Vår Oskar! ❤️

Igår kväll kom han så, vår Oskar! Två dagar efter beräknad födelse, och två dagar innan min födelsedag! Ganska precis ett dygn efter att förvärkarna började så kom han, kl 21.46 torsdag 10 mars. 51 cm och 3820 g. Vi mår alla jättebra!

Förlossningen var till viss del en kamp, i alla fall i min upplevelse, men det gick ändå himla himla bra! Lär skriva mer om det en annan dag.

Nu är vi kvar i förlossningsrummet, imorrn förmiddag blir det läkarkoll och sen får vi se om vi stannar kvar ett tag på patienthotellet eller om det känns ok att åka hem.

Jag är så jäkla glad och tacksam nu! Att han är här, hos oss, han lever och mår bra, och att jag klarade det här! Att det faktiskt är gjort nu! Rätt svårt att ta in, samtidigt känns det väldigt självklart att han är här. 

Daniel la sig nyss på extrasängen med vår lilla knodd, får se om de lyckas sova. Jag vet inte hur jag ska kunna somna! Och så är det två enkelsängar här, som inte går att ställa ihop. Känns ju supertrist, nu vill man ju ligga näranära hela nya lilla familjen! (Vi har en mjuklift som vi kan lägga Oskar i eftersom man inte ska ha täcken osv vid nyfödda bebisar) kanske tränger mig ner med dom där snart ändå…  

   
  
   

Annonser

Det dröjer nog…

Beräknad födelse är imorgon (!!!) men eftersom jag fortfarande inte känner något, inga förvärkar eller så, så känns det inte så troligt att det faktiskt blir något imorrn. Och med tanke på att bara typ 5 % av alla faktiskt kommer på den beräknade dagen så är det ju inte så konstigt! Jag har inte lagt så mycket fokus på själva det datumet heller, med tanke på att man får räkna med plus/minus två veckor så har jag mer tänkt mars som helhet, eller i alla fall första delen av mars förhoppningsvis… Och med tanke på att jag mår så bra (tack kroppen! ♥) så är det inte jobbigt på så sätt, utan det är ju mer bara att vi vill att det här ska sätta igång nu, det här nya livet! När man vet att det är så nära, och man vet att bebisen ju är färdig, så känns det som att det kan väl lika gärna hända NU! Samtidigt försöker jag tänka att vi har ju faktiskt väntat i 9 månader, och nu vet vi ju att det kommer inte gå mer än ca två veckor, så egentligen handlar det ju bara om några dagar, och med tanke på alla månader som har gått så är ju inte några dagar så mycket! Det enda jag kan känna är väl att jag helst inte vill att han ska bli så mycket större än nödvändigt..! Men ja, ut kommer han väl ändå..!

Det finns ju en del husmorstips för att ”få igång” förlossningen, och det mesta är väl ofarligt att testa, men jag tror ändå att det är svårt att få igång nåt i förväg, jag tror att kroppen är redo när den är redo.

Sluttampen

Ja, nu är det bara en vecka kvar till beräknat datum! Vilket ju innebär att oavsett vad som händer så kommer förlossningen har hänt inom tre veckor..! Förhoppningsvis dröjer det inte fullt så länge, men man kan ju i alla fall säga med säkerhet att om tre veckor så har det hänt! Och det är mycket möjligt att det blir om några dagar bara..!

På ett sätt känner jag mig hyfsat redo. Allt praktiskt är fixat, jag har läst på inför förlossningen, funderat, pratat, mentalt försökt föreställa mig… Och känner mig rätt lugn..! Samtidigt. Ibland kan det kännas som att jag glömmer för en kort stund att jag ens är gravid, att jag får påminna mig själv, eller måste tänka en gång till när någon annan kommenterar något om graviditeten – ja just det, jag är ju gravid! Väldigt märkligt.

Och det går ju verkligen inte att ta in fullt ut vad det är som väntar. Varken förlossningen eller det som kommer efteråt – livet med bebis. Med ett nytt liv. Med vårt barn..!

Väldigt märkligt att veta att det är så snart, antagligen bara några dagar, max några veckor, innan livet kommer ändras så. Nu är det så nära!

Yoga bump

Gör ju gravidyoga då och då (väldigt sporadiskt) och har tänkt att det skulle vara lite kul att ha bilder på det, nu med stora magen! Så ikväll, ensam hemma en fredagkväll så passade jag på att göra ett pass och att samtidigt ta några bilder.

Det är ju rätt fascinerande med den här magen alltså! (och sen behöver man ju inte titta jättenoga på exakt hur yoga-riktiga poserna är, hehe)

yoga1

yoga2

Hantverkar-dag

Idag tog vi tag i vardagsrummet nere, nu närmar det sig verkligen att bli klart! Efter en rolig idé från Lotta som jag jobbar med, som tidigare jobbat som inredningsdesigner, så landade vi i att vi ville ha en fondvägg längs ena långsidan, och sen har vi satt träpanel på kortsidorna! Det blir något lite annorlunda och ger en lite mer ombonad känsla. Kändes som en rolig idé och nu när det börjar bli klart så är vi båda väldigt nöjda! Idag fick vi till de sista plankorna på panelen, och så har vi målat hörnet bakom kaminen som har varit vitt men som fått en ganska smutsig vitfärg, så vi har kört på grått istället. Nu är det bara kvar att köpa och sätta upp lister, sen är det klart! Kul!

Sneak peak på fondvägg och ena kortsidan..! Haha, det är väl sällan jag är direkt snygg i fixar-kläder, men det blir ju inte bättre heller av att behöva kläder som funkar för magen..!

Imorse var vi till barnmorskan också, allt fortsätter att se bra ut! Det verkar som att han ligger fixerat nu också precis som han ska, tydligen ligger han ganska djupt och breder ut sig, så förut har hon känt honom på sidorna men inte neråt, och det var nog därför hon trodde att han låg på tvärsen, men att ultraljudet sen visade att han låg neråt. Så hon kände lite annorlunda idag och då kunde hon känna att han faktiskt låg neråt. Skönt! Men vi vill ändå göra ultraljud när vi kommer in bara för att dubbelkolla, om det nu är så att han ändå har legat lite kors och tvärs. Får se hur länge han vill vara kvar där inne..! Nu är det bara 15 dagar kvar till beräknat så det kan ju verkligen bli vilken dag som helst – men kan ju också dröja två veckor till efter det!

Att kunna säga nej

Jag fick precis frågan om jag vill bli vice ordförande i lokalföreningen för Rädda Barnen här i Sundsvall (jag sitter redan i styrelsen, är kommunikatör och medlemsansvarig) – jättekul att få frågan och i vanliga fall hade jag nog tackat ja! Men nu är jag faktiskt stolt över att jag sa nej. Just i år så lägger jag ribban väldigt lågt för vad jag tänker att jag ska göra under året. Förhoppningsvis kommer jag ju ha både tid och ork till att göra olika saker, men jag vill inte förutsätta något. Vi vet ju ingenting om hur knoddhen kommer vara eller hur vi kommer må, och vad man kommer att prioritera, och då vill jag hellre tänka att jag inte kommer göra så mycket och så får allt utöver det mest basic bli en bonus, snarare än att tacka ja till saker som sen blir en stress, eller som jag får dåligt samvete över för att jag inte kan göra det så bra som jag vill, eller behöva tacka nej i efterhand. Jag tänker så om det mesta för det här året, oavsett om det gäller mitt ideella engagemang, träffa folk, resa, greja hemma, eller bara ta en fika på stan. Både i det stora och lilla. Tänker att prio kommer vara sömnen! Allt annat blir en bonus. Sen behöver det ju inte bli så illa, förhoppningsvis kommer man ju orka med vardagsgrejer i alla fall, men, jag går in i den här tiden med väldigt öppet sinne och utan några förväntningar!

Magen ♥

Ja, magen växer ju..! (Om man för pilen över bilden ska man kunna se datumet när varje liten bild togs och vilken vecka det var) Första bilden är från när jag var i Prag med jobbet i slutet av augusti, det var vecka 13 och är väl nåt slags ”före-bild”. Jag tyckte att utan kläder syntes det kanske lite lite lite, men inte direkt med kläder på..! Men det var där någon gång som det satte igång, nästa bild är ca 3 veckor senare och då har det ju hänt en hel del! Sen tyckte jag att det kändes som att magen växte nästan varje dag, men ja, riktigt så var det kanske inte… Men ja, det rullar ju helt klart på! De sista bilderna är från idag, och nu är det alltså 7 veckor kvar. Enligt min app så väger han ca 2 kg nu och är ungefär 40 cm lång. 4 dm människa i magen alltså. Så konstigt! Men också mysigt. Antagligen tack vare att jag mår så bra så har jag verkligen trivts hittills med att vara gravid, och jag gillar min mage! ♥

Välkommen 2016!

Nytt år! Jul och nyår blev väldigt bra, väldigt lugnt och skönt och i stugan båda gånger. På julafton var ju mamma och pappa med, och på nyår firade vi med mamma och Gunnar, och så var såklart Nelly med, hon gillar verkligen inte fyrverkerier så hon skulle fått det jobbigt i stan!

Inga fyrverkerier för oss alltså, men Gunnar hade med (ekologiska) ljuslyktor! Fint!

Året har börjat bra sedan. Jag fortsätter att må jättebra, däremot blir jag ju större och större och därmed lite mindre smidig och lite långsammare vid promenader och så… Men inga större problem än så! Så himla skönt. Jag är verkligen tacksam för att det har gått så bra så här länge, det är verkligen ingenting jag tar för givet.

Jobbar på som vanligt, det går bra, men jag pendlar mellan att känna att jag har läget under kontroll och att undra hur fan jag ska hinna med mig sista veckorna nu innan jag går på föräldraledighet?! (Om allt fortsätter gå bra osv osv) Det är ju en del som ska hinnas med… Eller, ska och ska. Det är egentligen inga måsten som absolut på liv och död måste bli gjorda under dessa veckor utan om det kör ihop sig så kan jag ta tag i det igen när jag kommer tillbaka – däremot skulle det ju mentalt vara väldigt skönt om jag blir klar med det jag har tänkt så att jag kan bocka av allt innan jag går hem! Men det är skönt ändå att veta att det går att ta det sen också. Än så länge tar jag det rätt lugnt och om jag orkar jobba som det är tänkt så hinner jag nog med det mesta. Men jag tänker inte stressa sönder mig den här sista tiden! Jag får se hur det blir.

Knoddhen rör på sig för fullt på dagarna, det är ju så himla roligt! Men det går ju inte att förstå att det är en liten människa där inne?! Imorrn går jag in i vecka 33… Så då är det 7 veckor kvar tills beräknade dagen! Helt galet. Och ja, det är ju inte konstigt om de kommer 3 veckor tidigt (eller 2 veckor sent…) så i princip kan det ju hända grejer redan om en månad utan att det är något ”konstigt” med det! Heeeelt galet. På ett sätt längtar jag efter honom, efter att det här nya livet ska sätta igång, men samtidigt går det ju inte att ta in, att föreställa sig, vad det är som väntar. Konstig känsla! Man vet ju rent logiskt, men det går ändå inte att förstå.

Och även om jag nu är mycket mer tryggare i att han så här länge faktiskt lever och verkar må bra och att det därför är troligast att det kommer fortsätta så, så kan jag inte, kommer jag aldrig, att släppa den lilla lilla tanken i bakhuvudet att man vet aldrig. Det är ingen aktiv oro, men jag tycker att det är viktigt att ändå inte ta för givet att allt bara kommer gå bra. Nånstans måste man ju utgå från att det kommer gå bra, det går ju inte att förbereda sig på alla möjliga olika scenarios och man måste ju få hoppas och tro, men just det där att inte ta för givet.

Med det sagt så förbereder vi oss praktiskt mer och mer, med inköp av diverse ”nödvändigheter” osv. Jag tror faktiskt att vi inte har köpt på oss några direkt onödiga saker än så länge (sen skulle man väl säkert klara sig med ännu mindre grejer, folk får ju barn i massa olika omständigheter och har inte skötbord, barnvagn osv osv, men, nu lever vi ju inte i sådana samhällen så då är ju en del grejer bra att ha), och det blir en hel del från Blocket eller på rea – både för att det är onödigt att köpa allt nytt, och för att det känns onödigt att lägga för mycket pengar på mycket som går att få i bra skick till en mindre peng. Sen har jag insett nu att vi har lyckats få ihop en hel del kläder ändå, det har inte känts som att vi har köpt så himla mycket, men nu när allt är tvättat och sorterat så ser jag att det har ju blivit en del ändå..!

2016-01-12 19.28.05

Det här är första storlekarna, 50-56. Det klarar vi oss nog rätt långt med! Och en stor del av detta är sådant vi ärvt av Malin, vilket vi är så glada för! ♥ Har en mindre låda också med lite större storlekar. Sen är det ju inte som att man inte kommer kunna köpa något under första tiden, hehe, men det är ändå skönt att veta att vi har så att vi klarar oss! Och det är ju så mysigt att köpa sånt här..!