Ljusning

Alltså äntligen. En bra dag på jobbet! Första gången det känns riktigt bra med avhandlingen på… nästan ett år. Galet! Jag hade handledning idag och vi utgick från en text jag skickat in förra veckan. En text jag kämpat med (igen) och fått mig att tvivla och fundera på andra jobb (igen), men, efter prat med ena handledaren på en fikarast, insåg jag att jag hade fokuserat på fel saker och att det egentligen var annat jag skulle skriva om. Det blev ett par intensiva dagar med rätt fokus – och då kändes det också rätt. Som att jag var något på spåren. Och det är det jag behöver jobba vidare med för att sedan kunna göra de saker jag hade börjat med – så det var inte konstigt att det var en kamp, jag är inte ”där” än, kan inte skriva på de delarna förrän jag har en bättre grund (så igen fick jag säga till mig själv att kampen kanske inte beror på att jag dum i huvudet, utan på att jag inte gjort tillräckligt med förarbete… kanske kan den insikten börja ta fäste nu?). Så det kändes till slut mycket bättre att skicka texten till handledarna till slut. Men helt säker kände jag mig inte utan jag ville fortfarande ha deras bekräftelse – få höra att det jag skrivit är något jag kan använda mig av och jobba vidare med. Och visst, jag ser att jag kan behöva jobba med att våga lita på min egen känsla, men efter att ha kämpat och tvivlat så länge nu så behövde jag den pushen som bara deras bekräftelse kunde ge. Och jag fick den! På handledningen fick jag höra de magiska orden att det jag har skrivit är en grund, något jag kan fortsätta jobba med men som är inne på rätt väg. Alltså YES!! Sån lättnad. Visst, jag har otroligt mycket arbete och mycket som ska presteras nu, men det känner jag är möjligt (även om det säkert också kommer gå upp och ner), att det är görbart, nu när jag har hittat ett spår som jag kan följa. Så nu känns det, för första gången på länge, som att det finns en möjlighet att jag ska kunna klara av den här doktorandtiden och landa i en avhandling! Okej, kommer möta många fler svackor längs vägen och säkert tvivla massa gånger igen, och vem vet, dyker det upp något annat intressant så kanske jag nappar på det, men nu ser jag i alla fall att det skulle kunna gå. Och det var längesen jag hade det hoppet. Sån himla bra känsla inför några dagars påskledigt!

Dock är det inte lika peppigt på hemmaplan just nu, mitt i vab och egna sjukdomar. Oskar blev magsjuk i fredags, gick över snabbt men sen blev Daniel dålig i söndags, och Oskar fick ett bakslag söndag natt… sen har båda mått bra och Oskar fick gå på förskolan idag – men efter bara nån timme ringde de, då hade magsjukan gjort comeback i blöjan. Stackarn! Fast han var som vanligt. Daniel åkte och hämtade honom, men efter några timmar fick också han bakslag, så då åkte jag hem. Så imorrn vabbar jag så Daniel får krya på sig! Turligt nog verkar jag klara mig (peppar peppar peppar peppar), förstår inte hur det är möjligt och såklart finns risken att jag drabbas av deras bakslag, men att jag klarat mig såhär länge är ju en jäkla ynnest!

Så himla tråkigt bara för vi hade planerat påskmiddag hos oss med min familj – båda syskonen är hemma med sina familjer och jag såg fram emot en kaos-middag hemma hos oss! Men nu vill vi såklart inte bjuda hit folk, och frågan är om vi ens kan vara med (middagen blir hos mamma istället)..! Får se hur alla mår imorrn, är allt bra då kanske vi vågar… vill verkligen träffa alla! Annars kanske vi kan skjuta på det till på lördag, vi får se.

Annonser

En tanke på “Ljusning”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.