Söndag kväll

Söndag kväll och skönt (och ovant) att ha en ledig dag imorgon och därför inte behöva skynda i säng när klockan drar iväg (behöver egentligen all sömn jag kan få inför jobb-dagar men det är ju så tråkigt ibland att bara gå och lägga sig). Istället sträckkollar jag Ensam mamma söker, haha, älskar alla sorts dejting-program.

Helgen har i alla fall varit jättebra, precis så lugn som jag behövde. Trots strulig natt inatt där Oskar vaknade vid 2.30 och inte somnade om förrän 6… som tur var somnade han ändå om till slut och vi sov sen till kl 11. Daniel har varit i fjällen med några kompisar så det har varit jag och Oskar i helgen! Och, i helgen har han blivit blöjfri ❤ vår lilla stjärna.

Det känns väldigt skönt efter inskicket i fredags. Nu har jag ett par veckors jobb kvar inför ”riktiga” deadline. Men jag ska göra allt jag kan för att ha ett bättre tempo de här veckorna än de som varit. Nu är det främst fokus på bara avhandlingen, inte avhandling och undervisning och egen doktorandkurs… inte bra plan för årets början. Ibland blir det så även om jag försöker göra mitt bästa för att ha rimliga planeringar… men nu känns det bättre inför våren i alla fall.

Annonser

Äntligen helg

Som jag sett fram emot denna helg..! Efter en intensiv vecka som lagts till alla intensiva veckor sen första arbetsdagen efter jul, så börjar det nu lätta lite. Jag har 2,5 arbetsvecka kvar till en viktig deadline, att skicka min avhandling som den är nu när jag kommit halvvägs (!!) till den opponent som ska kommentera den under mitt mittseminarium i slutet på mars. Men min plan är att ta det lugnare och hålla mig till att jobba 80% från och med nu (det har inte gått fullt ut fram till nu), och efter den deadlinen blir det definitivt lugnare tempo än vad veckorna har varit hittills under året. Även om jag kommer vara nervös ända fram till att mittseminariet faktiskt sker (sen ska jag fira!)… men OJ vad skönt när det är gjort! Och förhoppningsvis går bra! Då ska jag vara stolt..!

Idag hade jag också en deadline till mina handledare, eller egentligen måndag morgon men jag ville bli klar idag då jag inte vill jobba i helgen. Är dessutom själv med Oskar och då blir det ännu svårare att jobba. Och jag hann! Men skickade in först vid 21.30 på kvällen, suck… men skönt att få iväg det ändå, nu ska jag verkligen ta vara på helgen! Och Oskar somnade sent ikväll så jag hoppas på att helgen börjar med en bra sovmorgon, hehe. Vi har ju turen att ha ett barn som faktiskt sover ikapp om han somnar sent eller har sovit lite för lite några dagar, jag vet att det inte är det vanligaste… och jag är så glad.

Så, nu är det sovdags!

Helg snart?

Ser fram emot fredag kväll efter hemresa från Umeå, en hemma-helg med Oskar, ledig måndag och att jobbet sen ska ha ett lugnare tempo. Inga jobb-grejer med kvällar eller övernattningar på ett par veckor, inga sociala grejer inbokade, och det känns så skönt. Nu behöver jag och familjen tid för varandra och allt som ska göras i vardagen, och jag behöver mindre stress och hjärtklappning. Det går emot allt jag tror på att ha såhär intensiva perioder. Samtidigt som det kan vara nyttigt att inse att jag kan komma framåt även när det är stressigt och att jag kan känna mig någorlunda nöjd även när jag har dragit ner mina krav och förväntningar på vad jag borde ha klarat av. För mig är det viktigare att justera kraven på vad jag ska göra, än att tokjobba varje möjlig timme. Jag vill klara mig med hälsan intakt genom dessa år som doktorand och då behöver jag sätta gränser och tänka långsiktigt…

Och sova. Dags att släcka!

För mycket just nu

Jag visste att årets första månader skulle bli tuffa, och ja, det är dom. Insåg ikväll att jag måste ändra strategi framåt. Nästa vecka är svår att göra så mycket åt, den kommer vara intensiv, men därefter: hålla mig till 80%, och inte jobba kvällar, under resor osv. Fokus på balans mellan familj, jobb, och yoga. Prioritera bort det sociala när det är såhär intensiva perioder. I alla fall tills att det känns lugnare.

På så sätt får jag tänka om mina nyårsambitioner lite. Eller ja, det handlar fortfarande om att göra mer medvetna val i vardagen, men att fokusera på färre saker. Tills jag känner mig mer stabil och i balans.

Kvällsjobb

Joshua Radin i högtalaren, Oskar sover och Daniel har lagt sig tidigt. En kopp te och några kollegors texter att läsa till imorgon. (Inga tända ljus dock, det orkade jag inte med när jag inte ska sitta så länge…) Lite kvällsjobb. Men det känns okej.

Det är lite ironiskt att jag jobbar mer på ”ledig tid” nu när jag gått ner till 80%, än när jag jobbade heltid, då jag nästan aldrig gör det. Men, det är väl lätt så det blir, att arbetsmängden inte ändras… nu är det inte extremt mycket jag jobbar ”extra”, och mycket är pga undervisningen som dels ställer formella krav på när saker ska göras, dels att det har dykt upp mycket oväntat som jag behövt hantera. Och jag visste att det skulle vara en intensiv period, men ja, hade väl kanske inte räknat med såhär mycket. Men i mars blir det lite lugnare i alla fall, hoppas jag, och definitivt i april. Då ska jag hålla mig till min 80%! Men just nu får det bli såhär några kvällar. Imorgon hade jag också tänkt läsa lite på kvällen, men hörde idag att några kollegor ska gå och se Bohemian Rhapsody på bio på kvällen, och eftersom jag velat se den så tänker jag att jag hänger på det istället! Det känns som rätt prio.

Blev lång och utdragen nattning ikväll… mitt tålamod tog slut och Daniel kom upp och läste en bok efter att jag försökt få Oskar att komma till ro en bra stund. Oskar ville ändå att jag skulle vara med, och jag orkade inte ta någon fight då, så jag låg med och lyssnade. Och sen somnade han med huvudet på min mage medan jag strök honom över håret… så mysigt. Och så fint att få avsluta en jobbig nattning så.

Sen tog jag en dusch och sen var det tillbaka till sängen. Kollar igenom de kommande veckorna i kalendern och inser att det höga tempot kommer fortsätta. Fram till nu har det varit mycket undervisning och mycket situationer med studenter att hantera, som tagit både tid och energi. Nu är det snart färdigt och jag kan äntligen börja jobba med avhandlingen igen – inte gjort något aktivt med den sen i december. Sen finns ju alltid tankarna där, men, inget skrivet. Så det känns skönt att äntligen lägga tid på den – men samtidigt stressigt med två deadlines inför mittseminariet i slutet på mars. Jag kommer hinna med långt ifrån allt jag hade velat jobba med innan dess.

Mittseminariet är alltså som en hållpunkt när man är halvvägs (!) där en extern opponent läser ens text-manus och kommenterar under ett seminarium.

Men jag jobbar med att tänka att det blir vad det blir, det ska inte vara en färdig avhandling än utan ett utkast, jag har skrivit tillräckligt på alla kapitel så det jag behöver göra är att jobba igenom och jobba om vissa delar, jag kommer få bra kommentarer som hjälper mig vidare och hjälper mig med hur jag ska ta mig än sånt jag vill göra, osv. Det blir vad det blir – och det kommer räcka.

Men ja, det kommer vara tufft dels fram till början på mars när jag ska skicka mitt manus till min opponent, och sen nervositeten inför själva seminariet… ser mycket fram emot när det är gjort! Dels att ha klarat av den prestationen, att ha fått hjälp framåt, att inte ha deadlines att förhålla mig till på samma sätt (jag blir inte så sporrad av deadlines, mest bara stressad), och att kunna få lite lugnare tempo. Så april då, det ser jag fram emot!

Men jag vill ju inte heller att det ska vara två månader nu som präglas av jobb-ångest… jag tror att det känns bättre när jag väl börjat jobba med avhandlingen, när jag har en plan för vad jag ska göra och känner att jag kommer framåt. Just nu är allt bara så otydligt och ligger framför mig som nån suddig massa. Kanske skulle jag ha tagit en dag/vecka sen december och jobbat med avhandlingen då… det hade nog gett en lite mer känsla av kontroll och att komma framåt. Samtidigt är det svårt när man har så mycket fasta tider att förhålla sig till med under visningen- fasta dagar i lektionssal, bara visst mycket tid för att rätta tentor, och nu dessutom hantera massa oförutsedda saker… Men absolut något att fundera över framåt. Och att inte lägga deadlines så nära en sån här period.

Jag har också en del roliga privata saker under den här tiden – förra helgen var jag i Stockholm med några nära vänner och bara hade en mys-helg tillsammans, nästa helg ska jag och en av mina bästa vänner åka till en barndomskompis som fått barn och flyttat till hus (ser så mycket fram emot det!), veckan därefter har jag en AW inplanerad med några kollegor, osv. Det är bra att ha sånt inplanerat såna här intensiva jobb-periodrr, känner jag, så att man inte ens kan fundera över om man borde jobba de helgerna/kvällarna. Några kvällar kommer jag nog behöva jobba nu de närmsta veckorna för att hinna läsa inför sista träffen i Umeå, en doktorand-kurs jag läser (som är jättebra), men, det känns okej.

Sen känns det ju förhoppningsfullt att vi gått in i vabruari nu… perfekt timing..! Vi får se hur det går…

Fin helg

Trots massa tankar och känslor så har det blivit en fin helg ändå. Daniel har varit ledig så vi har haft en hel familje-helg tillsammans. Igår åkte vi och badade efter frukost, och det fyllde hela dagen! Vi hade det roligt, massa bus och gos och pussar på Oskar i vattnet, jag riktigt tog åt mig av att vara nära och närvarande med honom. Det är verkligen nåt jag tänker på, att under den här försöka-få-syskon-perioden så vill jag inte att det ska ta över, att jag går miste om livet här och nu och bara lever i mina tankar, mina förhoppningar och all besvikelse. Och jag tycker att det går bra! Även om de tankarna alltid finns där på ett hörn så ser jag till att också ta vara på tiden med Oskar.

Igår kväll åkte jag hem till Malin och hängde där under kvällen, jättemysigt. Idag fick vi lite sovmorgon efter att det blev sen nattning igår. Efter frukosten trotsade vi snön och åkte in till stan och gick på bio, sen den traditionsenliga fikan på Tant Anci. Sen hade vi lite ärenden och hade tänkt gå på stan, men med all snö så åkte vi till Birsa istället. Jag vill hellre stötta stan så mycket jag kan när jag väl gör ärenden, jag vill ha kvar vår stadskärna och de butiker som ändå finns där, men ja, ibland får det praktiska ta över… På vägen hem stannade vi till hos min pappa och Britt-Inger och fikade lite, och nu är vi hemma igen. Brasan är tänd, Oskar äter kvällsfika, och sen somnar han förhoppningsvis i bra tid ikväll…

Oskar

Att få vara mamma till honom. Att jag är hans mamma, en av hans två största tryggheter i livet. När han vaknar till från sin nattsömn, kryper nära mig som ligger och läser, och frågar Mamma, vad gör du? Sedan lägger sig på min arm och somnar om.

Mamma. Att få vara någons trygghet, guida honom genom livet, vara en självklarhet för honom.

Nu har jag snart fått vara det i 3 år. Jag är fortfarande samma person, men vissa saker har också förändrats. Eller, fördjupats kanske. En större förståelse varför jag är som jag är, en större medvetenhet för vad som är viktigt för mig, ytterligare en motivering för förhoppningen att få leva och vara frisk länge; att få följa honom.

Ett liv som vi har skapat, Daniel och jag. Ett liv som vi har ansvar för. Och för honom är det så självklart att vi finns där, att det är just Daniel och jag. Och för oss är det en ynnest, att få vara med honom ❤

En tanke-full fredag

En fredagkväll efter en produktiv jobb-dag, med takeaway-middag, en påse godis som väntar i skåpet, tända ljus, en tänd brasa, en sambo som nattar så jag kan göra yoga. Det skulle kunna vara en jättefin fredagkväll inför en skön helg. Och absolut, på vissa sätt är det det.

Men samtidigt ligger jag med en klump i halsen och tung känsla i kroppen. Under dagen har det kommit lite blod, och då mensen är beräknad först om en vecka så fick jag upp hoppet om att det kanske var en nidblödning, en liten blödning som kan komma under graviditetens första veckor, när det befruktade ägget fäster i livmodern. Hela dagen har jag övertolkat kroppens signaler och mängden som kommit, och pendlat mellan hopp och uppgivenhet. Men nu på kvällen fick jag inse att det är för mycket för att det ska vara nåt annat än mens.

Och det är så tungt att varje månad tvingas inse det. Att det blev inte nu heller. Trots att jag släppt allt fokus på apparna nu, att vi sprider ut försöken mer, att jag tar det lite lugnare. Men absolut, jag tänker fortfarande på det, för mig känns det omöjligt att inte kunna tänka på det. Och jag menar, folk blir ju gravida fast att de har stenkoll och superfokus på allt, så det är klart att det kan gå.

Ja, vad ska man säga. Jag tillåter mig själv att bli nedstämd när det blir såhär. Jag vet att det släpper om nån dag, att då har jag accepterat läget och tänker framåt. Men det blir också tungt ju längre tid det går, såklart.

Tack och lov att vi har Oskar ❤