Lättad

Jag var lite orolig igår kväll för Oskars öga. Jag har ju väldigt lätt för att dra iväg i tankarna och visste inte riktigt vad jag skulle tänka om söndagen. Och imorse var det lite mer svullet. Jag såg till att få i oss frukost och sen ringde jag Kry-appen. Den läkaren lugnade mig, som tur var. Hon sa att det såg inte ut som den sortens infektion som det var förra året, och trodde mer på en vagel. Men att vi såklart skulle vara uppmärksamma. Skönt att höra! Och sen har vi haft en bra dag.

Jag gjorde i ordning mackor och varm choklad och så tog vi snowracern ner till kullen. Oskar ville börja med att fika, så vi gjorde det. Sen åkte vi ett åt – och sen ville han gå hem, haha. Men det var skönt att komma ut lite i alla fall!

Eftermiddagen har mest gått ut på att distrahera Oskar från en ny app han fått prova som han bara vill spela hela tiden… i vanliga fall får han hålla på med telefonerna lite som han vill, ibland ställer vi nån klocka och det funkar oftast okej att han slutar spela när den ringer (ibland får man lirka med annat). Men den här appen, där man leker med och tar hand om en katt, har han verkligen fastnat för. Vill inte att han sitter för mycket, så försöker distrahera lite. Vi lyckades sitta och pyssla en stund på eftermiddagen, det var mysigt. Sen kändes det som att han blev trött, då fick det bli middag framför tv:n. Och nattningen gick snabbt, så han var nog trött. Daniel nattade och jag passade på att göra lite yoga. Inte det bästa passet jag gjort, men ändå skönt.

Nu är det dags att släcka snart, räknar med att det väntar mer intensiva jobb-dagar. Men nu är i alla fall undervisningen slut så det blir lugnare på det sättet. Men en massa rättning av tentor. Och samtidigt hantera flera misstänkta fall av plagiering… får hoppas att jag kommer lite framåt med allt den här veckan så det känns som att jag hinner med mig.

Seg lördag

Daniel jobbar i helgen och efter en superintensiv jobbvecka såg jag fram emot en oplanerad helg och bara vara med Oskar. Och det var tur att vi inte hade några planer, den verkar bli lite oförutsägbar.

Det började (tidigt) imorse med att Oskar vaknade kl 5 – och ville gå upp. Det händer i princip aldrig att han vaknar så tidigt (typ aldrig innan halv åtta, och ofta senare… Jag vet, vi har haft sån tur), och om han ibland vaknar den tiden så somnar han oftast om. Men idag gick vi upp. Det blev en lugn morgon med tv och spel på telefonen. Jag tänkte att han kan nog somna rätt tidigt under dagen och sova en stund – i vanliga fall sover han inte på dagarna nu, bara om vi tex åker bil eller så, men såna här dagar känns det absolut nödvändigt. Vagnen är vårt säkra kort men han ville inte gå ut, inte heller gå upp och läsa i vår säng… Vi busade lite i soffan och sen kröp han upp i min famn – och somnade där. Så mysigt. Jag bar med honom in till vårt gästrum/lekrum och la oss båda i sängen, jag ville också sova, hehe. Och sov gjorde vi – i fyra timmar, haha. Mellan 10-14. Konstig dag! Åt någ slags mellis-lunch när vi vaknade och sen har vi försökt leka. Men hans humör har inte varit på topp, känns som han haft låg energi och lätt blivit ledsen/arg/missnöjd. Inte som han brukar där sånt kan komma i korta stunder men han främst är energisk och nöjd.

Jag har tagit tempen några gånger, han har inte haft feber men under kvällen har jag märkt att den gått upp lite lite. Håller sig runt 37 men gick ändå upp, och barn har ofta 36-nånting som grund… Vi måste verkligen ta tempen på honom när han är frisk och få veta vart han ligger som normaltemp… Så ja, det här blivit en väldigt lugn dag hemma.

Hans mage är inte helt återställd efter en kort magsjuka för typ en vecka sen, vet inte om det här spökat idag. Sen såg jag under kvällen att han var lite röd och lite lite svullen i ena ögonvrån. Efter infektionen för ganska precis ett år sen när vi blev inlagda och han fick antibiotika intravenöst i flera dagar så är både jag och Daniel extra uppmärksamma och nojjiga när det gäller Oskars ögon… det kan lika gärna vara en vagel eller nåt tänker jag men kommer definitivt hålla noga koll imorgon och se hur allt utvecklar sig.

Så ja, skönt att inte ha några planer imorgon utan får se hur han mår och går på det. Om det blir någon feber, om ögat blir värre, om magen fortsätter vara lite bråkig… eller om det bara blir en vanlig dag och vi faktiskt kan ta oss ut och kanske hitta på något – det här blivit mycket inne denna vecka då han var hemma sjuk i början av veckan och sen inte varit på förskolan då alla symptom inte varit borta, och sen har halkan gjort det svårt för Daniel att vara ute med honom på dagarna.

Hoppas på en mer vanlig uppvakningstid imorgon i alla fall! Men jag klagar inte, så förskonade som vi varit med sömnen så är det inga problem att hantera nån tidig morgon – särskilt när man får sova så länge under dagen..!

Nådde en punkt

Idag kom de här två veckornas intensitet över mig. Efter att det de senaste dagarna dykt upp massa saker i relation till studenterna har det blivit så mycket extra att hantera som tar så mycket tid och energi. Och som gör att det där planerade halkar efter. Att hamna efter och att ha massa saker att hantera, komma ihåg och hålla koll på, det leder till massa stress-känslor. Det har gått okej de här två veckorna, men nu i eftermiddag kände jag att det blev för mycket. Nu sitter jag på tåget till Umeå, för en heldag med en doktorandkurs imorgon. Kursen är jättebra och ikväll får jag träffa en gymnasiekompis som jag ska sova hos, det ser jag fram emot! Men helst vill jag bara åka hem, vara med Oskar och ligga i soffan hela kvällen. Å andra sidan blir det bra att vara upptagen hela dagen imorgon och inte kunna hantera allt som pågår – och sedan ta helg. Daniel jobbar i helgen så Oskar och jag har en hemma-helg, det känns jätteskönt! Och sen vet jag att det kommer bli lugnare veckorna som kommer – eller, fortfarande mycket att göra men ändå mer hanterbart. Nu kommer det vara fokus på att rätta tentor några veckor, och sedan fokus på avhandlingen inför en deadline. Men just nu känner jag mig ur balans och stressad. Hanterar det i alla fall med att inte pressa in mer jobb minsta stund som blir över, utan istället göra tvärtom, vila hjärnan och göra något helt annat. Jag kommer inte jobba nu på tåget, och jag kommer inte hets-jobba innan kursen börjar kl 10 imorgon. Och så får det vara.

Intensiv start

Intensiv start på veckan! Jag var inställd på att främst de här två första jobb-veckorna skulle vara väldigt intensiva, sen tror jag att det blir lite bättre. Fortfarande mycket att göra, men på ett lite annat sätt. Nu är det till exempel mycket undervisning, och då blir det mycket situationer att lösa med studenter som inte kan vara med på obligatoriska tillfällen och behöver få kompletteringar, och bara prestationen i att ha seminarier och annat tillsammans med dom. Det hör är deras sista vecka på kursen, sen väntar tre veckor med att rätta tentor för mig (parallellt med allt annat som ska göras med avhandlingen), vilket också är mycket jobb men ändå på ett annat sätt. Mer tid på kontoret och mindre på olika ställen och i olika sammanhang.

Idag fick jag börja med att vabba fram till lunch. Oskar blev sjuk igår, feber och kräks. Men idag mår han bättre! Daniel jobbade natt så jag var hemma fram till lunch så han fick sova, sen tog han över. Jag gick på en föreläsning med en professor från London som pratade om elevers känsla av tillhörighet, belonging, vilket ligger nära det jag studerar med inkluderande undervisning. Jätteintressant! Sen hade hon en doktorand-fika där vi pratade mer allmänt om att doktorera och skriva en avhandling. Jättebra var det. Sen var klockan mycket och jag skyndade mig att skriva klart ett ”abstract” till en konferens i höst där jag vill presentera (en kort beskrivning av vad man tänkt prata om), och sen var det dags för AW med några kollegor! Helt i linje med mina planer på mer medvetna vardagsval. Och det var jättekul! Nu är jag på väg hem. Imorgon åker jag in en halvtimme tidigare för att förbereda en grej inför ett seminarium med studenterna som börjar kl 8. Verkligen inte i linje med att jobba 80% som jag gör nu. Men den här veckan är lite tuff. Nu blir det skönt att sova!

Migrän

Och så kom migränen som ett brev på posten. Det är en intensiv första jobb-vecka så jag kan förstå att det kom. Har dessutom varit uppe i varv på kvällarna så haft svårt att somna. Inte varit så himla trött på dagarna ändå, men kroppen märker nog av ändå. Har under dagarna tänkt att jag borde planera in små pauser, ställa klockan efter en viss tid och ta 5 minuters paus, varva mellan att sitta och stå, ta med smoothie till eftermiddagen för påfyllning av energi osv, men har inte gjort något av detta. Kanske inte hade spelat någon roll heller, ändå intensivt tempo hela dagarna, men det skadar ju inte i alla fall… imorgon jobbar jag i alla fall bara halvdag och börjar efter lunch så då blir det en lugn morgon. Men fullspäckad eftermiddag med undervisning och handledning, så blir intensivt in i helgen.

Jag åkte hem tidigare från jobbet när migränen kom, sov i två timmar och gjorde sedan ett yoga-pass mot migrän (tips, ”Yoga with Adriene”, finns som app och gratis på Youtube, har väldigt mycket bra pass), kändes ok sedan. Sitter på flygplatsen nu och ska hämta mamma+sambo som varit utomlands en vecka! Hade gärna fått lite sol och värme jag också nu… blir kul att höra hur de haft det!

Lång dag

Hade svårt att somna igår. Längesen det var så svårt. Som att hjärnan gick på högvarv och det bara var så svårt att koppla av. Klockan måste ha varit efter ett innan det till slut gick. Det som brukar hjälpa är att läsa mer – jag läser nästan varje kväll, ibland blir det bara nån sida, ibland mer – men jag gick ner och la mig i vårt gästrum/lekrum och tog inte med någon bok. Det andra som brukar fungera är att fokusera på andningen, bara följa mina andetag. Jag testade det om och om igen igår men hjärnan varvade bara upp igen. Till slut gick det. Och så ringde klockan 5 timmar senare, suck…

Dagen har dock varit så intensiv att jag inte hunnit känna efter hur trött jag varit. Har skrivit tentafrågor till två kurser jag undervisat i precis hela dagen, otroligt krävande! Och efter jobbet var det styrelsemöte med Rädda Barnen. Ville lägga mig hyfsat tidigt men det är svårt såna här kvällar… först sätter jag mig alltid med uppgifter jag har efter mötet, vill göra det mesta jag kan samma kväll. Sen behöver jag äta något då det bara blir mackor under mötet. Och så vill jag se lite TV och få lite tid med Daniel. Så nu är klockan ändå 23. Ligger i alla fall i sängen och försöker varva ner. Upplever ofta att mycket trötthet kommer en dag senare, så det kan nog bli lite tufft imorgon… Men är en mycket lugnare dag imorgon i alla fall.

Nyårsambitioner

Jag brukar aldrig ha nyårslöften – det känns som att det är upplagt för massa orimliga ”nu-tar-jag-tag-i-mitt-liv-och-ändrar-allt-jag-inte-är-nöjd-med”, och så håller det en vecka och rinner sedan ut i sanden. Kanske gör jag samma sak nu men bara kallar det något annat, genom att se det som en ambition för det nya året. Det var inget jag hade medvetet tänkt ut som en nyårsambition, utan det slog mig häromdagen att jag har en sådan önskan, och då kan jag lika gärna ta tag i det nu och se hur det går. Det handlar om att strukturera livet lite mer, och göra mer medvetna val om vad jag vill göra med varje dag. Inte så att allt måste vara planerat in i minsta detalj, och jag kommer nog aldrig vara en sådan som har aktiviteter inplanerade varje dag – jag tycker för mycket om att bara vara hemma och ligga i soffan och se på serier på kvällarna. Men med det här vill jag dels ta bort en del stress och tjafs kring småsaker som typ mat (det återkommande vad ska vi äta, vem ska handla, när ska vi laga mat osv), dels se till att få in sådant som jag också vill göra, utöver serietittandet – regelbunden träning (just nu i form av yoga), kanske träffa kompisar en vardag, eller göra något annat socialt. Samtidigt ser jag en fara med det här sistnämnda också – det är så lätt att hamna i att man ska ha ”allt” – vara en närvarande förälder, lägga tid på relationen, träffa familj och vänner, träna, göra kulturella saker osv osv osv. Jag tänker att det nog alltid är svårt att få en bra balans, och kanske särskilt just under småbarnsåren när man är väldigt ”låst” (på ett positivt sätt men som ändå ger begränsningar) till att vara med sitt barn, innan de blir stora nog att kanske vara hos kompisar eller leka mer självständigt. Och jag vill inte öka den stressen med att hinna med ”allt” – men inte heller bara låta det bli som det blir. Nu blir det liksom att jag passar på att göra lite yoga en kväll när vi märker att allt passar, det är inte så ofta längre som jag bokar in att träffa vänner en tid i förväg utan det blir också mest om man märker några dagar i förväg att det kan passa, osv. Och så kanske det får vara ibland! Men nu vill jag försöka få lite mer uppstyrt och framförhållande i vardagen.

När det gäller mat-planeringen kommer vi försöka att lägga in i kalendern (vi har gemensam kalender på telefonerna) en dag regelbundet (kanske en gång/vecka), där vi sitter ner och planerar några maträtter, gör en onlinehandling eller planerar vem som ska handla, och när vi ska laga maten. Vi brukar göra liknande nu, men det blir ofta att den där stunden när vi faktiskt sätter oss ner och planerar kommer när vi märker att det börjar bli tomt i kylen och att ingen av oss har tänkt på det, och då blir vi nog båda lite irriterade på att den andra inte har tagit tag i det. Det känns som en onödig vardags-irritation, så jag tänker att en så enkel grej som att i förväg planera när vi ska sätta oss med det kan underlätta!

Och på samma sätt tänker jag med det andra, att kanske varje månad dels lägga in när jag kan träna (eftersom Daniel då får natta och det då behöver stämma med hans schema) och dels försöka få in något socialt, tex träffa kompisar nån helg, gå på AW med några kollegor, eller om det är något intressant som händer i stan. Här tänker jag att det viktiga blir att lägga en rimlig förväntan. För mig är det inte rimligt att göra nån sån sak varje vecka (i och med att Daniel jobbar nätter, ibland har jag övernattningar med jobbet, nästan varje månad är det styrelsemöten med Rädda Barnen), men kanske nån sån sak/månad kan gå att få in? Och då kan det också vara skönt att ha det inbokat. Sen är det ju såklart alltid flexibelt, saker kan ju komma upp och då är det ju bara att ändra – men att i alla fall ha en plan att utgå ifrån.

Det känns skönt, och på en rimlig nivå! Vi har redan planerat en mat-planeringsdag (planera att planera, hehe), jag har lagt in ett par träningspass nu till veckan, och håller på att planera en AW med några kollegor. Så får vi se om det är ett mönster jag kommer hålla fast vid, eller om det rinner ut i sanden om ett tag..! Men, en ambition i alla fall!

Nytt år

Jag tror redan att beslutet att gå ner till 80% kommer vara kanske ett av de bästa detta året. Särskilt en vecka som denna, när Daniel har frivecka. Jag har planerat jobba halvdag både imorgon och på fredag – och då börja vid lunch. Att såhär, en söndagkväll, inte behöva känna stress över att måsta gå och lägga sig i tid, att inte behöva ställa klockan utan få sova tills Oskar vaknar (och att vi har belönats med ett barn som sover..!), och sedan få lite tid tillsammans på förmiddagen… jag är så nöjd! Och sedan inleda helgen på liknande sätt. Ibland kanske jag hellre jobbar förmiddag en fredag och får tidig helg, men nu har jag ett möte fredag eftermiddag, och det känns minst lika skönt att få en lugn start.

Nu har jag precis gjort yoga – och vi har äntligen gjort lite framsteg i en väldigt mammig period där bara jag fått natta om vi varit hemma båda två, så nu går det lättare och lättare för Daniel att få natta. Vi har haft såna här perioder tidigare och lösningen för oss brukar vara att jag i lämplig tid ”har ett ärende” och måste åka hemifrån, och då går ut en stund. Typ strax innan de ska gå upp och börja tandborstning osv. Så kör vi så några gånger och sen går det oftast lättare och lättare – ikväll räckte det med att jag sa att jag skulle iväg, utan att gå ut, så accepterade han att Daniel skulle natta. Snart kan vi nog återgå till så som vi brukar göra, att vi bara bestämmer vem som nattar och säger det till honom och så är det bra så. Men ibland behövs det lite tricks…

Året har i alla fall börjat bra. Daniel jobbade ons-fre och Oskar och jag hade lugna dagar tillsammans. En dag hos mamma/mormor, en dag med ärenden på stan, och en städdag hemma. Sen igår åkte vi till Hassela! Vi har hyrt en stuga några dagar tillsammans med Malin och Micke och deras barn, vi hade stugan tors-sön men eftersom Daniel jobbade så blev det bara en övernattning för oss, Malin och Micke åkte dit tidigare. Tanken var att åka tidig lördagmorgon och kanske hinna låta Oskar prova slalom (med ambitionen att typ dra honom några meter i snön, mer vågade vi inte hoppas på), åka pulka/snowracer och så kanske bada. Och sen ha en myskväll i stugan och så kanske åka lite mer idag innan hemfärd. Men som det kan bli med barn så blev det inte riktigt som vi hade tänkt. Vi hade en riktigt tuff natt natten till lördagen, Oskar vaknade flera gånger och skrek och var så ledsen, och sa att han hade ont i knäna – kanske växtvärk? Han blev lugn efter en stund men sen tog det lång tid innan han somnade om igen, så det blev väldigt upphackad sömn… När klockan ringde funderade Daniel och jag och landade i att eftersom Oskar överlag kan vara lite skeptisk till nya saker (beroende på vad det är, men skidor kändes som en sån grej), och blir väldigt påverkad i humöret utifrån hur han har sovit, så kändes det inte som något bra utgångsläge att väcka honom efter en sån natt och sen åka iväg på massa nytt. Så vi gick alla och la oss igen och sov istället tills Oskar vaknade. Det gjorde att vi kom iväg mycket senare till Hassela – men det viktigaste kändes som att det var att vi kom iväg! När vi kom fram till slut (efter ett stop då Oskar blev åksjuk i bilen, och sen att vi fick svänga in på affären och köpa lite saker vi glömt) blev det ett åk pulka och ett åk snowracer, sen sa Oskar ”Jag vill bada!”. Haha. Men absolut, det gjorde vi! Det blev en rolig badstund och sen blev det mys i stugan. Middag och sen fick barnen chips och fick titta på plattan – de hade det jättemysigt. Vi vuxna satt och pratade, och efter att alla små hade somnat spelade vi lite spel. Jättemysig kväll! Imorse efter frukost och städ åkte Malin och Micke hem men vi stannade kvar en stund. Hängde en stund i ett lekrum på hotellet, åt lunch, och åkte ett åk snowracer. Sen ville Oskar faktiskt prova skidor till slut! När jag lovade att vi inte skulle åka i en backe. Så vi hyrde pjäxor och skidor och höll honom mellan oss medan vi gick på snön – och det räckte för honom. Lillen. Han tyckte inte alls det var roligt och spelade ingen roll med vad vi försökte testa eller locka med, så det var bara att ta av och lämna tillbaka. Det skulle inte ha kostat så mycket och vi var inställda på att det nog skulle kunna bli så (det var dessutom eftermiddag då och han var nog rätt trött), men uthyraren var jättesnäll och lät oss få låna gratis, då det var så kort tid kvar tills de stängde. Snällt! Och så får vi fortsätta försöka och hoppas att han inte blev helt avskräckt nu…

En bra start på året – och imorgon drar jobbet igång igen. Det är lite blandade känslor. Jag vet att det kommer kännas bra när jag väl kommer in i det, men alltså, det är ju skönt att vara ledig också, det tycker jag… går det att ha jobb där man faktiskt ser fram emot att komma tillbaka efter en ledighet? Det är inte full on ångest för mig då jag vet att det kommer att kännas bra, men det känns också lite motigt – rätta tentor i kurserna där jag undervisa, fortsätta jobba med min text och då behöva strukturera, prioritera och göra en plan med vad jag faktiskt ska göra nu fram till mittseminariet (!), och vad som är rimligt att hinna med när jag samtidigt har undervisning och går en egen doktorandkurs… Men den där extra tiden jag får nu när jag går ner i tid känns som att den hjälper jättemycket, det känns mycket luftigare nu! Vi får väl se hur det känns i praktiken.

Att visa omtanke mot sig själv

Det här inlägget kommer utgå från att man har en hyfsat privilegierad vardag. Alltså inte har stora problem på en strukturell nivå, som dåliga arbetsförhållande, destruktiv relation, dödsfall att hantera osv osv osv. Jag utgår ju från mig själv och är medveten om att jag på många sätt har det väldigt bra – med ett tryggt arbete med bra villkor och stadig inkomst, stabil relation, frisk familj osv. Och då har jag också möjlighet att göra något åt sådant som jag är orolig över eller mår dåligt över. För oftast handlar det om att hantera mina tankar, min osäkerhet, min oro. Och jag inser mer och mer att då finns det något att hämta ur allt det här med mindfulness. Förutsatt att man tolkar det på rätt sätt. Och som sagt, förutsatt att det man kämpar med inte är problem på en annan nivå, där någon annan har ett ansvar, sådant som inte kommer att försvinna för att man jobbar med sina tankar. Viktigt.

Sen tycker jag också att det är viktigt att hitta en balans i allt det här med självutveckling. Jag vill inte se mig själv som ett förbättringsprojekt genom hela livet. Det handlar inte om att till varje pris ”vara mitt bästa jag” i alla situationer. För mig handlar det om att förstå mig själv, möta mina tankar och känslor, se vad jag mår bättre av att jobba på, eller hur jag kan underlätta för mig själv när jag mår dåligt, och att hitta acceptans för den jag är. Det handlar inte om att alltid vända allt till något positivt, att tänka bort negativa tankar och känslor som det inte finns någon, vad det kan verka, rimlig grund till. Och som jag förstår mindfulness så är det inte heller egentligen det det handlar om, men ibland (ofta) upplever jag att det kan framställas så i tidningar, böcker, osv. Därför har jag haft svårt för det. Och för att det ofta blir så att, till exempel, stress på jobbet ska hanteras med mindfulness – när det kanske handlar om att man har en orimlig arbetsbörda, dåliga arbetstider, mobbing på jobbet eller vad det nu kan handla om, som behöver hanteras på en annan nivå och som inte ska läggas på enskilda individer.

Det jag tar med mig när jag känner stress, oro, nedstämdhet osv, över något som jag vet inte är ett problem som egentligen inte kan lösas av någon annan, och där det kanske handlar om att jag egentligen inte kan kontrollera utfallet (som huruvida jag kommer bli gravid i år eller inte. Kan såklart underlätta möjligheterna, men inte styra vad som faktiskt sker, och hur det kommer gå), men där jag ändå märker att jag tänker mycket och att det påverkar mitt mående, då försöker jag fundera över vad jag faktiskt kan göra. Vad är det som känns jobbigt? Hur skulle det kunna vara? Vad kan jag göra åt det? Och när det gäller den sortens oro så, upplever jag, hjälper det mycket att visa omtanke om sig själv. Det låter klyschigt, men det hjälper. Det kanske inte gör så att det jobbiga försvinner, och det vill jag inte heller – alla tankar och känslor måste få finnas. Men det gör så att dagen är lättare att ta sig igenom, eller att jag får mer av ett lugn. Mår jag dåligt över något en morgon så kanske jag tar det extra lugnt den dagen, lyssnar på bra musik medan jag jobbar, tar med nåt gott te till jobbet. Nej, det kommer inte ta bort de jobbiga känslorna, och ja, det förutsätter att jag kan styra min arbetsbörda till viss del, men, själva grundtanken…  Eller som nu när jag är ledig och haft hjärtklappning hela dagen över att året som väntar känns så ovisst, då tar Daniel nattningen så jag kan tända ljus och göra yoga, och fundera över – och skriva ner! Viktig detalj, det släpper från huvudet på ett annat sätt om jag sätter det på pränt – frågorna jag skrev ovan. Och det hjälper, det ger ett lugn. Och det ger väl en känsla av kontroll. Det är nog mycket det som känns jobbigt just nu, att det är så mycket jag inte kan kontrollera, och då känns det jobbigt. Men att då fundera över vad jag ändå kan göra, hur jag kan underlätta min vardag, hur jag kan må bättre i vardagen, det ger ju en känsla av att det i alla fall finns något jag kan kontrollera.

Samtidigt vet jag att det inte är möjligt för alla, eller i alla delar av livet, att göra så. Och det kanske inte alltid räcker, ibland kanske det behövs något mer för att hantera det man mår dåligt över – samtalshjälp, medicin… jag är ju en stor förespråkare av att gå och prata med någon egentligen oavsett vad det gäller och hur man mår – jag tror att det alltid finns saker att prata om för att förstå sig själv bättre. Och medicin tror jag kan vara en bra hjälp ibland. Allt kan man inte hantera eller lösa själv. Jag fortsätter själv att gå och prata med en via jobbet – otroligt tacksam för att jag har den möjligheten, men skulle göra det privat om det inte gick via jobbet. Kanske inte lika ofta eftersom det då blir en ekonomisk fråga, men i alla fall regelbundet men kanske med längre intervall. Mig ger det otroligt mycket.

Nyårsafton

Vi har haft en så fin kväll!

Sovstund i bilen+Alvedon hemma lindrade migränen. Vi bytte om till glittriga och andra finkläder och åkte till Daniels syster+sambo. Vi åt middag och lekte lek som vi hade med, med Daniels syster, hennes Micke, och hennes två vuxna barn. De stora barnen åkte sen och vi fortsatte. Spel, tolvslag med tomtebloss (hade inte fått tag på några vettiga rislampor, fanns tydligen inga o-vettiga med ståltråd i heller), och ännu mer spel. Oskar somnade vid 22.30 – vi sover kvar här hos Daniels syster och Micke – och jag ligger i sängen nu, klockan 4.11. En himla bra nyårsafton! Och imorgon lär jag somna vid Oskars nattning, hehe. Men jag ser fram emot 2019, det känns som att året ligger öppet på många sätt. Jobb-mässigt vet jag ungefär vad som väntar men privat känns det som att många olika alternativ finns. Jag vet vad jag hoppas på, hoppas så mycket, men jag kommer försöka se till att det blir ett bra år oavsett ❤