Bra krämer till bebis/barn

Tänkte bara tipsa om de krämer vi brukar använda till Oskar! Det finns ju ett antal att välja på men det här är de vi tycker fungerar bäst. Obs att Oskar inte har några problem med eksem eller så, då kan det behövas annat.

Rumpkräm

Inotyol är hands down bästa krämen för röda rumpor! Vi har testat några olika men den här funkar absolut bäst.

För kroppen

På vintern blir Oskar torr ibland, han kan få torra fläckar på kroppen. Då brukar det räcka att smörja med Miniderm några kvällar i rad så försvinner det. Obs att krämer som innehåller vatten (som jag tror att den här gör) inte ska smörjas på innan an går ut i kallt väder. Därför smörjer vi alltid på kvällen.

Ansiktskräm

Ibland blir han torr i ansiktet också, och då fungerar den här bra. Liten förpackning men är dryg så räcker länge.

Utomhuskräm

Den här är suverän för att skydda huden när det är kallt ute! Det blir som ett skyddande lager så att inte kylan sätter sig i huden. Också superdryg så räcker länge.

Det är vad vi använder!

Annonser

Tidig kväll

Oskar sov lite stökigt och var vaken stundtals inatt, till slut fick vi ge ersättning och då somnade han om och sov lugnt… men var extra trött imorse… det har ändå gått bra under dagen men kände att jag behöver en tidig kväll så nu ligger jag i sängen och klockan är bara strax efter 21! Så skönt.

Jag lämnar Oskar först vid 8 på förskolan när jag lämnar, eftersom jag jobbar 80% nu kan jag komma och gå mer flexibelt till och från jobbet (så värt!), men eftersom Oskar sover en bit in på morgonen får vi alltid väcka honom när han ska till förskolan – gillar verkligen inte att väcka honom när han sover så skönt, han är verkligen svårväckt, men om man säger att Vi ska titta på Alfons så vaknar han till på bra humör, ”Affaa!”, så söt! Hans morgon består av att få välling i soffan framför tv:n (han äter frukost på förskolan), sen borstar vi tänderna (under en del protester…), byter om och går. Jag går upp typ en timme innan och äter frukost och gör iordning mig själv, det blir lite tidiga mornar (men ändå inte extremt eftersom jag lämnar lite senare) men är jätteskönt att kunna greja på själv i lugn och ro, och så får Oskar sova lite längre, annars ska vi båda upp tidigt och få i oss frukost/välling, göra sig iordning osv, känns som att då blir det lätt stressigt. Vi har gjort så hela hösten och i nåt nummer av Vi Föräldrar läste jag nyligen att det var ett av deras tips för lugnare mornar, just att man själv går upp innan barnet! Fast har man barn som vaknar 5 blir ju det lite svårt… men om man har möjlighet får det bli dagens förskole-tips! Eller tips för alla med småbarn om man ska iväg och har en tid att passa på morgonen, jag gjorde ofta så under föräldraledigheten också, i alla fall gick upp och gjorde mig i ordning först och sen kunde vi äta frukost tillsammans.

Mina bebistips: praktiska tips efter 1,5 år

Nu är Oskar snart 1,5 år (!) och jag tänkte passa på att ge lite praktiska tips om sånt som har funkat bra för oss under den här tiden. Små vardagsgrejer bara!

Appar

Appar kan vara en vardagsräddare ibland – på resa, eller när andra leksaker inte räcker, eller faktiskt vid sovstunden! På sidan pappasappar.se kan man läsa recensioner av olika appar för barn och dela in i olika åldrar. Några som funkar för oss just nu är "Skaka trädet", "Småbarnsljud" (som en pekbok) och musikappen "KlangDings – upptäck ljud". När Oskar var mindre (och fortfarande) har han haft roligt med "Sound box" (kommer fram bollar när man trycker på skärmen samtidigt som det låter) och såklart en Babblar-app, "Babbapp". Och en app som faktiskt har hjälpt och hjälper oss vid nattningen (kan låta motsägelsefullt med en app vid nattning, men den hjälper honom att komma till ro" är "Lullaby planet" med en bild på tex havet med fiskar som simmar omkring och en vaggsång som spelar, och så kan man flytta runt fiskarna. Har funkat i perioder för oss sen han var rätt liten och nu har vi börjat använda den igen!

Ytterkläder

På vintern har vi haft en jättemysig fleeceoverall som har funkat perfekt i vagnen i en varm åkpåse, kombinerat med ullunderställ när det varit kallt (fast vi har fått ta en tjockare overall när det har varit riktigt kallt ute). Jag har (via Malin, tack!) hittat en sida med ett familjeföretag som gör fina och bra kläder och har köpt overaller därifrån, de brukar ha bra med rea och då brukar jag passa på! ielm.se är sidan och här finns deras warmkeeper fleece-overaller. Nu inför hösten på förskolan har vi köpt softshell-overall (som Malin också tipsat om, toppen med kompisar med större barn!) från dom, finns på rea nu så det är också ett tips!

Riktiga vinteroveraller har vi lyckats köpa på rea nu i slutet av sommaren, både i år och förra året. En idé kan vara att signa upp sig på nyhetsbrev för olika märken så får man mail om såna reor! Reima.se köpte vi från i år (har fortfarande rea) och förra året från gneis.se. I alla fall här i Norrland behövs det rejäla overaller för vintern!

Från min bror har jag fått tips om ullunderställ från Pierre Robert som tydligen ska vara väldigt tunna och bra! Skulle tro att det är de här. Polarn och Pyret har också tunna och bra, de har olika siffror på sina för olika tjocklekar, lager 1 som man kan ha direkt mot kroppen och 2 som är mer som ett mellanlager (fast vi har haft 1 som mellanlager också). (Polarn och Pyret har för övrigt en egen köp-och säljsida på deras hemsida för begagnade kläder, där går det att hitta mycket bra!)

Inför förskolan

Två praktiska grejer som vi har beställt inför höstens förskolestart är namnlappar som man klistrar fast (finns massa olika, bara att googla) och nappar med namn (finns också olika, vi beställde från namnnappen.se).

 

Sen tidigare har vi också en napphållare med namn (present från Malin), som kommer bli bra på förskolan. Det finns en jätteduktig tjej här i Sundsvall som gör sådana, kul att stötta lokala initiativ! "Lilla Almas gårdsbutik" kallar hon sig, kolla in!

 

Mat

Eller mat och mat, men ett tips som underlättar våra mellis-stunder är återanvändbara klämmisar (för egengjorda smoothies – kanske låter präktigt men har för oss varit enkelt att göra och något han gillar) och bra silikontoppar som gör att inget kommer ut fast att man klämmer på klämmisen, istället måste man suga. Återanvändbara klämmisar finns på lite olika sidor men vi har beställt både dom och topparna från inbeout.se.

 

Tandborstning

Så fort de små risgrynen börjar kika fram ska man börja borsta, i början mest för att de ska vänja sig. För oss gick det bra i början men nu när han är lite större kan det vara lite krångligare… Vi brukar köra nåt på Youtube, det finns en låt om att borsta tänder av Babyloonz som Oskar gillar (sök "borsta tänder barn"), och sen brukar han få sitta och klicka runt själv. Han får borsta själv först och sen brukar vi kunna borsta lite, så det funkar hyfsat. (Och när de har fått några tänder ska de helst inte äta nåt efter tandborstningen, alltså välling eller ersättning eller så (amma går bra dock, det ger inte karies), så gör inte som oss som hade hört att det räckte med att borsta innan eftersom han alltid somnat med flaskan… Nu har vi ändrat nattningsrutinerna så att han får vällingen i början av nattningen istället, i soffan till nåt av Astrid Lindgren, mysigt för oss alla!)

Ja, det var några tips som jag har nu!

Bebisböcker online

Det finns ju böcker att köpa som man kan fylla i om bebisens första år, och nu finns även såna böcker online! Man kan ladda upp bilder och skriva om barnet i olika mallar, och sedan beställa boken och få den inbunden. Kul! Två såna sidor är kidmemo.com och minbebisbok.se. När jag letade såna här sidor innan Oskar kom så hittade jag en annan sida men de kommer att lägga ner 2017, så det är ingen idé att jag tipsar om dom..! Däremot kan jag inte rekommendera någon av de där två mer än den andra eftersom jag inte vet själv hur de fungerar. Men jag gillar konceptet!

Mina bebistips: appar (uppdaterad mer)

Jag älskar bra appar, och har använt och använder en del nu under graviditeten och livet med bebis. Här kommer mina tips på de jag har använt hittills! (Uppdaterad med tips på appar till bebisen, och en viktig app till magen efter förlossningen)

🔷 Gravid vecka för vecka


Är det nån gravid som inte använt den här? Tror inte det..! Men det finns skäl till det, den är jäkligt bra. Veckouppdateringar om hur fostret utvecklas och vad man kan tänka på, både som gravid och partner; möjlighet att lägga in bilder och anteckningar; filmer och poddar; och så checklistan som jag älskade, hehe.

🔷 Värktimer


När det är dags och värkarna sätter igång så kan det vara till hjälp att hålla koll på dom, det finns lite olika appar för det, den här är gratis, den hade jag och den funkade bra! Kan vara bra för partnern också, att få något att göra och känna sig hjälpsam.

🔷 Baby tracker


En app där man kan mata in allt möjligt om matning, blöjbyten, sömn och utvecklingssteg. Att använda alla funktioner är nog lite overkill (men tänker att det kan vara bra om man har en bebis med problem där man kanske behöver hålla extra uppsikt över mycket), men vissa grejer tycker jag är skönt att ha koll på! Matning tex, när jag ammade så ammade han från en sida i taget och då hjälpte appen mig att hålla koll på vilken sida det var dags för (svårare att komma ihåg än man kan tro, jag lovar), och nu får vi lite översikt över hur mycket och hur ofta han äter (fyller inte i slaviskt men ibland glömmer man hur lång tid det faktiskt gått, och så är det lätt att se när han bryter mot ”mönstret” genom att äta mer eller mindre än vanligt, känns också skönt att ha lite extra koll på). Sen går det att mata in annat också, jag brukar lägga in när han har fått D-droppar som man helst ska ge varje dag (det kommer vi inte alltid ihåg), den hjälper mig dels att komma ihåg att ge, dels att se om jag gett samma dag eller om det var dagen innan (inte heller helt lätt att komma ihåg..!).

🔷 Wonder weeks


En app som beskriver bebisens utvecklingssteg, vet att många har stor hjälp av den för att förstå när bebisen kanske är extra gnällig eller så. Vi har hittills inte märkt direkt när Oskar går igenom de olika faserna, det har varit kanske två gånger på de här sju månaderna där vi har märkt nåt ovanligt (några dagar var han extreeeemt mammig, och en annan gång somnade han mycket tidigare på kvällarna – men sov ändå lika länge som vanligt, haha – då har vi tänkt i efterhand att det kanske varit en fas), men det är ändå intressant att läsa om de olika faserna, vad de kan lära sig just nu och hur det kan yttra sig!

🔷 Peekaboo moments (och liknande)


Alltså, det är ju lätt att vilja dela med sig x antal bilder varje dag, men man kanske inte alltid vill lägga upp allt på de vanliga sociala medierna till alla random följare där (eller så vill man det, det är ju också ok såklart!), men då finns det en del appar där man kan dela bilder och själv bjuda in vilka som ska få följa, supersmidigt tycker jag! Det finns lite olika men den enda jag har hittat som är för både iphone och android är Peekabo moments, och den funkar bra!

🔷 Mammamage


Ingen fara, det här handlar inte om att träna bort mamma-kilon eller så (som man kanske kan vilja göra men det är inget jag skriver om), utan det här handlar om det viktiga i att stärka de inte magmusklerna. Det hänger ihop med knipträning som förhindrar urinläckage, men de inre magmusklerna är också viktiga för att hålla stabiliteten, bära upp kroppen, och de behöver vara aktiverade för att man ska kunna göra vanlig träning. Massa viktiga funktioner! Det finns en app med bra övningar i olika steg – dom är tråkiga men nödvändiga! Och tar bara några minuter. Det är svårt nog att få till de där minuterna med träning, helst ska man göra varje dag men eh, det lyckas inte jag med direkt..! (Jag blev klar med steg 2 idag, 7 månader efter förlossningen..!) Men det viktigaste är att det blir av nån gång i alla fall, och det är aldrig för sent att börja. Tipstipstips!

🔷 Appar till bebis
När bebisen blir lite större, kanske runt 6-8 månader, så kan ju hen också få ut något av att greja med nåt på telefonen! Babblarna är ju nåt man kan visa som typ alla bebisar och barn verkar gilla, men sen finns det också appar gjorda för små barn. Jag hittade en bra sida med tips och recensioner på appar för barn upp till ett år: pappasappar.se.

Sen kan man ju såklart fundera över det här med ”skärm-tid”, hur tidigt ens barn ska få hålla på med telefonen… Jag tänker att det här med smartphones och surfplattor hör till varadagen och uppväxten idag, och det är ju stimulerande och utvecklande på ett sätt att förstå hur de används, och det finns ju många pedagogiska spel och appar för när de blir större (och jag ser ett värde i att spela bara för kul också! Har starka minnen från när jag var liten och spelade favoritspelen på Amigan, eller spelade Super Mario hos kompisar, och det var ju inte så mycket pedagogik i dom spelen direkt, men det finns ett annat värde i att bara ha kul!), så för mig hör det till utvecklingen idag. Men som med allt så är det ju balans som gäller, och jag tänker ju inte direkt lämna min 7-månaders själv med telefonen och göra nåt annat en lång stund. Och man får väl anpassa och begränsa med åldern, men jag ser inte att sitta framför en skärm som något enbart negativt. Nu när han är såhär liten så är ju Babblarna superbra för gnälliga stunder, tex i bilen då man inte kan göra så mycket annat – hellre en nöjd och road bebis, än en gnällig! Och idag när han varit lite krasslig så var det toppen en stund när han var gnällig och inget funkade just då, att testa en av apparna och roas av det några minuter.

Så, jag testade ett par av apparna som det tipsades om på sidan, en av dom var lite rolig och fångade Oskars uppmärksamhet, Sago Mini Soundbox. Det kommer bollar och ljud när man tar på telefonen eller rör den på olika sätt, alldeles lagom stimulans för honom i den här åldern!

img_9883

Mina bebis-tips: ett extra-tips

Ni vet de här artiklarna på Facebook som alltid börjar typ Du kommer aldrig tro vad som hände sen! Det här enkla tipset kommer ändra ditt liv! osv, och sen handlar storyn om nåt jättetrivialt? Jag brukar inte läsa såna men för ett tag sen såg jag ett som faktiskt var användbart, nu med en liten bajsande bebis hemma! Det handlar helt enkelt om att man inte behöver ta av bodys över huvudet, som är standard-sättet, utan ju också kan dra dom neråt – vilket kan vara rätt bra när det är bajsfest deluxe, hehe. (Kan någon gissa vad jag gjorde för 10 min sen, innan jag började skriva det här utkastet..?) Det går att läsa mer och se en video på mama.nu/artiklar/body. Sen är ju inte alla bodys gjorda som den i den här filmen, många har ju knappar på ena axeln, men det kanske funkar då också. (Eller så kör man bara omlottbodys så slipper man fundera alls, hehe) Vi har varit rätt förskonade från såna bajsfester när det läcker upp på ryggen på kläderna, men de få gånger det händer (och fler lär det ju bli) så vill man ju gärna minska kladdet så gott det går!

(Tidigare delar:

Del 1: inköp inför

Del 2: det mentala

Del 3: relationen

Del 4: blandat bra)

Mina bebistips! Del 4: blandat bra

Jag har alltså gjort några inlägg med tips på sånt som jag har läst om eller tänkt på under graviditeten och första tiden med bebis. I det här inlägget lägger jag in lite blandade grejer som inte kommit med i de andra inläggen men som jag tycker är viktiga, eller bara vill tipsa om! De tidigare delarna är:

Del 1 om inköp inför

Del 2 om det mentala

Del 3 om relationen

I den här del 4 med blandat bra så börjar jag med några viktiga grejer om säkerhet, integritet och genustänk, och sen blir det lite enklare smågrejer som kan underlätta i vardagen bara.

🔷 En viktig grej är hur babyskyddet ska vara i bilen – det tog några veckor innan vi förstod det här, innan det gjorde vi lite både och!

🔷 En annan grej handlar om integritet. Även om det är sånt som kommer mer när bebisen är större så kan man börja tidigt med vissa saker, och bara att reflektera och fundera över vissa grejer är bra. Som att alltid respektera barnets önskan till närhet eller inte, aldrig tvinga någon att kramas, pussas eller sitta hos någon (som man kanske ofta gör med släkt och vänner, ”klart du ska krama farmor/morfar” osv). Kan tyckas som en liten grej men ger viktiga tidiga signaler om att man inte måste ge närhet till någon utan att det är en själv som bestämmer – och att man på samma sätt inte heller kan kräva närhet av någon annan! (Ett bra men jobbigt boktips är Elaine Eksvärds Medan han lever, om övergrepp som hennes pappa utsatte henne för under hennes barndom… Läs eller lyssna gärna på den!)

🔷 Sen det här med genus då. Jag tänker att det inte behöver vara så krångligt, men ändå väldigt viktigt att fundera över! Vad skickar man för signaler, vad ger man för värderingar? Hur man själv pratar och beter sig, vad man förväntar sig av sin bebis/barn… Det handlar inte om att förbjuda saker, att förbjuda färger och leksaker, utan istället om att erbjuda allt, och inte ta för givet att hen kommer vara på ett visst sätt och gilla vissa saker bara utifrån kön! Fast okej, här kommer en del saker som man inte ”ska” göra ändå, hehe! Att inte bortförklara bråk, slag och stök med att ”pojkar är pojkar”, eller att killar inte ska gråta (jo, vissa föräldrar säger fortfarande sånt) eller inte kan leka med dockor, att inte säga till sin dotter att om en kille retas/slåss så är det bara för att han är kär… Att på ett självklart sätt prata om att man kan bli kär i vem som helst, att killar kan ha rosa/klänning/nagellack, att tjejer kan leka spiderman eller vad det nu kan vara. Vissa menar att man ”pådyvlar” barnet kläder, egenskaper, intressen osv när man är genusmedveten – men det är ju snarare mer pådyvlande att förvänta sig könsstereotypa attribut och på så sätt forma barnet genom att inte acceptera vissa beteenden eller önskningar för att de inte stämmer med normerna. Vill man läsa mer finns det två bra och lättillgängliga böcker, dels Ge ditt barn 100 möjligheter istället för två, dels Rosa av Fanny Ambjörnsson. Två blogginlägg bland många andra bra som förklarar lite mer på ett kortfattat sätt är till exempel det här och det här. Sen måste man ju såklart inte köpa klänningar till sin son eller annat som man kanske inte vill eller känner sig bekväm med, det viktigaste är väl att vara medveten om att vi påverkas av normer och att barn märker av sånt tidigt, att fundera över vad man själv bär med sig, hur man pratar med barnet och med varandra…

En annan, relaterad grej, är det här med hur man pratar om kroppen och utseende framför barn. Eller snarare, att inte prata (så mycket) om sånt! Det kommer visserligen längre fram, men ändå, att tänka på hur man pratar och helst inte att prata om sin egen eller andras kroppar och utseenden (kompisar, bekanta, TV osv…), i alla fall inte på negativa sätt. Men man kan även vara försiktig med att kommentera saker som upp- och nedgångar i vikt, även om man menar det på ett positivt sätt så skickar det signaler till barn om att sånt är viktigt, och kan leda till funderingar om den egna kroppen. På ett sätt kan det vara särskilt viktigt om man har döttrar, eftersom man som tjej matas med så jäkla mycket utseendepress i dagens samhälle, men jag tänker att varken tjejer och killar ska behöva fokusera på kroppen, och sånt prat kan ju också förstärka ideal om hur en partner ”ska” se ut, som vi också möter så himla mycket i samhället ändå, så att det är viktigt att försöka motverka sånt hemma!

Okej, nu till lite mer lättuggade vardagstips!

🔷 Jag fick ett bra tips av min bror inför första tiden – att förbereda matlådor i slutet av graviditeten, att ha i frysen och äta den första tiden! Då vill man inte gärna lägga tid och ork på att handla och laga mat.

🔷 Ett budget-tips är att ta rapsolja i badet, istället för särskilda baby-oljor. Det var min syster som fick det tipset från sitt BVC så det är inget hippie-hittepå, hehe.

🔷 Magiska komma-till-ro knep. Hehe, nej, magiska är att ta i eftersom de inte funkar jämt, men två grejer som kan vara värt att testa är

🔅 stryka med fingret över bebisens ”näsrot”, från pannan ner mellan ögonen och över näsan, typ

🔅 white noise-ljud (sök på Spotify tex), eller bara sitta och säga schhh…

🔷 Om man ammar så blir man jäkligt törstig, så se till att alltid ha en flaska vatten nära till hands dygnet runt! Det är också bra att ha lite enkla mellanmål på lager, ibland kan det vara svårt att äta när man behöver men då är det bra att ha i alla fall nåt litet till hands, typ smoothie/drickyoghurt, nöt-bars osv.

🔷 Ett torrschampo är bra att ha! Ibland kan det dröja mellan dusch-tillfällen så då kan det kännas bra att i alla fall kunna göra en låtsas-uppfräschning, hehe. Jag gillar Blondinbellas (hon har två olika, den andra luktar väldigt mycket kola så man vill bara äta sitt eget hår typ, men jag tycker att den luktar alldeles för starkt, så jag har den andra istället).

🔷 En viktig grej som kan vara bra att veta är att man kan få ont på olika sätt, och att det kan vara bra att hålla koll på så att det inte går för långt:

🔅 Karpaltunnelsyndrom är tydligen inte helt ovanligt under graviditeten (och kanske efteråt?), som kan ge pirrningar och domningar i händerna, pga en nerv som kommer i kläm. Kan leda till operation i värsta fall så bra att kolla upp om man känner av det!

🔅Jag har själv känt av lite i handleden, att det gör lite ont och att jag känner mig ”svag” i handleden ibland, inte vill stötta på den, jobbigt att lyfta Oskar osv… Har fått höra från andra att det kan bli väldigt mycket värre, och att det inte är helt ovanligt att få såna problem eftersom det blir mycket lyfta och bära! Två enkla tips jag har fått för att förebygga eller minska det onda är dels att när man drar vagnen så kan man ha alla fingrar bredvid varandra (istället för tummen under, som man kanske ofta håller), och att när man lyfter och bär så kan man försöka hålla tummen mot långfingret så att man liksom lyfter med hela handen istället för mellan tumme och pekfinger (det kan kännas lite ostadigt, jag brukar göra så med den handen som jag känner av och hålla ”som vanligt” med den andra). Sen hittade jag en sida med enkla övningar för att stärka handleden, det hjälper mig när jag börjar känna av, men får man riktigt ont ska man nog kontakta en sjukgymnast för hjälp!

🔅Att bli stel och få ont i fingrar och tår kan leda till reumatism så är absolut viktigt att kolla upp! Det här kände jag inte till innan men läste i Vi Föräldrar, det känns som nåt som är bra att ha koll på:

🔷 Till sist, en bra grundläggande inställning att ha är att lätt är rätt, typ. Nu kanske det inte alltid är så mycket som kommer kännas lätt den första tiden (eller första åren?!) men om man hittar saker som funkar – kör på det! Särskilt första tiden behöver man inte tänka på att få in rutiner eller att bebisen ska ”lära sig” saker, utan då gäller det nog mest att hitta sånt som gör att vardagen flyter så smidigt som möjligt, och att man får så mycket sömn som möjligt. Strunta i hur andra gör eller säger att man ”borde” göra, om det inte funkar för en själv. Men hitta gärna några ”källor” som man delar värderingar med – nån i familjen, nån kompis, eller kanske nån blogg – och få hjälp och stöd därifrån! Som med allt i livet så väljer ju vissa att bara visa en förfinad bild av att bli förälder, och inte den där verkligheten som kan vara lite hursomhelst, och sen är ju alla bebisar, barn och familjer olika, så det är liksom ingen idé att jämföra med andra! Däremot är det ju bra att få tips och stöd i allt det nya, men, då gäller det att hitta de där som man litar på! Inte familjeliv.se, hehe.

Mina bebistips! Del 3: relationen

Alltså, jag är ju såklart ingen Dr Phil (tur det, räcker med en av honom här i världen…) och alla relationer ser ju olika ut och påverkas olika av det stora att bli föräldrar, men som med de andra inläggen med bebistips så har jag här skrivit om sånt som jag har funderat över i vårt förhållande, om hur jag fungerar, vad som har blivit situationer hos oss (även små vardags-irriationer), och sånt jag har läst/hört om från andra håll som jag tycker låter bra. Men, nåt som alla kan göra är ju typ att fundera innan bebisen kommer hur man är som person, hur man fungerar i förhållandet, hur man påverkas av sömnbrist, saker man tror kan komma att bli jobbiga, och prata lite om sånt. Så har man i alla fall börjat förbereda varandra på situationer som kan komma att uppstå, även om man ju inte alls vet hur det faktiskt kommer att bli! Och, eftersom Oskar bara är 5 månader när jag skriver det här så handlar inlägget om sånt jag tänkt på under dessa första månader. När barnet blir äldre så gissar jag att det blir andra utmaningar för relationen!

Men alltså, jag vill inte att det här inlägget ska låta som nåt gulligulligt att Om ni bara börjar varje dag med att titta varandra djupt i ögonen och säga att idag blir en bra dag så kommer aaaallt flyta på utan problem. För, det kommer bli jobbigt, man kommer bli less och irriterade på varandra, kanske undra om man kommer klara det. Det är nog bara att acceptera, men man kan ju också försöka underlätta och förbereda varandra. Och relationen kan också bli starkare, genom att man går igenom så mycket tillsammans och prövas på ett annat sätt än tidigare.

Men okej, här kommer så:

Del 3 om relationen

(Här finns del 1 om inköp inför, och del 2 om det mentala)

🔷 En sak jag läste om innan och som kan kännas väldigt grundläggande men ändå bra att göra, är att prata ihop sig (om man är två eller fler) om att sänka förväntningarna på vad man ska hinna med hemma. Sömn är alltid prio för den som är hemma med bebisen! Och då hinner man inte alltid med disk, tvätt, städning, matlagning… Men det gäller att båda är beredda på det så att man inte blir irriterad på den andra. Eller i alla fall kan tänka en gång till och inte behöver visa om man blir irriterad…

🔷 … för irriterad kommer man bli på varandra! Sömnbrist, starka känslor, kanske extra hormoner hos den som gått igenom en förlossning, olika föreställningar om hur man ska göra saker – allt sånt i en härlig kombo är perfekt grund för irritation och bråk! Det kan också vara bra att prata igenom sånt innan, att man kan behöva extra förståelse och att vara snälla mot varann, åt båda håll.

Sen beror det ju på hur man är som person också. Jag med mitt kontrollbehov märkte ganska snabbt att jag kan bli irriterad på såna där livsviktiga saker som att det är fel storlek på kläderna i skötväskan, eller att Oskar inte har strumpor på sig (bara för att jag själv lätt blir kall om fötterna och hatar det…) eller att han har ”fel” filt i sängen, eller… Hehe. Så jag har försökt att rådgöra med mig själv innan jag säger nåt om det är nåt som är det minsta rimligt att reagera över och också fundera över hur jag säger saker, och ibland försöka vänta tills känslan lagt sig och ta upp det sen. Med varierande resultat… Ibland tar bara känslan över och jag låter precis så sur och irriterad som jag känner mig just den sekunden även om det är helt orimligt, men jag tänker att så måste det få bli ibland, man kan inte agera genomtänkt precis jämt. Då får man väl försöka prata mer sansat om det efteråt istället!

🔷 Annat man kan reagera över som är lite svårare är sånt om uppfostran och omvårdnad… Så mycket uppfostran är det inte för oss än men däremot omvårdnad, och där kan det också bli krockar ibland. Båda vill ju självklart det som är bäst för bebisen, men ibland kan man ju ändå ha olika sätt att hantera olika situationer, eller så kan det bli missförstånd, eller att man tolkar bebisens signaler olika. Är man den som är hemma mest med bebisen (och dessutom har kontrollbehov, hehe) så kan man behöva säga till sig själv att backa ibland. Dels hittar man ofta olika sätt att lösa situationer och möta bebisens behov, det som funkar för den ena partnern behöver inte funka för den andra (vi har tex burit/hållt Oskar på olika sätt, det som funkat hos mig har han inte alltid gillat hos Daniel och tvärtom) och det kan vara viktigt att låta partnern hitta sina sätt! Samtidigt kanske man har lärt sig vissa knep just för att man är den som är hemma mest, och då gäller det ju att hitta sätt att förmedla det på ett bra sätt, och att partnern är mottaglig för det! Inte helt lätt..! Ett tips är att i alla fall prata igenom sånt innan, och fundera över vad man tror kan funka…

🔷 Såklart kommer ju vardagen och relationen förändras, det tror jag att alla nånstans är beredda på, men det kan ju ändå bli svårt när man är mitt upp i det just för att man inte vet exakt vad man ska vara beredd på, exakt på vilka sätt det förändras eller hur mycket. Det beror ju på så många olika saker också tänker jag – hur bebisen är, hur förlossningen gick, kanske hur mycket erfarenhet man har av barn/bebisar tidigare (syskon, kompisar osv), och hur relationen såg ut innan man fick barn.

🔅 En vardagshändelse som tydligt har ändrats för oss, som vi inte tyckt varit direkt jobbig men som hade kunnat vara det om man tänkt sig annat, har varit att vi inte alltid äter tillsammans, ibland inga av dagens måltider, utan vi får ibland äta i skift för att ändå få i oss mat medan den andra tar Oskar. Det har blivit stor skillnad nu när han kan sova själv på dagarna eller vara nöjd längre stunder i babygymet eller så, men ett tag var det så rätt ofta!

🔅 En annan sån grej är ju det här med tid tillsammans, även om det bara är att se en serie i soffan på kvällen, så kan det ju dröja innan man får till såna stunder tillsammans igen. Där handlar nog också mycket om att sänka ribban, dels att acceptera att nu kommer det vara såhär ett tag (men komma ihåg att det kommer ju inte vara så för alltid!) och att det är okej, men kanske också att försöka hitta små stunder tillsammans. Kan man få barnvakt kanske det kan räcka med att få gå en promenad tillsammans – eller sova tillsammans en stund!

🔷 På samma sätt som tid tillsammans är viktig, kan det ju också vara viktigt att få egentid, själv! Kanske särskilt för den som är hemma med bebisen. För, det är intensivt att hela tiden ha sitt fokus på någon annan, att ha koll på, försöka tolka, möta behov, se signaler… Det tar kraft! Och då är det ju inte så konstigt om man behöver lite tid bara för sig själv. Sen beror det ju på annat vad man faktiskt har möjlighet till, om man kan vara borta hemifrån – om man helammar och inte ger flaska med bröstmjölk (för att man inte vill eller för att bebisen inte tar flaska) så blir man ju såklart mer låst till hemmet, men då kanske man bara kan få gå undan till ett annat rum en stund, eller bara sätta sig utanför lägenheten/huset, eller om man kan hitta nån annan lösning. Ger man flaska så blir det ju en annan grej, då är det ju lättare för någon annan att mata och då kan man ju vara borta på ett annat sätt! Sen kanske bebisen ändå bara tyr sig till en förälder, då kan det ju också bli svårt. Antingen är det bara en fas, som man kan vänta ut, eller så kan man ju börja med att testa kortare stunder. Ibland har jag upplevt det som att det har gått lättare när jag inte har varit hemma, än om jag bara går till ett annat rum.

Men, även om man rent praktiskt kan vara borta så kan det ju vara jobbigt rent känslomässigt! Många vill inte vara borta, och har det jobbigt när dom är det. Men så måste det inte vara, och då ska man inte ha dåligt samvete för det heller! Det kan nog vara lätt att känna av press och föreställningar om hur man ”ska” känna och bete sig, särskilt första tiden, och kanske inte känna sig som en bra förälder om man kan lämna barnet utan jobbiga känslor och dåligt samvete… Vissa som man pratar med hjälper ju inte direkt, utan förstärker snarare bara såna känslor genom mer eller mindre genomtänkta kommentarer. ”Är bebisen bara så liten? Och du är inte hemma med den? Ojdå…” Såna föreställningar och kommentarer kan ju också göra att även om man inte tycker att det är jobbigt så kanske man inte säger det, för att man inte vet vad andra kommer att tänka om en – och det spär ju bara på bilden av att alla tycker att det är svårt och jobbigt att lämna bebisen… Så, fram för en mer nyanserad bild! Såklart får man vara med bebisen dygnet runt så länge man vill, om det är det man vill, men vill man inte det så är inte det heller fel! Cissi Wallin har skrivit om det, och känner man mig eller har läst bloggen så vet man att jag har varit iväg från Oskar många gånger, med start rätt tidigt (första kvällen själv på stan med kompisar så var Oskar 6 veckor), och det var aldrig jobbigt. För mig kändes det mer naturligt att vara själv/gå själv på stan än att gå med barnvagn – själv har jag ju varit hela livet, men att gå med barnvagn är ju något jag bara gjort i några veckor/månader! Sen var det i och för sig lite skillnad att lämna Oskar själv med Daniel (inga problem) och att lämna honom till någon annan! Första gången vi hade barnvakt på riktigt så var Oskar 3 månader, det var lite nervöst men gick hur bra som helst. Vi har haft barnvakt några gånger till sen dess och det har känts jättebra. Lite fundersam kan jag vara eftersom Oskar ju också utvecklas och förändras och tex nattningen inte funkar på samma sätt nu som förut, men vi har känt oss trygga med de som varit barnvakter och allt har gått bra. Men har man möjlighet till barnvakt och det fungerar så kör på! Antingen för att få avlastning själv om parnern jobbar, eller för att få tid tillsammans, som sagt.

🔷 Till sist, vad händer med sexet då? Det där är ju också så himla olika såklart, men det skadar nog inte att vara inställd på att det kan ta lång tid innan det blir nåt sånt igen! Utan att det för den skull måste bli så. Men, dels vet man ju inte rent fysiskt hur kroppen kommer må efter att ha gått igenom en förlossning, dels har man ju inte direkt tid och ork på samma sätt som tidigare, och sen vet man ju inte heller hur man kommer känna rent mentalt, hur sugen man kommer vara. Det är nog mest bara att lyssna på kroppen och sig själv och inte stressa fram nåt! Som sagt så kommer man ju förhoppningsvis vara tillsammans ett tag framöver och hinna ha en del härliga stunder, så, det är bara för alla inblandade att respektera den tid det tar. Sen kanske man kan fokusera på andra sätt att visa närhet – skeda i soffan, en snabb kram eller puss (eller hångelstund) i köket, eller bara ligga och gosa utan krav på nåt annat. Men våga prata med varandra om det också! Fråga hur den andra tänker och känner, och vad hen behöver, för att se hur man kan mötas.

Mina bebistips! Del 2: det mentala

Alltså, det går ju inte att föreställa sig hur livet kommer att bli med en ny familjemedlem, så typ det enda man kan göra är att ställa in sig på att det kommer förändras, även om det inte går att veta hur! Sen är vi ju alla olika när det kommer till att fundera och planera eller bara ta dagen som den kommer, men för mig som har en (hög) dos kontrollbehov och gärna vill veta vad som väntar så har det hjälpt att försöka hitta strategier både inför allt det nya och nu under dessa första månader! Så tänkte bara dela med mig av sånt som jag har tänkt på i denna:

Del 2 om det mentala

(här finns del 1 om inköp inför)

🔷 Förlossningen. Kanske den viktigaste mentala förberedelsen! Det första är bara att (våga) tänka på att det kommer bli en förlossning, att det är nåt man kommer att gå igenom! Sen blir mitt absolut bästa tips att läsa boken Att möta förlossningssmärtan av Gudrun Abascal (kolla bibblan, annars finns den billigt på Adlibris). Hon är barnmorska i grunden och skriver väldigt bra och vettigt. Det handlar absolut inte om ett sätt man ska lära sig eller nåt sånt, utan hon skriver om att alla är olika och att det viktiga är att fundera över hur man själv är som person, hur man reagerar i pressade situationer, och när man har ont, för att hitta strategier som man tror att man kan få hjälp av under förlossningen. Bara genom att tänka på såna saker kan man få hjälp att hantera det som händer, även om det inte alls blir som man tänkt sig! Och det är också viktigt att ha med sig – att det antagligen inte kommer bli som man tänkt sig, men att det är okej! Att det inte finns några misslyckanden när det kommer till vad som händer under en förlossning. Det finns mycket jag kan säga om den boken, men jag tror att alla tar med sig olika saker från den, så – läs! Men några av de saker som hjälpte mig var att fokusera på att det kommer ta slut, dels varje värk för sig, att värken kommer gå över, men också förlossningen i sig! Att det kommer ju faktiskt ta slut, och att allt det jobbiga ju leder till något positivt och fantastiskt – ens bebis!

Om man vill träna på andningen inför förlossningen (det hade jag stor hjälp av) så blir mitt tips boken Gravidyoga av Elisabeth Serrander (dyrare, kolla bibblan!). Jag skippade allt hon skriver om yoga, men just andningen beskriver hon väldigt tydligt, övningar som man kan träna på inför. Jag gjorde det då och då på kvällarna sista tiden, behövs inte alls varje dag, men lite återkommande så att man får ett hum om vad det innebär. Hon har också med tips på ställningar som man kan testa när man får värkar, både för förvärkarna när man kanske är hemma, och under förlossningen. Också himla bra som jag hade lite hjälp av!

🔷 En grundläggande inställning som kan vara bra att ha med sig sen är nog att bebisen kommer styra det mesta. Såklart behöver man inte ge upp och släppa allt som är ens egna liv, men det kan vara bra att vara inställd på att allt får anpassas efter det nya livet. Tycker man om att resa, gå ut och äta, träffa folk, vad det nu än kan vara, så kan man ju såklart fortsätta med det men det blir ju på ett helt annat sätt med bebis! Sen beror det ju på hur bebisen är också, om det är någon som trivs med folk, ljud, intryck osv, eller är mer känslig… Men ja, det är nog bra överlag att inte ha så mycket föreställningar om vad man kommer att göra, utan ta det eftersom!

🔷 För mig var det jäkligt skönt att lägga ribban extremt lågt för mig själv, när jag under graviditeten tänkte på tiden efteråt. Min inställning var att om jag tog mig ut till brevlådan under de första veckorna så var jag nöjd! Nu orkade jag en hel del mer än så, men då blev ju allt sånt som en positiv bonus liksom, istället för att bli besviken över allt som jag inte orkade eller ville göra.

🔷 Säg nej! Säg nej till sånt du inte orkar, vill eller bara inte känner för att göra. Särskilt första tiden efter förlossningen är man ju rätt slutkörd, samtidigt som det ju är många som vill komma och hälsa på, och man själv kanske också gärna vill visa upp det nya underverket! Men ändå kan man ju känna att man inte orkar… Och så måste det få vara! Bebisen finns kvar, och den första tiden är det ju viktigt att själv försöka landa i allt det nya! Jag/vi kände ganska länge att det behövdes dagar som bara var helt oplanerade, då vi bara kunde sitta i soffan hela dagen om vi ville det, så vi varvade dagar med besök/utflykter med helt tomma dagar. Superskönt!

🔷 Du känner din bebis bäst själv. Många vill gärna komma med olika råd (uppenbarligen jag med, hehe), förhoppningsvis kan de flesta vänta tills man själv ber om hjälp, eller i alla fall uttrycka sig på ett trevligt sätt, men tyvärr är vissa duktiga på att snarare förmedla en känsla av att man gör fel, är otillräcklig och till och med dålig! Det är du inte. Du gör alltid det bästa du kan just där och då. Och det finns massa olika sätt att göra saker på, och får bebisen kärlek och närhet så ska det nog rätt mycket till innan den blir traumatiserad för livet, även om man råkar göra ”fel” nångång. Och på tal om sånt:

🔅 Bebisar (eller vem som helst egentligen!) kan inte få för mycket kärlek och närhet. Vissa (äldre) kan säga att man skämmer bort barnet och att det blir mammigt/pappigt, men så är det inte! Min gissning är att såna kommentarer kommer från hur det var när de växte upp/blev föräldrar, men idag visar forskningen annat:

img_7752

Jag tänker att en nyfödd bara reagerar på instinkter, känslor av hunger, trötthet, behov att vara nära, och att skrik och gnäll ju är enda sättet att förmedla det, och att varje gång det behovet möts så ökar deras trygghet!

Sen kanske man inte alltid orkar. Och det är okej! Det här rådet tycker jag är bra, att när det blir för mycket så kan man lägga ner bebisen en stund, gå iväg och ta några djupa andetag, dricka vatten, nånting bara som ger en mikropaus. Det skadar inte barnet att skrika en stund!

(Jag tänker att en sån grej, att gå iväg för en mikropaus, kanske i alla fall kan hjälpa om det bara är jobbigt nån gång då och då – är det kolik eller bara jävligt jobbigt ofta så kanske man bara skrattar åt ett sånt råd, att då kanske det är annan hjälp som behövs..!)

🔅 Att även om det är en själv och ens partner som känner bebisen bäst så innebär det inte att man alltid kommer veta vad hen vill. Men det gör en inte till en dålig förälder! Det tar tid att lära känna det nya livet, och när man har lärt sig förstå och tolka vissa signaler så kan de ändras… Men som sagt, med kärlek och närhet kommer man nog långt! Första tiden är det ju ofta nånting av hunger, trötthet eller blöjbyte som är vad som behövs, men sen kan de ju såklart vara gnälliga ändå! Och det kan ju gå i perioder det där, ibland är de mer gnälliga, mer mammiga/pappiga, och då är det nog bara att försöka möta det så gott det går.

🔅 Där kan man väl tänka olika också, ibland kanske bebisen föredrar den ena föräldern för tröst och sömn, och då kan man ju tänka att man följer bebisens behov och att det kanske ändras med tiden, eller så kan man kanske vilja ”lära” bebisen att även partnern kan trösta, vilket i så fall kan innebära att bebisen får skrika en stund. Man får väl fundera själv vad man känner funkar för ens egna familj och situation. Vi har gått mycket på att Oskar får styra, även om det kanske känts jobbigt ibland när det verkligen bara har funkat med mig så har det ändrats och nu är han jättenöjd hos oss båda, så det har nog varit mycket kopplat till olika utvecklingsfaser och så! Men jag kan förstå om det är jobbigt om det aldrig verkar ändras, samtidigt som man kanske inte heller vill att bebisen ska gråta ”i onödan”.

🔅 Nattningen är ju en annan såndär sak som man kan fundera mycket över! Av det jag har läst så är det inte så stor idé att försöka få till rutiner första tiden/månaderna utan bebisen har sin egen rytm, vissa är vakna mer på kvällar/nätter och andra på dagarna, så det är nog mest bara att försöka följa den rytmen och underlätta så mycket som möjligt. Men jag vet inte, är det extremt jobbigt kanske det finns olika sätt som kan hjälpa. Oskar har alltid somnat sent, runt midnatt första tiden och vid 22-tiden nu, än så länge följer vi det (han är 4 månader nu), jag tänker att om inte förr så kanske det blir tidigare kvällar när han börjar förskolan och får annan stimulans på dagarna – just nu är det mest skönt att han sover en bit in på morgonen, hellre det än tidiga kvällar och tidiga mornar!

🔷 Kärlek och anknytning kan kännas på olika sätt. Ofta hör man om den där ofattbara kärleken och lyckan som kommer exakt samma sekund som bebisen kommer, och det kan verka som att det är den enda rätta känslan – men om man inte känner så själv då? Det är ju också okej! Vi är ju alla olika och känner och upplever på olika sätt. Ja, vissa kanske känner det där himlastormande från första stund, men för andra kanske det dröjer dagar, veckor, månader innan kärleken växer fram, men det betyder ju inte att man inte älskar sitt barn! För mig har det varit så. Det jag har känt från första stund är en känsla av självklarhet, att det känns så självklart att Oskar är här nu, men den där kärleken har börjat växa mer och mer nu på senaste tid, sen han var runt 3 månader. För mig tror jag att det handlar om att han nu mer och mer är en egen person, att vi kan börja se hans personlighet, se vem han är, och då blir det lättare för mig att känna kärlek till honom!

🔅 Det viktiga är kanske att vara uppmärksam på om man känner sig extra deppig och nere. Även där tänker jag att mycket ändå är ”normalt”, det är ju en så stor omställning, det kan vara mycket hormoner inblandade, och starka känslor bara att försöka ta in allt som hänt, och då är det ju inte konstigt om man blir ledsen, nere, utmattad osv. Men om det håller i sig, om man inte känner en koppling till bebisen, om man blir helt orkeslös… Då kanske det är något mer. Det är ju inte helt ovanligt att få en förlossningsdepression – och det kan även drabba partnern, vilket kan vara bra att tänka på. Mycket fokus läggs ju på mamman, men det är ju en stor omställning för alla inblandade! Förhoppningsvis får man förtroende för sin BVC-kontakt så att man kan säga till hen om man funderar över sitt mående, men annars kanske det finns nån annan som man kan prata med. Det var ett reportage i en Vi Föräldrar-tidning med ett utdrag ur en dagbok, en som i efterhand förstått att hon haft en förlossningsdepression men inte förstod det när hon var mitt upp i det. En otroligt fin och berörande text, som verkligen visar hur det kan kännas! Ett utdrag:

FullSizeRender

FullSizeRender(1)

🔅 En annan sak som kan vara viktig att ha med sig är att man kanske kommer gilla olika åldrar olika mycket! Cissi Wallin skriver en del om sånt på sin blogg, tex det här inlägget, jag tänker att det är bra att hon lyfter det så kan man känna igen sig om man själv känner så, och att man inte behöver ha dåligt samvete över det.

🔷 Amning. Det kanske viktigaste att ha med sig om amningen är att det kan strula. Kanske är det vanligare till och med att det strular på nåt sätt nån gång, än att allt bara rullar på supersmidigt från start till slut? Det kan ju vara att bebisen inte får rätt tag, att man upplever att bebisen inte blir mätt/nöjd, att de äter olika mycket i olika perioder, att bebisen vill sluta amma men att en själv inte vill, eller tvärtom att en själv vill sluta men bebisen vägrar ta flaska… Det här inlägget tycker jag beskriver bra hur det kan vara när man tror att nåt är fel men att det inte behöver vara så!

Nåt jag märkte som jag inte var beredd på innan var hur känslomässigt det är med amningen. Det behöver ju inte vara det såklart men för mig har det varit och är fortfarande till viss del mycket känslor inblandat, som inte går att logiskt resonera bort. Men så får det vara, det är nog bara att acceptera att vissa saker känns jobbiga även om jag vet att det viktigaste är att Oskar mår bra!

🔅 Men, om man upplever krångel med amningen så finns det hjälp att få. Dels kan man prata med BVC såklart men ibland kanske man inte får tag på dom just när det behövs eller så tycker man inte att man får rätt stöd från dom. Då finns det andra! Sidan amningshjälpen är himla bra, där finns det tips, råd och frågor från andra, och kontaktuppgifter så att man kan ringa/maila/smsa personer som kan hjälpa en. På Facebook finns olika grupper där man också kan få stöd och råd, amningshjälpen har en sida där också, och om man flaskmatar helt eller delvis kan sidan Till dig som flaskmatar ditt barn vara bra! Det är ju andra privatpersoner som är med där så det blir ju inte alltid professionella svar, men däremot kan det ju vara bra att få hjälp och stöd från andra som varit i liknande situationer!

🔅 Sen tänker jag också att det är bra att ha med sig att det går bra att ge ersättning om det inte funkar med amningen, eller om man inte vill amma! Vissa kan vara väldigt hårda med att amning är det bästa och absolut rätta, men så behöver det inte alls vara. När vi gick i föräldragrupp under graviditeten pratade vi amning på en träff, vi fick börja med att se en film och de första dom sa var typ Det viktiga är att bebisen får i sig mat, inte hur. Skönt att de har den inställningen där, tydligen är det inte så överallt! Men, bebisen får i sig allt som behövs från ersättning också, får tillräckligt med närhet, och kan ju kanske få en bättre koppling till partnern den första tiden eftersom man ju kan dela på matningen då! Det är ju viktigt också att må bra som mamma, och om man inte gör det när man ammar så ska man inte ha dåligt samvete för att man ger ersättning istället! Det kan kännas jobbigt ändå, att det kanske inte blev som man hade tänkt eller velat, men man behöver i alla fall inte känna att det blir sämre för bebisen. Och om det strular så får man bestämma själva hur mycket man vill kämpa, om man tycker att det är värt att försöka få till det, eller om man hellre vill hitta en lösning som fungerar snabbt. Men mitt tips är att i alla fall kontakta någon, tex BVC eller amningshjälpen, innan man gör någon förändring, för att få lite hjälp med olika alternativ, och kanske för att förstå om bebisen bara är inne i nån fas eller så.

🔷  Ett råd som visserligen är praktiskt snarare än mentalt (men som kanske hjälper det mentala lugnet, i alla fall om man gillar att organisera!) är om hur man kan sortera och organisera alla bebiskläder. Det är ju en rejäl omsättning med storleksbyten typ varje månad såhär i början, för mig har det varit skönt att ha ett system för det! Jag har följt det här tipset från en Vi Föräldrar-tidning:

FullSizeRender(2)FullSizeRender(3)

(Jag har sorterat direkt i olika lådor beroende på om det ska sparas, skänkas eller slängas)

🔷 En sista grej: det går att dricka alkohol när man ammar. Såklart ställer man sig inte och blandar ett gäng drinkar till sig själv varje dag, men att ta ett glas vin eller så behöver man inte ha dåligt samvete för! Det handlar mer om ens egen omdömesförmåga än eventuell alkoholöverföring till bebisen. Det ska ju till lite dricka innan vi kommer upp i en promille, och sen är det ju en liten liten del av den promillen som förs över med mjölken, så det blir väldigt lite. Men såklart ska man vara försiktig ändå – men det gäller alla vårdnadshavare, och även om man ger flaska!