Hemma från Östersund

Åååååh sååå skönt att komma hem och krypa ner under egna täcket efter två dagar i Östersund och hemkomst först vid 21 ikväll. Jag och några kollegor har vid sidan av jobbet jobbat med att ta fram en app mot härskartekniker på jobbet. Vi är inte klara än men får förfrågningar ibland om att komma och prata om den och härskartekniker i olika sammanhang. Den här resan var delvis för det, delvis för att ta emot Mittuniversitetets lika villkors-pris som vi vunnit för appen! Kul! Så det gjorde vi igår och höll tillsammans en kort presentation där vi visade hur appen ser ut och fungerar. Jag och min doktorandkollega Emelie (som också jobbar med appen) stannade kvar i Östersund och har suttit där och jobbat idag, för klockan 17 idag skulle vi prata om härskartekniker på ett café i stan, något som varit inplanerat sedan länge så det passade bra att vi redan var i stan. Vi blev även intervjuade om det i lokalradion idag! Kul att det uppmärksammas. Och alla framträdanden har gått bra! Presentationen idag var på ca 45 minuter, så länge har vi inte pratat på det här ämnet tidigare så det var lite ovant, men vi fick till ett bra upplägg. Och det blev fullt på cafét, säkert runt 30-40 pers! Och det gick bra, folk nickade av igenkänning och vi fick bra frågor och kommentarer efteråt, jätteskönt. Sen var det bara att sätta sig i bilen och köra i 2,5h för att komma hem igen..! Men resan har gått bra, vi turades om att köra och det var så ljust och fin natur längs hela vägen… men nu är det skönt att vara hemma!

Och jag har bestämt sen tidigare att jag jobbar hemma imorrn, skönt när jag kommit hem på kvällen såhär och efter att ha varit borta lite. Gäller att passa på såna här gånger att utnyttja möjligheterna jag har i det här jobbet! Känns bra att inte behöva ta bussen till jobbet imorrn, utan kan sitta hemma i myskläder hela dagen… och få träffa Oskar under dagen! Och kunna sitta ute om finvädret håller i sig..!

Men nu är det dags att släcka, varit en lång dag.

Fikapaus

Sitter på Tant Anci med en kopp te och Oskar som sover i vagnen. Får Flashback till alla själv-fikastunder (oftast i London) med chai latte och go-muffins, som jag värdesatte så högt. Ofta passade jag på att skriva dagbok, eller så läste jag bara en bra bok. Nu var det längesen jag hade sån egentid! Och jag vill inte säga som vissa gör att livet får mening först när man får barn – mitt liv var fullt med mening även innan han kom och jag skulle aldrig vilja ha mitt liv som 20-åring ogjorda – däremot får livet en annan mening med barn. Nu har dagarna ett helt annat fokus och det mesta kretsar kring honom – vilket jag gillar! Men allt handlar inte om honom – jag har ju fortfarande mina drömmar, rädslor, förhoppningar och förväntningar på livet, om sånt som inte bara rör honom. Jobbet, relationer med familj och vänner, egen utveckling… men det är som att ytterligare ett område har tillkommit – att vara förälder, att få följa en annan människa från absoluta starten, se den utvecklas, få en stark personlighet, uttrycka en egen vilja, egna känslor… och det är jag så glad över att jag får göra.

Oskar och jag är alltså själv på stan idag. Daniel jobbar nätter i helgen så han är hemma och sover på dagarna. Men vi har det bra, lillen och jag! Idag var vi på barnjympa på Friskis, vi har gått en del under våren men han är fortfarande rätt skeptisk och vill mest vara i famnen. Men det går bättre och bättre, han gillar att springa runt när det är såna låtar, och idag kröp han runt en del på golvet också när vi skulle göra det. Men funderar på att testa nån annan variant till hösten, tror det finns nån typ knatte-röris som jag tänker mig är i mindre grupper, det kanske fungerar bättre!

Efter jympan åkte vi ner på stan och köpte korv, sen gick vi runt tills han somnade, och då gick jag till torget där det var en insamling till lekterapin på sjukhuset. En kompis till Daniel, hennes dotter har tagit det initiativet och det ville jag såklart stötta! Fint med engagemang. Sen gick jag och provade en klänning som jag blev lite kär i och nog ska köpa, och sen gick jag hit till cafét. Skönt att Oskar sover genom det mesta!

Överlevde dagen

Puh, det gick. Skrev den här lappen åt mig själv och satte upp på datorn för att ha som påminnelse. Att när tvivlen kommer är det mina gremlins, och de motverkas såhär:

Gjorde en till lapp för att visualisera våren för mig. De två kapitel jag ska jobba med (tidigare forskning som jag håller på med nu och kommit en bra bit på vägen men har en del kvar till krönet) och nästa som blir teori, som känns som en ännu större utmaning… såhär känns det just nu!Men just nu är fokus på: klarat en jobbig dag! Känner att jag har lite mer koll! Ska hämta Oskar! Ledig imorrn! BRÖLLOP i helgen!! Så det blev en bra dag efter lite kamp. Men jag undrar om jag nånsin kommer sluta fundera över om det här jobbet verkligen passar mig? Samtidigt får jag väl tänka att mitt jobb samtidigt är en utbildning, en utbildning för att bli forskare. Jag ska alltså lära mig något under dessa år, inte kunna allt på en gång… det är väl det jag har svårt att hantera..! Men det är i alla fall framsteg att hitta såna här strategier och förhållningssätt. Och tänka att det blir vad det blir. Det jag inte hinner nu kan jag ta ikapp sen. Eller skippa helt.

Gremlins

Alltså, hur gör man för att tankar och känslor av tvivel och misstro inte ska ta över? Har varit inne i en bra jobb-period ett tag nu – äntligen! – där jag känt att jag vet vad jag ska göra, hur jag ska göra det, och känt att jag har hunnit med det viktigaste. Men så kommer det såna här svackor ändå. Just nu tror jag att mycket är för att jag är och har varit så trött den här veckan, i kombination med att jag bara sitter och läser hela dagarna, vilket inte är det lättaste när jag är så trött. Vet inte riktigt vart tröttheten kommer ifrån heller, Oskar har sovit rätt bra och inatt sov han till och med hela natten i sin säng. Ändå har jag fått tvinga i mig kaffe för att inte bara somna när jag sitter och läser… Men, trötthet plus stress över det jag gör just nu, känslan av att jag inte vet exakt vad jag ska göra eller hur jag ska få ihop det. Då kommer tvivlen. Känslan av att jag inte kan, inte förstår, inte vet vad jag ska göra eller hur jag ska göra det. Att jag måste läsa mycket mer, förstå saker och samband som jag inte gör nu, och att jag måste göra allt nu. Jag vet ju att allt blir värre när man är trött, så jag försöker verkligen att inte låta känslorna få fäste. Men flykttankarna kommer – om jag bara hade ett annat jobb, finns det andra jobb, vad skulle jag kunna göra istället, jag kanske skulle vara hemmamamma istället? Alltså suck…

En bok jag läser nu (tack bror!), Mod att vara sårbar av Brené Brown som forskar på skam och sårbarhet, beskriver mycket av det här. Hon kallar dessa tankar av tvivel och prestationskrav för Gremlins, som ett sätt att få distans till destruktiva tankar. Jag försöker värja mig och tänka att det inte är en sanning jag känner när jag känner såhär, utan att det är mina Gremlins som lever på mitt tvivel och mina farhågor över att aldrig räcka till, att det jag gör aldrig är bra nog. Men det är svårt när man är mitt upp i det, att få den där distansen, att inte låta det ta över. Önskar att jag kunde ta en ledig halvdag efter lunch, hämta Oskar och typ åka och fika med honom. Men inför deadline nästa vecka så kan jag inte utnyttja den flexibiliteten som jobbet öppnar för. Dock ledig imorgon så tar i alla fall helg efter idag – men då åker vi på bröllop, så blir ingen lugn helg hemma med Oskar! Men det kommer bli en så bra helg, brudtärna för min bästa vän Emma som ska gifta sig! Så häftigt, kommer vara så fint. Blir nog bra att få komma bort och få fokusera på något helt annat också. Ska bara ta mig igenom den här dagen först…