Första jobbveckan

Är så glad att jag tog semester måndag och tisdag denna vecka och mjukstartade på en onsdag. Så skönt med kortvecka första veckan efter semestern. Och det har gått bra! Har hunnit med några dippar med text-ångest och stress över hur jag ska hinna med allt under hösten (skön känsla andra dagen… nope), men har också skrivit en hel del och lagt en plan för dessa första veckor fram till höstens första deadline. Så det känns ändå bra! Och jag märker att jag hanterar dipparna bättre nu än tidigare. Jag låter inte tankarna dra iväg lika långt utan hinner stoppa dom och få distans till dom, se mer rationellt på det och tänka att jag tar ett steg i taget. Jag kan inte göra allt på en dag eller veta nu exakt hur jag ska klara allt, och allt jag gör blir inte superbra, men det gör inget. Det viktigaste är att något blir gjort. Att jag skriver. Och delar upp arbetet i mindre delar så att det blir överkomligt. Och det är skönt att känna, att den långa kampen med ångest och flykttankar ändå har gett något – att jag tog mig genom det och nu kan hantera såna känslor på ett annat sätt. Tack vare mig själv, och att jag tagit hjälp och gått och pratat via företagshälsovården. Så tacksam att jag fick en bra person där. Det ger mig så mycket att prata med någon på det sättet! Jag får syn på saker hos mig själv, förstår mig själv bättre, får hjälp med att inte döma mig själv så hårt. Jag uppskattar det verkligen.

Och nu är vi i stugan! Sånt bra avslut på veckan. Vi åkte hit när Daniel kom hem från jobbet, efter att jag hämtat Oskar och ätit middag med honom. Jag är så glad också för att han trivs så bra på förskolan. Jag var lite fundersam efter att han varit ledig så länge i sommar, men tänkte att det nog skulle gå bra. Och det har det verkligen gjort. Inga problem med lämningarna och han är glad och nöjd hela dagarna! Vårt lilla hjärta.

Läsdags nu och sen sova, så skönt.

Annonser

Hösten

Nu är verkligen hösten här. Snabbt gick det, det kändes som att den där riktiga värmen försvann på några dagar bara. Trist, tyckte jag först, och skulle fortfarande gärna haft en varm och fin höst också… Men idag började det faktiskt kännas lite mysigt. Ta fram Oskars ytterkläder till förskolan (bland annat fleeceoverall och softshell-overall, båda från iElm, rekommenderas varmt! Särskilt softshell-overallen, den är suverän mot väta och går att använda länge med ull- eller fleece-underställ under. Ett familje-företag i Sverige, kul att stötta, och de har ofta rea på alla overaller!), ställa in timers så lamporna i fönstren tänds när det blir mörkt… Och såklart tända ljus på kvällarna!

Men nu ska jag läsa lite och sen släcka. Oskar börjar förskolan på tisdag så vi har ställt klockan imorgon så han kommer upp i någorlunda tid. Nu gäller det att försöka ställa om rutinerna… Men senaste veckan har han ändå somnat i hyfsad tid på kvällarna (och ändå sovit längre på morgonen! Han fick lite prickar efter kvällarna med feber så min gissning är att kroppen har försökt hantera något med extra sömn, även om han varit som vanligt på dagarna), så det känns ändå bra. Men han kommer nog bli rätt trött den här veckan, stor omställning blir det nog att vara tillbaka på förskolan efter så långt ledigt i sommar.

Nej, läsa en stund var det!

Fin kväll

Så fin dag och kväll. .in höggravida barndomskompis Carin är här och hälsar på i helgen. Idag kom ytterligare en barndomskompis och hälsade på med hennes lilla Bosse på 9 månader, och nu på kvällen var vi tre ut och åt med en fjärde barndomskompis, Malin! Så himla häftigt att vi håller ihop och kan prata med varandra om allt, oavsett hur ofta eller sällan vi ses. Vänskap ❤

Och att sen komma hem till en säng där både Daniel och Oskar ligger, och Oskar kryper tätt intill när jag lägger mig och lägger sitt huvud på min mage. Lilla gosing.

Ändå har jag haft lite kort tålamod stundtals med honom idag. Blivit irriterad fast att han inte provocerar utan bara är ett barn. Inte vill sitta på sin plats när vi äter, ålar runt i min famn, och efter maten bara plockar ur besticken ur diskmaskinen när allt jag vill är att fylla den och göra något annat. Små saker som ändå prövar mitt tålamod där och då.

Jag tror att det har att göra med två saker. Dels har jag varit väldigt mycket själv med Oskar senaste veckan, då Daniel har jobbat och samtidigt sovit dåligt så försökt sova ikapp när han väl varit hemma. Och trots långa sovmornar blir det påfrestande i längden att vara mestadels själv… ensamstående föräldrar får stående ovationer.

Dels är det lite jobbångest som smugit sig på senaste dagarna, inför starten på onsdag. Jag tror att det kommer kännas bra när jag väl kommer in i det – våren kändes ju rätt bra så jag behöver nog bara komma tillbaka till det och komma in i allt igen. Men den här känslan av ångest triggar igång känslorna jag hade tidigare, typ det året som jag mådde dåligt från och till, och det är som att jag blir rädd för att hamna där igen. Så jag försöker rationalisera och tänka att det inte är ovanligt att det känns tufft att börja jobba igen efter en lång och härlig ledighet, att det jag känner nu inge innebär att jag ska leta något annat, utan att jag behöver hålla ut och komma in i jobbet igen. Men åh, går det att hitta ett jobb som man trivs såpass med att man kan längta till det och inte känna ångest inför?

Liten sjukling men bra dagar

Oskar har åkt på någon konstig sjuka. I måndags sov han kl 21-13(!), men vaknade upp och kräktes efter en stund – efter att ha sagt ”Går inte bra för Oskar”, vilket väl var han sätt att säga att han inte mådde bra, lilla hjärtat… Men efter det blev han pigg och åt bra hela dagen, så kändes som något tillfälligt bara. Men natten till idag sov han oroligt och fick feber… feberfri under dagen idag men så innan nattning hade han lite feber igen, så det verkar vara nåt konstigt… skönt att han är pigg på dagarna i alla fall, men vet inte riktigt om vi kan hitta på nåt bland andra folk eller om han smittar… igår och idag har Daniel jobbat och haft bilen så då har vi ändå mest varit hemma, men, ja, det blir lite tråkigt i längden..! Men skönt på ett sätt också att ta allt i hans tempo, följa vad han vill göra. Idag sätt han en lång stund och lekte med sitt garage och jag kunde sitta i soffan och läsa en stund, mysigt!

Nattningen gick fort ikväll, han var nog lite påverkad av febern (men känns sval nu när jag gått och lagt mig, skönt), och det var rätt ovant att ha hela kvällen framför sig! Jag hann diska, göra ett yoga-pass, och ta en låååång dusch med hårinpackning och ansiktsmask, det händer inte ofta! Samtidigt är det en hel del tankar som snurrar inför hösten, så det är inte helt harmoniskt i huvudet. Men, jag försöker att inte stressa upp mig, utan bara se hur allt blir.

Sen vi kom hem från Göteborg har båda mina syskon varit här med sina familjer, vi har setts mycket vilket har varit kul! Så kul när Oskar och de två andra små-kusinerna i samma ålder leker mer och mer – även om det också blir en hel del bråk över vem som ska ha vilken leksak..! Fint också att se de större kusinerna engagera sig i Oskar, och hur han tex suttit i deras knän i soffan på kvällen, när vi varit hos mamma eller pappa, eller hemma hos oss.

Och till helgen kommer en barndomskompis, Carin, hit och hälsar på! Vi är några som gick på dagis tillsammans som bor här nu, så vi ska passa på att ses. Ser fram emot det!

Ser dock inte fram emot att det är sista helgen på semestern… jag har verkligen haft en så lång och skön sommar, med mycket tid med Oskar vilket var precis vad jag ville, så det är jag så glad för! Och jag vet att det kommer kännas bra igen när allt drar igång, det kan jag känna om jag tänker lite mer på vad som väntar. Läsa intressanta saker, skriva nytt och skriva om en text jag redan har… och att träffa alla kollegor igen. Men ändå, den här ledigheten har varit så skön..! Förmånen att ha ett barn som sover, att kunna sova med honom varje morgon till halv nio, nio, eller till och med tio… visst, det har blivit sena kvällar då också då han inte somnat förrän 22-23 oftast, men, det är det så värt..! Men ja, jag får vara glad för den här sommaren, tänka på att den gett fina minnen och mycket kvalitetstid (och en del utmaningar med hans utbrott mot mig, men som faktiskt går över väldigt mycket snabbare när jag kör lågaffektivt bemötande. Sen har jag inte alltid ork eller tålamod till det, men oftast kör jag det och då fungerar det bra). Och se fram emot de spännande saker som faktiskt väntar i höst, som resorna med jobbet – i september åker jag själv till London(!), och i november med ett gäng kollegor till Sydafrika! Visst är jag glad för det jobb jag har, även om det är sjukt tufft och utmanande i perioder, och verkligen kan få mig att må dåligt och tvivla på mig själv… Men nu hoppas jag att jag varit igenom det värsta och att jag kommer kunna hantera framtida svackor på lite bättre sätt!