Ljusning

Alltså äntligen. En bra dag på jobbet! Första gången det känns riktigt bra med avhandlingen på… nästan ett år. Galet! Jag hade handledning idag och vi utgick från en text jag skickat in förra veckan. En text jag kämpat med (igen) och fått mig att tvivla och fundera på andra jobb (igen), men, efter prat med ena handledaren på en fikarast, insåg jag att jag hade fokuserat på fel saker och att det egentligen var annat jag skulle skriva om. Det blev ett par intensiva dagar med rätt fokus – och då kändes det också rätt. Som att jag var något på spåren. Och det är det jag behöver jobba vidare med för att sedan kunna göra de saker jag hade börjat med – så det var inte konstigt att det var en kamp, jag är inte ”där” än, kan inte skriva på de delarna förrän jag har en bättre grund (så igen fick jag säga till mig själv att kampen kanske inte beror på att jag dum i huvudet, utan på att jag inte gjort tillräckligt med förarbete… kanske kan den insikten börja ta fäste nu?). Så det kändes till slut mycket bättre att skicka texten till handledarna till slut. Men helt säker kände jag mig inte utan jag ville fortfarande ha deras bekräftelse – få höra att det jag skrivit är något jag kan använda mig av och jobba vidare med. Och visst, jag ser att jag kan behöva jobba med att våga lita på min egen känsla, men efter att ha kämpat och tvivlat så länge nu så behövde jag den pushen som bara deras bekräftelse kunde ge. Och jag fick den! På handledningen fick jag höra de magiska orden att det jag har skrivit är en grund, något jag kan fortsätta jobba med men som är inne på rätt väg. Alltså YES!! Sån lättnad. Visst, jag har otroligt mycket arbete och mycket som ska presteras nu, men det känner jag är möjligt (även om det säkert också kommer gå upp och ner), att det är görbart, nu när jag har hittat ett spår som jag kan följa. Så nu känns det, för första gången på länge, som att det finns en möjlighet att jag ska kunna klara av den här doktorandtiden och landa i en avhandling! Okej, kommer möta många fler svackor längs vägen och säkert tvivla massa gånger igen, och vem vet, dyker det upp något annat intressant så kanske jag nappar på det, men nu ser jag i alla fall att det skulle kunna gå. Och det var längesen jag hade det hoppet. Sån himla bra känsla inför några dagars påskledigt!

Dock är det inte lika peppigt på hemmaplan just nu, mitt i vab och egna sjukdomar. Oskar blev magsjuk i fredags, gick över snabbt men sen blev Daniel dålig i söndags, och Oskar fick ett bakslag söndag natt… sen har båda mått bra och Oskar fick gå på förskolan idag – men efter bara nån timme ringde de, då hade magsjukan gjort comeback i blöjan. Stackarn! Fast han var som vanligt. Daniel åkte och hämtade honom, men efter några timmar fick också han bakslag, så då åkte jag hem. Så imorrn vabbar jag så Daniel får krya på sig! Turligt nog verkar jag klara mig (peppar peppar peppar peppar), förstår inte hur det är möjligt och såklart finns risken att jag drabbas av deras bakslag, men att jag klarat mig såhär länge är ju en jäkla ynnest!

Så himla tråkigt bara för vi hade planerat påskmiddag hos oss med min familj – båda syskonen är hemma med sina familjer och jag såg fram emot en kaos-middag hemma hos oss! Men nu vill vi såklart inte bjuda hit folk, och frågan är om vi ens kan vara med (middagen blir hos mamma istället)..! Får se hur alla mår imorrn, är allt bra då kanske vi vågar… vill verkligen träffa alla! Annars kanske vi kan skjuta på det till på lördag, vi får se.

Annonser

Veckan!

Veckan började ju faktiskt med min födelsedag! Oskar fyllde i lördags så då hade vi kalas för honom med våra familjer och några vänner med familjer, Daniel jobbade tyvärr så det blev ju lite att hålla i men det gick bra! Det mesta hade vi förberett innan – tårtor från bageriet (som pappa hjälpte till med att hämta) och hembakt fika som vi gjorde nån vecka innan – och så fick mamma hoppa in med lite nödhandling samma dag, så glad att jag har mina föräldrar nära till hands på dagen! Och sen rullade det på med besök, fika och paket.

Roligt att se också att Oskar verkligen tycker att det är roligt att öppna paket och kan uppskatta sådant som är i – förra året var han inte riktigt där än..! Och jag hade inställningen att eftersom jag var själv hemma så fick det bli lite som det blev, att alla fick ta för sig fika och så själva och kanske plocka undan lite och så, jag ville liksom inte stressa runt överallt utan ville vara med Oskar och liksom ta in dagen. Och det kändes som att det gick bra! Som vanligt hinner man ju aldrig prata så mycket med alla som är där men det blev ändå en fin dag. Och paket till både mig och Oskar!

Sen i måndags jobbade jag hemma då jag skulle på ett möte på skolan jag följer för min forskning, så jag jobbade hemma innan och efter det. Så hann bli lite firad av Daniel och så kom pappa upp på eftermiddagen och fikade och firade lite med paket! Dock hade jag en kris-dag, tyvärr. Stressad över jobbet och tvivel över allt (som vanligt). Sen skulle Daniel iväg och jobba natt vilket varken han eller jag tyckte kändes bra… men som tur var hade jag planerat in med två doktorandkollegor att de skulle komma ut på kvällen så jag slapp vara ensam, så de kom med sushi, tårta och bubbel! Och det blev en jättefin kväll med prat och stöd och pepp, så känslan jag hade under dagen vände lite. Och sen har det känts lite bättre under veckan då jag kommit en bit med de två uppgifter jag jobbar med nu och känner att jag kan få till något i alla fall – även om jag alltid tvivlar på om det är tillräckligt bra… pratade med min kloka bror om det här i veckan också, får skriva mer om det en annan gång!

Nu är vi uppe i stugan, vi åkte hit i eftermiddags och blir kvar till på söndag. Så skönt! Daniels föräldrar är här också då det behövs skottas massa. Vi har haft en mysig kväll och Oskar har varit på toppenhumör! Han är inne i en så härlig period nu – glad och energisk och äter bra även hemma (vilket han inte gjort på flera månader), det gör så mycket. Sen kan han även vara bestämd och viljestark och gnällig, men, det måste man ju också få vara. Sen blev han åksjuk när vi åkte hit idag, det har aldrig hänt förut! Typ halvvägs så kom det massa kräks, stackarn..! Vet inte vad det var som gjorde det. Han var ledsen resten av resan men så fort vi kom fram var humöret på topp igen! Får verkligen hoppas att det bara var nåt tillfälligt..!

När jag nattade honom förut var jag lite för snabb med att lägga över honom i rese-spjälsängen som vi har här till honom så han vaknade, så la tillbaka honom i vår säng. Så nu ligger han bredvid mig och han får fortsätta med det – så mysigt och så kanske det inte blir något uppvaknande inatt om jag har tur… annars brukar han oftast vakna och vilja komma över till vår säng och ofta vilja ha en flaska välling innan han somnar om – vi ska försöka vänja honom av med det nån helg när båda är lediga… här i stugan blir det väldigt trångt när vi sover alla tre i sängen så inatt sover Daniel i bäddsoffan. Så nu ska jag snart gosa in mig med lillen och hoppas på en lugn natt och lite sovmorgon!

Hemjobbs-eftermiddag

Sitter på bussen nu efter att ha ätit lunch, på väg hem för att jobba hemma några timmar. Känner ett stort behov av att isolera mig, försöka skriva och komma lite, bara lite, framåt med allt, utan störningar. I eftermiddag skulle det bli avdelningsfika för vår chef som fyllt jämnt och det är väl sånt man borde vara med på men känner att jag behöver få jobba utan avbrott. Hade hoppats på att kunna åka till stugan själv på onsdag kväll och jobba där tors-fre (när typ resten av jobbet är på forskardagar i Jämtland men som jag inte ska vara med på för jag behöver jobba med mitt) men pga att det kommit så mycket snö så blir det svårt att åka dit, tar mig nog inte ens fram till stugan. Så synd, är less på det här vädret nu! Kanske sätter mig på biblioteket i stan och jobbar istället, så får jag lite miljöombyte i alla fall.

Sen känns det som att jag går runt med konstant knut i magen och tårar bakom ögonlocken, dessa tvivel alltså, gör mig galen! Jag vet att jag är stressad över de uppgifter jag har nu, samtidigt som jag lägger mycket press på mig inför en handledning innan påsk då vi kommer prata om det jag gjort nu, sen senaste kris-handledningen då jag var på väg att helt skita i allt. Och jag lägger så mycket vikt vid den här handledningen vilket blir en stor press i sig! Dels stress över att jag borde hunnit skriva mer, dels stress över att det inte kommer vara tillräckligt bra, att de ingångar jag tänker mig inte funkar – i så fall vet jag inte vad jag gör. Då kommer det verkligen kännas helt hopplöst. Nu lever jag ändå på lite hopp att jag tycker mig kunna se saker som jag kan göra av mitt material, och jag har tid i vår att verkligen jobba med det, men då vill jag höra först från mina handledare att jag är på rätt väg, att jag kan gå vidare på det här spåret! Jag kan inte ge mig själv den bekräftelsen, inte i nuläget. Och då går jag runt med den här stressen och de här tvivlen och ser framför mig att det jag gör inte är bra nog och att det vore bättre om jag hade ett annat jobb. Så destruktiva tankar där jag blir stressad över att jag tar ut något i förskott som kanske inte ens kommer hända! Gah. Så onödigt men svårt att släppa. Bara jag får lite mer skrivet kommer jag kanske känna mig lite tryggare med allt…

Förstår att det kanske är svårt att förstå den här stressen och vad det gör med mig – det är ju ”bara” skrivande, bara forskning, det är ju inte som att jag är en kirurg med ansvar för någons liv. Men stressen, pressen och prestationskraven finns ju där ändå, och eftersom det bara är min forskning – jag som ska skriva, tänka, förstå – så blir det så otroligt personligt kopplat det man gör. Och det har jag uppenbarligen svårt att hantera.

Idag satt jag till och med och funderade på om jag borde göra något helt annat istället, typ personlig assistent (som jag jobbat mycket som när jag pluggat). Bara byta helt. Men jag vet att jag inte trivs i längden med sådana jobb – det kan bli otroligt fina relationer till den personen eller familjen man jobbar med, men jobbet i sig, det repetitiva, det fungerar inte heller riktigt för mig. Sen finns det ju en mängd andra jobb såklart, det är ju inte som att det är enda alternativet till det jag gör nu, men det är väl lättare att tänka sig något som man har en relation till…

Å ena sidan är det nog mycket flykttankar i allt det här om ett annat jobb, att ”hade jag bara ett annat jobb skulle jag må så mycket bättre”, när det i grunden är tvivel på mig själv som jag behöver kunna hantera. Å andra sidan är det ju tankar och känslor som återkommit i ett år nu, så jag tänker att just det här jobbet kanske är en särskilt dålig matchning när man jobbar med dessa tvivel som jag har i kombo med att inte forska på något som man riktigt brinner för, och att det kanske ändå skulle vara något annat om jag hade ett annat jobb. Men vad skulle det kunna vara? Det är ju inte bara att skaffa sig ett nytt jobb, särskilt där jag bor och med min rätt specifika utbildningsbakgrund… och nånstans vill jag väl ändå ge det här en chans och se om jag faktiskt kan komma nån vart, nu när jag har mitt projekt och börjar förstå på vilket sätt jag kan följa det som händer…

Gah. Mycket tankar som snurrar, som ni märker. Och jag vet att jag stressar upp mig själv mycket över sånt jag inte skulle behöva stressa över, men det är liksom svårt att bara stoppa tankar och känslor…

Nu hoppas jag på att den här veckan kan ge något som gör att jag känner att jag kommer framåt!

Seg måndag

Har lite lugnt tempo idag efter en intensiv gårdag. Jag körde till Östersund över dagen (över 6h i bil) för att med en kollega presentera arbetet med appen mot härskartekniker, på en feministisk dag med massa olika presentationer och utställningar. Gick bra och blev en bra dag, såklart intensivt med körningen (särskilt vägen hem i mörker och med mycket snörök), men vi tog det lugnt. Daniel har jobbat nätter i helgen så vi fick använda hela nätverket för att få ihop dagen – Daniels föräldrar var barnvakter första halvan av dagen, mamma andra halvan, och pappa lånade ut bilen så att Daniel kunde ta den till jobbet eftersom jag hade våran. Så glad för alla som ställer upp och hjälper till!

Gårdagens höjdpunkt var att sitta och fika en stund i ett rullande museum med lesbisk historia, en liten minibuss inredd med berättelser om kvinnor i historien. Det blir något särskilt med sådana alternativa rum, en viss stämning och atmosfär av öppenhet och tillåtande. Det är svårt att sätta fingret på vad som gör det, men det var något med att sitta i ett litet utrymme med personer som på olika sätt bryter mot normer och har ett stort engagemang för något… alla skulle kanske inte känna sig bekväma i ett sådant sammanhang – och alla ska nog inte göra det heller eftersom det är ett rum som främst är till för de som på olika sätt bryter mot normer eller i alla fall sympatiserar med de som gör det. Och jag kände att jag saknar lite att umgås i sådana sammanhang – när jag bodde i London umgicks jag lite mer i queera grupper med personer som på olika sätt bryter mot normer, och det blir en så tillåtande och öppen stämning som jag kan sakna i andra sammanhang. Samtidigt som jag inte alltid känner mig helt hemma i det eftersom jag kanske inte alltid identifierar mig på samma sätt som dem. Men ändå trivs i sådana grupperingar.

Oj, en liten utvikning blev det – så kan det bli när jag försöker skjuta på att jobba..! Jag hade mest tänkt beklaga mig lite över bristen på energi idag – gårdagens bilkörande och presentation tog lite på krafterna, och sedan var jag vaken någon timme med en pigg Oskar inatt, och klockan ringde tidigt då jag skulle hinna lämna honom på förskolan innan jag åkte till jobbet… Idag ska jag göra klart en presentation som jag ska hålla på en doktorandkurs imorgon, men jag hoppas att jag inte behöver sitta hela dagen, känner att jag behöver sluta lite tidigare och få vara hemma och bara vara med familjen ett tag idag. Men då kanske det gäller att jag faktiskt jobbar nu när jag är på jobbet också, hehe.

Sen är det rätt intensiva två veckor framför mig också så det gäller att försöka få in lite balans där det kan gå – onsdag-fredag ska jag på konferens i Lund, på lördag är det kalas för Oskar (som fyller 2 då!), och veckan efter är jag i Jämtland med jobbet tors-fre. Så har lite mer resande framför mig, det är roliga saker så det går säkert bra, men blir ju rätt intensivt också..!

Men okej, dags att sluta skjuta upp dagens uppgifter och fortsätta jobba.