Sent omsider tar jag mig tid att skriva om kampanjen #metoo. Har någon kunnat missa den? En kampanj på sociala medier för att synliggöra hur utbrett det är att kvinnor utsätts för sexuella övergrepp och trakasserier. Plus att genom att visa hur utbrett det är visa att kvinnor inte är ensamma, och försöka motverka känslan av skam som många som utsatts känner (inte så konstigt eftersom man som offer ofta ifrågasätts, både av närstående och rättsväsendet – var det verkligen det som hände? Han som är så snäll, har han verkligen..? Hur betedde du dig? Sa du tydligt nej? Osv osv osv). Kampanjen började nu utifrån att det framkommit att en filmproducent i Hollywood utsatt många kvinnor för sexuella övergrepp under många år, men kampanjen initierades redan för 10 år sedan av Tarana Burke, en svart kvinna i USA som ville uppmärksamma hur utbrett problemet är främst bland svarta kvinnor. Men senaste veckan eller så har det verkligen tagit fart och spritt sig ordentligt på nätet och även uppmärksammats av politiker, eftersom så många delat hashtaggen och visat hur många som har dessa erfarenheter.
Det är ju en otroligt viktig kampanj och ett effektivt och effektfullt sätt att visa spridningen av problemet, samtidigt som det här är något som kvinnor påtalat i många år, så det är synd att det ska krävas att enskilda individer delar sina erfarenheter för att uppmärksamma att det händer så många, att det inte räcker med tidigare försök att visa på problematiken. Som visserligen har tagits på allvar av många, men inte fått samma uppmärksamhet som efter den här kampanjen. Samtidigt är det ju bra att det faktiskt uppmärksammas ordentligt nu och att det verkar bli mer konsekvenser av det, att beslutsfattare tar tag i det!
En annan konsekvens är ju att kända profiler i Sverige har blivit namngivna och kvinnor har berättat om att de utsatts för övergrepp, av tex Martin Timell och Fredrik Virtanen (journalist på Aftonbladet), där det i vissa fall till och med kommit fram att chefer känt till problemen men inte gjort något åt det…
Det har även gjorts försök till hashtaggar för män, som #ihave som uppmuntrar män att rannsaka sina egna beteenden och synliggöra att de har utsatt kvinnor på ett eller annat sätt – det behöver inte handla om rena våldtäkter även om jag tror att många skulle kunna erkänna för sig själv att de faktiskt har våldtagit nån även om det inte varit ett påhopp på en okänd person en mörk natt ute, utan det finns en stor gråskala där många utsätts av någon de känner eller är tillsammans med. Det kan vara allt som upprätthåller en kultur där kvinnors kroppar ses som okej att ta för sig av – genom blickar, kommentarer om utseende, sexuella anspelningar, ”skämta”, tafsa, tjata sig till sex… Andra initiativ är #iwill som riktar sig till män som tar ställning för att inte fortsättningsvis bidra till en sådan kultur, utan att man kommer säga ifrån om andra uttrycker sig sexistiskt eller inte själv handla på såna sätt.
Det jag gillar med #iwill är att den tar fasta på förändring, men jag tycker att #ihave är viktigt för att det sätter fokus på att få insikt om egna beteenden och hur man själv bidrar, även om man är en ”snäll kille” har nog de flesta nån gång gjort något olämpligt, och det är viktigt att inse det, att det inte bara är elaka snubbar som uppenbarligen beter sig fel som är problemet, utan att alla har ett ansvar, att de flesta är med och bidrar – för att det är så vårt samhälle ser ut, att det är ok att kommentera kvinnors kroppar, att man kan komma undan med övergrepp för att ”hon klädde sig ju utmanande” eller ”hon har velat förut”…
Det som har blivit negativt med den kampanjen är att killar har bekänt saker de gjort och fått positiva kommentarer om det, att de är modiga, ”tänk om alla var som du”, att det är fint, att man blir stolt… visst, det är bra att stå för och synliggöra det man gjort, men det blir ju samtidigt ett hån mot de kvinnor som de har utsatt! Att få hurrarop för att man erkänner att man förgripit sig på någon – det blir ju så absurt. Hur ska man då göra för att göra rätt? För jag tycker samtidigt att reflekterandet och insikterna är viktiga, det ser jag som en grund till förändring – att de som utsätter kvinnor inser att det är det de gör och därmed väljer att handla annorlunda! Samtidigt som man inte ska få positiv bekräftelse för att man erkänner övergrepp… det är komplext!
Jag funderade ett tag över om jag skulle ansluta mig till #metoo. Jag har inte varit med om något regelrätt övergrepp, och tänkte att de situationer som jag har varit med om varit för ”små”, att jag inte vill ta legitimitet från andra som verkligen varit med om hemska saker. Men så läste jag andra som skrev om ämnet och vissa påpekade att det är viktigt att alla som varit med om nånting, oavsett vart på ”skalan”, är med och synliggör det, för annars normaliseras ”småsakerna” och blir en sel av vad man ska ”ta” som kvinna, vad man bara ska acceptera, vilket ju inte är ok! Som killen (för flera år sen) som visste om att jag hade pojkvän (ett ex nu) och att jag inte var intresserad av honom men ändå försökte hångla med mig (när jag var för full), eller alla killar som smugit på en på dansgolvet och dansat nära och tagit på en, eller de som tutade på mig och några till när vi jobbade med att rensa ogräs en varm sommar och vi hade bikiniöverdelar nära vägen – när vi var typ 13 år. 13 år och en sexualiserad kropp i andras ögon. I vuxna mäns ögon. Bara några exempel på sånt som jag kommit på att jag upplevt, säkerligen finns det mer men sånt som har blivit så normaliserat att jag inte ens reflekterat över det.
Och ja, män utsätts också och det är såklart inte det minsta okej, men det är inte samma strukturella problem där kvinnor objektifieras och sexualiseras från ung ålder, där rädslan alltid finns för att bli utsatt och begränsar oss i våra val (allt från vilka kläder vi väljer till vilka vägar som känns trygga att gå på, till att behöva vara rädd för att bli utsatt av något mot ens vilja bara man går hem med någon en kväll, eller till och med för någon man har en relation med) och där vi vet att vi kanske inte kommer kunna försvara oss.
Så, #metoo. Och för varje utsatt finns en förövare. De flesta känner nog någon som har utsatts, men väldigt få känner någon som har utsatt. Dags för självrannsakan om #ihave och vad #iwill göra. Vi kvinnor kan inte ta ansvar för att män ändrar sina beteenden, det måste männen själva göra.
hultans 