Julkalender 2018

Johanna Kajson är en influencer vars blogg jag läser och gillar! Okej, jag kan tycka att det ibland blir lite väl ”influencigt” där allt är så myyyysigt och härligt osv, men jag gillar att hon också nyanserar den bilden – skriver ärligt om sitt mående, stress och negativa tankar. Hon har varje år en ”julkalender” för bloggare på ett visst tema, med nya rubriker för ett inlägg varje dag i december, fram till julafton. Jag gjorde det här 2016, och tänkte köra i år igen! Även om jag inte är någon ”influencer” med massivt antal följare – och inte heller har de ambitionerna – och de flesta som läser här verkligen känner mig och har känt mig länge, så känns det kul att reflektera lite över livet på det här sättet. I år är temat ”Viktiga val i livet”, så varje lucka handlar om olika val man gjort – eller inte gjort – på olika sätt och olika områden. Kul att fundera över! Så med start imorgon kommer jag (försöka) publicera ett inlägg varje dag med en ny lucka. (En del kommer jag ha skrivit i förhand eftersom jag vet att jag inte alltid har tid i vardagen att lägga på att fundera över och skriva ett helt inlägg) Kul!

Annonser

Snabb helg

Det känns som att den här helgen gått så snabbt! Visserligen jobbade jag bara fredag förra veckan efter vabb ons-tors efter att ha rest mån-tis (puh), men ändå känner jag mig inte alls redo för måndag imorgon..! Jag fick fråga Daniel i förmiddags vad det var för dag idag då jag kände det som att det var lördag… jobbig insikt när jag förstod att det redan var söndag!

I fredags hade Daniel äntligen piggnat på sig efter magsjuka som Oskar smittat honom med (vad har jag för superimmunförsvar som klarat mig från magsjuka flera gånger nu?), och Oskar somnade för en gångs skull snabbt så vi kunde se Idol när det började! Haha, händer inte så ofta här..! I lördags fick vi sovmorgon till halv tio (hur har vi kunnat få ett barn som sover så bra?! Det måste vara våra gener som slagit igenom..!), sedan mitt på dagen åkte vi in till stan till ett evenemang via Daniels jobb – de har en konsttävling där man varje år betalar in en summa och får chansen att vinna att välja en tavla, Daniel vann både en gång förra året och så nu i år igen, så nu åkte vi in och fick välja en tavla. Sen gick vi på stan och gjorde lite ärenden, och sen till ”Småfolkets julfest” i ett Folkets Hus, en julfest för barn med fiskdamm, tomte+julklappar och fika. Otroligt mycket barn där och en rolig grej att göra! Sen idag har vi storstädat och sen var det dags för det årliga pepparkaksbaket hos mamma, en så mysig tradition ♥ Och i år kunde Oskar verkligen vara med och baka, det var roligt att se! Vi börjar med tomtegröt och skinkmacka, sen bakar vi och avslutar med glögg och provsmakning av pepparkakorna. Sen åkte vi vidare, hem till Daniels föräldrar, då Daniels pappa har fyllt år, så vi firade honom med lite fika. Jättemysig dag! Men som sagt, det känns som att det har gått snabbt och jag inte riktigt är redo för ny jobbvecka redan imorgon… men det blir bra ändå. Och när jag känner såhär är jag ännu mer nöjd med det beslut jag tagit om att gå ner till 80% med start efter nyår – jag jobbade så ett tag efter föräldraledigheten och trivdes så bra med det, jag uppskattade verkligen den extra tiden med Oskar samtidigt som jag kände att jag hade tid på jobbet och kunde jobba och vara produktiv, och nu kände jag att jag ville gå ner i tid igen. Ser mycket fram emot det! Sen visst, det påverkar ekonomin och det får vi vara beredd på, men har det gått förut så kan det ju gå igen.

Sydafrika!

Wow alltså vilken resa. Jag har alltså varit på jobbresa till ett ställe utanför Durban på Sydafrikas västkust. Första gången för mig i Sydafrika, dock varit i Namibia för några år sedan som volontär.

Det var en lång resa, vi började med tåg härifrån till Arlanda vid 10 på måndagsmorgonen, var framme på den gård där vi bodde vid 17 på tisdag eftermiddag. Hemresan påbörjades följande måndag förmiddag och vi var hemma igen på tisdagseftermiddagen. ”Vi” är den här gången jag och några kollegor. Men resorna har gått bra, det har ju varit drygt och svårt att sova, men allt har gått i hyfsad tid, alla väskor har kommit med osv, så man får ändå vara nöjd.

Stället där vi bodde heter Bonamanzi Game Reserve, och är som ett konferens/gästboende mitt i ett naturreservat… där själva gården där man bor inte är inhägnad, så det går vilda djur mitt bland de små stugorna..! Vanligt att se var antiloper, apor och vårtsvin, men en dag fick vi också besök av zebror, jättehäftigt!

En eftermiddag fick vi möjlighet att åka på en slags safari-tur runt i hela naturreservatet, det var så otroligt häftigt. Förutom antiloper och zebror såg vi bufflar, giraffer på otroligt nära håll, och en noshörning med ett litet barn på ca 5 veckor! Och baksidan av en elefant som gick iväg..! Heeeeelt otroligt, så himla häftigt.

Själva resan kom till genom ett projekt som några kollegor har tillsammans med forskare i Sydafrika och Kanada, och den gruppen skulle ha projektmöte och den här gången mötas i Sydafrika. En professor som hör till gruppen, hennes fru – som också är professor men pensionär – skulle följa med och erbjöd sig att ha en doktorandworkshop, och då blev även några av oss som inte hör till projektet medbjudan. Vilken chans! Av olika anledningar kunde den professorn dock inte komma, men vi fick en jättebra workshop med en annan pensionerad professor istället, så det blev bra i slutändan. Sen har det varit så himla givande att få träffa alla dessa andra forskare, allt från masterstudenter till professorer, som är verksamma i Sydafrika, och få höra mer om deras vardag och forskningsområden. Flera av dem jobbar själva inom skolan så jag har dessutom kunnat prata med dom om det jag forskar på om inkluderande undervisning, och hur sådana frågor hanteras där, i Sydafrika. Det har verkligen varit givande! Och sen bara att få sitta i en sån miljö, med fin natur och vilda djur som går omkring mitt bland oss, det har också gett mycket.

En dag tog några av oss som var där som en ledig dag, och passade på att åka till närmsta ”stad” (litet ställe men nåt slags samhälle i alla fall), där vi åkte till en såååå fin strand och sedan på flodbåts-tur där man såg både krokodiler och flodhästar..! Också en otrolig upplevelse! Samtidigt gav det lite dubbla känslor. Även om djuren ju är i det vilda och inte alls i någon djurpark (får mer och mer svårt för konceptet med djurparker, det känns så jäkla hemskt att djuren är instängda sådär på oftast alldeles för små ytor jämfört med vad de behöver, och sedan bara blir tittade på hela dagarna… vad är det för liv?), så kändes det ändå väldigt inkräktande att komma där med vår båt samtidigt som två andra båtar, stanna till vid grupper med flodhästar, köra nära nära med vår lilla båt, och sen ligga där ett tag och bara titta på dom och fota… Man vet ju såklart inte hur de uppfattar det och de har ju möjlighet att ta sig därifrån, men ändå, det kändes ändå som att vi inkräktade. Samtidigt som det är väldigt häftigt att se dessa djur i sina egna miljöer. Det är dubbelt, det där.

Sammantaget en väldigt givande resa på många sätt, både för jobbet och för alla upplevelser, så jag är så glad att jag fick den möjligheten! Samtidigt är det också skönt att vara hemma igen. Jag drivs inte alls av samma längtan iväg, nya länder, nya upplevelser, som för 10 år sedan, utan har blivit väldigt bekväm och trivs så bra med att vara hemma, i det välkända och trygga. Fint ändå att man kan ändras genom livet!

Sen var det visserligen mindre roligt att komma hem till en sjukstuga..! Jag förstår inte vad det är, så många gånger när jag har varit bortrest så har antingen Oskar eller både Oskar och Daniel blivit sjuka..! Så också den här gången. Oskar blev magsjuk och smittade Daniel. För Oskar var det över på en dag men Daniel blev rejält dålig, började igår eftermiddag och är fortfarande helt däckad… tycker så synd om honom! Skönt att Oskar är pigg i alla fall. Nu hoppas jag bara att jag klarar mig också… Faktiskt har jag gjort det de senaste gångerna vi haft magsjuka hemma, oavsett om bara en eller båda de andra två har drabbats – men jag har haft magsjuka flera gånger tidigare så jag är verkligen inte immun. Nu är jag dessutom förkyld också, blev det i Sydafrika, så immunförsvaret kanske är lite nedsatt… men har inte känt av något än i alla fall, så hoppas hoppas…

Jag har vabbat med Oskar idag och kommer göra det i morgon också eftersom det ska gå 48 h efter att de blivit pigga igen – och faktiskt känns det som en skön start efter att ha varit borta så länge..!

Resfeber

Jag skulle vilja säga reseångest, men är försiktig att uttrycka mig med ångest-ord, för att inte förta allvaret i begreppet. Men ikväll skulle det nog fungera att använda det.

Jag ska på ett jäkla äventyr imorgon, då jag åker till Sydafrika med ett gäng kollegor! Vi ska till St Lucia, ett ställe utanför Durban på Sydafrikas östkust, precis vid havet… Vi är bland annat ett gäng doktorander, dels jag och några kollegor, och sen några från Sydafrika och dessutom Kanada, som bland annat kommer gå en skrivar-workshop. Jag är borta 8 dagar (åker imorgon måndag, landar tisdag mitt på dagen, åker hem följande måndag och är hemma i huset igen på tisdag eftermiddag, om allt går som det är tänkt), och jag vet att det kommer gå bra när jag väl är där. Det är bra kollegor jag är med och det kommer vara massa häftiga djur- och naturupplevelser i sommarvärmen där, och det kommer säkerligen ge mycket jobbmässigt också. Och det är ju en otrolig ynnest att få möjlighet till såna här resor! Men just nu känns det mest jobbigt…

Det har varit en intensiv vecka, både med seminariet i torsdags som var en stor grej, och sen andra saker som gör att det snurrar massa tankar och känslor. Så jag känner mig inte helt stabil just nu. Och att då dessutom hantera att jag ska bort från Oskar, det blir extra jobbigt. Jag vet att han kommer ha det jättebra, med Daniel och med alla mor- och farföräldrar som hjälper till när Daniel jobbar (så tacksam), men jag tycker att det är jobbigt att vara borta ifrån honom! Särskilt när det är så långt bort… och efter att jag redan varit iväg en gång i höst. Men just avståndet också jag med mina katastroftankar ser framför mig att jag kommer landa i Sydafrika med 10 missade samtal och att något hänt Oskar, eller Daniel, under flygresan. Tack för det hjärnan! Eller om något skulle hända mig på resan… men lite mer logiskt så är det väl mest bara jobbigt att vara iväg från Oskar. Men samtidigt går det inte riktigt att tacka nej till en sån här möjlighet. Och det kommer ju vara en så häftig upplevelse. Men det har varit en jobbig och känslosam kväll. Så nu är det verkligen dags att sova.

Lång dag

Puh, lång men bra dag! Jag hade högre seminarium idag med kommentarer från kollegor på en text jag skrivit, utkast till mitt resultat-kapitel. Starkaste minnet jag har av en liknande situation var när jag hade jobbat ett år och fick kommentarer på mitt liksom utkast till hela avhandlingen, så kallat avhandlings-PM. Och det var en så jobbig upplevelse. Det låste sig för mig, jag hade svårt att förstå deras kommentarer och frågor, svårt att förklara vad jag menade, och sa inte så mycket själv. Och bröt ihop efteråt och bara tokgrät. Fy så hemskt det var… Samtidigt vet jag att mycket handlade om att jag inte var trygg med det jag hade skrivit, att jag hade gjort många ändringar på kort tid och var för dåligt insatt i det jag skrev om. Och nu är det ett helt annat läge, jag har helt andra kunskaper och mycket mer koll på allt. Sen är jag fortfarande inte helt bekväm med situationen och att prata om min forskning på det här sättet, men det är ändå långt ifrån hur det var då, efter första året. Så jo, jag var nervös idag och rädd att det skulle låsa sig igen, men jag kände också mer tillförsikt till att det skulle gå bra.

Och det gick bra! Jag fick bra kommentarer, som jag förstod och kunde ta till mig av, och till viss del resonera kring. Kanske inte lika mycket som vissa andra, men jag är jag och inte vissa andra. Jag kan ju bara utgå från mig själv och om jag jämför med seminariet med mitt avhandlings-PM så är det en totalt annan upplevelse och trygghet i mig själv. Jag hängde inte med fullt ut på precis allt men så får det vara. Så himla glad och stolt över att det gick såpass bra som det gick!

Nu är planen att jag ska ha mitt mitt-seminarium kanske i februari/mars nästa år, vilket är en hållpunkt när man kommit ungefär halvvägs och får kommentarer på ett utkast av hela avhandlingen, då från en extern forskare från ett annat universitet och inte av en grupp kollegor. Kommer vara sjukt jobbigt men förhoppningsvis också givande, och det känns bra att gå in i det med den här erfarenheten i ryggen, och inte avhandlings-PM-seminariet som en stor skugga.

Efter mitt möte hade vi ett gemensamt möte inom ämnet hela eftermiddagen, och sen åkte jag på en Rädda Barnen-aktivitet. Var med på läxläsning för nyanlända i Sidsjön, vi har en grupp som är där varje vecka, jag är inte med i den gruppen men ikväll skulle de bli lite kort om folk och då fick vi i styrelsen frågan om någon kunde vara med, och jag nappade. Det är en jätterolig aktivitet att vara med på, men jag känner att jag inte kan ha det som nåt återkommande just nu… men är fint att få träffa barnen, och idag pratade jag också mycket med en mamma som var där. Familjen är från Afghanistan, varit här i tre år nu utan att fått uppehållstillstånd. De har fått ett avslag som de har överklagat… fy fan vilken jävla situation. Att gå runt i den ovissheten. Att vara i ett nytt land i flera år, försöka lära sig språket men i te ha rätt till SFI eller annan sysselsättning… det ger såklart perspektiv. Och allt för att vi människor själva gjort gränser mellan olika länder och tycker att det är viktigt att vi på något sätt är separerade och har olika rättigheter beroende på vart vi bor. Fan. Det är så absurt egentligen.