Helg! Och bra humör

Tänk vad humöret kan svänga alltså. Dels pratade jag med Daniel igår om att jag tycker att det är jobbigt nu med att jag är borta så mycket, både för att jag missar så mycket tid med Oskar och för att jag får dåligt samvete för att jag inte avlastar honom så mycket… Och bara genom att verkligen prata igenom det och höra att det går bra för honom, så kändes det mycket lättare när jag gick och la mig igår. Det är några intensiva veckor kvar nu innan det lugnar ner sig och sen semester, sen blir det lite mycket i början av hösten men då kommer jag antagligen jobba 80%, och resten av hösten borde bli bättre än nu i alla fall. Så nu får jag ta att de här veckorna ser ut såhär och ta vara på det roliga i det jag gör! Och ta vara på de stunder när jag är hemma – som nu när det är en långhelg som jag i princip bara ska ägna åt Oskar ♥

Sen har det känts lite tungt med jobbet idag men det vände som tur är också nu på slutet – jag har haft lite prestations”ångest” ett tag och bara känt att andra är så mycket smartare/mer analytiska/mer teoretiska än mig, att hur faaaan ska jag få ihop det här till en jäkla avhandling som kommer kunna godkännas? Rimligt att tänka över det nu när det är typ 4 år kvar, eh… Men efter en jobbdag hemma då jag varit på möte på skolan och sen fått jobba fokuserat hemma och börjat fundera på själva analyserandet – vad är det jag faktiskt vill skriva om och analysera i den här fasen – som jag fått i uppgift av min handledare och faktiskt hittat typ sju områden som jag känner att jag vill och kan jobba vidare med, så känner jag mig peppad och taggad igen! Så nu känns det så skönt att kunna ta helg, och veta att jag har något roligt att jobba med på tisdag.

Annonser

Tanke från igår

Det jag skrev om igår, att jag vill försöka hitta en bättre balans mellan hemlivet och sociala aktiviteter handlar väl om att inse och acceptera att livet har förändrats nu, att jag har ytterligare en aspekt att ta hänsyn till, ytterligare en bit i livspusslet om man ska använda den klyschan, och att jag då kanske måste prioritera bort annat, för att hinna med det jag vill. Kanske kan jag inte vara med på precis alla sociala aktiviteter, om det är en vecka med mycket annat, eftersom det nu är viktigt för mig att vara mer på hemmaplan? Samtidigt som nog både jag och Daniel tycker att det är viktigt att vi har saker utöver familjelivet, och brukar försöka stötta varandra i att hitta på annat också. Men såklart, nu när livet har ändrats så är det inte på samma sätt som tidigare, och det behöver jag förhålla mig till!

Jobbpaus

Tar en snabb te- och fruktpaus på jobbet mitt i läsningen av en helt hopplös bok som jag verkligen fattar nada av, kul. Men kämpar på ett par timmar till och sen blir det AW med ett gäng doktorander, det blir nog mer kul! Men blir nog en rätt tidig kväll, längtar hem och är fortfarande seg efter helgen – möhippa i Stockholm! Men det är värt att vara lite sex, det blev en himla bra dag! I fredags åkte jag ner, sov hos Sylle och på lördagsmorgonen var vi ett gäng som möttes upp utanför Emeliies lägenhet, satte på Lejonkungen på högtalare och smög in i lägenheten där hon nyss vaknat. Surprise! Dock hade hon misstänkt att det skulle bli nåt den här helgen, men men, det blev bra ändå! Vi dukade upp supergod frukost hos henne med bubbel till och satt och pratade en stund innan det blev dags för den första aktiviteten – yoga! Ett jättebra pass, lite mer aktivt än vanligt (och det kändes dagen efter i axlar och rygg kan jag säga!). Sen gick vi vidare till Svenskt Tenn där vi hade afternoon tea, mums. Och efter det gick vi hem till Sanna, en annan av brudtärnorna, för sushimiddag och häng hela kvällen. Under dagen blev det en hel del bubbel, och frågor till Emeliie om hennes och Jakobs relation, kul! Hos Sanna gjorde vi två ”lekar” också, dels en där Sanna höll upp lappar bakom Emeliie med påståenden och alla som kände igen sig i dom höll upp sina händer, och så skulle Emeliie gissa vad som stod på lappen. Allt handlade om hur man känner Emeliie eller saker man gjort tillsammans (pluggat, rest utomlands, bott ihop osv osv), jätterolig lek! Och sen hade jag gjort ett ”Så ska det låta” med Disney-tema, med intro-tävling, ord som bildar meningar ur olika låtar, och översättningar av stycken ur låtar. Det gick också rätt bra! Det var fint i alla fall att få fira henne en hel dag och vara samlade ett gäng med så bra folk – fast att vi var många som inte kände varandra så var det superbra stämning och alla var jättegulliga!

Hem sen på söndagen, kom hem på eftermiddagen och OJ vad jag längtade efter Oskar (och Daniel) då! Förra veckan var det rätt fullt upp och jag var borta en hel del på kvällarna – möte med Rädda Barnen, kurs i Östersund och besök av en kompis som var på intervju för en doktorandtjänst hos oss, vi var ut och åt en kväll, och sen åkte jag till Stockholm. Och ikväll är det doktorand-AW och på torsdag ska jag till Östersund igen… Och jag börjar känna att det tär att det vara borta så mycket! Det är en svår balans, jag vill ju vara hemma mycket nu och ta vara på tiden med Oskar – och avlasta Daniel – men samtidigt vill jag ju inte avstå roliga och sociala saker med kollegor och vänner (och att åka till Östersund med jobbet är liksom inget val utan det måste jag ju göra)… Okej om det bara är nån enstaka vecka men nu är det flera veckor på rad, även några veckor framöver, då det händer en del sociala saker… Och det ger ju energi, men samtidigt tar det av annan värdefull tid! Men mitt i det här åker Daniel en vecka till Norge för att fiska, så då är jag ledig och har all tid med Oskar, och sen är det ju inte jättelångt kvar till semestern och jag ska vara ledig rätt mycket i sommar. Men ändå, det här vardagliga tär på ändå, så jag känner att till hösten vill jag hitta mer av en balans. Kanske gå ner till 80%, och försöka tänka mer på när jag planerar in saker, kanske max 1-2 aktiviteter/vecka (plus träning som jag försöker göra när Oskar somnat eller på morgonen, men det går ju ut över min och Daniels tid). Då kommer ju dessutom hela livet se annorlunda ut med att både jag och Daniel jobbar och Oskar börjar på förskola(!), så då blir det ju mer och mer av det berömda livspusslet med att handla, laga mat, tvätta och städa, som ska hinnas med utöver allt. Jag hoppas dock på att Daniels friveckor kommer hjälpa oss en del där, hehe. Men jag känner att jag måste få till en bättre balans, att jag inte vill ha så mycket som jag har nu – även fast det är roliga grejer så blir det med en negativ bismak när jag känner att det tar tid från annat viktigt – Oskar. Jag kommer inte helt sluta med sociala saker men får bara planera bättre och tänka igenom mer när jag gör olika saker, och utvärdera hur det går.

Två bra inlägg

Jag har hittat två bra inlägg där jag verkligen gillar hur hon som skriver tänker om hur man kan prata med barn om svåra frågor, dels när barn berättar om problem de har, dels när barn funderar över sin vikt och utseende… Det är lätt, tänker jag, att man vill bemöta och lugna, och det är såklart bra, men det kan finnas andra sätt att bemöta som kanske mer är vad barnet faktiskt behöver! Båda inläggen fungerar egentligen för vuxna också – att inte direkt komma med råd utan istället bekräfta vad den andra känner och fråga om vad hen tänker om situationen, och i fråga om vikt, att lyfta fokus till varför det eventuellt är viktigt att se ut på olika sätt, och, beroende på ålder, problematisera samhället syn på utseenden. Läs gärna inläggen för mer utvecklade resonemang!

O-påskig påsk

Påskhelgen snart slut, det har varit så skönt och värdefullt med extra ledig tid, men vi har inte direkt haft det så påskigt..! I torsdags jobbade jag hemma och efter lunch åkte vi till stugan, så skönt! Sist vi var där kändes Oskar lite rastlös men de här dagarna var han så nöjd och glad, så humla skönt! Så påskfirandet bestod mest av några sköna och mysiga dagar i stugan, och det räcker ju gott och väl. Lite påskgodis hade vi och så gjorde vi ägghalvor med créme fraische/majonäs, rom och dill till förrätt, det var typ det påskiga, hehe. I lördags åkte vi hem, Daniel grejade i trädgården resten av dagen och jag och Oskar åkte och storhandlade, första gången för honom! Eller kanske att han var med nån gång som mini-liten, men första gången när han är mer ”med”. Annars brukar den ena åka och storhandla, eller så gör vi online-handlingar. Småhandlar är han med och gör ofta på lokala Ica-affären, men lite skillnad att springa in där i 10 min mot för att snurra runt en bra stund på Ica maxi… men det gick jättebra, han var nöjd och hittade ”kompisar” bland andra som handlade som han skrattade åt, så gulligt!

Idag har vi varit både på Birsta och i stan för att försöka köpa skor till Oskar, hans första par, men utan att lyckas! De ställen som har de lära-gå-skor som jag vill ha, Kavat, var stängda (Polarn och Pyret, och Kax i stan), och Din Sko hade bara ett vitt par och de kommer ju bli smutsiga på två sekunder så känns dumt att köpa. Vi ska försöka ta det till veckan istället, och vi fick lite andra ärenden gjorda, så var inte helt bortkastat. 

Sen har jag gjort yoga och gått på promenad med Oskar, Daniel åkte på fotboll, och när jag gjorde iordning middag så fick jag migränflimmer… suck! Ringde mamma och som tur var kunde hon komma så att jag kunde lägga mig och vila en stund, det enda som hjälper… guld värt att ha hjälp så nära, jag uppskattar det så mycket! Sen testade hon att ta nattningen, efter att jag hade gått upp, för att träna lite inför att han ska sova hos henne framöver, en dag när Daniel är och fiskar i Norge och jag ska till Östersund och jobba, och en dag när vi ska på Emeliie och Jakobs bröllop – där jag är brudtärna! Men vi har ju testat en gång redan och det gick ju jättebra, känns så skönt. Men bara bra att det blir fler tillfällen!
Så, en skön påskhelg – och en till dag ledigt! – men inte nåt direkt påskfirande… får se om det blir något mer de kommande åren när Oskar växer upp, äggjakt lär det ju bli i alla fall, och kanske nån måltid med våra familjer! Kan ju vara kul med lite traditioner i alla fall, men i år var det rätt skönt så som det blev också.

Inte bara nöjd och tacksam

… sen är det mindre roligt att spendera större delen av dagen (förutom projektmöte på skolan) med att läsa en jävla bok om en typ modern kritik av Marx kapitalism till en doktorandkurs jag går nu… gah dessa gubbar och deras teorier, kan de inte lägga sin tid på annat? Höll allvarligt talat på att somna när jag läste förut, nu har jag kommit över det stadiet men merparten av det jag läser bara förstår jag inte, suck. Känns så tråkigt att lägga tid på sånt när jag vill hålla på med min forskning, komma framåt i det arbetet, istället för att läsa en kurs som knappt alls bidrar till själva forskningen, utan mer bara är något som ska göras! Alla kurser är inte så som tur är, innan semestern börjar en kurs i sociologisk genusteori som jag ser fram emot, det känns nästan lyxigt att gå en sån kurs, i jämförelse med den här!

Blir ju inte bättre av att Daniel och Oskar åker till Daniels föräldrar med fika – såna här dagar skulle jag lugnt hellre vara föräldraledig än att jobba (dock var Oskar vaken typ 1,5h från kl 3 inatt, mindre roligt för den som är föräldraledig och därav sovmorgonen…)! Så istället hänger jag här, för att skjuta på läsandet… Men nu ska jag göra en insats innan tidig lunch och sen ett intressant möte på skolan, så dan känns inte helt värdelös ändå!

Tacksam

Jobbar hemma idag och stannade plötsligt upp ett ögonblick och bara kände ett rus av tacksamhet genom kroppen, bara sådär. Möjligheten att jobba hemma, tända ljus framför ett fönster ut mot vägen, Daniel och Oskar som sover tryggt (sovmorgon för dom, hoppas natten har varit ok!), min lilla familj i vårt hus, livet vi lever som är så bra just nu – det blir så extra tydligt efter såna fruktansvärda händelser som i fredags, hade ont i magen och mådde illa hela eftermiddagen efter att ha hört vad som hänt, bara tanken på alla som var där, som inte klarade sig… det går inte att ta in, att tänka på, och ändå har det hänt, katastrofalt för alla nära och kära, och så chockartat för alla som var där… Men fint ändå i sammanhanget med allt stöd som visades, stockholmare som öppnade upp sina hem, företag som hjälpte till på de sätt de kunde, det finns goda krafter och de är alltid större, måste alltid vara större.

Dejt

Igår fick vi äntligen till en dejt, jag och Daniel! Det var stand-up på E-street med bland andra Emma Knyckare, så vi bokade bord där och åt middag först och kollade sedan på stand-upen. Blev en riktigt bra kväll! Och – Oskar sov borta för första gången..! Vi ska på bröllop längre fram i vår utanför Stockholm och då ska Oskar vara kvar hemma och sova hos min mamma, så vi har tänkt att vi måste träna lite inför det så att det inte blir första gången då. Så igår var ett ypperligt tillfälle för det! Och det gick jättebra. Oskar kom dit på eftermiddagen, de lekte ute i det härliga vårvädret och verkar ha haft en bra eftermiddag/kväll och med en smidig nattning, natten gick också bra och han var på bra humör imorse när han vaknade, så det hade inte kunnat gå bättre! Jag är verkligen så glad och tacksam för att mamma är så engagerad och att hon och Oskar redan har en så fin relation – och att vi har fler mor- och farföräldrar så nära som också bygger en nära relation med honom. Det känns verkligen lyxigt ♥

I måndags lyssnade jag på en föreläsning med en som jobbar för Rädda Barnen, som var här och föreläste för sociologi-studenterna och jag passade på att lyssna jag också. Han jobbar med internationella frågor och har jobbat i många olika organisationer och länder, och först när jag lyssnade på honom kände jag typ ”Åh, att få vara 22 igen och ha alla möjligheter framför sig, tänk vad mycket det finns att göra och uppleva, bo i olika länder, testa olika intressanta jobb..!” Sen vet jag ju att de möjligheterna inte stängs bara för att man fyller visst mycket eller får familj eller vad det nu kan göra, men livet ändras ju, så också ens prioriteringar och vad man värdesätter. Just nu i livet skulle jag inte vilja eller orka flytta runt i olika länder, jag skulle inte vilja göra sådant själv och vara borta från lilla familjen, men skulle inte heller orka dra med dom på allt, så pass mycket har jag förändrats – i och med att mina förutsättningar har förändrats – jämfört med för 6-10 år sen när jag bara såg möjligheter och lösningar på utmaningar, så länge jag fick göra det jag ville. Men nu gör jag också det jag vill, bara att det är på ett annat sätt! Men jag fick ändå lite drömmar när jag satt där om att göra något, om så bara för nån vecka eller så, tänkte tex på att ha varit med och tagit emot flyktingar som kom/mer med gummibåtar över haven (han visade bland annat bilder från det)… alltså, vilken grej att vara med om. Att göra en så konkret insats, att få på något sätt hjälpa de som har riskerat sina liv för att fly från en förjävlig situation, för att försöka få det bättre för sig själva och sina familjer… att få möta dom i den situationen, när de har klarat av resan och kanske fortfarande har hopp om att deras liv kommer bli bättre (vilket det tyvärr inte alltid blir pga alla stängda gränser och begränsade möjligheter till att börja nya liv). Det är något jag skulle vilja göra någon gång… Sen vet jag inte alls hur det funkar eller om det ens är möjligt att åka som volontär i ett sådant sammanhang, om man kan vara borta en kortare tid, om behoven fortfarande finns – förhoppningsvis minskar ju de resorna men det känns inte helt troligt eftersom världen fortfarande är full med konflikter som människor måste fly ifrån, och det inte finns säkra resvägar. Men, det kändes fint i mig att få en dröm igen, jag lever så mycket här och nu och uppskattar livet jag har med lilla familjen, så jag har liksom inte haft nån sån där dröm om något jag vill göra direkt, så oavsett om det blir av eller inte, eller om jag kommer på nån annan idé, så gillar jag känslan bara av att ha fått en idé, att ha en vilja till något utanför vardagen… En kombination av de delar som var så starka i mig för några år sen, och den person jag är nu där jag uppskattar annat i livet.