Matt söndag

Idag känner jag mig helt matt i kroppen. Skönt då att jag bestämde redan igår att jag och Oskar idag bara skulle vara hemma hela dagen (Daniel jobbar). Kanske att pappa kommer förbi nåt, vi får se. Men känns skönt att bara ta det lugnt och gå runt i myskläder hela dagen. Och det fick bli frukost framför tv:n. Ett tag hade vi bra rutin där Oskar satt i soffan och såg på tv eller spelade på mobilen medan jag och/eller Daniel fixade frukost och sen åt vi tillsammans i köket. Det är mysigt att börja dagen så tycker jag! Men såna här dagar när jag är själv och har låg energi och vet att Oskar kommer protestera så orkar jag inte lägga energi där. Det känns viktigare att han får i sig nåt och att vi får en lugn start.

Så idag blev det mannagrynsgröt framför Tv:n! Och en stor kopp te till mig… så kanske jag orkar ta på mig nåt mer än morgonrocken snart…

Annonser

Trött och hormonell?

Imorse när jag vaknade kände jag mig nedstämd och ledsen direkt, och det har inte riktigt släppt… Jag funderade under morgonen på om det var pga kombinationen förkylning, intensiv vecka och lite för lite sömn under veckan, och om allt kom nu när jag hade en ledig och oplanerad dag med Oskar. Det kan nog ha påverkat, men sen kände jag att det var nog mer att det var nån slags känslomässig insikt som kom över mig, om den stora omställning vi faktiskt står inför. Även om jag känt mig mentalt redo ett tag så var det som att det landade i mig på ett annat plan nu. Nu har vi haft det här livet med Oskar i 3,5 år, och den perioden tar ju slut nu! Då kommer ju något annat börja som förhoppningsvis blir minst lika positivt, men, det blir ju ändå nåt annat. Det var nog det som liksom landade i mig idag.

Sen har jag känt mig väldigt trött idag. Inte riktigt som när man sovit för lite – och inatt blev det äntligen bra med sömn – men nåt slags konstant trötthet. Får se om det är nåt tillfälligt bara efter veckan som varit, eller om det är nån slutet-på-graviditeten-trötthet som kommit.

4 veckors jobb kvar – enligt planen – och sen 3,5 veckor till innan beräknad födsel (men det kan ju bli närsom, såklart). Det närmar sig!

Det där med balans…

Ja, det är det där med balansen i vardagen… just nu är det mycket på gång i relation till jobbet, och flera saker som liksom ligger utanför ramen för min avhandling. Det är roliga saker, tex ett bok-kapitel som jag och några doktorand-kollegor ska skriva (!), men det är också sånt som kräver tid och som jag behöver göra ”utanför arbetstid” (vi har årsarbetstid och får lägga upp vår arbetstid precis som vi vill, men jag utgår till vardags från typ vanliga kontorstider både för att få vardagen att fungera smidigt men också som ett sätt att sätta gränser och kunna känna mig ledig. Men sen är det lyxigt att kunna styra själv, jobba lite kortare de dagar jag hämtar på förskolan tex, kunna gå på MVC-möten som är aktuellt nu, eller ta nån dag här och där för att göra annat, utan att behöva stämma av med nån, utan då se till att ”jobba ikapp” vid annat tillfälle istället). Och i kombination med annat jag vill lägga tid på (tex gravid-yoga en gång/vecka, Rädda Barnen-grejer, träffa vänner, eller bara sitta i soffan en kväll med Daniel och se Idol) plus att Daniel ibland jobbar på kvällarna och vissa helger, så är det inte helt lätt att hitta tiden för att göra det där jobbet.

Som tur är är det verkligen sånt som känns roligt och som jag vill lägga tid på, annars hade det blivit en negativ stress direkt, men ja, det känns ändå svårt att få till en bra balans. Och med 7 veckor (!) till beräknad födsel så är det ju inte supermycket tid där saker ska försöka hinnas med..! Men, jag är ju medveten om att det är mycket just nu, att jag behöver se till att få återhämtning, och att jag är vaksam på hur jag mår och reagerar på saker. Och jobbet är ju alltid bara jobbet och går att lösa. Så jag får fortsätta vara uppmärksam och se hur jag löser allt eftersom.

Redo för bebis

Två månader kvar till beräknad födelsedag för lillasyskonet (6 november). För min del skulle hen gärna kunna få komma nu! Alltså, såklart vill jag inte att den ska födas alldeles för tidigt, på så sätt går jag gärna tiden ut, men rent mentalt så känner jag mig redo för bebis nu. Den här gången vet man ju lite mer vad som väntar, det är inte lika svårt att föreställa sig som inför första gången. Även om man aldrig vet vad det blir för person, och vi nu inte vet hur det kommer vara att ha ett större syskon samtidigt som bebisen, så känns det ändå lättare att föreställa sig själva grejen med en bebis – matning, amning, blöjor, otröstliga kvällar, pussla vardagen med en bebis; eller bara att hålla sitt lilla barn i famnen ❤ Och det är ju det jag har längtat efter! Extra mycket senaste året sen vi började försöka med syskon i slutet av sommaren förra året… Så det är ju det jag vill åt, inte just graviditeten! Så ur det perspektivet känner jag mig mentalt redo. Men visst, försöker också samtidigt ta vara på den här tiden vi har kvar som familj, bara vi tre tillsammans. Det kommer vi ju aldrig mer vara!

V 30 🧡

Sen har vi ju haft det väldigt bra med sömnen med Oskar i princip från start, så det kan jag känna mig lite osäker på, om vi nu får ett barn som kanske är mer ”som vanligt”, eller till och med extra behövande på just det… att inte veta riktigt hur jag klarar av den sortens sömnbrist under en längre period, och samtidigt då redan har ett större barn och inte kommer kunna sova ikapp på dagarna på samma sätt… Men det går väl inte riktigt att förbereda sig på det mer än att såklart vara medveten om att det inte alls behöver bli som det blev med Oskar, att det kanske är troligt att det inte kommer bli så. Och på något sätt klarar man väl av det, man måste ju. Man får hitta sina strategier i vardagen. Och med Daniels friveckor har vi ju rätt mycket tid tillsammans. Även om det kommer bli tufft med flera nätter ensam på regelbunden basis, med rätt tidig start..! Vår plan är dock att ta ut dubbeldagar året ut när bebisen har kommit, så att vi får en långstart hemma tillsammans första tiden. Det känns otroligt skönt.

Samtidigt är jag också tacksam över att graviditeten ändå går såpass bra. Absolut, jag känner mig tung, det blir spänt och ibland ont, jag är begränsad i hur jag kan röra på mig och hur mycket jag klarar av varje dag. Men de tuffa perioderna med illamående och mer ont var lyckligtvis under kortare perioder, så även om graviditeten med Oskar var ännu enklare så upplever jag också den här graviditeten som överlag väldigt hanterbar. Och det är jag tacksam för och tar inte för givet, jag vet hur förjävligt många andra kan ha det, på olika sätt. Så även om jag känner att jag gärna vill ha min rörlighet tillbaka, så är det absolut okej att ha det såhär ett par månader till.

Jag är ju också såndär som går igång på listor, förberedelser och planering, så typ sen jag hade kommit halvvägs i graviditeten så började jag lite mer aktivt med olika inköp, för att kunna portionera ut det under tiden som är kvar..! Plus att vi köper en del kläder och grejer begagnat vilket ju kräver lite att hålla koll, nappa när något finns tillgängligt osv, så det går liksom inte att fixa allt under typ en dag. Men jag gör gärna så, både med tanke på miljön och den egna ekonomin. Sen har vi kvar de flesta stora grejer sen Oskar så det är skönt, men lite påfyllning av kläder (typ hälften av kläderna Oskar hade var efter Miranda/Samuel, som vi sen skänkte vidare när Malins syster blev gravid, så lite nytt kan vi fylla på med nu, vilket mest bara känns kul..!) och lite grejer som vi inte hade eller som vi lånade förra gången har vi köpt den här gången. Så nu är det bara några kul-att-ha-grejer kvar som jag har tänkt på, sen är vi också praktiskt redo! Hehe, i god tid, jag vet… Men delvis också för att de sista veckorna och helgerna innan jag har planerat att gå på föräldraledighet i mitten av oktober så är jag lite upptagen med olika saker, så det känns skönt att ha det mesta på plats innan dess. Sen går ju såklart allt att fixa efter att bebisen kommit också, det är ju mycket bara att jag som person tycker att det känns mentalt skönt att ha fixat saker, kunna släppa tankar på vad som ”behövs” (det mesta är ju bara sånt man vill ha, inte som är livsnödvändigt..!), och känna att det jag kan förbereda är gjort. Lilla sidan med kontrollbehov, oh ja.

(Den sidan gör också att vi i såna här lägen hamnar i de stereotypa rollerna där jag många gånger kollar upp, planerar, gör inköp osv. Men jag tänker också att ibland får man välja vad man vill jobba med, och just vad gäller jämställdhet så är vi i andra fall mer jämlika, eller att Daniel i vissa avseenden även gör mer än mig av det som klassiskt hör till kvinnorollen, och har mer koll på vissa saker som jag inte har koll på. Nånstans är vi ju sen också formade av det samhälle vi växt upp i och det är svårt att helt ändra vissa mönster och beteenden som man haft med sig så länge. Men jag tycker ändå att det är viktigt att reflektera över och ibland tillsammans gemensamt lyfta vem som gör vad – och inte bara det rent praktiska utan också allt som innebär att planera, tänka framåt, hålla koll på olika sorters behov i hemmet, se till att saker görs i tid osv… Även om man i slutändan ändå landar i att man kommer fortsätta göra saker på vissa sätt så finns det i så fall i alla fall en medvetenhet om det. Och vissa saker kanske man kan bestämma sig för att jobba på. Men helt lätt är det inte!)

Napp-uppdatering

Jag är så imponerad ❤ Han har inte pratat om napparna eller igår på hela dagen, han frågade efter dom när vi hade gått upp inför nattning men sa inget mer när Daniel påminde om kaninungarna, och sen var det bara en vanlig nattning – läsa två böcker, släcka, och lyssna på lugna barnvisor på Spotify (vi får inte sjunga gonattsång längre vilket vi har gjort i perioder, lite tråkigt, men det här är också mysigt på sitt sätt), och inom några minuter sov han. Så stor samtidigt som han är så liten! Så nu är det bara att hoppas att det fortsätter såhär..!

Vår stora lilla 3,5-åring ❤

Igår var en stor dag för Oskar – och för oss! Han lämnade alla sina nappar till ”kaninungarna i skogen”. Han har sina nappar främst när han ska sova, åker bil och åker vagn. När han väl har dom är han otroligt noga med att det ska vara ”rätt” nappar. Han kan vakna mitt i natten och halvvaken fråga efter ”blå nappen”, för då har han bara den lila…

Vi har pratat om det här under sommaren, att tandläkaren sagt att det inte är bra för tänderna att ha napp längre. Och att det kommer kaninbebisar i skogen nu, som gärna vill ha nappar! Så han ska få ge sina nappar till dom, att då blir dom jätteglada! Och, kanske, kanske så får han ett paket som tack…

Överlämningen gick bra. Vi hade gjort i ordning en burk med alla nappar, och pratade om att kaninerna kanske ville ha något att äta också, Oskar föreslog morötter så vi la med några såna. Vi hade tänkt att vi skulle gå ut tillsammans i vår lilla skog bakom huset och leta upp nåt bra ställe, men, då hade Oskar nyss fått lite lördagsgodis så han var inte så intresserad… landade i att Daniel fick gå ut först och leta upp ett bra ställe och ställa burken där, så gick vi ut allihop sen och kollade om det var ett bra ställe. Daniel hittade en stubbe med ett hål i där kaninerna bodde… Oskar godkände och la ner morötterna och napparna!

Vi hade sagt att kaninerna är lite rädda för oss så att de kommer gömma sig, så vi får gå ut igen efter en stund och se om de hittat allt! Vi åkte iväg och gjorde lite ärenden och sen åt vi middag på piren med min pappa. När vi skulle åka kom första utmaningen – åka,bil utan nappar. Men då konstaterade han bara att ”Jag har inte napparna, nu har kaninungarna dom” ❤ Sen när vi kom hem var det sanningens ögonblick! Vi gick till stubben igen – napparna var borta och istället låg ett paket där!

Överkompenserande föräldrarna ville muta bort det eventuella traumat det kan innebära att sluta med en sån trygghet, så vi tog i lite med presenten!
Ett hus till de egna kaninerna som han fått tidigare i sommar av sin farmor 💗 blev succé!

Sen blev det till sist dags för nattning… Daniel och jag gick upp tillsammans för att kunna hjälpas åt om det skulle bli tufft. Jag hade en liten förhoppning om att det skulle kunna gå lika bra som vid bilresan, men visste ju samtidigt att natt-napparna är de viktigaste, så, misstänkte att det skulle bli tuffare… han frågade efter napparna när vi kom till sängen men sa inget mer när vi hade konstaterat att de är ju hos kaninungarna nu. Men när vi hade släckt såg jag att det var något med honom, och så började han ”torr-snyfta”. Frågade om något var jobbigt, om det var napparna – och ja, det var det såklart. Bekräftade att jag förstod att det var jobbigt. Frågade om han ville ha några gosedjur istället, han och Daniel gick ner och hämtade några. Men sen blev det samma sak igen ändå… Efter en stund gick han självmant in till sitt rum och ville ligga i sin säng (vilket han gjorde en period för ett tag sen men nu har han under rätt lång tid sovit i vår säng), jag la mig där med honom och vi läste lite. Men så blev det jobbigt igen när vi släckte… ingen panikgråt vilket jag var inställd på att det skulle kunna bli, men han kändes liksom ledsen och låg och frågade efter napparna… han kändes trött så jag trodde att han skulle kunna somna, men, nej… Sen började det eskalera och så pratade han om att han ville gå ner och se på tv. Kändes som att ett utbrott var på väg och tänkte att när det är första kvällen utan nappar så får man göra lite undantag… tänkte att han kanske kan somna hos oss framför tv:n, så vi gick ner. Såg på tv och lekte mer med kaninhuset, han var trött men somnade inte… Sen var det dags för oss att lägga oss också, så då gick vi upp allihop. Han ville ligga i sin säng igen så vi gick dit. Vi läste ett par korta böcker och släckte sen, han var lite ledsen men somnade ändå rätt snabbt till slut. Strax innan 23. Lillhjärtat ❤

Vi har en extrasäng i hans rum också, Daniel brukar sova där, nu la jag mig där. Så får Daniel ta ett par nätter nu när han är ledig och hemma med Oskar och jag jobbar. Och natten gick på ett sätt över förväntan, Oskar vaknade till några gånger men vände bara på sig och somnade om igen. Var beredd på panikgråt på natten när han inte skulle hitta sina nappar… Sen vaknade han vid 5 och gnällde, men somnade om när jag gick och la mig med honom. Men sen vaknade han vid 6 och hade sovit klart. Vilket han ju typ aldrig gör, och särskilt inte när han somnat så sent. Så vi har varit uppe en stund nu, lekt med kaninhuset, sett på tv och druckit smoothie. Nu ska vi försöka med lite second breakfast.

Glad ändå att det inte blivit nån panikgråt, varken under nattning eller natten. Han har inte heller sagt nåt om napparna nu på morgonen. Och känns bra att vi tog det den här helgen när båda är hemma och Daniel är ledig och hemma med Oskar måndag och tisdag. Så gör det inget på så sätt om det blir lite tuffa nätter.

Sen är det alltid svårt det här med timing, tycker jag, barnen själva är väl sällan ”redo” för en sån här grej… Vi har tänkt att vi vill ta det nu för att han förhoppningsvis då har vant sig till att lillasyskonet kommer. Så blir det inte en sån tuff grej att ta efter omställningen att ha blivit storebror… samtidigt kanske det är dumt att han nu inte kommer ha tryggheten med napparna när han går igenom det stora att få ett syskon… svårt, som sagt! Det finns nog inget optimalt tillfälle. Men för oss kändes det bättre att ta det nu, när det ändå är två månader kvar till beräknat, än att ta det efteråt. Då kan det ju vara mycket nog med tuffa nätter för oss alla, mycket skrik, kanske mycket känslor för Oskar att hantera… och då känns det inte optimalt att dessutom ta en sån här grej då. Så får vi hoppas att det här går bra nu!

Sommaren 2019

Sommaren 2019 blev inte helt som tänkt. De enda planerna vi hade var en semestervecka i Laholm, i en stuga vid Sveriges längsta fram samtidigt som bror med familj hyrde en egen stuga. Sen hade vi mest bara tänkt vara hemma och ta varje dag för sig, kanske göra några kortare utflykter, såklart åka till stugan osv men inte så mycket mer än så. Sen var det en vecka i mitten av juli när mycket hände på samma gång – pappas sambo Britt-Inger gick bort efter extremt kort tid med vetskap om cancer, samtidigt var mamma och moster här och hälsade på och bodde hos oss och mamma hade en tuff period av lite olika anledningar. I samband med det här hade också jag och Daniel det lite tufft. Och som toppen på allt hade jag några jobb-dagar. Plus att jag fick känningar av foglossning så kroppen orkade inte som tidigare. Allt sammanföll och gjorde det till en tuff tid. Sen blev det rent praktiskt mycket när det var dags för begravning, med båda syskonen med familjer här men det var också väldigt fint att få samlas alla syskonen, att barnen fick träffas, och att vi fick vara med pappa ❤

Nu är det sista semesterdagarna för mig innan jag börjar jobba igen på onsdag. Jag älskar verkligen att vara ledig, men det börjar kännas ok att hösten är här också. Det blir en lugn start också, fokus på sommarkursen där jag undervisat under sommaren plus resa till Manchester för mötesdagar och konferens, och vi åker redan nu på söndag! Borta nästan en vecka. Och jag jobbar bara två månader till (som jag har tänkt) innan jag går hem på föräldraledighet, så hösten kommer nog gå väldigt fort..! Och ja, sen är lillhen här! Jag har tänkt att det känns overkligt att snart ha en bebis hemma, men när jag har tänkt lite mer på det så känns det så himla självklart på ett sätt. Såklart blir det en omställning att inte ha bara Oskar att ge 100% uppmärksamhet till, men som det känns just nu så känner jag mig himla redo för ett litet syskon, för att gå igenom bebis-tiden igen, för att få se Oskar som storebror..! Men sen beror ju så mycket på vad det blir för bebis den här gången såklart – vi har ju haft sån tur med Oskars sömn i princip från start och det kan man ju verkligen inte räkna med igen… och nu dessutom ett storasyskon med egna känslor som vi också ska möta! Men jag ser fram emot att få träffa den lilla filuren som buffar i magen just nu ❤

Avlastning

Daniels föräldrar är här nu och är med Oskar några timmar. Daniel jobbar och förra veckan var en av de tuffaste på mycket länge, så det är så skönt att få en stund själv, inte ha ansvar för någon annan, bara sitta i sängen en stund, andas, och låta känslorna vara där.

En sak som hände var att pappas sambo gick bort efter en väldigt kort tid med cancer. Eller ja, med vetskapen om cancer, den hade nog funnits där ett tag… Men med symptom i två månader och cancer-diagnos i 1,5 månad… otroligt snabbt. Så det är tufft, både att hantera själv men också balansen att finnas där som ett stöd för honom, samtidigt som det även händer jobbiga saker på andra plan, med andra i min närhet, som både innebär att jag behöver hantera mina känslor kring det och där andra behöver stöd, och att samtidigt ge tid till mig själv. Att inte ha dåligt samvete för att jag behöver vila, hantera mina egna känslor kring allt, vara en närvarande förälder, och hantera allt praktiskt i vardagen när Daniel dels varit borta och nu jobbar. Och nu har jag fått foglossning också så kroppen orkar inte heller på samma sätt som tidigare. Vilket också kan påverka måendet, i alla fall vissa kvällar när det är lite värre…

Så, livet är inte på topp just nu. Men så är det ju, det går ju upp och ner och vi kan inte styra över vad som händer. Det viktiga är väl att våga vara i det som är jobbigt. Låta känslorna komma när det blir för jobbigt, men också försöka hitta på saker för att få andra upplevelser och minnen. Prioritera bland ”måsten” i vardagen. Våga be om hjälp.

Sommarkväll

Klockan är snart 23 och Oskar har nyss somnat bredvid mig. Sommarlov. Och lillhen rör sig lite i magen ❤

Oskar vaknade lite tidigare än vanligt imorse, efter en seg morgon tog vi oss till en lekplats i en stadspark i Laholm (vi hyr en stuga vid stranden här en vecka, bror+familj hyr en stuga ett par kilometer bort), sen lunch på ett café i centrum (typ det enda som var öppet såhär en söndag) och sen somnade Oskar i bilen på väg hem. Vi bar in honom och han fortsatte sova i soffan, då passade vi på att också lägga oss… Så skönt! När Oskar vaknade efter nån timme (han sover aldrig på dagen i vanliga fall men kan somna i bilen och idag var det skönt att låta honom sova vidare) gick Daniel upp och jag låg kvar typ en timme, hehe… Vi gick sen ner på stranden och lekte lite, men har varit lite för kallt för att vi ska vilja bada. Sen åkte vi till brors stuga för middag och kvälls-häng. Oskar var lite reserverad först som han ofta blir, men efter en stund släppte det och sen hade han kul med kusinerna, främst Folke som bara är tre månader äldre. Det är så roligt att se dom tillsammans, fast att det dröjer mellan gångerna!

Resdagarna hit gick väldigt bra, vi körde först till Örebro och övernattade på hotell och sen vidare hit. Oskar har varit väldigt duktig i bilen och när han blivit less har det funkat med att sitta med plattan. Det ser inte ut att bli jättevarma dagar här men ska i alla fall vara soligt och uppehåll som det verkar, får se om vi kan hänga lite på stranden. Stugan vi hyr är liten men väldigt fin. Sen ligger den på ägarnas tomt – vilket de lägligt nog inte hade skrivit i annonsen… väldigt märkligt, det vill man ju verkligen veta. Men men, nu är vi här, det känns ok. Och 150 meter till stranden, helt okej, hehe.

Igår kväll var vi ner på stranden sent på kvällen, skönt för Oskar att få springa av sig efter bilresan. Det var otroligt fint ljus medan solen gick ner…

Gråa moln

Livet är lite tufft just nu på vissa sätt. Inte specifikt för mig eller lilla familjen, men andra i min närhet. Jag är glad att jag är på en bra plats just nu på många sätt, men det är tufft när andra har det svårt, och det är svårt att veta vad man kan göra. Många gånger går det ju inte att göra så mycket… eller, inte så mycket konkret, mer än att finnas där och fråga hur allt är. Det kan vara mycket för den som är mitt upp i situationen. Men för mig känns det inte tillräckligt men det är väl det som är livet, tuffa stunder som man måste ta sig igenom.

Imorgon åker vi i alla fall på semester. Vi ska bila ner till Laholm, utanför Halmstad, där vi och brors familj har hyrt stugor vid en mils-lång strand. Det ska bli jättekul att se små-kusinerna Oskar och Folke få så mycket tid med varandra! Jag växte upp med en väldigt nära relation med min kusin fast att hon bodde i Göteborg, så känns fint att Oskar förhoppningsvis kan få en bra relation med sina kusiner, även om vi bor långt ifrån varandra! Att det kanske kan vara början på en tradition.

Vi stannar i Örebro på både dit- och hemvägen och övernattar för att dela upp resan. Blir spännande att se hur det går att resa så långt med Oskar… tur att både jag och Daniel är med i alla fall!

Vi har så mysiga mornar nu, jag och Oskar. Under våren har han haft som rutin att ”spela” på telefonen när han vaknar (= kolla Youtube eller spela på mån app, i 10 minuter) när han är ledig, medan vi ligger kvar i sängen. Det brukar vara det första han frågar efter när han vaknar. Men i några veckor nu så ligger vi och gosar istället, kramas och skedas, både en stund innan och efter han spelar. Så himla fin start på dagen! Men han känns väldigt närhetssökande och tur sig väldigt till både mig och Daniel just nu. Det här gjort att det blivit några tuffa förskolelämningar och att det varit svårt att lämna över till barnvakt när vi haft det, fast att det alltid är någon från våra familjer som han känner bra. Men det är själva uppbrottet som är svårast, sen går det alltid bra. Lilla hjärtat. Kanske är det en omedveten förberedelse inför lillasyskonet, eller så är det nån slags fas. Det underlättar ju för oss just nu att vi är lediga, men det känns som att det kan bli tufft till hösten, när han är van med att vara med oss så mycket och inte ha så mycket naturliga separationer, som en vardag med förskola. Eller så har det gått till sig då…

Dags att sova nu så vi orkar hjälpas åt med körningen imorgon.