dess och det har känts jättebra. Lite fundersam kan jag vara eftersom Oskar ju också utvecklas och förändras och tex nattningen inte funkar på samma sätt nu som förut, men vi har känt oss trygga med de som varit barnvakter och allt har gått bra. Men har man möjlighet till barnvakt och det fungerar så kör på! Antingen för att få avlastning själv om parnern jobbar, eller för att få tid tillsammans, som sagt.

🔷 Till sist, vad händer med sexet då? Det där är ju också så himla olika såklart, men det skadar nog inte att vara inställd på att det kan ta lång tid innan det blir nåt sånt igen! Utan att det för den skull måste bli så. Men, dels vet man ju inte rent fysiskt hur kroppen kommer må efter att ha gått igenom en förlossning, dels har man ju inte direkt tid och ork på samma sätt som tidigare, och sen vet man ju inte heller hur man kommer känna rent mentalt, hur sugen man kommer vara. Det är nog mest bara att lyssna på kroppen och sig själv och inte stressa fram nåt! Som sagt så kommer man ju förhoppningsvis vara tillsammans ett tag framöver och hinna ha en del härliga stunder, så, det är bara för alla inblandade att respektera den tid det tar. Sen kanske man kan fokusera på andra sätt att visa närhet – skeda i soffan, en snabb kram eller puss (eller hångelstund) i köket, eller bara ligga och gosa utan krav på nåt annat. Men våga prata med varandra om det också! Fråga hur den andra tänker och känner, och vad hen behöver, för att se hur man kan mötas.

Lättrörd

Hehe, såg på 16 and pregnant på MTV tidigare i veckan, och blev tårögd när man fick se förlossningen. Alltså vilken sjukt jäkla häftig grej det är! Och då kände jag att jo, jag vill nog allt vara med om det igen..! Under förlossningen vet jag att jag tänkte att ska vi ha fler barn får det fan bli kejsarsnitt, och första tiden efteråt kände jag mig inte alls sugen på att gå igenom allt igen, varken graviditet eller förlossning trots att allt ändå gick väldigt bra för mig, men ja, nu börjar det vända..! Inte direkt så att jag glömt hur det var, jag vet hur jobbigt jag upplevde det där och då, det är mer att nu vet jag verkligen vad de där (evighetslånga) timmarnas pest och pina resulterade i, och att några timmar av mitt liv (om jag tänker bara på förlossningen) gav något så häftigt. Och jag tror att det kan vara en ännu starkare upplevelse på nåt sätt att gå igenom en förlossning igen när man har gjort det en gång, när man verkligen vet vad det innebär och resulterar i, att det kanske kan vara lättare att fokusera på ”the outcome”? Kanske… Samtidigt dom det ju är så jäkla stort att vara med om första gången, när man verkligen inte kan föreställa sig vad som kommer att hända..!

Men, med det sagt kommer det ändå dröja innan vi försöker igen. Dels känner jag/vi att vi verkligen vill fokusera på Oskar dessa första år där allt ju är helt nytt för oss, dels känner jag att jag faktiskt också vill jobba ett tag igen! Det blir ju lite speciellt när jag har min tidsbestämda anställning (även om den lyckligtvis pausas under föräldraledighet och annat), och ska följa det här projektet nu under en viss tid… Och sen kan man ju aldrig ta för givet att allt kommer gå så enkelt och funka så bra som den här gången… Vi får se helt enkelt! Men känns ändå häftigt att känna den där känslan att jag ändå vill göra om allt det här nångång..!

Rädslan

Jag kan få sån panik ibland bara av tanken på att nåt skulle hända någon i vår lilla familj. Oskar, Daniel eller mig själv. Det värsta värsta som man inte orkar tänka på men som ju ändå finns i bakhuvudet – att någon skulle dö. Alltså. Det går ju inte att tänka på. Men ibland kommer tankarna ändå, och med dom rädslan och paniken. Så mycket starkare sen Oskar kom. Inte så att jag tog lätt på det innan, såklart inte, men nu är det som en extra dimension till allt. Jag vill ju se vad det blir för person av vår lilla goding! ❤️

Det har i alla fall varit en himla fin dag idag! Min barndomskompis Carin och hennes Rickard kom på eftermiddagen och stannar här tills imorrn, och sen joinade vår kompis Malin och hennes familj. Vi fikade och åt sen tacos till middag, sen stannade Malin kvar medan hennes familj åkte hem, vi drack vin, åt godis och chips och pratade massa. Så härligt, hade kunnat sitta uppe hela natten!

Lite jobbdag

Nästa vecka ska jag jobba lite genom att vara med på ett möte en dag, och en heldag dagen efter då projektet jag ska följa och skriva om i min avhandling ska presenteras på skolan! Satt ett par timmar idag och förberedde lite. Och det är så skönt, de få gånger som jag har ”jobbat” under föräldraledigheten (suttit med på möten, inte så mycket jobb) så känns allt bara roligt och peppande! I vanliga fall är jag väldigt mycket antingen/eller – när jag är ledig vill jag vara helt ledig. Inte kolla mailen på semestern osv, utan bara släppa allt. Jag hade tänkt att jag skulle vilja ha det så nu under föräldraledigheten också – och till viss del har jag det så, kollar inte mailen tex – men när jag kom med i projektet som jag ska följa och som sätter igång nu under hösten så kände jag ändå att jag vill vara med i processen lite. Jag tycker att det är ett så intressant och spännande projekt att följa så jag vill helst inte missa nåt! Och det känns så skönt att det har känts så bra hittills, just att jag blir så positiv och peppad de gånger som det har varit nåt hittills. Det gör också att det känns skönt inför den dagen då jag ska börja jobba igen – såklart kommer det vara en stor omställning efter att ha varit hemma 10-11 månader, men eftersom att jag tycker att det är så intressant så kommer det nog gå bra! Tänkte börja på 50% första veckorna, det känns som en skön start. Men, först ser jag fram emot att fortsätta vara hemma hela hösten!

Dagens jobbstund, rätt mysigt!
Och så en bild från frukosten på stora lilleman, kan nästan sitta själv i stolen nu!
Men jag var hyfsat mör i huvudet sen, efter jobb och sen några timmar med lite grejer för Rädda Barnen (med i lokalföreningens styrelse) – märkte tydligt att jag inte är van att fokusera på den sortens jobb just nu! 100% fokus på Oskar är också krävande och gör mig trött ibland, men det är jag mer van vid nu! Man vänjer sig snabbt vid livets olika faser..!

Stugvecka

Idag åker vi till stugan och är där ända till fredag! Först ska vi greja lite med ved och sånt med Daniels föräldrar som är där nu, sen på onsdag kväll hämtar vi min kusin som kommer från Göteborg och ska hälsa på, och åker tillbaka några dagar till. Härligt! 

Har en lugn morgon just nu efter en relativt tidig start, Oskar vaknade vid 6.20 (då hade han ändå sovit 9h så kan ju inte säga så mycket om det, men oftast brukar han sova i alla fall en timme till), åt i sängen och sen försökte vi se om han ville somna om… Nej, hehe. Men när han hade kommit upp, fått kläder och blivit lagd i vagnen så somnade han, haha, lillgos. Jag tog en långdusch och nu har vi ätit en lugn frukost – jag kan till och med dricka te! Hehe, blir inte det så ofta nu. Sen packar vi ihop det sista och åker!

Har varit rätt trött sen nån vecka tillbaka, vilket känns lite konstigt när lillen sover hela nätter..! Men vi somnar ju inte direkt samtidigt som honom, och så har jag haft rätt svårt att somna många nätter, så kanske ändå blivit ”bara” typ 6h sömn. Vilket väl är mer än många andra med småttingar, men, det möter ändå inte upp till mitt sömnbehov riktigt! Men har fått sovmorgon ibland när Daniel har gått upp med Oskar, eller kunnat sova nån timme på soffan samtidigt som Oskar. Och har försökt ta det lugnt, så det går ju bra! Får se om Oskar fortsätter sova lika bra som han ändå gjort i snart tre månader nu, eller om det blir andra vanor framöver! Man kanji aldrig riktigt förutsätta nåt med de små. 

Dags att packa lite!