Äntligen

Alltså. Igår skickade jag in den där jäkla helvetes-uppgiften. SÅ SKÖNT!!! Det blev en liten spontandans inne på kontoret för att få utlopp för glädjen, haha. Alltså, sån lättnad. Sen känner jag mig inte övertygad om att det räcker fullt ut för godkänt, finns risk att jag behöver komplettera, men i så fall får jag ta det då. För stunden är jag i alla fall KLAR!! Och jag ser att det i alla fall finns en möjlighet att kunna nå godkänt… HOPPAS!!!

Alltså jag vet, det är sjukt hur en jäkla kursuppgift kan få så stor inverkan på mitt liv och mående, men det är som sagt inte uppgiften i sig utan vad den väcker i mig, känslor av prestationsångest och tvivel. Vilket i sig kanske är sjukt att en kursuppgift kan väcka, men men, nu är det så det har blivit. Förhoppningsvis får jag hjälp i höst med att hantera såna känslor så att jag inte behöver hamna här igen…

Nu jobbar jag veckan ut men med roligare grejer och i ett helt annat tempo. Imorgon ska jag sitta med min handledare och förbereda inför presentationen jag ska hålla på en konferens i Aten i höst (!!) och i och med det prata lite teori och analys kring mitt material, sånt jag har kämpat med i vår och känt mig dålig över kopplat till min avhandling… Men nu ska vi utgå från en bok som jag verkligen gillar (Sara Ahmeds ”On being included” om någon vill veta) så jag HOPPAS att jag kommer känna att jag förstår vad min handledare har tänkt (hon är superteoretisk…) och att jag kan känna att jag klarar av att gå vidare med det här och faktiskt göra något med allt material jag har. Idag ska jag bara förbereda lite inför det och läsa i den boken för att fräscha upp minnet, så det är rätt lugnt tempo idag, så skönt och välbehövligt. Och på fredag tänkte jag bara förbereda presentationen inför hösten så blir rätt lugnt då också, och sånt tycker jag är kul att hålla på med! Tänkte passa på att jobba hemma då så tar jag med alla grejer från kontoret hem redan imorgon – för på fredag efter jobbet blir det date night! Middag och bio med barnvakt hemma, som jag ser fram emot det! Och sen börjar min SEMESTER!!

Jag är så glad att jag hann klart med uppgiften den här veckan så att jag kan släppa det nu, och fokusera på något som är lite roligare de här sista dagarna, som förhoppningsvis ger lite energi och bra känsla inför hösten. Så att jag inte behöver känna att jag vill byta jobb, en tanke som har kommit lite för ofta under våren för att det ska vara okej… Men jobbet kan ju vara bara ett jobb också, det behöver ju inte vara ens KALL i livet, i alla fall inte alla jobb! Det här vet jag ju är tidsbegränsat och jag vet ju att det är mycket som jag tycker är intressant med det, sen att jag inte lever för jobbet, det kan ju faktiskt vara okej? Jag tycker ju det i grunden men det är en lite farlig jobb-bubbla jag befinner mig i där många kollegor jobbar även när de är lediga, för att hinna med och göra sånt som de tycker är roligt… Jovisst, men jag behöver vara LEDIG när jag är just ledig, jag behöver stänga av och släppa allt då. Men jag kanske ändå kan passa in här, även om jag inte lever för det på samma sätt som andra gör..?

Ser ljuset

Lite så känns det, som att jag ser ljuset i tunneln nu. Alltså, det är nästan skrattretande hur jobbigt det varit med den här uppgiften – en jäkla uppgift till en kurs liksom, hur viktigt är det? Men som jag skrivit om så är det väl så mycket mer än det, det är hela våren som varit kämpig, och känslor som satts igång i mig, jobbiga känslor. Men nu idag har jag till slut fått ihop en hel del (trots migrän och vila) så nu börjar jag känna att jag kanske kanske kan hinna få ihop nåt innan semestern (om jag jobbar på söndag, suck…) och att det kanske kanske kan bli godkänt också. Jag är inte säker på det men jag ser att möjligheten finns i alla fall, och det är en så skön känsla i sig!

Och nu är det helg! Slippa vakna av alarmet, få vakna till medan Oskar kryper runt i sängen, och sen få vara med han och Daniel i två dagar. Så skönt!

Imorgon ska vi vara med Malin och familjen på dagen, de ska åka mot vår stuga och tälta, fiska och grilla och vi kommer under dagen och fikar med dom, sen ska vi nog hänga med mamma och Gunnar på kvällen. Det blir en lugn midsommar. Vi handlade online igår och har gjort det enkelt för oss, gjort en mat-paj och rabarberpaj ikväll till lunch och fika imorrn, och handlat enkla grejer att grilla till imorrn kväll, inget som behöver förberedas. Ingen av oss har haft tid eller ork till att förbereda nåt avancerat, vi satsar på umgänget istället! Det kan nog bli en mysig dag imorrn – vi har en tendens att göra saker krångligare än vad det är och tycka att allt blir så bökigt, bara att åka framochtillbaka med bilen imorrn tex (kommer Oskar ha tålamod på hemvägen osv), och då kan det lätt bli att vi skippar saker, men vi försöker jobba på det där (ibland) och faktiskt ta oss iväg – oftast går ju allt bra, eller att det går iaf, och så kan det bli roliga munnen även om det är jobbigt i stunden! Och ja det kanske blir sent innan vi kommer hem igen och sen middag men det är ju liksom ingen fara, bara Oskar får nåt snack så klarar han sig ju. Men ibland är det lättare att ta enkla lösningar..!

Sluta oroa mig i förväg

Alltså det här med att oroa sig i förväg. Det är ju så onödigt! Inför fredagen bävade jag för att läsa på om och skriva om en av gubbarna, och det gick bättre än jag hade förväntat (i form av att jag fick ihop nånting, inte att det var bra); inför resan kändes det jobbigt att behöva jobba på resan och jag bävade för att det bara skulle kännas hopplöst, men det gick bättre än förväntat och jag hann slappa lite också; inför idag var jag orolig för vad jag skulle lyckas få ihop till uppgiften nu på förmiddagen, men jag lyckades få ihop ett sista stycke till han jag skrev om i fredags och nu ska jag fortsätta läsa lite om det jag började läsa om på tåget, vilket känns helt ok. Jag vet ju hur det är, den där oron i förväg är ju bara massa onödig energi, ändå är det så svårt att låta bli ibland! Det är som att jag tror att om jag inte tänker negativt inför något så kommer jag ”straffas” för det med att det blir mycket tuffare än jag trott. Alltså ni hör ju, hur sunt är det? Nu försöker jag ta till mig det här och försöker få till en känsla av att de här två sista jobbveckorna inte kommer bli så jobbiga som jag var beredd på. Roligt kommer det inte bli, men jag kommer förhoppningsvis klara av det i alla fall, få till något på den här uppgiften och till sist kunna skicka in…

Jag förstår att det kan låta pyttigt med att stressa såhär mycket över en jäkla inlämningsuppgift, men som jag skrev igår så väcks så mycket prestationsångest i mig av det här och känslor av att inte vara tillräckligt bra – för att jag på doktorandnivå har svårt för en kurs som jag inte läst något om tidigare, inte så konstigt kanske? – så därför blir det en stor grej. Men jag närmar mig i alla fall slutet..!

Och det är strålande sol ute idag, och jag sitter med en god kopp te (med honung för att lindra halsontet som kommit…), och om en stund ska jag vara med på ett förhoppningsvis intressant möte med massa antagligen jättebra personer, så det kan bli en bra dag av det här ändå!

Tough times

Den här våren är inte så rolig. Jobbmässigt, men det spiller över lite på livet som helhet. Det är nog mycket som spelar in, dels omställningen att ha börjat jobba igen och nu ha en liten hemma och som jag inte vill vara borta från för mycket, i kombination med uppgifter som jag tycker är  svåra och inte får grepp om hur jag ska göra. Och istället för att tänka logiskt och rationellt och inse att det inte är så konstigt att jag inte kan eftersom jag inte har läst vissa ämnen tidigare, eller inte har rätt ”verktyg” för att göra vissa saker, så lägger jag det på mig själv, känner mig korkad och dålig, och som att jag inte borde jobba med det här. Heja. Och det har liksom bara varit såna uppgifter hela våren, så det har bara känts tyngre och tyngre när ingenting har fått kännas bra… Det har blivit en hel del tårar och frustration hemma, och nu de senaste veckorna har det kommit även på jobbet, vilket inte alls känns bra. Som tur är finns jag ändå i en organisation som kan ta emot såna känslor, som vet att doktorandtiden är tuff, och med handledare och kollegor som jag kan ventilera med. Det är jag så glad för! Men i grunden är det ju något jag behöver jobba med i mig själv. Det handlar inte om jobbet i sig, det handlar om vilka känslor som väcks i mig. Prestationsångest. Ihopkopplande av prestation med att vara otillräcklig och dum i huvudet. Tvivel på mig själv och mina livsval. Suck! Jag började till slut fundera på om jag skulle börja gå och prata med någon till hösten, och när jag häromveckan pratade med en av mina handledare och hade lite sammanbrott så föreslog hon kontakt med företagshälsovården, att gå och prata med någon via dom. Och jag bara tackar och tar emot, det är ju nåt sånt jag behöver. Det här är känslor som jag alltid tampats med och som triggas i olika situationer, då spelar det ingen roll om jag byter jobb (tanken har funnits där under våren…), utan det är jag själv som behöver förändras. Eller, jag och jag, det är väl mina tankar och sätt att hantera situationer. Så jag hoppas verkligen att hösten blir bättre. På många olika sätt – att jag får prata med någon, att jag går ner till 80%, och att det nog kommer vara roligare uppgifter…

Sen har nog en stor del i det varit att jag varit borta så mycket också, både med jobb och privat. Även om det varit mycket roligt så är det tärande, nu när jag vill vara hemma med Oskar! Och vill avlasta Daniel… Det ska jag också tänka på i höst, dels kommer det nog vara lite mindre grejer som jag är borta på för att jag i vår har gått en doktorandkurs som ibland varit i Östersund som är slut nu, dels för att jag har sagt ifrån mig lite ansvar i Rädda Barnen-styrelsen så jag kommer inte vara med på lika mycket möten och aktiviteter där. Men jag behöver också bli tuffare och säga ifrån själv, säga nej till saker! Men det är svårt när vissa saker förväntas av en i tjänsten, och att vissa saker är roliga och sånt jag vill vara med på. Åka bort kommer jag göra ibland, det jag kan göra är att försöka minska på det och inte vara med på allt. Både i jobbet och privat.

På tal om det så sitter jag på tåget nu… Sista jobbresan innan semestern! Är på väg till Linköping för en jobbgrej hela dagen imorgon, åker hem tisdag förmiddag. Det blir säkert intressant, det är ett internationellt genusnätverk för doktorandkurser, typ, som vi nyss gått med i, som jag och en kollega ska vara med på. Men jag hade hellre varit hemma… Men nu är det såhär. Snart, snart semester! Det som är jobbigt är bara att jag håller på med en uppgift nu som är så jäkla svår. Och den kommer jag behöva sitta med nästan varje dag till min sista dag, fredag 30 juni. Förhoppningsvis hinner jag klart tills dess! Det är så jäkla dränerande bara att lägga så fruktansvärt mycket tid på något som blir så dåligt (jo, det här blir inte bra, rent objektivt) och på en så basic nivå. Dessutom är det en uppgift till en doktorandkurs så det känns så jäkla onödigt, det är bara en massa text som ska produceras, som jag inte kommer kunna använda mig av sen och som varken gör till eller från i någons liv. Ändå är det något som påverkar mig så mycket, som ger mig ren ångest med magont, tårar, känslor av uppgivenhet, frustration, ilska… Jag förstår om det låter helt sjukt, men så är det! Och jag vet inte ens om jag kommer upp i en godkänd-nivå… alltså gör jag inte det så vet jag inte vad jag gör… och OM jag klarar mig så vet jag vad jag gör – köper en flaska bubbel och halsar den! Men det får jag nog inte veta förrän i höst… Så det blir inga roliga sista arbetsdagar direkt, men jag hoppas att jag får ihop nånting som jag i alla fall kan skicka in! Och sen näst sista dagen ska jag ha workshop med min huvudhandledare och förhoppningsvis få lite bra input till analysen (som är det jag har kämpat med under våren) så att jag i alla fall får avsluta med lite energi och pepp, och att det kan kännas bra att komma tillbaka i höst. Jag hoppas.

Oskar ❤️

Efter en intensiv vår och nu borta två helger i rad (dock på roligheter så det har varit värt!) och ska bort med jobbet torsdag-fredag så känns det skönt och välbehövligt med röd dag imorrn! Inte ställa alarmklockan utan istället få vakna av Oskar och sen ha hela dan tillsammans lilla familjen. Ser verkligen fram emot det! 

Det är så roligt att se honom utvecklas nu också, se att han förstår mer och mer, förstår fler ord, har några egna läten för bilar/fordon och djur, testar stå själv ibland och nån gång då och då ta ett oss steg mellan möbler. Vi pratade om det idag, att det är så häftigt att samtidigt som han är på ett sätt försiktig med nya grejer som att gå och stå själv, så är han väldigt självständig i vissa miljöer, som när Daniel är på kyrkis (som öppna förskolan fast i kyrkans regi) med honom så kan han leka själv flera meter bort långa stunder i taget, att det är häftigt att se både det försiktiga och det självständiga i honom samtidigt! Jag undrar så vilka sidor han kommer utveckla mer när han blir större, vad vi kommer känna igen redan från den här tiden och hans första år, och vad som kommer läggas till och kanske bytas ut mot annat… 

Barns självkänsla

Jag beställde en bok för ett tag sen som jag varit lite nyfiken på, och så var det nedsatt pris så då passade jag på! Med känsla för barns självkänsla av Petra Krantz Lindgren, hon har en blogg också som jag gillar, En annan du. Jag håller inte med om allt och visa grejer kan kännas lite krystade, men jag tycker att hon har många bra tankar, och ämnen som är värda att reflektera över! (Här har jag skrivit om två av hennes inlägg som jag gillar)

Nu på tåget har jag äntligen tagit mig tid att läsa lite, och tänkte dela med mig av några sidor som handlar om det här med barns prestationer och hur man kan prata kring det. Alltså typ när de ritat en teckning eller lärt sig göra nåt nytt. Det är så lätt att slentrian-mässigt kommentera med vad fint! Vad duktig du är! Och det kan man väl göra, men det finns ju annat man kan säga också, som mer bjuder in till samtal och tar bort fokuset på prestationen, och sånt tycker jag är intressant att tänka på. Såhär skriver hon i boken (hon skriver i början också att hon inte vill att alla bara ska läsa och rakt av köpa allt hon säger, utan hon vill att man ska reflektera över och ta till sig det som man gillar) (det är många bilder men rätt lätt att ta till sig av det som står där):








Jag gillar de här alternativen till fint och duktigt, jag hamnar ofta där själv men känner att jag kanske hellre skulle vilja säga annat, att det inte behöver bli en prestation jämt, och särskilt nu när Oskar växer upp och vi ofta kommer hamna i såna situationer med honom! Sen behöver man ju inte uttrycka sig exakt som hon skriver, men tankesättet att mer fråga om hur de tänker kring teckningen och hur det känns att cykla osv, det gillar jag. Men jag tänker också att det är viktigt att tänka good enough och att man inte sabbar nån självkänsla bara för att man pratar på ett visst sätt, föräldraskapet är ju så mycket mer än det, och alla barn har ju olika förutsättningar och behov i grunden som man kan möta på olika sätt, men jag gillar sättet att tänka och att man reflekterar över hur man gör… sen kan det ju kännas ovant bara för att det inte är så man brukar göra, men det kan ju ändå vara värt att ha med sig!

Helgen

Den här helgen har syskonen och jag rest bort med mamma för att fira att hon fyller 65 idag! Vi åkte ner till Göteborg i fredags där vi åt middag hos min moster med alla kusiner, jättemysigt!

På tåget

Middag!

Bror och Folke

Kusin Robban med Elin och släktens nyaste tillskott, söta lilla Gustav!

Igår, på lördagen, åkte mamma, jag och syskonen båt ut till Styrsö, där vi hade bokat pensionat för en övernattning. Så mysigt ställe!

Gänget på båten!

Ena rummet

Och utsikten från rummet, så fint!

Vi gick en promenad bort mot ”centrum” och fikade/lunchade på ett jättemysigt ställe med SÅ god mat, riktigt lyckat!


Sen gick mamma och Tobbe tillbaka till pensionatet och vilade lite medan jag och Anna upptäckte ön lite. Vi gick till en presentbod men den var stängd, men då fortsatte vi runt ön en bit och gick en mysig skogspromenad. 

Så fint med vallmo!

På kvällen var det jättegod tre-rätters-middag och ett glas bubbel till fördrink!


Och sen avslutade vi kvällen med att spela spel på ena rummet. En jättemysig dag och kväll!

Imorse blev det gooood frukost, sen tog vi det lite lugnt på rummen innan det var dags att checka ut och åka till tåget! Där sitter vi nu och hoppas att resan går bra.

Det har varit en riktigt härlig och fin helg med familjen! Och nu längtar jag verkligen hem till min egna lilla familj! Får se hur länge Oskar är vaken ikväll, har jag tur så kanske jag hinner natta i alla fall, det hoppas jag så mycket. Ser fram emot röd dag på tisdag, det känns väldigt välbehövligt efter två helger borta! Tur att det har varit roliga saker jag varit iväg på i alla fall..!