Napp-uppdatering

Jag är så imponerad ❤ Han har inte pratat om napparna eller igår på hela dagen, han frågade efter dom när vi hade gått upp inför nattning men sa inget mer när Daniel påminde om kaninungarna, och sen var det bara en vanlig nattning – läsa två böcker, släcka, och lyssna på lugna barnvisor på Spotify (vi får inte sjunga gonattsång längre vilket vi har gjort i perioder, lite tråkigt, men det här är också mysigt på sitt sätt), och inom några minuter sov han. Så stor samtidigt som han är så liten! Så nu är det bara att hoppas att det fortsätter såhär..!

Annonser

Vår stora lilla 3,5-åring ❤

Igår var en stor dag för Oskar – och för oss! Han lämnade alla sina nappar till ”kaninungarna i skogen”. Han har sina nappar främst när han ska sova, åker bil och åker vagn. När han väl har dom är han otroligt noga med att det ska vara ”rätt” nappar. Han kan vakna mitt i natten och halvvaken fråga efter ”blå nappen”, för då har han bara den lila…

Vi har pratat om det här under sommaren, att tandläkaren sagt att det inte är bra för tänderna att ha napp längre. Och att det kommer kaninbebisar i skogen nu, som gärna vill ha nappar! Så han ska få ge sina nappar till dom, att då blir dom jätteglada! Och, kanske, kanske så får han ett paket som tack…

Överlämningen gick bra. Vi hade gjort i ordning en burk med alla nappar, och pratade om att kaninerna kanske ville ha något att äta också, Oskar föreslog morötter så vi la med några såna. Vi hade tänkt att vi skulle gå ut tillsammans i vår lilla skog bakom huset och leta upp nåt bra ställe, men, då hade Oskar nyss fått lite lördagsgodis så han var inte så intresserad… landade i att Daniel fick gå ut först och leta upp ett bra ställe och ställa burken där, så gick vi ut allihop sen och kollade om det var ett bra ställe. Daniel hittade en stubbe med ett hål i där kaninerna bodde… Oskar godkände och la ner morötterna och napparna!

Vi hade sagt att kaninerna är lite rädda för oss så att de kommer gömma sig, så vi får gå ut igen efter en stund och se om de hittat allt! Vi åkte iväg och gjorde lite ärenden och sen åt vi middag på piren med min pappa. När vi skulle åka kom första utmaningen – åka,bil utan nappar. Men då konstaterade han bara att ”Jag har inte napparna, nu har kaninungarna dom” ❤ Sen när vi kom hem var det sanningens ögonblick! Vi gick till stubben igen – napparna var borta och istället låg ett paket där!

Överkompenserande föräldrarna ville muta bort det eventuella traumat det kan innebära att sluta med en sån trygghet, så vi tog i lite med presenten!
Ett hus till de egna kaninerna som han fått tidigare i sommar av sin farmor 💗 blev succé!

Sen blev det till sist dags för nattning… Daniel och jag gick upp tillsammans för att kunna hjälpas åt om det skulle bli tufft. Jag hade en liten förhoppning om att det skulle kunna gå lika bra som vid bilresan, men visste ju samtidigt att natt-napparna är de viktigaste, så, misstänkte att det skulle bli tuffare… han frågade efter napparna när vi kom till sängen men sa inget mer när vi hade konstaterat att de är ju hos kaninungarna nu. Men när vi hade släckt såg jag att det var något med honom, och så började han ”torr-snyfta”. Frågade om något var jobbigt, om det var napparna – och ja, det var det såklart. Bekräftade att jag förstod att det var jobbigt. Frågade om han ville ha några gosedjur istället, han och Daniel gick ner och hämtade några. Men sen blev det samma sak igen ändå… Efter en stund gick han självmant in till sitt rum och ville ligga i sin säng (vilket han gjorde en period för ett tag sen men nu har han under rätt lång tid sovit i vår säng), jag la mig där med honom och vi läste lite. Men så blev det jobbigt igen när vi släckte… ingen panikgråt vilket jag var inställd på att det skulle kunna bli, men han kändes liksom ledsen och låg och frågade efter napparna… han kändes trött så jag trodde att han skulle kunna somna, men, nej… Sen började det eskalera och så pratade han om att han ville gå ner och se på tv. Kändes som att ett utbrott var på väg och tänkte att när det är första kvällen utan nappar så får man göra lite undantag… tänkte att han kanske kan somna hos oss framför tv:n, så vi gick ner. Såg på tv och lekte mer med kaninhuset, han var trött men somnade inte… Sen var det dags för oss att lägga oss också, så då gick vi upp allihop. Han ville ligga i sin säng igen så vi gick dit. Vi läste ett par korta böcker och släckte sen, han var lite ledsen men somnade ändå rätt snabbt till slut. Strax innan 23. Lillhjärtat ❤

Vi har en extrasäng i hans rum också, Daniel brukar sova där, nu la jag mig där. Så får Daniel ta ett par nätter nu när han är ledig och hemma med Oskar och jag jobbar. Och natten gick på ett sätt över förväntan, Oskar vaknade till några gånger men vände bara på sig och somnade om igen. Var beredd på panikgråt på natten när han inte skulle hitta sina nappar… Sen vaknade han vid 5 och gnällde, men somnade om när jag gick och la mig med honom. Men sen vaknade han vid 6 och hade sovit klart. Vilket han ju typ aldrig gör, och särskilt inte när han somnat så sent. Så vi har varit uppe en stund nu, lekt med kaninhuset, sett på tv och druckit smoothie. Nu ska vi försöka med lite second breakfast.

Glad ändå att det inte blivit nån panikgråt, varken under nattning eller natten. Han har inte heller sagt nåt om napparna nu på morgonen. Och känns bra att vi tog det den här helgen när båda är hemma och Daniel är ledig och hemma med Oskar måndag och tisdag. Så gör det inget på så sätt om det blir lite tuffa nätter.

Sen är det alltid svårt det här med timing, tycker jag, barnen själva är väl sällan ”redo” för en sån här grej… Vi har tänkt att vi vill ta det nu för att han förhoppningsvis då har vant sig till att lillasyskonet kommer. Så blir det inte en sån tuff grej att ta efter omställningen att ha blivit storebror… samtidigt kanske det är dumt att han nu inte kommer ha tryggheten med napparna när han går igenom det stora att få ett syskon… svårt, som sagt! Det finns nog inget optimalt tillfälle. Men för oss kändes det bättre att ta det nu, när det ändå är två månader kvar till beräknat, än att ta det efteråt. Då kan det ju vara mycket nog med tuffa nätter för oss alla, mycket skrik, kanske mycket känslor för Oskar att hantera… och då känns det inte optimalt att dessutom ta en sån här grej då. Så får vi hoppas att det här går bra nu!

Sommarkväll

Klockan är snart 23 och Oskar har nyss somnat bredvid mig. Sommarlov. Och lillhen rör sig lite i magen ❤

Oskar vaknade lite tidigare än vanligt imorse, efter en seg morgon tog vi oss till en lekplats i en stadspark i Laholm (vi hyr en stuga vid stranden här en vecka, bror+familj hyr en stuga ett par kilometer bort), sen lunch på ett café i centrum (typ det enda som var öppet såhär en söndag) och sen somnade Oskar i bilen på väg hem. Vi bar in honom och han fortsatte sova i soffan, då passade vi på att också lägga oss… Så skönt! När Oskar vaknade efter nån timme (han sover aldrig på dagen i vanliga fall men kan somna i bilen och idag var det skönt att låta honom sova vidare) gick Daniel upp och jag låg kvar typ en timme, hehe… Vi gick sen ner på stranden och lekte lite, men har varit lite för kallt för att vi ska vilja bada. Sen åkte vi till brors stuga för middag och kvälls-häng. Oskar var lite reserverad först som han ofta blir, men efter en stund släppte det och sen hade han kul med kusinerna, främst Folke som bara är tre månader äldre. Det är så roligt att se dom tillsammans, fast att det dröjer mellan gångerna!

Resdagarna hit gick väldigt bra, vi körde först till Örebro och övernattade på hotell och sen vidare hit. Oskar har varit väldigt duktig i bilen och när han blivit less har det funkat med att sitta med plattan. Det ser inte ut att bli jättevarma dagar här men ska i alla fall vara soligt och uppehåll som det verkar, får se om vi kan hänga lite på stranden. Stugan vi hyr är liten men väldigt fin. Sen ligger den på ägarnas tomt – vilket de lägligt nog inte hade skrivit i annonsen… väldigt märkligt, det vill man ju verkligen veta. Men men, nu är vi här, det känns ok. Och 150 meter till stranden, helt okej, hehe.

Igår kväll var vi ner på stranden sent på kvällen, skönt för Oskar att få springa av sig efter bilresan. Det var otroligt fint ljus medan solen gick ner…

Gråa moln

Livet är lite tufft just nu på vissa sätt. Inte specifikt för mig eller lilla familjen, men andra i min närhet. Jag är glad att jag är på en bra plats just nu på många sätt, men det är tufft när andra har det svårt, och det är svårt att veta vad man kan göra. Många gånger går det ju inte att göra så mycket… eller, inte så mycket konkret, mer än att finnas där och fråga hur allt är. Det kan vara mycket för den som är mitt upp i situationen. Men för mig känns det inte tillräckligt men det är väl det som är livet, tuffa stunder som man måste ta sig igenom.

Imorgon åker vi i alla fall på semester. Vi ska bila ner till Laholm, utanför Halmstad, där vi och brors familj har hyrt stugor vid en mils-lång strand. Det ska bli jättekul att se små-kusinerna Oskar och Folke få så mycket tid med varandra! Jag växte upp med en väldigt nära relation med min kusin fast att hon bodde i Göteborg, så känns fint att Oskar förhoppningsvis kan få en bra relation med sina kusiner, även om vi bor långt ifrån varandra! Att det kanske kan vara början på en tradition.

Vi stannar i Örebro på både dit- och hemvägen och övernattar för att dela upp resan. Blir spännande att se hur det går att resa så långt med Oskar… tur att både jag och Daniel är med i alla fall!

Vi har så mysiga mornar nu, jag och Oskar. Under våren har han haft som rutin att ”spela” på telefonen när han vaknar (= kolla Youtube eller spela på mån app, i 10 minuter) när han är ledig, medan vi ligger kvar i sängen. Det brukar vara det första han frågar efter när han vaknar. Men i några veckor nu så ligger vi och gosar istället, kramas och skedas, både en stund innan och efter han spelar. Så himla fin start på dagen! Men han känns väldigt närhetssökande och tur sig väldigt till både mig och Daniel just nu. Det här gjort att det blivit några tuffa förskolelämningar och att det varit svårt att lämna över till barnvakt när vi haft det, fast att det alltid är någon från våra familjer som han känner bra. Men det är själva uppbrottet som är svårast, sen går det alltid bra. Lilla hjärtat. Kanske är det en omedveten förberedelse inför lillasyskonet, eller så är det nån slags fas. Det underlättar ju för oss just nu att vi är lediga, men det känns som att det kan bli tufft till hösten, när han är van med att vara med oss så mycket och inte ha så mycket naturliga separationer, som en vardag med förskola. Eller så har det gått till sig då…

Dags att sova nu så vi orkar hjälpas åt med körningen imorgon.

På resa med Oskar

Just nu är Oskar och jag på tåget och närmar oss Stockholm! Min vän Johanna som jag lärde känna i London är hemma på besök i Sverige (bor i Australien) så då passar jag på med en weekend för att få träffa henne! Daniel jobbar i helgen så det är jag och Oskar ❤ Resan har gått jättebra! Det var ersättningsbuss först i två timmar, jag trodde att Oskar skulle somna men han höll sig vaken hela resan även om han kändes trött. Lugn och nöjd hela resan. Sen bytte vi till tåg och allt har gått bra här också. Vi började med mellis och sen har han lekt med bilar han tog med eller med mig. Han har varit lugn och nöjd hela tiden, fram till för en stund sen när han började bli lite less, då åkte räddningen med plattan fram. Imponerad av att han varit på så bra humör hela resan!

Och i övrigt rullar livet på. Magen växer ❤ jag har känt lite rörelser vid enstaka tillfällen, mest som ett slags ”ryck” i magen som jag inte känner igen så tolkar det som att jag känner lillhen där inne ❤ snart halvvägs nu… ser fram emot ultraljudet och att börja känna rörelser mer frekvent, så att man får den där bekräftelsen i vardagen!

Känner mig på en bra plats i jobbet också. Jag känner mig mer och mer trygg med vad det är jag gör och vill göra, och mina handledare ger mig mer och mer friheter. Nu har jag kommit till en punkt där jag vill jobba vidare med min text, och i teorin skulle kunna tänka mig att jobba lite under sommaren för att komma framåt! Men, dels blir det svårt eftersom jag vill kunna fokusera fullt på Oskar när jag är med honom, dels tycker jag också att det är skönt att bara släppa och vara ledig… men det är ändå skönt bara att känna så, att det känns kul att skriva, att jag vill jobba vidare med mina idéer!

Snart framme i Stockholm nu. Vi ska bo hos syster i helgen så får vi träffa henne och familjen också. Imorgon blir det heldag med Johanna och några fler, Skansen och middagshäng. Ska bli så kul att ses!

Tidig kväll

Ikväll hade jag inga ”borden” att göra så jag borstade tänderna innan nattning och kunde sen ligga kvar i sängen efter att Oskar somnat. Så skönt!

Idag har jag varit hemma och vabbat med honom – han har fått vattkoppor. Det har gått ett tag på förskolan så vi var beredda på att det kunde komma, och när jag imorse såg flera prickar varav några var vätskefyllda… Ja, då var det bara att acceptera läget. Det tråkiga är att de hade påskfirande på förskolan idag, de här ”påsksafari” med olika stationer, pedagogerna klär ut sig till påskhare och höna osv, och barnen är utklädda. Oskar var med förra året och vi hade pratat om det massa inför idag, så känns jättetråkigt att han missade det! Han kommer inte ihåg förra året dock så han hade inga problem med att vara hemma istället för att gå till förskolan, hehe. Och han har varit på bra humör hela dagen så vi har haft en bra dag tillsammans. Jag åker utomlands med jobbet tisdag-fredag nästa vecka, till Edinburgh med de andra doktoranderna, så jag tar gärna vab de här dagarna för att få vara lite mer med Oskar.

En annan jobbig grej är att jag inte är säker på att jag haft vattkoppor själv! Men troligtvis har jag det, bara att det i så fall var så väldigt lindrigt när jag fick det så mamma och pappa var aldrig helt säkra. Det går att ta ett blodprov för att kolla om man haft det och på vårdcentralen sa de först att jag kunde komma och göra det idag. Sen visade det sig att de bara skickar proverna på måndagar och tisdagar så det var ingen idé att göra nu, måndag är röd dag och sen åker jag tidigt på tisdag. De tyckte att jag skulle göra det när jag kommer hem bara för att få det bekräftat. Det ska ändå inte vara någon fara för fostret och går inte att göra något i förebyggande syfte, så bara vänta och se och hoppas på det bästa!

Och fostret ja, jag är inne i vecka 11 nu..! Häftigt att första trimestern faktiskt snart har gått..! Vi har tid för tidigt ultraljud i slutet av april, och det ser jag som en milstolpe – om allt ser bra ut då, kan jag våga tro på att det här kan gå vägen. Det vågar jag inte än, så mycket kan ha hänt under de här veckorna, antingen att kroppen inte reagerat på att något hänt, eller att de ser någon allvarlig sjukdom eller så… så jag tar inget för givet. Det kommer jag inte göra sen heller – först efter förlossningen vet jag att allt har gått bra! – men då kommer jag i alla fall våga tro mer.

Sen är det svårt för magen har verkligen redan börjat växa, så himla tidigt! Men den kan ju göra det, det är väl extra vanligt när det inte är första gången. Men jag vill helst inte klä mig än som att det är helt uppenbart, på jobbet och så, förrän jag fått den där bekräftelsen på ultraljudet… så det är en lite svår klädesperiod just nu! Men men, jag hoppas att jag kan släppa det om ett par veckor och gå in helt i det här…

Graviditeten har i alla fall blivit lite lättare då illamåendet lättat, tack och lov! Jag är fortfarande lite petig med vad jag är sugen på och vad jag inte alls vill ha, men det är hanterbart. Upplever att jag blivit extra känslig för värme, att jag gärna tar av mig om jag har nån kofta eller så när jag är inne, vill ha svalare än vanligt i sovrummet osv. Men annars är det inga stora grejer, så det är väl rätt ”klassiska” symptom som jag har i en relativt mild form ändå.

Jag mådde ju så himla bra med Oskar så på ett sätt är det häftigt att få känna på lite symptom – när de tack och lov är såpass milda – och häftigt hur kroppen reagerar så olika!

Kvälls-tankar

Det är så mysigt ibland när jag nattat och jag inte somnar med Oskar (händer mer sällan nu än förut, när nattningarna ofta går snabbare än vad de gjort tidigare) men sen ligger kvar i sängen och bara grejar med telefonen. Älskar att ligga i sängen. Men det är så svårt att motivera sig att gå upp för att göra nåt annat än att typ borsta tänderna och lägga sig igen… Ibland struntar jag i vad jag ”borde” och gör just det, lägger mig igen, men ikväll har jag en Rädda Barnen-grej att fixa med.

Jag fick ett meddelande förut från en gammal kompis som jag hängde mycket med sista åren i London, och slungades på en sekund tillbaka till det livet. När jag bara gick efter hur och var jag ville leva och såg till att lösa det. När livet gick ut på nya upplevelser, hitta sina egna pärlor i en storstad, nya människor och bekantskaper… och medan jag mentalt var tillbaka i det livet satt min 3-åring bredvid mig i soffan och det var snart dags att natta… livets kontraster! Och jag vet att jag inte ville fortsätta leva på just det sättet då, och att jag inte vill ha ett sånt liv nu. Nu är det andra saker jag uppskattar och vill ha ut av livet! Men det finns en viss nostalgi med att tänka tillbaka på det livet, självständigheten, spontaniteten, ovissheten om hur livet skulle bli… såklart finns det alltid en sådan ovisshet, man vet ju aldrig vad som dyker upp i livet – på gott och ont – men då var det en självvald ovisshet, att jag planerade ett halvår-ett år i taget och inte visste vad jag skulle känna för sen. Nu har jag de yttre ramarna klart för mig, och det är en trygghet som jag uppskattar just nu. Men det är häftigt att tänka tillbaka på när andra sidor tog en större plats i mig och mitt liv, hur livet var då, allt som jag aldrig kommer vilja ha ogjort!

Och att jag från det har fått landa i det här livet, fått lyckan i att följa Oskar, får fortsätta utvecklas som människa i mitt jobb, och har en relation som fortsätter utvecklas efter snart 10 år… det är också häftiga upplevelser att få vara med om ❤

Deadline

Idag var det dags – deadline för att skicka in mitt avhandlingsmanus till den opponent som ska läsa och kommentera på mitt mittseminarium. 70 sidor med alla kapitel (inledning-bakgrund-tidigare forskning-teori-metod-resultat). Så nu finns det verkligen en stomme, även om det kommer arbetas om så många gånger! Men ändå en så himla häftig känsla som samtidigt är så svår att ta in, att jag faktiskt är halvvägs, inte bara tidsmässigt utan även prestationsmässigt.

Och jag måste säga att jag är stolt över det jag har gjort. Inte precis texten och exakt det jag skrivit, men att jag har skrivit, läst, förstått, sett saker och känner att jag har något jag vill peka på, något jag vill säga. Och att jag har kommit dit på ett år.

I början av 2018 hade jag en riktig kris-handledning (som föregicks av många fler) där vi allvarligt pratade om att jag, om inte hoppa av, så åtminstone byta inriktning, och jag fick lite tid på mig att fundera. Under den tiden började jag förstå mer och mer vad min studie skulle kunna fokusera på – sådant mina handledare sett långt innan mig men som jag aldrig förstod vad de pratade om – och jag började förstå mer och mer att det handlade om brist på kunskap hos mig, att jag behövde lära mig mer om olika saker, det var inte att jag var för dum i huvudet, att det var därför jag inte förstod, vilket jag på riktigt hade känt i nästan ett år.

Lite längre fram, i slutet på mars, hade jag äntligen kunnat börja skriva på något som både jag och mina handledare kunde se var en början på något. Två stora pusselbitar var en konferens som jag var och lyssnade på i Lund där de pratade mycket om precis sånt jag behövde lära mig om, och att jag gjorde några intervjuer där jag började kunna se en hel del intressanta aspekter. Och efter den handledningen var det som att något släppte. Jag läste och skrev, läste och skrev. Och nu, nästan ett år senare, blev det till halva avhandlingen. På ett sätt har jag skrivit denna halva på ett år, även om jag har jobbat i mer än 2,5 år…

Och faktiskt precis samma datum ett år efter den handledningen kommer jag ha mitt mittseminarium. En situation jag är väldigt nervös för då jag inte alls är bekväm med sådana situationer, att prata om det jag gör, det jag har tänkt, det jag vill göra, att vara snabbtänkt och svara på oväntade frågor, framför en publik med kollegor. Men som jag ändå tror kommer gå bra, och som kommer vara så otroligt skönt när det väl är gjort! Fin symbolik också med samma datum.

I alla fall. Manuset skickade jag in idag på eftermiddagen, sedan firade jag på jobbet med go-fika med mina två doktorand-kollegor, och sen hemma hade Daniel köpt take away-mat som Oskar och jag åt framför tv:n när Daniel åkte och jobbade. Mysigt! Och på-puffar av mina handledare har jag nu några lediga dagar framför mig. Eller, fredag och måndag hade jag tänkt vara ledig ändå, inom ramen för mina 80%, men nu är jag ledig imorgon också, vilket känns skönt efter intensiva och långa dagar. Det är ju det som är en stor fördel (men som ofta också blir en stress) med det här jobbet, att arbetstiden är så flexibel och vi lägger upp det precis som vi själva vill.

Så nu har jag fem lediga dagar med Oskar (och Daniel i helgen) framför mig, utan alarm på morgonen, med lugna mornar osv. Så skönt! Imorgon är planen att Oskar ska få klippa sig (Vi har gjort det hos frisör en gång tidigare och han gillar det inte men jag hoppas att det blir lite lättare varje gång…), på fredag ska jag träffa några kollegor och gå på 8-mars-aktiviteter och sedan på kvällen blir det födelsedagsmiddag med Daniels familj – vi firar hans mamma i efterskott och mig och Daniels syster (som fyller samma dag!) i förskott. På lördag ska vi baka och städa inför Oskars födelsedag och kalas på söndag! Känns som mysiga dagar.

Men nu är jag rätt slut efter idag och klockan närmar sig midnatt så nu blir det gonatt.

Börjar bli lugnare

Förra veckan var det verkligen så intensivt tempo varje dag efter de kommentarer jag hade fått. Jag stod över en jobbresa torsdag-fredag och skrev istället vilket verkligen var välbehövligt. Och då kunde jag sen ta helg med gott samvete, när jag visste att det mesta var gjort. Jag övervägde ett tag att åka på jobb-resan, ställa in helgens planer och jobba då istället. Arbetsmoralen i mig tyckte att det kändes bäst, och jag kan fortfarande ha lite dåligt samvete för att jag inte gjorde så. Men någonstans känner jag ändå att det är vettigare mot mig själv i längden att se till att jag får tid för återhämtning, även när det är intensivt. Sen finns det en tanke i mig som säger att jag borde ha skrivit både torsdag-fredag och i helgen, att inför en sån här viktig deadline måste man lägga,varje timme på jobb. Men, jag vet att jag inte fungerar så som person. Och när jag kände att de mesta stora ändringarna var gjorda förra veckan så fick det räcka. Ja, det går alltid att göra mer. Men just därför är det viktigt för mig att säga stopp själv, inte sitta ner till sista minuten med hjärtklappning och andan i halsen.

Så, efter en tidig start i fredags packade jag ihop vid 15 och åkte till stugan med Oskar! Första gången som vi var där själva, det var en milstolpe. Daniel var hemma och renoverade ett av våra rum, det sista vi vill göra något med innan vi känner oss klara for now. Sen har vi en hel del större projekt som är sådant vi vill göra, men det är sånt som i så fall ligger längre fram, det här är det sista vi planerar just nu, i alla fall inne i huset. Sen är det en del av fasaden som ska målas, kanske att den gamla verandan behöver lite ny färg, vi har fortfarande inte målat baksidan på carporten, vi planerar att köpa en lekstuga som ska byggas… så, projekt finns det alltid. Men det blir ändå ett delmål när det här rummet blir klart! Och då fungerar det bra,att Daniel kan jobba såhär effektivt och att Oskar och jag håller oss borta. Ja, det blir en väldigt stereotyp fördelning där han renoverar och jag är med barnet. Men Daniel har som vuxen lärt sig tapetsera och greja, och då går det snabbast när han gör det. Jag är med ibland när vi kan greja tillsammans, som när vi gjorde Oskars rum, jag vill lära mig, men nu var det mer fokus på effektivitet och då blev det där här uppdelningen. Livet ser ju ut så, vi är ju uppfostrade utifrån våra kön och sen har vi också levt olika liv där Daniel har ägt en lägenhet som han renoverat lite, och jag aldrig ägt något förrän vi köpte huset. Olika faktorer samspelar. Det viktiga tycker jag ändå är att man är medveten, att man ser att man hamnar i såna roller, reflekterar över det och över hur man vill ha det.

Men i alla fall, helgen i stugan blev väldigt mysig! Oskar är ju så stor nu så han kan vara själv i stugan en stund om han vill det medan jag grejar med packning eller går på dass eller vad det nu kan vara, eller så vill han följa med och då går det också bra! I lördags tog vi en tur till Bräcke ca 5 mil bort och åt pizza- och hamburger-lunch, lagom dagsutflykt! Och på kvällen hade vi mello-mys med popcorn, godis, och dans. Och sen hem igår igen.

Idag och imorgon jobbar jag hemma för att kunna maximera tiden när jag både lämnar och hämtar på förskolan, så går det inte så mycket tid till att åka buss. Jätteskönt att kunna göra så! Ser fram emot att imorgon bli klar med det mesta och sedan på onsdag faktiskt kunna skicka iväg allt, manuset på halva min avhandling. Vilken grej!

Söndag kväll

Söndag kväll och skönt (och ovant) att ha en ledig dag imorgon och därför inte behöva skynda i säng när klockan drar iväg (behöver egentligen all sömn jag kan få inför jobb-dagar men det är ju så tråkigt ibland att bara gå och lägga sig). Istället sträckkollar jag Ensam mamma söker, haha, älskar alla sorts dejting-program.

Helgen har i alla fall varit jättebra, precis så lugn som jag behövde. Trots strulig natt inatt där Oskar vaknade vid 2.30 och inte somnade om förrän 6… som tur var somnade han ändå om till slut och vi sov sen till kl 11. Daniel har varit i fjällen med några kompisar så det har varit jag och Oskar i helgen! Och, i helgen har han blivit blöjfri ❤ vår lilla stjärna.

Det känns väldigt skönt efter inskicket i fredags. Nu har jag ett par veckors jobb kvar inför ”riktiga” deadline. Men jag ska göra allt jag kan för att ha ett bättre tempo de här veckorna än de som varit. Nu är det främst fokus på bara avhandlingen, inte avhandling och undervisning och egen doktorandkurs… inte bra plan för årets början. Ibland blir det så även om jag försöker göra mitt bästa för att ha rimliga planeringar… men nu känns det bättre inför våren i alla fall.