Snabb uppdatering

Måndag, och fikapaus igen! Har läsdag idag och då är det absolut nödvändigt med de här fikapauserna. Blir så trött annars. Häller i mig kaffe, te och tar koffeintabletter, och det kan hjälpa en stund, men sen sitter jag där igen ändå och kämpar med att hålla ögonen öppna… Men jag kämpar på! Är mestadels intressanta saker jag läser nu ändå, om olika sätt att se på lärande och undervisning, som är normkritiskt, anti-förtryckande, och överskridande..!

Har varit en bra helg, om än inte så vilsam. Började sådär i fredags med att jag fick migränflimmer på jobbet, så åkte hem vid lunch och vilade/sov resten av eftermiddagen… Kändes bättre men kanske inte helt ok efter några timmar, men kände att den planerade myskvällen hos mamma skulle jag orka med ändå! Hon kom och hämtade mig efter jobbet, och vi åkte hem till henne. Började med att ta ett glas vin och en liten bit paj och sätta oss ute på ett litet trädäck, för att suga i oss solens sista strålar. Så himla skönt! Sen gjorde vi middag (burgare gjorda på riven halloumi, mmmmmmm), och sen blev det Let’s Dance. Mysig kväll! Jag sov över, och gick upp i någorlunda tid på lördagen. Skulle nämligen iväg på en Rädda Barnen-grej som började vid lunch. Ett slags kurstillfälle med fokus på barnkonventionen. Vi började med lunch, och sen blev det några intensiva pass ända fram till halv sju på kvällen, då vi avslutade med middag. Intensivt, men intressant! Hem sen och göra tidig kväll, för på söndagen började vi igen, redan halv nio… Känns inte ok att gå upp 7 på en söndag, men, vad gör en inte för det ideella engagemanget… Det går ju bra när en väl är på plats! Vi höll på fram till lunch, och sen var det klart. Då åkte jag och hämtade Malin, vi gick en sväng på stan och åkte sen och tränade. Kul med sällskap på gymmet! Sen blev det en lugn kväll hemma.

Insåg igår att Daniel och jag verkligen har gått om varandra hela helgen. I fredags em åkte han till jobbet, kom hem lördag morgon och då var ju jag hos mamma. När jag kom hem på kvällen var han på jobbet igen. Vi hejade på varann i söndags morse, när han kom hem och la sig och jag inte hade gått upp än. Men sen var ju jag borta hela dagen, så när jag kom hem sen eftermiddag hade han åkt till jobbet igen. Men imorse kunde vi i alla fall äta frukost tillsammans, när han hade kommit hem och innan jag skulle iväg. Och nu är ju han hemma hela veckan! Så vi överlever. Och snart har vi ju semester tillsammans! Nästa onsdag är det dags att åka till Göteborg!

Facebook har lagt upp bilder på sånt som en la upp samma dag för ett år sedan, två år sedan, osv, som det går att visa igen om en vill. Har inte gjort det, men det är lite kul att bli påmind om vad som hände just idag för en tid sedan! Tex kom jag hem från äventyret i Namibia för två år sedan! Det väcker ju lite minnen… Och jag kan fortfarande bli fascinerad över att jag faktiskt har varit med om allt det där! Gosat med geparder (!), surikater och babianer! Det är ju rätt galet..! ♥

DSCF4448

DSCF4441

IMAG0470

IMAG0573

DSCF4280DSCF4030DSCF4017DSCF4597DSC03424DSC03411-DSCF0034 kopia

Annonser

Årsresumé

Såhär årets näst sista dag kanske det är på sin plats med en årsresumé av året som gått.

Året började med att jag jobbade mina sista månader som verksamhetsutvecklare på

Jag med bästa kollegan Ulrika
Jag med bästa kollegan Ulrika

Winnet Västernorrland, med kvinnors företagande och jämställd tillväxt. Winnet är en verksamhet som finansieras i 3-års-perioder, och tyvärr tog den perioden slut i början av året. Det var ett intressant och utvecklande jobb, där jag fick möta rädslan av att prata inför folk, men också inspireras av riktigt bra människor som jag jobbade med, starka och drivna kvinnor. Jag var riktigt glad över att få ett sådant jobb som mitt första efter examen! Det var hektiskt in i det sista och när sista dagen var gjord hade jag ett par veckors vila innan nästa äventyr tog vid…

13 mars, dagen efter min födelsedag, tog jag flyget mot Afrika, där en av de mest fantastiska upplevelser i mitt liv väntade! Jag spenderade 5 veckor som volontär på gården Harnas i Namibia, där de tar hand om skadade och föräldralösa djur från savannen. Lejon, geparder, leoparder, babianer, surikater… och mycket, mycket mer! Jag har alltid velat åka som volontär någonstans, ända sedan högstadiet. Har tidigare varit mer inställd på att åka till tex ett barnhem, men så sommaren 2012 när jag satt och googlade på volontärprojekt och GoXplores Noahs Ark dök upp, då bara pirrade det i hela kroppen och jag visste att jag hade hittat rätt. Jag har alltid varit en stor djurvän, och att få möjligheten att gosa med geparder, leka med babianer, och vara med och bidra till att utsatta djur får det bättre… det kändes helt klockrent! Och vilken upplevelse det var! 5 sprängfyllda veckor, med nya upplevelser varje dag. Det var tufft ibland, med hemlängtan och jobbiga uppgifter, men också helt magiska stunder, som första gången jag gosade med en kurrande gepard, eller att vara bara några meter från ett lejon som ryter, att gå på promenad med lekfulla babianer, och såklart att sitta och busa och gosa med mina favoriter surikaterna! Hade många bra dagar, som denna, den här med de stora babianerna, och den här då vi fick oss en bra överraskning…

-DSCF0034 kopia -DSCF0095 -DSCF4160 DSC03411 DSC03424 DSCF0020 DSCF0031 DSCF0112 DSCF0150 DSCF3784 DSCF3910 DSCF4017 DSCF4030 DSCF4597 DSCF4101 DSCF4280 DSCF4441 DSCF4448 IMAG0470 IMAG0573

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hemma igen visste jag inte riktigt vad jag skulle göra. Jag var arbetslös, jobbade lite extra som personlig assistent och tyckte att det fungerade rätt bra att ha det så – ett tag. Och mitt i allt passade Daniel och jag på att ta semester och åka till London och Brighton! En riktigt härlig vecka med nostalgi (för mig), tatuering (för Daniel), och allmän lycka i att vara i världens bästa stad, med världens bästa väder, och världens bästa kärlek.

I längden funkar det dock inte alls för mig att vara sysslolös, och efter många funderingar hit och dit bestämde jag mig för att testa att bo i Göteborg under hösten! Jag har pluggat i Gbg och har släkt där så har varit där sen jag var liten, och jag känner mig väldigt hemma i stan. Jag har länge tvekat på om Sundsvall verkligen är rätt för mig, om jag verkligen kan tänka mig att bo här… för alltid? För att komma lite närmare ett svar på den frågan kände jag att jag behövde komma bort lite, testa att bo någon annanstans och se hur allt känns. Jag kom på det här mitt i sommaren, och då gällde det att göra det jag kunde för att fixa sysselsättning under hösten. Jag sökte en del jobb men insåg att det skulle vara svårt att få ett jobb för en höst bara – i alla fall till att börja med. Det slutade med att jag satsade på att göra praktik istället – man får ersättning från försäkringskassan och får något att göra på dagarna! Jag kontaktade ställe efter ställe, och det slutade med att jag gjorde min praktik på fackförbundet Vision, som jobbar mycket med mänskliga rättigheter och diskriminering. Väldigt mycket bra och engagerade människor, och jag fick göra en del intressanta workshops, men, jag var inte överhopad med jobb… Olika orsaker, som jag skrev om här, gjorde att jag till slut kände att Nej, Göteborg är inte rätt för mig, och gjorde att jag bestämde mig för att flytta hem igen! Det blev en kort men intensiv flytt till Göteborg, och något som jag är glad att jag gjorde – annars hade jag fortsatt fundera och inte kunnat känna mig lika lugn som jag gör med att vara här! DSCF5752

Några veckor med lugn och ro hann jag med hemma innan Daniel och jag åkte utomlands igen, den här gången till Barcelona med mamma och hennes Gunnar! Det blev en till härlig vecka med skönt väder, många kulturella upplevelser och goda middagar. Härligt med en paus från höstrusket!

Vi kom hem strax innan jul och hann med att få vara med på Malin och Mickes stora dag, när de gifte sig! Vigsel med sång från en av våra barndomskamrater, och sedan middag på Södra Berget. En riktigt fin dag och jag är så glad att jag fick vara med och dela den! Vi var ett gäng som ordnade möhippa för Malin i slutet av november, det var också en riktigt bra dag och kul att få vara med om! Jag och Emma hade styrt upp dagen, och, det blev faktiskt en bra dag! Vi överraskade Malin hemma hos henne på morgonen, tog med henne till en mysig kåta på Södra Berget där vi grillade korv och gjorde ett quiz, åkte sen vidare till Juniskär och ett jättefint spa där, och åkte sedan in till stan för middag och utgång på Oscar.

DSCF5944 DSCF5950

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sedan var det julfirande, vi var hos pappa med mamma, systers familj och så var Daniel med några timmar mellan jobb. Mysig dag!

Tja, det var det året, 2013! Mycket har hänt, mycket har jag klarat av och uppnått. Många frågetecken finns dock kvar, främst vad gäller jobb… Men nu väntar ett helt nytt år, och förhoppningsvis kommer det lösa sig under 2014!

Bakis?

Nej, inte bakis som i vanlig mening, snarare en slags känslomässig baksmälla. Känns som att kroppen är lite ur balans. Tror att det har att göra med gårdagens hårda arbete, och att även fast jag drack mängder av vatten och läsk när jag kom tillbaka, så kanske jag inte lyckades fylla på i tillräcklig mängd. Så idag har jag lite hemlängtan, känner mig lite avtrubbad, och har ett galet chokladsug..! Det sista gick lyckligtvis att tillfredsställa genom att köpa lite choklad i baren här – men det var vit choklad med kex, så det funkar inte riktigt bra… men gott ändå!

IMAG0626Morgonen har gått bra, jag hade food prep vilket gick rätt snabbt idag. Och så var jag in hos min söta skunk som har fått en plats i mitt hjärta – den har en ögoninfektion så den har varit rätt dålig, men nu blir den bättre och bättre, och det ger en sådan glädje att se! Att locka hen till matskålen och att se den äta alla köttbitar, till och med få hämta fler köttbitar som den med glädje sätter i sig!

Sen när allt var klart gick jag till surikat-familjen en stund, men de var rätt trötta såhär i förmiddagsvärmen. Men det hjälper humöret en del ändå, att se de ligga i en hög och sova tillsammans, att ha en par stycken som krafsar på mig och försöker gräva igenom shorts, linne, allt de kan hitta, samtidigt som de piper för glatta livet!

IMAG0632IMAG0636

 

 

 

Och så har jag precis fått veta att jag har en par saker som kommer hända hemma framöver! Inget jobb, men i alla fall ideellt engagemang med Rädda Barnen. Dels är det en kommunikatörsutbildning (för personer i lokalföreningar) i början av maj, dels en processledarutbildning i slutet av maj, med fokus på idrottsföreningar..! Kommunikatörsgrejen har jag tänkt på ett tag, och det skulle vara kul att få lära sig mer om hur sånt funkar egentligen – jag gjorde ju en hel del i förra jobbet och tyckte att det var kul att hålla på med, så det skulle vara häftigt att få lära sig ännu mer, och att bli mer engagerad! Processledningen känns lite mer läskigt, men också intressant och lärorikt… Får se om jag går på båda utbildningarna, det beror ju på vad som kommer hända när jag kommer hem med tanke på jobb och sånt, men det är roligt att ha lite saker som väntar!

Hard f*cking work!

Okej, om igår var typ världens bästa dag, så har idag varit världens tuffaste dag! På förmiddagen gjorde jag farm work, vilket kan betyda allt ifrån att rengöra vattenhål, fixa till enclosures – eller som idag, att rensa ett par kilometers stängsel fritt från växter och grästuvor. Det var riktigt tufft, kan jag lova! Vi hade spadar och krattor med oss, hälften ”skottade” upp gräs och växter, andra hälften krattade efteråt. Jag började med spade, höll på i över en timme innan ryggen och humöret sa ifrån. Lyckligtvis kunde jag byta med en av de andra så att jag kunde kratta resten av tiden. Också sjukt jobbigt, men lite lättare än med spaden… Men alltså, vi höll på mellan halv tio och halv ett. Solen lyser sjukt starkt. Jag hade bara en halvliter vatten med mig (note to self: not enough!) Och här är det inget snack om ergonomisk arbetsställning, halvböjd  rygg och hårda tag är vad som gäller! Jag höll seriöst på att bryta ihop några gånger, men det var bara att bita ihop och köra på. Några pauser i skuggan blev det. Och till sist, till sist, kom stunden som hela tiden kändes så avlägsen: bilen som skjutsade och hämtade oss kom tillbaka! Törsten jag kände då, och tröttheten i kroppen… obeskrivligt.

(Och det här betalar jag dyra pengar för! Galet. Tur att de flesta dagar är som igår, det gör det ändå värt det!)

Eftermiddagen blev som tur var lugnare. Efter massa vatten och läsk och lunch var det dags för eftermiddagsmötet, och min lott föll på att göra research med babianerna – en ny aktivitet! Vi var ett gäng som fick gå med en av de nya volunteer coordinators, Chris, till ett STORT gäng med babianer (upp till hundra stycken!) i en stor inhägnad utanför själva gården. Vi satt och betraktade dem utanför inhägnaden, för att se hur de beter sig när de är mer ”sig själva”. Chris berättade ibland varför de gjorde på vissa sätt, det var riktigt intressant! Och en skön avslutning på dagen…

Nu är det dags för middag här! Hoppas på en lugnare dag imorrn!

Amazing day

Oj oj, vilken dag! Alltså, dagarna är så fullproppade med upplevelser här att de på samma gång går otroligt fort och känns långa – eftersom det hinner hända så mycket! A good thing.

Idag började dagen med fence patrol, som vi åker på innan frukost. Jag, Amanda (läs hennes blogg!) och Ina åkte iväg med en av våra volunteer coordinators, Enrico, klockan sex imorse. Vi åker ut till outside enclosures för att kolla att inga stängsel är trasiga. På vägen åker vi förbi leoparder, vildhundar, geparder och lejon. Lejonen stannar vi vid, hoppar av, och, gosar med. Genom stängslet såklart, men ändå, vilken upplevelse!

Efter frukost samlas alla för morning meeting, då vi får veta förmiddagens aktiviteter och delar upp dem inom gruppen. Idag hade jag turen att få åka på research igen! Research innebär att åka ut till lifeline, ett område på 8000 hektar med ett gäng olika djur – där lever och jagar djuren som de ska ute i det vilda, vissa av dem föds där och andra kommer härifrån Harnas. Det finns bland annat fem geparder – mamma Pride med sina två ungar, och de två bröderna Max and Morriz. Pride och bröderna har tidigare bott på Harnas, och ibland åker vi ut på research för att kolla hur de mår, se till att de lever och mår bra. Vi har med en gps-tracking-thingy för att spåra djuren, som i sin tur har halsband med gps-sändare. Förra gången hittade vi Pride, men såg henne inte då hon var ute och jagade. Idag gick det bättre! Vi hittade Pride och hennes två ungar efter en hel del letande – de mådde bra, Pride drack vatten ur våra händer! Vilken känsla, igen. Sedan åkte vi vidare, och så fort vi satte på gps-tracking-thingy så pep den till och visade att även de två bröderna var i närheten! Vi åkte en bit och såg dem snart! De var väldigt nära Pride och ungarna, vilket inte är bra – om de möts kan det bli slagsmål, typ. Så vad göra? Relocation, relocation! Vi fick helt enkelt locka upp Max and Morriz på flaket där vi stod, och åka med dem i bilen tvärs genom lifeline och släppa av dem på ett annat ställe. Igen – vilken känsla!

Glada och lyckliga kom vi hem igen lagom till lunch. Efter lunch och lite free time samlas alla igen klockan tre, för afternoon meeting (tree meeting – vi sitter vid ett gäng träd och får saft och kaka!). Nya aktiviteter delas ut, idag fick jag göra afternoon tour. En av volunteer coordinators är med, och guidar ett gäng turister som bor på gården. Vi är tre volunteers som är med för att mata några av djuren. Däribland geparder och två gamar! Idag fick jag mata en av gamarna – kasta små köttbitar till den! Och ja, det var också en häftig känsla!

Afternoon tour avslutas med en biltur utanför gården, runt i lifeline och förbi outside enclosures. De åker lite olika vägar, ibland ser man lejon, leoparder, geparder och babianer. Idag tog vi en annan väg, och såg istället flera olika sorters antiloper, gnuer och oryx. Och, det häftigaste av allt – vi såg en giraff! Vi har inga giraffer på gården, men däremot finns det några som går runt i lifeline. Ibland kan man se dem på morgonen, vid soluppgången. Jag har testat att gå upp tidigt en morgon, men såg då inga. Men idag stod det en där, vid ett vattenhål uppe vid ”the village”, där våra cabins ligger! Det var riktigt, riktigt häftigt att se.

Som ni hör – en känslofylld dag full med upplevelser!

Bilder har jag, men de är på Daniels stora kamera, och jag har ingen sladd med mig just nu… Ibland tar jag bilder med telefonen, då är det smidigt att surfa på den och samtidigt ladda upp bilder. Men när jag tar med kamerorna måste jag först föra över bilderna, då tar det lite längre tid. Så, jag återkommer med bilder – allra mest lär jag lägga upp när jag väl är hemma igen, bara 1,5 vecka kvar nu! Tänk att det redan har gått 3,5 vecka… Det känns både som att det var längesen jag kom hit, och som att tiden går fort… Det blir som en tidsbubbla här, eftersom vi är på samma ställe hela tiden, och dagarna har samma rutiner, även om det blir olika innehåll beroende på vilka aktiviteter vi gör. Så, det är svårt att uppskatta, få en känsla för, hur lång tid som faktiskt går! Men jag kan säga att det kommer nog både kännas tungt och väldigt skönt att åka härifrån. Lite tungt att lämna gården och alla upplevelser, men skönt också att komma hem, tillbaka till vardagen och livet hemma!

Loving life! … and finding new directions?

Åh, vilken bra dag det var igår! Förmiddagen började med en av de aktiviteter jag har sett mest fram emot här – att åka på research. Det innebär att åka ut till lifeline, ett 8000 hektar stort område, och leta efter de geparder som finns där – Pride med två ungar (ca ett år nu, så inte så små längre!) och två bröder. Vi åker ut med bilen där vi som åker med får stå på flaket, med vinden blåsandes i håret och då och då ropa ”Tree!” när ett träd kommer för nära. Vilken känsla det är – en annan sak som jag kommer sakna härifrån! Vid ett tillfälle såg vi gnuer på andra sidan vägen, jag vände mig om och vips! så kom ett träd med taggar alldeles för nära bakom mig. Resultat? Överarm blodprickig av taggar! Såna skråmor får man räkna med här! I alla fall, vi hittade till slut Pride med hjälp av en gps, men tyvärr såg vi henne aldrig. Hon jagade, visade det sig, så ett tag var hon på väg mot oss, för att sedan försvinna bort från oss. Men det var en häftig upplevelse ändå, att åka med bilen så länge och sen gå flera kilometer i den vilda naturen, med gnuer och antiloper runtomkring..!

På eftermiddagen hade jag bland annat interactions med vår meerkat family – en surikat-familj med tre små barn! De var så otroligt söta, jag blev ordentligt kär! En av barnen är extra liten och svag, den fångade såklart mitt hjärta lite extra…

IMAG0573IMAG0579IMAG0599

Ni kan ju förstå att jag blev kär!

Och sen efter det fick jag åka med på en surprise outdoor feeding, då åker vi ut till vildhundarna, leoparder och lejon och matar dem… Så häftigt att se de stora lejonen så nära, bara ett stängsel mellan!

Efter det hann jag med ett snabbt skype-samtal med älskade Daniel – och med den glada överraskningen att vi ska till London i sommar!! Vi har pratat om det och han har sökt vår lyxiga lägenhet genom SCA där vi var för typ ett år sen. Vi trodde inte att vi skulle få den eftersom vi har varit där förut, men det visade att vi fick en av veckorna vi sökte för! Alltså, sån lycka. Jag har haft sån London-abstinens sedan innan jag åkte hit… Det var för länge sen jag var där nu, ett helt år sen sist! Nu längtar jag efter kärleken och London-värme, kall öl, park-häng, marknader, shopping, japanska pannkakor och musikal (Kalle och chokladfabriken börjar gå i vår!), och bara att få vara i kära staden igen. Se om det räcker med en vecka för att stilla saknaden, eller om jag behöver mer…

På kvällen igår kom våra nya newbies, de verkar bra! Två av dem har tydligen läst min blogg, haha! Den kommer visst upp om man söker på typ Namibia, Harnas… Kul! (Hej hej om ni fortfarande läser!)

Och sen slutade kvällen med en riktigt varm dusch… Det hör inte till vardagen här kan jag lova! Så det var riktigt skönt. Och under dagen fick jag en del insikter om framtiden, det var som att ett lager av mjukt bomull la sig i magen… Kanske den där efterlängtade känslan av ro som kom till slut? Mer om det en annan gång!

Underskatta inte…

Underskatta inte vardagslyx såsom:

  • Att dricka kallt (rent) vatten direkt från kranen (här har vi såklart rent vatten, men sällan kallt – och på många håll i världen finns det inte ens rent vatten…)
  • Att kunna duscha riktigt varmt så länge du vill
  • Inte behöva gå 50 m utomhus för att komma till duschen, och se upp för ormar på vägen
  • Färsk frukt och färska grönsaker
  • Ost!
  • Åka och handla och själv välja vad som ska serveras hemma
  • Kunna sova ut i alla fall någon dag i veckan

Några småsaker bara som ger en hint om saker jag saknar hemifrån..! Men allt är verkligen överkomligt, och alla häftiga upplevelser väger verkligen upp tröttheten på morgonen, kalla duschar och bristen på kallt vatten att dricka här i värmen – det finns i alla fall vatten! Och så blir det 1-2 läskburkar/dag också… Hehe.

Och visst kommer jag sakna mycket när jag kommer hem. Leka och gosa med baby baboons. Klappa geparder! Bara att se geparder och leoparder gå runt i sina inhägnader när vi har våra morgon- och eftermiddagsträffar. Solen! Att somna så fort jag lägger huvudet på kudden och blundar (stor skillnad jämfört med hemma! Det är nåt visst med att jobba utomhus hela dagarna, det måste jag säga…). Lata stunder i solen vid poolen. Till och med att städa inne hos surikater och ha de springandes runt omkring under tiden. Och kanske kommer jag även att sakna att undvika alla sprinklers i gräset som inte har vanligt vatten i sig, utan istället vattnar gräs och blommor med ”poop-water” – vatten som återvinns från toaletterna här… Eco-friendly, yes, but it stinks!

Dags att gå och jaga in och mata brown turkeys and ducks!

Baboon design #2

Aaaaah! Har precis varit inne med de stora babianerna – som vi egentligen inte får gå in till. Nu skulle vi dock bygga en ny lek-grej till dom, en brandslang mellan två stolpar, plus att det tyska filmteamet skulle vara med och filma. Så jag och tre till var med där inne och hjälpte till att bygga! När vi fick veta mer om vad vi skulle göra var jag så rädd. Jag såg framför mig hemska scenarior med bett och rivsår i ansikte och över hela ansiktet…

Just nu sitter jag med ett STORT leende i hela ansiktet – det gick så bra! De hoppade på oss men det var bara för att ”grooma” oss (sitta och plocka i håret), så de var riktigt snälla! Sen att de är rätt tunga är en annan sak… Men så länge de är snälla är jag glad! Och vi hade med oss Thomas, en av bushmen, som de har riktig respekt för, så han tog bort dem när det blev för mycket. Men alltså, att ha en stor babian i sitt knä och plocka med dess päls – vilken känsla!

När de hoppade upp på mig lyckades de dock riva sönder min tröja. Inte av elakhet, bara för att de var lite för tunga för vad en t-shirt från Monki klarar av. Så, I give you baboon fashion #2!

image

image

image

(ni ser att jag är glad, så ni förstår att det inte är någon fara! Men oj vad gärna jag vill se serien som ska sändas i Tyskland i höst..!)