Mysdag

Ibland när vi inte har något särskilt planerat så stannar jag kvar i sängen halva (hela…) dagen, önskar frukost på sängen och bara ligger kvar med Ebbe, vilar och kanske sover lite. Så himla skönt. Är så glad att vi la in dubbeldagarna i anslutning till Daniels 10 första dagar (som för honom med skiftarbetet blir en månad ledigt), så att vi får två månader att tillsammans komma in i allt, och att jag då kan ta såna här dagar ibland och vila/sova ikapp lite.

Idag tog mamma med Oskar på Leos, så roligt att de hittar på något själva! Daniel passar på att handla och städa, haha, småbarnslivets passa-på-när-man-är-barnfri… Men ikväll ska han på bio med en kompis så då får han lite rolig egen-tid i alla fall!

Natten

”Läsa lite och sen sova” – det blev inte riktigt så… både Oskar och Ebbe vaknade när jag låg och läste vid 23, Oskar blev klarvaken och sen kräktes Ebbe massor efter att jag ammat för mycket för att få honom att somna om… och sen tog det bara en evighet innan båda somnade om igen. Oskar somnade efter 3 och Ebbe somnade till slut halv fyra, så då kunde jag släcka och däcka. Fick 3h i alla fall innan första amning och sen 2h till, så det blev ju några timmar i alla fall (och jag vet att för vissa är den mängden en vanlig natt ❤) Nu ska vi snart till BVC så sen var det bara att gå upp. Får bli tidig kväll ikväll!

Det är dagarna som går… som är livet

Dagarna rullar på här..! Vi har kommit in i rutiner där Oskar somnar rätt sent på kvällarna, ibland samtidigt med att vi lägger oss vid 22-22.30, och då har ju vi turen att han sover länge på morgonen nästa dag, så antingen går vi upp allihop runt halv 10-10, eller så sover jag en stund till med Ebbe när Daniel och Oskar går upp. Jag passar på nu när vi alla är hemma och lediga tillsammans! Ebbe sover oftast bara typ 2h i taget på natten, kanske lite längre fram mot morgonen, och jag är vaken allt mellan 30-90 minuter (eller mer…) då vi ofta varvar blöjbyte-amma-blöjbyte-amma, ett antal gånger vid varje tillfälle… så de där timmarna på förmiddagen är välbehövliga nu när jag har möjligheten – och jag har ju förmågan att kunna sova närsomhelst, hehe, så det fungerar bra, tack och lov. Ändå kan jag känna mig trött på dagarna (främst eftermiddag/kväll) av den uppbackade sömnen, och känna mig känslig mot höga ljud och när storebror blir väl intensiv i sina lekar… himla tur som sagt att vi är båda två den här första tiden ❤

Veckan, efter hemkomsten från sjukhuset i tisdags, har bestått av premiär-bad för Ebbe (han älskade det!), fin urn-sättning för pappas sambo Britt-Inger ❤, en hel-dag kvar i sängen med Ebbe, kompis-besök x 2, lite jobb (! skriver på ett bok-kapitel tillsammans med några doktorand-kollegor med en första deadline 1 december, och det är något jag vill vara med på och som känns roligt! Och nu när Ebbe sover så mycket och Daniel kan vara med Oskar går det också bra att sitta lite stunder här och där… fina dagar! Men, det blir att jag är mycket inomhus märker jag, idag tog jag mig ut på en kort barnvagns-promenad i mörkret och det var skönt. Målet för veckan som kommer är att komma ut mer och under dagtid..! Inte nödvändigtvis promenader men att hitta på saker och se annat än husets insida, hehe.

Men har lite planer redan för veckan så det kommer inte bli lika mycket sitta-hemma-dagarna-i-ända – imorgon kväll kommer mamma hit och ska bo hos oss ett par veckor, och på dagen ska vi till BVC, på tisdag ska jag till en naprapat då jag känner av ryggen lite, på torsdag har vi dubbel-besök hos frisören för både mig och Oskar, och på fredag kväll ser det ut att kunna bli mer kompis-häng med barndoms-gänget! Känns lagom med en del inplanerat och en del ta-dagen-som-den-kommer.

Nu har Ebbe somnat – och fortsatt sova i spjälsängen vilket inte alltid sker vid förflyttningen från famnen..! – så nu ska jag läsa lite och sova själv.

Överoptimistisk

Alltså haha, ibland blir jag lite trött på mig själv… jag har en tendens att vara lite överoptimistisk ibland när jag får en idé, och bara ser att det kommer gå bra och inga svårigheter – vilket kan vara bra för att få saker gjorda och att hitta på saker att göra, men, ibland är det inte alltid helt realistiskt eller kanske de bästa planerna. Ikväll var ingen extrem grej och det blev bra till slut, men, ett tag kände jag bara att jag borde ha tänkt ett varv till.

Daniel ville gå på spelning inne i stan och i och med att Ebbe mest bara sover och Oskar är förstående inför amning och blöjbyten osv så kändes det helt okej att vara själv med båda en kväll, natta Oskar osv. Men då fick jag idén att det skulle vara kul att passa på att bjuda hem några för lite sällskap, så jag hörde med några doktorand-kollegor/vänner. Vi såg till att Oskar gick upp i bra tid imorse så jag tänkte att då borde han somna i hyfsad tid och att nattningen borde gå rätt snabbt, så hinner jag umgås sen under kvällen. Enkelt!

Pga lite sjukdomar var det i slutändan bara en doktorand-kollega, Kelsey, och hennes kille som kom. Det började med att Oskar var på rätt dåligt humör med utbrott och protester mot det mesta – han har varit lite så de senaste dagarna, och vi hade haft mer besök på dagen av min vän Elin som är ”hemma” från Umeå över helgen som Oskar också hade lite jobbigt med, plus att han nog började bli rätt trött. Till sist fick jag i alla fall med honom upp, tillsammans med Ebbe. Och den där ”enkla” nattningen tog över en timme, säkert närmare 1,5… det kan ju vara drygt även en vanlig kväll, men nu med besök nere kändes det ännu mindre kul… och då tänkte jag att mer realistiskt kanske hade varit att tänka Okej, första natten själv med båda barnen, efter 2,5 vecka, det är nog klokt att inte planera in nåt utan ta det som det kommer… Men, jag försökte andas och inte stressa upp mig, försökte le för mig själv och tänka jaja, life with kids..! Det gick väl sådär i stunden och kändes rätt tufft bitvis då jag kände mig trött och stressad och irriterad på mig själv för att jag inte hade tänkt igenom allt, men jag höll mig lugn utåt i alla fall och efter att ha kommit ner när Oskar till sist somnade kändes det ändå ok efter en stund. Sen fick jag gå upp en sväng till när Oskar vaknade till… Men, det blev en trevlig kväll ändå och Kelsey sa att det var höjdpunkten på hennes vecka att få gosa med Ebbe en hel kväll, så, jag hoppas att de hade det ok ändå…

Nu var ju det här ingen extrem grej, men det är som ett mönster jag har där jag lätt drar iväg i mina idéer och bara ser det positiva… och det är nog mycket tack vare det som jag levde som jag gjorde förut och kom iväg på alla flyttar till London och såg till att lösa utmaningar osv, så i grunden ser jag det ändå som nåt positivt! Och även ikväll blev ju bra ändå så slutsatsen kan ju vara att det mesta löser sig ju faktiskt alltid. Men mentalt hade det också varit rätt skönt just den här första gången att bara följa barnen och göra allt så enkelt som möjligt… det är en fin balans ibland, att göra såna avvägningar!

Nu är jag själv, har ammat Ebbe, ska byta blöjan och sen förhoppningsvis kunna göra kväll själv, och krypa ner med barnen på varsin sida.

Barnen. Vad fint att kunna skriva så, vad fint att det blev just såhär till slut

Syskonmötet

Första mötet mellan Oskar och Ebbe gick bra. Vi fick åka hem från BB mitt på dagen på fredagen, ett dygn efter födseln. Oskar var hemma hos oss med farmor. Vi kom hem och ställde babyskyddet med Ebbe i i farstun, jag gick in först och ropade på Oskar och han kom springande till mig ❤ vi satt tillsammans en stund och pratade och gosade, sen lyfte Daniel upp honom och vi busade alla tre – Oskars grej är att ”prutta” med munnen, det gör han ofta på både oss och andra, så vi stod en stund och busade med pruttar och skratt. Så fint att vi båda två kunde ge honom den odelade uppmärksamheten den stunden! Sen frågade han vart bebisen var, vi sa att han var i farstun och frågade om Oskar ville se honom. Han nickade och tog min hand och vi gick tillsammans och satte oss vid babyskyddet. Vi tittade på Ebbe (som dock inte hade fått nåt namn ännu då!), Oskar petade lite på honom, frågade varför han sov osv. Så lyfte jag upp Ebbe och vi gick in i vardagsrummet och satte oss i soffan tillsammans, och Oskar hämtade den gosedjurskanin som han valt själv några veckor tidigare och gav till lillebror..! Vi frågade om Oskar ville prova hålla lillebror och det ville han, så vi bullade upp med en kudde och la Ebbe i Oskars famn – vilket gick bra i typ 10 sekunder, sen ville Oskar ”röra på benen” så då lyfte vi bort lillebror. Sen var Oskar nära och kikade, kände, kramade och pussade på honom, medan vi fikade med farmor och lekte i soffan.

Och sen har det fortsatt gå så bra under de här två veckorna. Oskar är bara gullig med Ebbe – pussar och kramar på eget bevåg, frågar ”vad är det med babyn” när han låter, ropar på mig när Ebbe är vaken och hungrig om han sitter med Daniel osv osv. Det kan såklart bli annorlunda när Ebbe börjar vara mer vaken och krävande, men det känns så fint att det blivit en så bra start!

Sen har Oskar de senaste dagarna börjat få lite orimligt starka ilske-utbrott över ”småsaker”, vilket han kan ha fått i perioder tidigare men som det varit rätt lugnt med ett tag nu, men jag tolkar det som en reaktion på den här stora omställningen. Så vi gör inte så stor grej av det utan försöker vara lugna och tillmötesgående, trots det som kan vara orimligt. Det känns viktigt att han i såna stunder bara får vara och få ge utlopp för sina känslor. Så ställer vi krav i andra situationer istället.

En vecka

Ebbe är en vecka idag! På ett sätt känns det som att det har gått fort, men samtidigt är ju en vecka inte så lång tid… Men, allt går i alla fall väldigt väldigt bra. Ebbe sover mest och är nöjd att ligga i sitt nest, så när Daniel och jag inte gosar med honom så kan han ligga där så kan vi vara med Oskar ellergreja med annat. Så även om jag på ett sätt vill sittaklistrad till honom och gosa dagarna i ända så är det verklifen skönt att det inte måste vara så utan att vi kan välja själva. Oskar är fortsatt jättegullig, kommer fram av sig själv då och då och pussar och kramar och frågar vad det är när Ebbe låter. Och nätterna går bra ändå, ibland är det ett blöjbyte+amning i typ 5 min men att han då vaknar igen efter 1,5h, eller så är vi igång typ en timme i taget med blöjbyte, amning, blöjbyte, amning osv osv, med fyra blöjbyten under samma tillfälle… då är jag måttligt road men å andra sidan kan han sova 3h sen så det kan ändå kännas värt det… och för mig går det bra att somna om när vi har varit vakna. Men det bästa är att om Ebbe har ätit vid 6-7-tiden och Oskar och Daniel går upp vid 7-8 så ligger jag kvar och sover ett pass till med Ebbe, och då kan vi sova till 10-10.30-tiden, vilket är så skönt.

Kanske tack vare att allt rullar på så bra men det känns som att det har gått väldigt bra att komma in i det här två-barns-livet, ingen chock utan det känns väldigt självklart att Ebbe är här hos oss. På samma sätt blev det aldrig nån chock eller stor omställning när Oskar kom heller utan också han kändes så självklar från första stund. Första 1-2 dagarna nu kändes det för mig lite overkligt att Ebbe verkligen var vår, skulle få följa med oss hem från sjukhuset och sen vara med oss – resten av livet. Det var lite som att förlossningen var gjord och då hade jag gjort mitt, att sen skulle livet fortsätta som innan jag blev gravid! Märkliga känslor. Men sen har det gått snabbt och lätt att komma in i den här bubblan och lunken. Tacksam för det och tar det inte för givet ❤

Välkommen till världen lillebror ❤

Torsdag 10 oktober kl 03.30 kom så lillebror till oss ❤

Han hade lite bråttom och kom 4 veckor innan beräknad födsel, men allt har gått bra och vi mår bra allihop. Så tacksam.

Nu är det tidig fredag morgon (eller slutet av natten…), vi fick komma till BB några timmar efter förlossningen och skulle stanna ett dygn till att börja med. Daniel har kunnat vara med hela tiden, det är inte fullt här på avdelningen, så skönt. Vi mår bra och allt rullar på, men man har velat ha lite koll på lillebror eftersom han kom lite tidigt, och även på mig eftersom vattnet gick såpass lång tid innan (två dygn). Tydligen har jag eventuellt en infektion i kroppen. Jag känner inte av det alls och får antibiotika (har fått det sen vi kom in första gången i tisdags morse, efter att vattnet hade gått), så förhoppningsvis går det till sig snabbt. Vi kommer få veta idag hur det ser ut och om vi alla kan åka hem eller om jag och lillebror får stanna lite till. Jag hoppas verkligen att vi får åka. Visst är det skönt på ett sätt att få vara vi tre i den här bubblan, men, jag föredrar alla gånger att vara hemma, ha alla mina grejer, äta när och vad man vill, inte bli störd, osv osv. Det är ju självklart suveränt att vi har såhär pass bra vård (som dessutom betalas av våra skatter och inte privata försäkringar…), och att de håller så bra koll, det säger jag ju inget om, men, jag föredrar ändå helst att få vara hemma.

Och särskilt nu när vi har Oskar. OJ vad jag längtar efter honom. Blir tårögd bara jag tänker på eller pratar om honom, igår blev jag ordentligt ledsen över det… Jag var inte beredd på att det skulle kännas såhär starkt, särskilt sen vi bestämde att vi ser till att vi på ett eller annat sätt ses idag. Han har ju kunnat komma hit och hälsa på från att vi kom hit, men, vi landade i att vi väntar till idag, fredag, med att ses. Vi längtar efter honom och vill ju att han ska få träffa lillebror så fort som möjligt, men tänkte igår att eftersom vi tre kommer sova kvar här första natten så känns det jättedumt om Oskar ska komma hit och sen inte få vara kvar med oss… oavsett hur bra han har det med sina barnvakter..! Så vi tänkte att vi får se antingen om vi alla får åka hem idag, så ses vi ju då, eller om det blir att jag och lillebror måste vara kvar så kan Oskar komma hit och träffa oss och sen åker Daniel med hem i så fall ❤

Men, det känns verkligen så konstigt att inte dela det här stora med honom från start, att han har fått en lillebror och inte har träffat honom än, att vi inte är komplett hela familjen just nu! Känns jobbigt att tänka på – jag vet att han har haft det toppen med morfar och kommer ha det jättebra idag med farmor och farfar, och att vi får ju ses idag, men för min del så känner jag mig inte hel så länge han inte fått vara med i upplevelsen. Därför hoppas jag extra mycket att vi alla får åka hem idag så att vi äntligen får landa i det här nya tillsammans, inte bara ses på besök… Men oavsett längtar jag efter att bara få träffa Oskar!

Nu har jag precis ammat lillebror och ska blunda en stund innan de kommer med dagens första antibiotikados.

Välkommen till oss älskade efterlängtade lillebror ❤

Något har börjat..!

Jag började skriva det här igår, tisdag 8 oktober, mest för att ha det nedskrivet för mig själv för att komma ihåg allt..! Har skrivit lite då och då fram till nu, dagen efter. (Och det blev LÅNGT, hehe)

Imorgon är det på dagen 4 veckor till beräknad födsel. Men nu vet jag att det kommer bli tidigare än så – vattnet gick nämligen imorse! Men, det kan fortfarande dröja till, som mest, slutet på nästa vecka. Jag ligger nu på BB och vi kommer sova här inatt. Men jag har inga värkar och alla prover ser bra ut – och lillhen mår bra där inne ❤ om det fortsätter så så kommer jag få åka hem imorgon, gå på kontroller och antingen avvakta för att se om det drar igång av sig själv, och annars blir jag i så fall igångsatt nästa torsdag, 17 oktober. Jag är nu i vecka 35+5 och man väntar i så fall till 37+0. Jag är lite i gränslandet mellan att man försöker inte stoppa om det skulle sätta igång av sig själv, men att om det inte gör det så väntar man gärna lite extra. Annars har jag förstått det som att om vattnet går närmare beräknad födsel så väntar man max 48h innan igångsättning.

Vi lekte lite yoga-poser på måndagseftermiddagen..!
Kul att vi passade på också att ta mag-bilder under måndagen! Här är alltså 4 veckor (och två dagar) innan beräknad födsel – men morgonen efter gick alltså vattnet..!

Men, imorse alltså. Jag sov själv i sängen som vi ställt in i Oskars rum, och Oskar och Daniel sov i vårt sovrum. Jag skulle upp och jobba och de skulle vara lediga idag, Daniel har frivecka (som det kallas mellan hans arbetspass). Jag vaknade av att jag kände att det rann något mellan benen. Min första tanke var Blöder jag? Jag tror att jag tänkte typ att det måste nästan vara antingen blod eller vattnet som gick – vad annat skulle det vara? Det kändes inte som att jag kissade på mig. Jag stoppade handen mellan benen och såg att det var ofärgat. Lättnad att det inte var blod, men också en himla chock – är det då vattnet som har gått?! Jag tar med mobilen och med handen mellan benen skyndar jag mig till badrummet. Det här förloppet från att jag vaknade gick nog rätt snabbt, det tog nog inte många sekunder från att jag vaknade till att jag satt på toan. Väl där kom det en rejäl fors med något. Jag känner mig helt chockad. Rent logiskt vet jag ju såklart att det kan sätta igång närsomhelst, jag har ju också tänkt extremt mycket på det senaste tiden i och med beslutet om att skippa resan till Göteborg osv (och just nu orkar jag inte ens tänka på hur nyss det var jag faktiskt tog det beslutet, och tänk om jag inte hade gjort det…), och jag har också känt (och sagt) att för min del får det gärna sätta igång snart då jag känner mig färdig med att vara gravid eftersom det är såpass tungt. Men ändå. Jag kände där och då att jag ändå inte alls var mentalt redo för att det faktiskt var dags nu! Eller ja, det behöver ju inte bli förlossning direkt bara för att vattnet går, det vet jag, men, på nåt sätt har det ju ändå satt igång nånting.

Så, jag var rätt chockad. Funderade på om det kan vara nåt annat men visste inte vad i så fall, inte när det var såpass mycket ändå. Jag tänkte att jag borde ringa förlossningen, men jag gjorde det inte direkt utan satt nån/några minuter och bara… försökte förstå. Det kändes så definitivt att ta fram det numret på mobilen och ringa. Men jag visste att jag behövde göra det så det gjorde jag ju till slut. Hon som svarade sa att jag skulle lägga en binda i trosan och att om det ”sipprade mer” skulle jag åka in på kontroll under morgonen. Men att det troligtvis var vattenavgång. Chocken höll i sig när jag lagt på och hon hade sagt så, när jag fick bekräftat att det troligtvis var så. Jag blev lite gråtfärdig och kände bara men jag är inte redo! Andades och försökte hålla mig lugn och leta fram nån jäkla binda.

Nån gång innan jag ringde hade jag kollat klockan och sett att den var typ 5.30, det var strax innan mitt alarm skulle ha ringt (för att hinna snooza innan uppstigning vid 6, hehe). Efter att jag pratat med förlossningen och andats lite och försökt förstå själv vad som höll på att hända, så smög jag in till Daniel och Oskar. Jag puffade på Daniel och när han vaknade viskade jag nåt om att vattnet kanske har gått..! För att inte väcka Oskar gick vi till rummet utanför där vi har en divan, och satt där och pratade igenom allt. Och försökte förstå! Till slut landade vi i en plan: jag skulle ta en dusch (hade tänkt göra det den här morgonen så kände att jag ville göra det), så skulle Daniel packa förlossningsväskan (jag hade skrivit en lista och börjat ta fram några saker) och försöka få tag på våra familjer och se vem som kunde vara med Oskar. Innan jag går in i duschen hinner jag känna att det rinner vid flera tillfällen, så jag säger till Daniel att det måste vara vattnet som gått..!

Eftersom barnmorskan ändå låtit så lugn och inte sa typ Om det kommer mer så skynda dig in direkt så försöker jag tänka att det inte är panik-akut. I alla fall så länge vattnet fortsätter vara så klart som det varit hela tiden, blir det missfärgat kan det ju vara att bebisen bajsat och då kan det vara att den mår dåligt. Men som det var nu försöker jag hålla mig lugn och göra det jag tänkt, så jag duschar och plockar ihop min necessär, mina kläder som ska med osv. Tänker att det är lika bra att vi tar med allt vi hade tänkt, men lämnar i bilen när vi kommer fram, så får vi se vad som händer. Under den här stunden vaknar Oskar. Det känns som att han snabbt blir rätt pigg och på bra humör (inte alltid fallet på morgonen..!) och vi börjar förklara läget, att vi snart ska åka till sjukhuset och kolla hur bebisen mår, och att den kanske kommer komma ut snart..! Och att morfar kommer och är med honom idag. Han accepterar det på en gång och säger att doktorn kanske kommer skära i magen och göra en lucka till bebisen – lite makabert kanske, men det kommer från en bok om att få syskon som vi fått av farmor och farfar, där kejsarsnitt beskrivs som en lucka i magen, och det har han tagit fasta på och brukar prata om! Så lägger jag till eller så kommer den genom snippan, det vet man inte riktigt. Och han replikerar men inte genom rumpan! och skrattar – älskade lilla hjärtat!

Det känns i alla fall jätteskönt att han accepterar läget så bra. Vi har pratat en del om att bebisen kommer komma ganska snart, att då kommer vi åka till sjukhuset och han får vara med morfar eller farmor och farfar, så det kändes som att han var förberedd. Daniel fixar frukost och jag packar klart mina grejer. Sen kommer pappa och vi äter i soffan med Oskar. Han är gosig och kramar mig flera gånger och sitter nära ❤ vi tar det rätt lugnt och jag känner mig också lugn. Vi vet ju att vi snart ska åka in men att sen vet vi inget om vad som kommer hända. Jag blir inte stressad av den ovissheten utan lyckas vara lugn och bara öppen för vad som komma skall.

Till sist känner vi oss klara och börjar klä på oss, packa in i bilen osv. När jag nån stund sitter i farstun kommer Oskar och säger jag kommer sakna dig! (eller ”er”, minns inte riktigt..!) Vi kramas och jag säger att jag kommer sakna honom också! Men han var glad, inte ledsen. Sen, innan vi ska åka, kommer han med sina två gosedjurskaniner och säger att vi ska ta med dom så kan ni leka med dom på sjukhuset! Så himla gulligt..! De fick åka med såklart (men väntar i bilen…).

Vi åker in vid 8.30-tiden och får komma in på ett rum på förlossningsavdelningen. Flera sängar där inne men ingen annan där, skönt. De säger att de kommer komma om en stund, så, vi väntar. Vi får vänta en stund men till sist kommer en barnmorska. Hon sätter två band runt magen och kopplar upp mot en maskin, för en CTG-kurva där man följer barnets och min puls och eventuella sammandragningar. Jag får ligga så ca 20 minuter, sen lämna urinprov och vid nåt tillfälle får jag en infart i handen. Hon tar blodprov då men infarten är om nåt skulle dra igång och att jag i så fall kommer få antibiotika direkt typ i förebyggande syfte för eventuell infektion. Jag får också antibiotika i tablettform redan nu eftersom det finns viss risk för infektion när vattnet gått, så då brukar de ge nåt direkt.

Allt är redan lite oklart med vad som hände, när det hände osv. Men det är en hel del väntan och allt är väldigt ovisst. Men eftersom när timmarna går får vi veta att CTG-kurvan ser bra ut, urin- och blodprover är bra, och en läkare kommer in och gör ultraljud. Bebisen ligger med huvudet neråt, skönt, men barnmorskan har känt att det inte är helt fixerat än.

När vattnet har gått fortsätter det produceras nytt hela tiden, vilket också innebär att det fortsätter läcka hela tiden..! Mindre kul. Men det ser hela tiden bra ut. Vid lunch-tid går vi till patient-hotellet och äter lunch, sen tillbaka till förlossningsrummet. Sen får vi rum på BB ganska snabbt efter lunch, efter 13 nån gång.

När barnmorskan har lämnat oss där känner jag hur jag andas ut och slappnar av, och då kommer massa känslor över mig. Från chocken på morgonen, ovissheten under hela förmiddagen, och sen försöka landa i att vi nu faktiskt har ett datum när vi vet att förlossningen definitivt kommer vara igång! Även om jag har tänkt på det här hela graviditeten och känt mig redo länge, så inser jag nu att jag inte alls varit mentalt redo för att det skulle bli nåt såhär pass tidigt.

Det var väldigt lugnt under hela förmiddagen, långa väntostunder osv, och jag inte har känt mig stressad av ovissheten utan rätt bra kunnat hålla mig öppen bara för vad som komma skall, men det har ändå varit en otrolig känslomässig anspänning. Och det inser jag först nu, när jag känner hur jag slappnar av och andas ut lite.

Plus en annan aspekt. Jag blir så logisk och rationell först, i många situationer. Vi tänkte först att Daniel skulle åka hem, sova hemma och jobba imorron, om allt skulle fortsätta såhär. Jag blev liksom logisk direkt och tänkte typ ”Om allt är lugnt kan ju han lika gärna åka hem, han hinner ju tillbaka innan nåt hinner hända om det drar igång, jag kan ligga här och kolla nån serie på datorn, det går ju jättebra” men sen när jag lyssnade på vad jag faktiskt känner så känner jag bara att ”Nej, jag vill inte vara själv!”. Så jag försöker lyssna på det nu..! Men jag märker att jag ibland har svårt att sätta mina behov först, särskilt när det inte finns praktiska skäl utan mer är att jag ”bara” känner nåt, att då har jag lättare för att låta det praktiska gå före. Men jag är, och blir mer och mer, medveten om det, försöker hejda mig själv och lyssna bortom det praktiska. Är jätteglad att jag gjorde det nu och att Daniel med sån självklarhet lyssnar till det ❤

Så, vi tänker om. Daniel skulle egentligen jobba ons-fre, börjar med att ta ledigt under onsdagen. Han åker hem sen, byter av min pappa, packar med lite grejer och är med Oskar några timmar, sen kommer Daniels föräldrar och byter av! Allt går jättebra med Oskar, så skönt.

När Daniel är hemma går jag in i mig själv lite. Vilar i sängen, lyssnar på pod och fikar lite.

Lite senare är det middagsdags och jag ber om att få äta på rummet, orkar inte sitta själv bland andra, och det går jättebra. Vid 19 kommer Daniel igen. CTG-kurva strax efteråt som ser jättebra ut. Sen hämtar vi kvällsfika, tar med på rummet och kollar serie en stund. Mysigt, och känns så skönt för mig att han är där! Sen gör vi oss i ordning för kvällen och släcker strax innan 23. Daniel somnar direkt men jag har svårt att varva ner, fast att jag är jättetrött. Typiskt… Men somnar nog inom en timme i alla fall.

Kvällskollen med CTG-kurva
Och försök till lite serie-mys..!

Sammandragningar/förvärkar i ryggen under natten. Ca 1/timme fram till 5-tiden (totalt 4-5 stycken, vet inte med vilken intervall). Från 5 lite mer ofta och lite starkare, ca 5-6 totalt fram till 7.30. Därefter lite lugnare, några enstaka då och då. De är korta, ca 10-15 sek, men tydliga och starka. Jag hade svårt att somna och sov dåligt under natten – vaknade mycket, vände mig mycket, fick en del värkar…

De kommer in och tar blodprov vid 6, jag förstår då att infarten inte kan användas för det, där kunde man bara ta blod när den sattes in, sen sitter den där om förlossningen skulle dra igång, då kommer jag behöva få antibiotika direkt. Jag blir lite frustrerad då jag inte förstod det när den sattes in, nu känns det onödigt då den är jobbig att ha och det kan ju dröja en vecka till..

CTG-kurva vid 8, allt ser bra ut. Vi får veta att läkarna kommer vid 9, att vi därefter kommer få en läkarbedömning, men troligtvis kommer få åka hem. Om inte blodprovet visar på nån infektion.

Vi går ut och hämtar frukost och äter på rummet framför nyhetsmorgon. Jag börjar känna att även om det känts tryggt och bra att vara kvar där fram till nu så känner jag nu mer och mer att det skulle kännas skönt att få komma hem. Vila ifred, äta vad och när jag vill, inte vara bland folk, att det inte kommer in nån på rummet – och att få träffa Oskar, och bara vara hemma lite. Men känns viktigast att jag får möjlighet att vila och sova efter natten som inte var bra.

Till sist besked om att blodprovet såg bra ut, men att de vill göra ett tillväxtultraljud för att se hur stor den är, så att den inte är för liten. De kan inte säga exakt när men förhoppningsvis innan lunch. Ser det bra ut är det bara att vi åker hem sen. Jag försöker vila lite, somnar aldrig riktigt, och efter ca 20-30 min kommer de och säger till om ultraljudet. Allt ser bra ut och hon bedömer vikten till ca 2,7 kg vilket är normalt för den här veckan, så vi får grönt ljus! Så skönt. Den barnmorskan säger också att hon tror att det kan gå snabbt, definitivt innan nästa torsdag när vi har igångsättning, hon tror att vi kan vara tillbaka redan inatt..!

Vi går tillbaka till rummet, packar ihop det sista och åker sen. Kom hem vid 12. Daniels mamma är där och stannar kvar en stund. Daniel och jag åt lite lunch, jag kunde inte få i mig mat så blev gräddig smoothie och två rostmackor. Sen gick jag upp och la mig vid 13.15. Under den dryga timmen fick jag 3 eller 4 ”förvärkar” i ryggen, korta men tydliga (10-15 sek), typ samma känsla som det varit på dom sen 5-tiden imorse. Tog en Alvedon innan jag la mig, och så fick Daniel komma upp med min varmvattenflaska som jag kände att jag ville ha. Och det var skönt, även om värkarna kommer väldigt utspritt så är det skönt för ryggen ändå. Jag kunde sova i typ 2h, dock med avbrott för fler förvärkar. Känns ändå bättre när jag vaknar till mer ordentligt sen, skönt med lite vila. Daniel fixar lite att äta till mig, ”matsäng” kallade Oskar det när vi sa att jag skulle äta i sängen, hehe. Jag fortsätter få förvärkar, fortfarande väldigt utspritt, kanske 4-5/timme, men starka och de börjar hålla i sig lite längre, kanske 20-30 sek om jag ska uppskatta (både jag och Daniel har laddat ner varsin app för att kunna klocka värkarna men jag har inte börjat använda den än, det är alldeles för utspritt än så länge).

När jag lagt mig för att vila hjälps Daniel och hans mamma åt med att bära upp spjälsängen som har stått i källaren sen Oskar slutade använda den..! Vi har hunnit förbereda oss under graviditeten genom att köpa hem allt som vi vill ha, men vi har inte hunnit helt klart med att fixa i ordning allt. Tex att alla nyinköpta kläder (blandat nytt och begagnat från Tradera) är tvättade och lagda i byrån, men kläderna vi har kvar från Oskar är fortfarande nedpackade, och spjälsängen hade vi inte tagit upp och gjort i ordning. Det har känts okej eftersom allt funnits hemma, men kändes lite skönt att få möjlighet att komma hem och hinna förbereda lite mer nu!

Nu har jag ätit och ska försöka vila en stund till, kanske kan slumra lite mellan förvärkarna i alla fall..! Är glad att vi kunde åka hem och att jag kunnat sova lite i alla fall, även om jag gärna hade haft en ordentlig natts sömn i bagaget..! Förvärkarna är ju återkommande nu om än utspridda, så jag gissar att det kommer fortsätta såhär inatt. Om de inte blir mer regelbundna inatt så tror jag på de närmsta en eller två dagarna i alla fall..! Himla galet men skulle också vara skönt att inte gå såhär alltför länge..! Daniel har i alla fall tagit ledigt nu torsdag-fredag så oavsett hur det går är vi hemma tillsammans hela tiden, så skönt ❤

Så härligt att vara hemma med dom här två en stund ❤

(Om nån är nyfiken på förlossningen med Oskar, som började helt annorlunda, så skrev jag ett långt inlägg om det då. Jag har försökt ta bort så att det inte ska behövas lösenord, säg gärna till om det inte fungerat!)

Napp-uppdatering

Jag är så imponerad ❤ Han har inte pratat om napparna eller igår på hela dagen, han frågade efter dom när vi hade gått upp inför nattning men sa inget mer när Daniel påminde om kaninungarna, och sen var det bara en vanlig nattning – läsa två böcker, släcka, och lyssna på lugna barnvisor på Spotify (vi får inte sjunga gonattsång längre vilket vi har gjort i perioder, lite tråkigt, men det här är också mysigt på sitt sätt), och inom några minuter sov han. Så stor samtidigt som han är så liten! Så nu är det bara att hoppas att det fortsätter såhär..!

Vår stora lilla 3,5-åring ❤

Igår var en stor dag för Oskar – och för oss! Han lämnade alla sina nappar till ”kaninungarna i skogen”. Han har sina nappar främst när han ska sova, åker bil och åker vagn. När han väl har dom är han otroligt noga med att det ska vara ”rätt” nappar. Han kan vakna mitt i natten och halvvaken fråga efter ”blå nappen”, för då har han bara den lila…

Vi har pratat om det här under sommaren, att tandläkaren sagt att det inte är bra för tänderna att ha napp längre. Och att det kommer kaninbebisar i skogen nu, som gärna vill ha nappar! Så han ska få ge sina nappar till dom, att då blir dom jätteglada! Och, kanske, kanske så får han ett paket som tack…

Överlämningen gick bra. Vi hade gjort i ordning en burk med alla nappar, och pratade om att kaninerna kanske ville ha något att äta också, Oskar föreslog morötter så vi la med några såna. Vi hade tänkt att vi skulle gå ut tillsammans i vår lilla skog bakom huset och leta upp nåt bra ställe, men, då hade Oskar nyss fått lite lördagsgodis så han var inte så intresserad… landade i att Daniel fick gå ut först och leta upp ett bra ställe och ställa burken där, så gick vi ut allihop sen och kollade om det var ett bra ställe. Daniel hittade en stubbe med ett hål i där kaninerna bodde… Oskar godkände och la ner morötterna och napparna!

Vi hade sagt att kaninerna är lite rädda för oss så att de kommer gömma sig, så vi får gå ut igen efter en stund och se om de hittat allt! Vi åkte iväg och gjorde lite ärenden och sen åt vi middag på piren med min pappa. När vi skulle åka kom första utmaningen – åka,bil utan nappar. Men då konstaterade han bara att ”Jag har inte napparna, nu har kaninungarna dom” ❤ Sen när vi kom hem var det sanningens ögonblick! Vi gick till stubben igen – napparna var borta och istället låg ett paket där!

Överkompenserande föräldrarna ville muta bort det eventuella traumat det kan innebära att sluta med en sån trygghet, så vi tog i lite med presenten!
Ett hus till de egna kaninerna som han fått tidigare i sommar av sin farmor 💗 blev succé!

Sen blev det till sist dags för nattning… Daniel och jag gick upp tillsammans för att kunna hjälpas åt om det skulle bli tufft. Jag hade en liten förhoppning om att det skulle kunna gå lika bra som vid bilresan, men visste ju samtidigt att natt-napparna är de viktigaste, så, misstänkte att det skulle bli tuffare… han frågade efter napparna när vi kom till sängen men sa inget mer när vi hade konstaterat att de är ju hos kaninungarna nu. Men när vi hade släckt såg jag att det var något med honom, och så började han ”torr-snyfta”. Frågade om något var jobbigt, om det var napparna – och ja, det var det såklart. Bekräftade att jag förstod att det var jobbigt. Frågade om han ville ha några gosedjur istället, han och Daniel gick ner och hämtade några. Men sen blev det samma sak igen ändå… Efter en stund gick han självmant in till sitt rum och ville ligga i sin säng (vilket han gjorde en period för ett tag sen men nu har han under rätt lång tid sovit i vår säng), jag la mig där med honom och vi läste lite. Men så blev det jobbigt igen när vi släckte… ingen panikgråt vilket jag var inställd på att det skulle kunna bli, men han kändes liksom ledsen och låg och frågade efter napparna… han kändes trött så jag trodde att han skulle kunna somna, men, nej… Sen började det eskalera och så pratade han om att han ville gå ner och se på tv. Kändes som att ett utbrott var på väg och tänkte att när det är första kvällen utan nappar så får man göra lite undantag… tänkte att han kanske kan somna hos oss framför tv:n, så vi gick ner. Såg på tv och lekte mer med kaninhuset, han var trött men somnade inte… Sen var det dags för oss att lägga oss också, så då gick vi upp allihop. Han ville ligga i sin säng igen så vi gick dit. Vi läste ett par korta böcker och släckte sen, han var lite ledsen men somnade ändå rätt snabbt till slut. Strax innan 23. Lillhjärtat ❤

Vi har en extrasäng i hans rum också, Daniel brukar sova där, nu la jag mig där. Så får Daniel ta ett par nätter nu när han är ledig och hemma med Oskar och jag jobbar. Och natten gick på ett sätt över förväntan, Oskar vaknade till några gånger men vände bara på sig och somnade om igen. Var beredd på panikgråt på natten när han inte skulle hitta sina nappar… Sen vaknade han vid 5 och gnällde, men somnade om när jag gick och la mig med honom. Men sen vaknade han vid 6 och hade sovit klart. Vilket han ju typ aldrig gör, och särskilt inte när han somnat så sent. Så vi har varit uppe en stund nu, lekt med kaninhuset, sett på tv och druckit smoothie. Nu ska vi försöka med lite second breakfast.

Glad ändå att det inte blivit nån panikgråt, varken under nattning eller natten. Han har inte heller sagt nåt om napparna nu på morgonen. Och känns bra att vi tog det den här helgen när båda är hemma och Daniel är ledig och hemma med Oskar måndag och tisdag. Så gör det inget på så sätt om det blir lite tuffa nätter.

Sen är det alltid svårt det här med timing, tycker jag, barnen själva är väl sällan ”redo” för en sån här grej… Vi har tänkt att vi vill ta det nu för att han förhoppningsvis då har vant sig till att lillasyskonet kommer. Så blir det inte en sån tuff grej att ta efter omställningen att ha blivit storebror… samtidigt kanske det är dumt att han nu inte kommer ha tryggheten med napparna när han går igenom det stora att få ett syskon… svårt, som sagt! Det finns nog inget optimalt tillfälle. Men för oss kändes det bättre att ta det nu, när det ändå är två månader kvar till beräknat, än att ta det efteråt. Då kan det ju vara mycket nog med tuffa nätter för oss alla, mycket skrik, kanske mycket känslor för Oskar att hantera… och då känns det inte optimalt att dessutom ta en sån här grej då. Så får vi hoppas att det här går bra nu!