På resa med Oskar

Just nu är Oskar och jag på tåget och närmar oss Stockholm! Min vän Johanna som jag lärde känna i London är hemma på besök i Sverige (bor i Australien) så då passar jag på med en weekend för att få träffa henne! Daniel jobbar i helgen så det är jag och Oskar ❤ Resan har gått jättebra! Det var ersättningsbuss först i två timmar, jag trodde att Oskar skulle somna men han höll sig vaken hela resan även om han kändes trött. Lugn och nöjd hela resan. Sen bytte vi till tåg och allt har gått bra här också. Vi började med mellis och sen har han lekt med bilar han tog med eller med mig. Han har varit lugn och nöjd hela tiden, fram till för en stund sen när han började bli lite less, då åkte räddningen med plattan fram. Imponerad av att han varit på så bra humör hela resan!

Och i övrigt rullar livet på. Magen växer ❤ jag har känt lite rörelser vid enstaka tillfällen, mest som ett slags ”ryck” i magen som jag inte känner igen så tolkar det som att jag känner lillhen där inne ❤ snart halvvägs nu… ser fram emot ultraljudet och att börja känna rörelser mer frekvent, så att man får den där bekräftelsen i vardagen!

Känner mig på en bra plats i jobbet också. Jag känner mig mer och mer trygg med vad det är jag gör och vill göra, och mina handledare ger mig mer och mer friheter. Nu har jag kommit till en punkt där jag vill jobba vidare med min text, och i teorin skulle kunna tänka mig att jobba lite under sommaren för att komma framåt! Men, dels blir det svårt eftersom jag vill kunna fokusera fullt på Oskar när jag är med honom, dels tycker jag också att det är skönt att bara släppa och vara ledig… men det är ändå skönt bara att känna så, att det känns kul att skriva, att jag vill jobba vidare med mina idéer!

Snart framme i Stockholm nu. Vi ska bo hos syster i helgen så får vi träffa henne och familjen också. Imorgon blir det heldag med Johanna och några fler, Skansen och middagshäng. Ska bli så kul att ses!

Annonser

Tidig kväll

Ikväll hade jag inga ”borden” att göra så jag borstade tänderna innan nattning och kunde sen ligga kvar i sängen efter att Oskar somnat. Så skönt!

Idag har jag varit hemma och vabbat med honom – han har fått vattkoppor. Det har gått ett tag på förskolan så vi var beredda på att det kunde komma, och när jag imorse såg flera prickar varav några var vätskefyllda… Ja, då var det bara att acceptera läget. Det tråkiga är att de hade påskfirande på förskolan idag, de här ”påsksafari” med olika stationer, pedagogerna klär ut sig till påskhare och höna osv, och barnen är utklädda. Oskar var med förra året och vi hade pratat om det massa inför idag, så känns jättetråkigt att han missade det! Han kommer inte ihåg förra året dock så han hade inga problem med att vara hemma istället för att gå till förskolan, hehe. Och han har varit på bra humör hela dagen så vi har haft en bra dag tillsammans. Jag åker utomlands med jobbet tisdag-fredag nästa vecka, till Edinburgh med de andra doktoranderna, så jag tar gärna vab de här dagarna för att få vara lite mer med Oskar.

En annan jobbig grej är att jag inte är säker på att jag haft vattkoppor själv! Men troligtvis har jag det, bara att det i så fall var så väldigt lindrigt när jag fick det så mamma och pappa var aldrig helt säkra. Det går att ta ett blodprov för att kolla om man haft det och på vårdcentralen sa de först att jag kunde komma och göra det idag. Sen visade det sig att de bara skickar proverna på måndagar och tisdagar så det var ingen idé att göra nu, måndag är röd dag och sen åker jag tidigt på tisdag. De tyckte att jag skulle göra det när jag kommer hem bara för att få det bekräftat. Det ska ändå inte vara någon fara för fostret och går inte att göra något i förebyggande syfte, så bara vänta och se och hoppas på det bästa!

Och fostret ja, jag är inne i vecka 11 nu..! Häftigt att första trimestern faktiskt snart har gått..! Vi har tid för tidigt ultraljud i slutet av april, och det ser jag som en milstolpe – om allt ser bra ut då, kan jag våga tro på att det här kan gå vägen. Det vågar jag inte än, så mycket kan ha hänt under de här veckorna, antingen att kroppen inte reagerat på att något hänt, eller att de ser någon allvarlig sjukdom eller så… så jag tar inget för givet. Det kommer jag inte göra sen heller – först efter förlossningen vet jag att allt har gått bra! – men då kommer jag i alla fall våga tro mer.

Sen är det svårt för magen har verkligen redan börjat växa, så himla tidigt! Men den kan ju göra det, det är väl extra vanligt när det inte är första gången. Men jag vill helst inte klä mig än som att det är helt uppenbart, på jobbet och så, förrän jag fått den där bekräftelsen på ultraljudet… så det är en lite svår klädesperiod just nu! Men men, jag hoppas att jag kan släppa det om ett par veckor och gå in helt i det här…

Graviditeten har i alla fall blivit lite lättare då illamåendet lättat, tack och lov! Jag är fortfarande lite petig med vad jag är sugen på och vad jag inte alls vill ha, men det är hanterbart. Upplever att jag blivit extra känslig för värme, att jag gärna tar av mig om jag har nån kofta eller så när jag är inne, vill ha svalare än vanligt i sovrummet osv. Men annars är det inga stora grejer, så det är väl rätt ”klassiska” symptom som jag har i en relativt mild form ändå.

Jag mådde ju så himla bra med Oskar så på ett sätt är det häftigt att få känna på lite symptom – när de tack och lov är såpass milda – och häftigt hur kroppen reagerar så olika!

Kvälls-tankar

Det är så mysigt ibland när jag nattat och jag inte somnar med Oskar (händer mer sällan nu än förut, när nattningarna ofta går snabbare än vad de gjort tidigare) men sen ligger kvar i sängen och bara grejar med telefonen. Älskar att ligga i sängen. Men det är så svårt att motivera sig att gå upp för att göra nåt annat än att typ borsta tänderna och lägga sig igen… Ibland struntar jag i vad jag ”borde” och gör just det, lägger mig igen, men ikväll har jag en Rädda Barnen-grej att fixa med.

Jag fick ett meddelande förut från en gammal kompis som jag hängde mycket med sista åren i London, och slungades på en sekund tillbaka till det livet. När jag bara gick efter hur och var jag ville leva och såg till att lösa det. När livet gick ut på nya upplevelser, hitta sina egna pärlor i en storstad, nya människor och bekantskaper… och medan jag mentalt var tillbaka i det livet satt min 3-åring bredvid mig i soffan och det var snart dags att natta… livets kontraster! Och jag vet att jag inte ville fortsätta leva på just det sättet då, och att jag inte vill ha ett sånt liv nu. Nu är det andra saker jag uppskattar och vill ha ut av livet! Men det finns en viss nostalgi med att tänka tillbaka på det livet, självständigheten, spontaniteten, ovissheten om hur livet skulle bli… såklart finns det alltid en sådan ovisshet, man vet ju aldrig vad som dyker upp i livet – på gott och ont – men då var det en självvald ovisshet, att jag planerade ett halvår-ett år i taget och inte visste vad jag skulle känna för sen. Nu har jag de yttre ramarna klart för mig, och det är en trygghet som jag uppskattar just nu. Men det är häftigt att tänka tillbaka på när andra sidor tog en större plats i mig och mitt liv, hur livet var då, allt som jag aldrig kommer vilja ha ogjort!

Och att jag från det har fått landa i det här livet, fått lyckan i att följa Oskar, får fortsätta utvecklas som människa i mitt jobb, och har en relation som fortsätter utvecklas efter snart 10 år… det är också häftiga upplevelser att få vara med om ❤

Deadline

Idag var det dags – deadline för att skicka in mitt avhandlingsmanus till den opponent som ska läsa och kommentera på mitt mittseminarium. 70 sidor med alla kapitel (inledning-bakgrund-tidigare forskning-teori-metod-resultat). Så nu finns det verkligen en stomme, även om det kommer arbetas om så många gånger! Men ändå en så himla häftig känsla som samtidigt är så svår att ta in, att jag faktiskt är halvvägs, inte bara tidsmässigt utan även prestationsmässigt.

Och jag måste säga att jag är stolt över det jag har gjort. Inte precis texten och exakt det jag skrivit, men att jag har skrivit, läst, förstått, sett saker och känner att jag har något jag vill peka på, något jag vill säga. Och att jag har kommit dit på ett år.

I början av 2018 hade jag en riktig kris-handledning (som föregicks av många fler) där vi allvarligt pratade om att jag, om inte hoppa av, så åtminstone byta inriktning, och jag fick lite tid på mig att fundera. Under den tiden började jag förstå mer och mer vad min studie skulle kunna fokusera på – sådant mina handledare sett långt innan mig men som jag aldrig förstod vad de pratade om – och jag började förstå mer och mer att det handlade om brist på kunskap hos mig, att jag behövde lära mig mer om olika saker, det var inte att jag var för dum i huvudet, att det var därför jag inte förstod, vilket jag på riktigt hade känt i nästan ett år.

Lite längre fram, i slutet på mars, hade jag äntligen kunnat börja skriva på något som både jag och mina handledare kunde se var en början på något. Två stora pusselbitar var en konferens som jag var och lyssnade på i Lund där de pratade mycket om precis sånt jag behövde lära mig om, och att jag gjorde några intervjuer där jag började kunna se en hel del intressanta aspekter. Och efter den handledningen var det som att något släppte. Jag läste och skrev, läste och skrev. Och nu, nästan ett år senare, blev det till halva avhandlingen. På ett sätt har jag skrivit denna halva på ett år, även om jag har jobbat i mer än 2,5 år…

Och faktiskt precis samma datum ett år efter den handledningen kommer jag ha mitt mittseminarium. En situation jag är väldigt nervös för då jag inte alls är bekväm med sådana situationer, att prata om det jag gör, det jag har tänkt, det jag vill göra, att vara snabbtänkt och svara på oväntade frågor, framför en publik med kollegor. Men som jag ändå tror kommer gå bra, och som kommer vara så otroligt skönt när det väl är gjort! Fin symbolik också med samma datum.

I alla fall. Manuset skickade jag in idag på eftermiddagen, sedan firade jag på jobbet med go-fika med mina två doktorand-kollegor, och sen hemma hade Daniel köpt take away-mat som Oskar och jag åt framför tv:n när Daniel åkte och jobbade. Mysigt! Och på-puffar av mina handledare har jag nu några lediga dagar framför mig. Eller, fredag och måndag hade jag tänkt vara ledig ändå, inom ramen för mina 80%, men nu är jag ledig imorgon också, vilket känns skönt efter intensiva och långa dagar. Det är ju det som är en stor fördel (men som ofta också blir en stress) med det här jobbet, att arbetstiden är så flexibel och vi lägger upp det precis som vi själva vill.

Så nu har jag fem lediga dagar med Oskar (och Daniel i helgen) framför mig, utan alarm på morgonen, med lugna mornar osv. Så skönt! Imorgon är planen att Oskar ska få klippa sig (Vi har gjort det hos frisör en gång tidigare och han gillar det inte men jag hoppas att det blir lite lättare varje gång…), på fredag ska jag träffa några kollegor och gå på 8-mars-aktiviteter och sedan på kvällen blir det födelsedagsmiddag med Daniels familj – vi firar hans mamma i efterskott och mig och Daniels syster (som fyller samma dag!) i förskott. På lördag ska vi baka och städa inför Oskars födelsedag och kalas på söndag! Känns som mysiga dagar.

Men nu är jag rätt slut efter idag och klockan närmar sig midnatt så nu blir det gonatt.

Börjar bli lugnare

Förra veckan var det verkligen så intensivt tempo varje dag efter de kommentarer jag hade fått. Jag stod över en jobbresa torsdag-fredag och skrev istället vilket verkligen var välbehövligt. Och då kunde jag sen ta helg med gott samvete, när jag visste att det mesta var gjort. Jag övervägde ett tag att åka på jobb-resan, ställa in helgens planer och jobba då istället. Arbetsmoralen i mig tyckte att det kändes bäst, och jag kan fortfarande ha lite dåligt samvete för att jag inte gjorde så. Men någonstans känner jag ändå att det är vettigare mot mig själv i längden att se till att jag får tid för återhämtning, även när det är intensivt. Sen finns det en tanke i mig som säger att jag borde ha skrivit både torsdag-fredag och i helgen, att inför en sån här viktig deadline måste man lägga,varje timme på jobb. Men, jag vet att jag inte fungerar så som person. Och när jag kände att de mesta stora ändringarna var gjorda förra veckan så fick det räcka. Ja, det går alltid att göra mer. Men just därför är det viktigt för mig att säga stopp själv, inte sitta ner till sista minuten med hjärtklappning och andan i halsen.

Så, efter en tidig start i fredags packade jag ihop vid 15 och åkte till stugan med Oskar! Första gången som vi var där själva, det var en milstolpe. Daniel var hemma och renoverade ett av våra rum, det sista vi vill göra något med innan vi känner oss klara for now. Sen har vi en hel del större projekt som är sådant vi vill göra, men det är sånt som i så fall ligger längre fram, det här är det sista vi planerar just nu, i alla fall inne i huset. Sen är det en del av fasaden som ska målas, kanske att den gamla verandan behöver lite ny färg, vi har fortfarande inte målat baksidan på carporten, vi planerar att köpa en lekstuga som ska byggas… så, projekt finns det alltid. Men det blir ändå ett delmål när det här rummet blir klart! Och då fungerar det bra,att Daniel kan jobba såhär effektivt och att Oskar och jag håller oss borta. Ja, det blir en väldigt stereotyp fördelning där han renoverar och jag är med barnet. Men Daniel har som vuxen lärt sig tapetsera och greja, och då går det snabbast när han gör det. Jag är med ibland när vi kan greja tillsammans, som när vi gjorde Oskars rum, jag vill lära mig, men nu var det mer fokus på effektivitet och då blev det där här uppdelningen. Livet ser ju ut så, vi är ju uppfostrade utifrån våra kön och sen har vi också levt olika liv där Daniel har ägt en lägenhet som han renoverat lite, och jag aldrig ägt något förrän vi köpte huset. Olika faktorer samspelar. Det viktiga tycker jag ändå är att man är medveten, att man ser att man hamnar i såna roller, reflekterar över det och över hur man vill ha det.

Men i alla fall, helgen i stugan blev väldigt mysig! Oskar är ju så stor nu så han kan vara själv i stugan en stund om han vill det medan jag grejar med packning eller går på dass eller vad det nu kan vara, eller så vill han följa med och då går det också bra! I lördags tog vi en tur till Bräcke ca 5 mil bort och åt pizza- och hamburger-lunch, lagom dagsutflykt! Och på kvällen hade vi mello-mys med popcorn, godis, och dans. Och sen hem igår igen.

Idag och imorgon jobbar jag hemma för att kunna maximera tiden när jag både lämnar och hämtar på förskolan, så går det inte så mycket tid till att åka buss. Jätteskönt att kunna göra så! Ser fram emot att imorgon bli klar med det mesta och sedan på onsdag faktiskt kunna skicka iväg allt, manuset på halva min avhandling. Vilken grej!

Söndag kväll

Söndag kväll och skönt (och ovant) att ha en ledig dag imorgon och därför inte behöva skynda i säng när klockan drar iväg (behöver egentligen all sömn jag kan få inför jobb-dagar men det är ju så tråkigt ibland att bara gå och lägga sig). Istället sträckkollar jag Ensam mamma söker, haha, älskar alla sorts dejting-program.

Helgen har i alla fall varit jättebra, precis så lugn som jag behövde. Trots strulig natt inatt där Oskar vaknade vid 2.30 och inte somnade om förrän 6… som tur var somnade han ändå om till slut och vi sov sen till kl 11. Daniel har varit i fjällen med några kompisar så det har varit jag och Oskar i helgen! Och, i helgen har han blivit blöjfri ❤ vår lilla stjärna.

Det känns väldigt skönt efter inskicket i fredags. Nu har jag ett par veckors jobb kvar inför ”riktiga” deadline. Men jag ska göra allt jag kan för att ha ett bättre tempo de här veckorna än de som varit. Nu är det främst fokus på bara avhandlingen, inte avhandling och undervisning och egen doktorandkurs… inte bra plan för årets början. Ibland blir det så även om jag försöker göra mitt bästa för att ha rimliga planeringar… men nu känns det bättre inför våren i alla fall.

Äntligen helg

Som jag sett fram emot denna helg..! Efter en intensiv vecka som lagts till alla intensiva veckor sen första arbetsdagen efter jul, så börjar det nu lätta lite. Jag har 2,5 arbetsvecka kvar till en viktig deadline, att skicka min avhandling som den är nu när jag kommit halvvägs (!!) till den opponent som ska kommentera den under mitt mittseminarium i slutet på mars. Men min plan är att ta det lugnare och hålla mig till att jobba 80% från och med nu (det har inte gått fullt ut fram till nu), och efter den deadlinen blir det definitivt lugnare tempo än vad veckorna har varit hittills under året. Även om jag kommer vara nervös ända fram till att mittseminariet faktiskt sker (sen ska jag fira!)… men OJ vad skönt när det är gjort! Och förhoppningsvis går bra! Då ska jag vara stolt..!

Idag hade jag också en deadline till mina handledare, eller egentligen måndag morgon men jag ville bli klar idag då jag inte vill jobba i helgen. Är dessutom själv med Oskar och då blir det ännu svårare att jobba. Och jag hann! Men skickade in först vid 21.30 på kvällen, suck… men skönt att få iväg det ändå, nu ska jag verkligen ta vara på helgen! Och Oskar somnade sent ikväll så jag hoppas på att helgen börjar med en bra sovmorgon, hehe. Vi har ju turen att ha ett barn som faktiskt sover ikapp om han somnar sent eller har sovit lite för lite några dagar, jag vet att det inte är det vanligaste… och jag är så glad.

Så, nu är det sovdags!

Fin helg

Trots massa tankar och känslor så har det blivit en fin helg ändå. Daniel har varit ledig så vi har haft en hel familje-helg tillsammans. Igår åkte vi och badade efter frukost, och det fyllde hela dagen! Vi hade det roligt, massa bus och gos och pussar på Oskar i vattnet, jag riktigt tog åt mig av att vara nära och närvarande med honom. Det är verkligen nåt jag tänker på, att under den här försöka-få-syskon-perioden så vill jag inte att det ska ta över, att jag går miste om livet här och nu och bara lever i mina tankar, mina förhoppningar och all besvikelse. Och jag tycker att det går bra! Även om de tankarna alltid finns där på ett hörn så ser jag till att också ta vara på tiden med Oskar.

Igår kväll åkte jag hem till Malin och hängde där under kvällen, jättemysigt. Idag fick vi lite sovmorgon efter att det blev sen nattning igår. Efter frukosten trotsade vi snön och åkte in till stan och gick på bio, sen den traditionsenliga fikan på Tant Anci. Sen hade vi lite ärenden och hade tänkt gå på stan, men med all snö så åkte vi till Birsa istället. Jag vill hellre stötta stan så mycket jag kan när jag väl gör ärenden, jag vill ha kvar vår stadskärna och de butiker som ändå finns där, men ja, ibland får det praktiska ta över… På vägen hem stannade vi till hos min pappa och Britt-Inger och fikade lite, och nu är vi hemma igen. Brasan är tänd, Oskar äter kvällsfika, och sen somnar han förhoppningsvis i bra tid ikväll…

Oskar

Att få vara mamma till honom. Att jag är hans mamma, en av hans två största tryggheter i livet. När han vaknar till från sin nattsömn, kryper nära mig som ligger och läser, och frågar Mamma, vad gör du? Sedan lägger sig på min arm och somnar om.

Mamma. Att få vara någons trygghet, guida honom genom livet, vara en självklarhet för honom.

Nu har jag snart fått vara det i 3 år. Jag är fortfarande samma person, men vissa saker har också förändrats. Eller, fördjupats kanske. En större förståelse varför jag är som jag är, en större medvetenhet för vad som är viktigt för mig, ytterligare en motivering för förhoppningen att få leva och vara frisk länge; att få följa honom.

Ett liv som vi har skapat, Daniel och jag. Ett liv som vi har ansvar för. Och för honom är det så självklart att vi finns där, att det är just Daniel och jag. Och för oss är det en ynnest, att få vara med honom ❤

Lättad

Jag var lite orolig igår kväll för Oskars öga. Jag har ju väldigt lätt för att dra iväg i tankarna och visste inte riktigt vad jag skulle tänka om söndagen. Och imorse var det lite mer svullet. Jag såg till att få i oss frukost och sen ringde jag Kry-appen. Den läkaren lugnade mig, som tur var. Hon sa att det såg inte ut som den sortens infektion som det var förra året, och trodde mer på en vagel. Men att vi såklart skulle vara uppmärksamma. Skönt att höra! Och sen har vi haft en bra dag.

Jag gjorde i ordning mackor och varm choklad och så tog vi snowracern ner till kullen. Oskar ville börja med att fika, så vi gjorde det. Sen åkte vi ett åt – och sen ville han gå hem, haha. Men det var skönt att komma ut lite i alla fall!

Eftermiddagen har mest gått ut på att distrahera Oskar från en ny app han fått prova som han bara vill spela hela tiden… i vanliga fall får han hålla på med telefonerna lite som han vill, ibland ställer vi nån klocka och det funkar oftast okej att han slutar spela när den ringer (ibland får man lirka med annat). Men den här appen, där man leker med och tar hand om en katt, har han verkligen fastnat för. Vill inte att han sitter för mycket, så försöker distrahera lite. Vi lyckades sitta och pyssla en stund på eftermiddagen, det var mysigt. Sen kändes det som att han blev trött, då fick det bli middag framför tv:n. Och nattningen gick snabbt, så han var nog trött. Daniel nattade och jag passade på att göra lite yoga. Inte det bästa passet jag gjort, men ändå skönt.

Nu är det dags att släcka snart, räknar med att det väntar mer intensiva jobb-dagar. Men nu är i alla fall undervisningen slut så det blir lugnare på det sättet. Men en massa rättning av tentor. Och samtidigt hantera flera misstänkta fall av plagiering… får hoppas att jag kommer lite framåt med allt den här veckan så det känns som att jag hinner med mig.