Sommarkväll

Klockan är snart 23 och Oskar har nyss somnat bredvid mig. Sommarlov. Och lillhen rör sig lite i magen ❤

Oskar vaknade lite tidigare än vanligt imorse, efter en seg morgon tog vi oss till en lekplats i en stadspark i Laholm (vi hyr en stuga vid stranden här en vecka, bror+familj hyr en stuga ett par kilometer bort), sen lunch på ett café i centrum (typ det enda som var öppet såhär en söndag) och sen somnade Oskar i bilen på väg hem. Vi bar in honom och han fortsatte sova i soffan, då passade vi på att också lägga oss… Så skönt! När Oskar vaknade efter nån timme (han sover aldrig på dagen i vanliga fall men kan somna i bilen och idag var det skönt att låta honom sova vidare) gick Daniel upp och jag låg kvar typ en timme, hehe… Vi gick sen ner på stranden och lekte lite, men har varit lite för kallt för att vi ska vilja bada. Sen åkte vi till brors stuga för middag och kvälls-häng. Oskar var lite reserverad först som han ofta blir, men efter en stund släppte det och sen hade han kul med kusinerna, främst Folke som bara är tre månader äldre. Det är så roligt att se dom tillsammans, fast att det dröjer mellan gångerna!

Resdagarna hit gick väldigt bra, vi körde först till Örebro och övernattade på hotell och sen vidare hit. Oskar har varit väldigt duktig i bilen och när han blivit less har det funkat med att sitta med plattan. Det ser inte ut att bli jättevarma dagar här men ska i alla fall vara soligt och uppehåll som det verkar, får se om vi kan hänga lite på stranden. Stugan vi hyr är liten men väldigt fin. Sen ligger den på ägarnas tomt – vilket de lägligt nog inte hade skrivit i annonsen… väldigt märkligt, det vill man ju verkligen veta. Men men, nu är vi här, det känns ok. Och 150 meter till stranden, helt okej, hehe.

Igår kväll var vi ner på stranden sent på kvällen, skönt för Oskar att få springa av sig efter bilresan. Det var otroligt fint ljus medan solen gick ner…

Annonser

På resa med Oskar

Just nu är Oskar och jag på tåget och närmar oss Stockholm! Min vän Johanna som jag lärde känna i London är hemma på besök i Sverige (bor i Australien) så då passar jag på med en weekend för att få träffa henne! Daniel jobbar i helgen så det är jag och Oskar ❤ Resan har gått jättebra! Det var ersättningsbuss först i två timmar, jag trodde att Oskar skulle somna men han höll sig vaken hela resan även om han kändes trött. Lugn och nöjd hela resan. Sen bytte vi till tåg och allt har gått bra här också. Vi började med mellis och sen har han lekt med bilar han tog med eller med mig. Han har varit lugn och nöjd hela tiden, fram till för en stund sen när han började bli lite less, då åkte räddningen med plattan fram. Imponerad av att han varit på så bra humör hela resan!

Och i övrigt rullar livet på. Magen växer ❤ jag har känt lite rörelser vid enstaka tillfällen, mest som ett slags ”ryck” i magen som jag inte känner igen så tolkar det som att jag känner lillhen där inne ❤ snart halvvägs nu… ser fram emot ultraljudet och att börja känna rörelser mer frekvent, så att man får den där bekräftelsen i vardagen!

Känner mig på en bra plats i jobbet också. Jag känner mig mer och mer trygg med vad det är jag gör och vill göra, och mina handledare ger mig mer och mer friheter. Nu har jag kommit till en punkt där jag vill jobba vidare med min text, och i teorin skulle kunna tänka mig att jobba lite under sommaren för att komma framåt! Men, dels blir det svårt eftersom jag vill kunna fokusera fullt på Oskar när jag är med honom, dels tycker jag också att det är skönt att bara släppa och vara ledig… men det är ändå skönt bara att känna så, att det känns kul att skriva, att jag vill jobba vidare med mina idéer!

Snart framme i Stockholm nu. Vi ska bo hos syster i helgen så får vi träffa henne och familjen också. Imorgon blir det heldag med Johanna och några fler, Skansen och middagshäng. Ska bli så kul att ses!

Lucka 19 – En resa jag ångrar att jag inte gjorde

Lucka nummer 19: ”En resa jag ångrar att jag inte gjorde”

Jag har alltid velat åka till Australien. Kanske inte heller bara resa till, utan bo i ett tag! Och då är jag nyfiken på både Sidney och Melbourne, som jag hört mycket bra om. Det är en tanke jag återvänt till när jag var yngre och levde sådär ett halvår i taget, bara gick på vad jag ville göra och vart jag ville vara. Men det kändes nog dels som ett väldigt stort steg – så långt borta! – dels en helt annan ekonomisk fråga, än att ta ett flyg till London… med London kände jag mer också att jag kunde chansa – skulle det inte fungera där var det bara att flytta hem igen. Såklart fungerar det på samma sätt oavsett var man bor, men det är lite enklare att vara 2,5h flygresa bort och kunna få rätt billiga biljetter, och att vara på andra sidan jorden… så nej, det har aldrig blivit av. Sen är det ju inte för sent med en sådan resa! Men då kanske det får bli just en resa och inte en flytt. Eller vem vet, såklart går det att göra tillfälliga saker även som vuxen! Men det känns som att något sådant skulle vara långt borta, jag tänker typ när Oskar flyttat hemifrån, hehe.

*Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Mot Umeå

Jag sitter på tåget mot Umeå nu. Ska gå en doktorandkurs där, med tre fysiska träffar dec-feb. Heldag imorgon, åker upp nu och sover inatt hos en kompis från genus-studietiden i Göteborg, som doktorerar i Umeå nu! Hon går parallellt en kurs som ges av vårt ämne, och sov hos oss häromveckan när hon hade kurstillfälle. Fint att vi kan erbjuda varandra sängplats!

Jag tror att kursen kommer vara jätteintressant och givande, och jag är hemma imorgon kväll igen, men just nu tar det emot lite att resa ändå… dels blev jag förkyld igår och har inte mått helt hundra idag, och då hade jag hellre legat hemma på soffan och sovit i min egen säng… dels tycker jag att det är lite jobbigt att vara borta från Oskar. Det har varit lite mycket nu, först 8 dagar borta i Sydafrika, sen barnvakt en kväll när vi var på glöggmingel-fest hos Daniels syster (som dock var jätteroligt!), julmiddag med jobbet igår så jag var borta hela kvällen, nu åker jag till Umeå och kommer hem först efter nattning imorgon kväll… det blir lite mycket tid borta! Det går ingen nöd på Oskar, det är mig det är jobbigt för… Och samtidigt är det ju lyxigt på ett sätt att ens kunna ha tid ifrån honom, att ha en partner och att det funkar med hans liv, och att vi har vårt nätverk som ställer upp när det kör ihop sig för oss. Det är jag verkligen så glad för! Och det är ju roliga och givande saker jag gör. Men ändå, det känns jobbigt också.

Men, sen har vi helgen tillsammans, snart blir det lång julledighet och när jag börjar igen kommer jag jobba 80%, och det ser jag fram emot!

Men okej, nu ska jag lyssna på Anna Ternheim och läsa inför kursen imorgon. Och försöka hålla mig vaken, har en tendens att bli så trött när jag reser, och att då försöka läsa samtidigt brukar inte vara det lättaste…

Sydafrika!

Wow alltså vilken resa. Jag har alltså varit på jobbresa till ett ställe utanför Durban på Sydafrikas västkust. Första gången för mig i Sydafrika, dock varit i Namibia för några år sedan som volontär.

Det var en lång resa, vi började med tåg härifrån till Arlanda vid 10 på måndagsmorgonen, var framme på den gård där vi bodde vid 17 på tisdag eftermiddag. Hemresan påbörjades följande måndag förmiddag och vi var hemma igen på tisdagseftermiddagen. ”Vi” är den här gången jag och några kollegor. Men resorna har gått bra, det har ju varit drygt och svårt att sova, men allt har gått i hyfsad tid, alla väskor har kommit med osv, så man får ändå vara nöjd.

Stället där vi bodde heter Bonamanzi Game Reserve, och är som ett konferens/gästboende mitt i ett naturreservat… där själva gården där man bor inte är inhägnad, så det går vilda djur mitt bland de små stugorna..! Vanligt att se var antiloper, apor och vårtsvin, men en dag fick vi också besök av zebror, jättehäftigt!

En eftermiddag fick vi möjlighet att åka på en slags safari-tur runt i hela naturreservatet, det var så otroligt häftigt. Förutom antiloper och zebror såg vi bufflar, giraffer på otroligt nära håll, och en noshörning med ett litet barn på ca 5 veckor! Och baksidan av en elefant som gick iväg..! Heeeeelt otroligt, så himla häftigt.

Själva resan kom till genom ett projekt som några kollegor har tillsammans med forskare i Sydafrika och Kanada, och den gruppen skulle ha projektmöte och den här gången mötas i Sydafrika. En professor som hör till gruppen, hennes fru – som också är professor men pensionär – skulle följa med och erbjöd sig att ha en doktorandworkshop, och då blev även några av oss som inte hör till projektet medbjudan. Vilken chans! Av olika anledningar kunde den professorn dock inte komma, men vi fick en jättebra workshop med en annan pensionerad professor istället, så det blev bra i slutändan. Sen har det varit så himla givande att få träffa alla dessa andra forskare, allt från masterstudenter till professorer, som är verksamma i Sydafrika, och få höra mer om deras vardag och forskningsområden. Flera av dem jobbar själva inom skolan så jag har dessutom kunnat prata med dom om det jag forskar på om inkluderande undervisning, och hur sådana frågor hanteras där, i Sydafrika. Det har verkligen varit givande! Och sen bara att få sitta i en sån miljö, med fin natur och vilda djur som går omkring mitt bland oss, det har också gett mycket.

En dag tog några av oss som var där som en ledig dag, och passade på att åka till närmsta ”stad” (litet ställe men nåt slags samhälle i alla fall), där vi åkte till en såååå fin strand och sedan på flodbåts-tur där man såg både krokodiler och flodhästar..! Också en otrolig upplevelse! Samtidigt gav det lite dubbla känslor. Även om djuren ju är i det vilda och inte alls i någon djurpark (får mer och mer svårt för konceptet med djurparker, det känns så jäkla hemskt att djuren är instängda sådär på oftast alldeles för små ytor jämfört med vad de behöver, och sedan bara blir tittade på hela dagarna… vad är det för liv?), så kändes det ändå väldigt inkräktande att komma där med vår båt samtidigt som två andra båtar, stanna till vid grupper med flodhästar, köra nära nära med vår lilla båt, och sen ligga där ett tag och bara titta på dom och fota… Man vet ju såklart inte hur de uppfattar det och de har ju möjlighet att ta sig därifrån, men ändå, det kändes ändå som att vi inkräktade. Samtidigt som det är väldigt häftigt att se dessa djur i sina egna miljöer. Det är dubbelt, det där.

Sammantaget en väldigt givande resa på många sätt, både för jobbet och för alla upplevelser, så jag är så glad att jag fick den möjligheten! Samtidigt är det också skönt att vara hemma igen. Jag drivs inte alls av samma längtan iväg, nya länder, nya upplevelser, som för 10 år sedan, utan har blivit väldigt bekväm och trivs så bra med att vara hemma, i det välkända och trygga. Fint ändå att man kan ändras genom livet!

Sen var det visserligen mindre roligt att komma hem till en sjukstuga..! Jag förstår inte vad det är, så många gånger när jag har varit bortrest så har antingen Oskar eller både Oskar och Daniel blivit sjuka..! Så också den här gången. Oskar blev magsjuk och smittade Daniel. För Oskar var det över på en dag men Daniel blev rejält dålig, började igår eftermiddag och är fortfarande helt däckad… tycker så synd om honom! Skönt att Oskar är pigg i alla fall. Nu hoppas jag bara att jag klarar mig också… Faktiskt har jag gjort det de senaste gångerna vi haft magsjuka hemma, oavsett om bara en eller båda de andra två har drabbats – men jag har haft magsjuka flera gånger tidigare så jag är verkligen inte immun. Nu är jag dessutom förkyld också, blev det i Sydafrika, så immunförsvaret kanske är lite nedsatt… men har inte känt av något än i alla fall, så hoppas hoppas…

Jag har vabbat med Oskar idag och kommer göra det i morgon också eftersom det ska gå 48 h efter att de blivit pigga igen – och faktiskt känns det som en skön start efter att ha varit borta så länge..!

Resfeber

Jag skulle vilja säga reseångest, men är försiktig att uttrycka mig med ångest-ord, för att inte förta allvaret i begreppet. Men ikväll skulle det nog fungera att använda det.

Jag ska på ett jäkla äventyr imorgon, då jag åker till Sydafrika med ett gäng kollegor! Vi ska till St Lucia, ett ställe utanför Durban på Sydafrikas östkust, precis vid havet… Vi är bland annat ett gäng doktorander, dels jag och några kollegor, och sen några från Sydafrika och dessutom Kanada, som bland annat kommer gå en skrivar-workshop. Jag är borta 8 dagar (åker imorgon måndag, landar tisdag mitt på dagen, åker hem följande måndag och är hemma i huset igen på tisdag eftermiddag, om allt går som det är tänkt), och jag vet att det kommer gå bra när jag väl är där. Det är bra kollegor jag är med och det kommer vara massa häftiga djur- och naturupplevelser i sommarvärmen där, och det kommer säkerligen ge mycket jobbmässigt också. Och det är ju en otrolig ynnest att få möjlighet till såna här resor! Men just nu känns det mest jobbigt…

Det har varit en intensiv vecka, både med seminariet i torsdags som var en stor grej, och sen andra saker som gör att det snurrar massa tankar och känslor. Så jag känner mig inte helt stabil just nu. Och att då dessutom hantera att jag ska bort från Oskar, det blir extra jobbigt. Jag vet att han kommer ha det jättebra, med Daniel och med alla mor- och farföräldrar som hjälper till när Daniel jobbar (så tacksam), men jag tycker att det är jobbigt att vara borta ifrån honom! Särskilt när det är så långt bort… och efter att jag redan varit iväg en gång i höst. Men just avståndet också jag med mina katastroftankar ser framför mig att jag kommer landa i Sydafrika med 10 missade samtal och att något hänt Oskar, eller Daniel, under flygresan. Tack för det hjärnan! Eller om något skulle hända mig på resan… men lite mer logiskt så är det väl mest bara jobbigt att vara iväg från Oskar. Men samtidigt går det inte riktigt att tacka nej till en sån här möjlighet. Och det kommer ju vara en så häftig upplevelse. Men det har varit en jobbig och känslosam kväll. Så nu är det verkligen dags att sova.

Fin helg

Tänk, jag fick se min favorit Joshua Radin nu i höst till slut! Jag har tänkt på det sen jag såg att han skulle komma hit, men inte riktigt känt att vi skulle ha råd just nu med en helg i Stockholm… Men till slut bestämde vi oss för att köra på det! För att göra det mer genomförbart så blev det ett dygn bara, vi åkte ner mitt på dagen på lördagen, spelningen var på kvällen, vi bodde en natt på hotell och åkte hem mitt på dagen på söndagen. Och det blev himla mysigt!

Oskar var hos faster och Micke under tiden, och det gick jättebra. Han ville först inte att vi skulle åka, vilket gjorde det tufft och jag blev ledsen när vi väl körde iväg… jag vet att han har det jättebra med dom och att han skulle få det roligt under dagen, men just att det blev ett jobbigt uppbrott kändes tufft… han grät och skrek inte utan kändes mer låg och sa att vi skulle stanna kvar… Men när vi hörde av oss en stund senare var allt bra och han hade inte sagt något om att vi åkte. Och sen hade dom det jättebra!

För oss gick det dock sådär under resan – vi hade tydligen fått något i ena däcket och körde med pyspunka! Ingen av oss märkte något men mitt på motorvägen var det några som körde om oss och gestikulerade, vilket Daniel kunde tolka till att vi hade lite luft i ett däck. Vi svängde av och hittade en mack och ja, det pyste ur däcket när vi försökte fylla på med luft… så det var bara att byta till reservdäcket vi hade i bilen, och då såg vi en liten metallgrej som satt i däcket… sån himla tur ändå att de andra för det första uppmärksammade det, och sedan tog sig tiden att försöka göra oss uppmärksamma på det! Hade inte varit så kul att tappa all luft när man kör 130 på motorvägen… nu gick det bra ändå, och vi kom fram i god tid till hotellet i Stockholm trots den pausen.

När vi kom fram bytte vi om och gjorde oss i ordning, och sen var det dags för middag på Surfers – en restaurang med asiatiska smårätter, och så himla gott! Och bara att få sitta ner tillsammans, äta god mat och få prata ostört, det är mycket värt..! Sen efter middagen gick vi vidare till Vasateatern, där Joshua spelade! Tror det var sjunde gången jag såg honom, hehe… Men då har jag också lyssnat på honom sen 2006, så i 12 år, så det är ju ett tag..! Och det var en jättebra spelning.

Efter spelningen kände vi oss nöjda, vi köpte lite snacks på vägen hem men gick och la oss rätt snabbt.

På söndagen, efter hotellets goda frukost, åkte vi hem till Emelie och Jakob (Emelie som är en kompis från gymnasiet), som fick sin lilla Felicia i somras som vi äntligen fick träffa och gosa med! Så liten ❤ jättemysig stund där innan vi tog bilen och åkte hem igen. Hämtade upp Oskar på vägen och utifrån små uppdateringar under vårt dygn borta så visste vi att han hade haft det jättebra.

Jag är så glad att vi har vårt nätverk runt oss med våra familjer som både är fysiskt nära och som vill vara en sån aktiv del av hans liv. Inget av det går ju att ta för givet. Men nu när de finns här och vill vara med honom så känns det ju fint att möjliggöra att han får bygga på relationerna med dom, genom att vi har barnvakt ibland. Det blir liksom bra för alla istället för nåt dåligt samvete över att man skulle vara självisk eller så..!

Hemma igen

Så skönt att vara hemma igen. Nerkrupen i sängen med en snusandes Oskar bredvid ❤ men det blev en lite strulig resa. Började bra, gick upp 6 och var på Heathrow två timmar innan avgång, skönt. Tog en andra frukost – dock en ovärt dyr smoothie bowl. Sen dröjde det innan de la ut info om gaten, och det slutade med att allt blev lite försenat. Jag hade bara 50 min transfertid på Arlanda innan flyget hem, men när de sa att vi bara skulle bli 15 min sena så tänkte jag att det borde gå bra. Jovisst, men innan planet hade kört fram till rätt ställe, och innan jag som satt långt bak hann komma av, var det bara 20 minuter kvar. Jag småsprang genom hela Arlanda och tänkte att jag borde hinna. Kom fram till gaten 10 min innan avgång – och den var stängd. Ingen personal där. Hittade till slut en infodisk för SAS, de ringde någon som bekräftade att de väntat så länge de kunde, men tyvärr hade börjat rulla… Nej! Jag som bokade de här tiderna specifikt för att komma hem på eftermiddagen och få några timmar med Oskar innan nattning, och sett fram emot det hela veckan, jag blev så besviken och kunde inte hålla tillbaka tårarna… Och tyckte så synd om Daniel som fått kämpa på fast han såklart är helt färdig efter flera dagars tuff magsjuka, jag ville ju bara hem och avlasta honom också… ringde honom och var ledsen, men, det var ju inte så mycket att göra… som tur var fick jag plats på nästa plan så jag kom ju hem ikväll i alla fall, men nästan 3h senare… Och så blev det planet en kvart sent, inte så mycket men när man redan är less… Och Oskar behövde egentligen gå och lägga sig efter flera dagar med magsjuka själv, och inte sovit något på dagen idag, men han ville hålla sig vaken tills jag kom hem ❤ de hade pratat om det hela dagen men sen blev det nog lite mycket ändå när jag faktiskt kom, i kombination med övertrötthet osv, för då blev han ledsen och ville bara vara hos Daniel! Hjärtat. Det blev nog mycket känslor att hantera. Men det gick över efter en liten stund.

Men, det jag hade tänkt skriva om, det är den sköna känslan att vara hemma igen. Jag älskar verkligen London som stad, att vara där, alla upplevelser som finns, bara att vara i en stad där jag känner mig så hemma… Och nånstans har jag nog kvar känslan som jag hade när jag var 20 och flyttade därifrån för första gången – att jag skulle vilja ha ett parallellt universum, ett där jag för alltid bor där och lever det livet fullt ut, och ett annat, tryggare och lugnare liv där jag stadgar mig på ett annat sätt… Men samtidigt som jag nu kände hur underbart det var att vara där igen, så kände jag också att nej, jag vill inte bo där. Inte nu. Jag är så nöjd med livet jag har i Sundsvall! Haha, tänk om jag för 10 år sen, eller 7 år sen, eller ens 5 år sen, skulle veta att jag skulle känna såhär en dag… Och när jag pratat med folk jag träffat där också och ärligt kunnat säga att jag är så nöjd med livet hemma… det är en skön känsla! Men jag kommer alltid vara så tacksam för mig själv för att jag gjorde alla dom där flyttarna när jag var i tjugoårsåldern… det skulle jag aldrig vilja ha ogjort, det är perioder i mitt liv som betyder så mycket för mig. Och vem vet vad som händer när jag är typ 50 och Oskar har flyttat hemifrån, då kanske jag kan ha en liten lägenhet där, eller en stuga på landsbygden inte alltför långt bort… hehe, viktigt att ha kvar några drömmar..!

Saknad

Nu slog det verkligen till. Den där fysiska längtan, saknad så det gör ont i kroppen… Min Oskar ♥ Särskilt med tanke på att både han och Daniel är sjuka, sen några dagar tillbaka… Känns så jäkla dumt att vara borta då! Började med att Daniel fick hög feber, sen gick det över till att båda fick magsjuka efter att Oskar varit på förskolan i fredags… så jäkla jobbigt!! Som tur är har Daniels mamma åkt ut och hjälpt till varje dag, sovit över där inatt. Riskerar sitt eget mående, vilken klippa! Tack farmor ♥ Men det är så jäkla typiskt, nästan varje gång jag varit borta har nån av dom eller båda blivit sjuka… hemskt! Men imorgon kommer jag hem i alla fall. Flyger på förmiddagen och är hemma på Alnö på eftermiddagen, så kommer hinna vara med Oskar ett tag då, det känns jätteskönt. Får se sen om det blir vabb några dagar eller hur dom mår… men jag passar gärna på att vara hemma lite med Oskar efter att ha varit borta nu!

För egen del är jag såklart jätteglad över den här resan, det har gett mig så mycket att få vara iväg såhär – hyfsat produktivt jobbmässigt, och underbart på ett privat plan att få vara i bästa staden igen. Men det blir såklart dubbelt när jag samtidigt inte vill vara borta hemifrån såhär länge! Särskilt som sagt när dom nu blivit sjuka… Men, om 24 timmar är jag hemma igen ♥

London!

Mitt i veckan nu, och det känns så bra att vara här! Eller, just precis nu har jag lite prestationsångest över att jag inte kommer så långt med jobbet som jag hade tänkt – jag lägger ner mycket tid men inser att jag behöver göra massa förberedande grejer innan jag faktiskt kan börja skriva, och det tar längre tid än jag trodde, så i slutändan kommer jag bara ha 1,5 dag till själva skrivandet, istället för större delen av veckan… jag försöker tänka att jag i längden ändå behöver göra det jag gör nu (går igenom allt mitt insamlade material, kodar utifrån teman och väljer ut delar till analysen), så jag kommer ha nytta av det framöver, och att jag har en del idéer om vad jag vill skriva om så jag borde hinna få ihop något i alla fall. Men jag känner ändå press inför att jag ska skicka det jag skrivit till mina handledare, och då vill jag inte att de ska bli besvikna, att de förväntar sig att jag skulle hinna mer den här veckan. Men alltså, jag är alltså inte så stressad själv utan kan se att jag behöver göra det jag gör nu – utan stressen kommer från prestationsångesten och rädslan att göra andra besvikna. Mina gremlins, som Brené Brown skulle kalla det. Och det är ju inte det jag vill påverkas av och styras av. Jag får ju vara ärlig med mina handledare och förklara att jag kände behovet att lägga den här tiden på det här, så jag kanske inte har skrivit lika mycket som jag hade tänkt, och velat, men att jag i alla fall har en början, och tankar om hur jag vill gå vidare. Och det kommer dom ju förstå. Så jag försöker att inte låta ångesten ta över. Jag vill ju inte att den känslan ska prägla min tid här! Och det har den inte gjort heller. Det är mest idag den har börjat smyga sig på, när jag märker hur lång tid saker tar. Men, det får bli som det blir. Jag känner känslan, jag förstår varför den är där, men jag låter den inte ta över.

Och utöver de här känslorna så har veckan varit så bra hittills. Alltså, mitt London!

Söndagen blev shopping – på favoritmarknader i östra London på förmiddagen, och längs (stressen på) Oxford Street på eftermiddagen. Sedan började jag jobba litegrann på kvällen. Jobbade hela måndagen, men på kvällen var det dags för något roligt – lindy hop på en festival vid Themsen! Jag hade kollat upp dansen innan jag åkte hit och såg att den här festivalen fanns, och tänkte att dit måste jag gå. Tänkte att det kunde vara kul med sällskap och fick till slut tag på en som jag brukade dansa med, som turligt nog var i närheten och var på att komma! Vi har inte setts på 7 år, och började med att ta en drink och uppdatera varandra om livet. Men sen letade vi upp dansen, och OJ vad kul det var! Som jag har saknat det här. Visst, det finns en lindy hop-kurs i Sundsvall, men, jag har testat den och det var typ 10 personer… dom gör det superbra, och jag skulle gärna engagera mig, men att komma från något som är så utbrett här i London, som verkligen är ett eget community, det liksom, blir för stor skillnad… så jag passade på att njuta den kvällen!

Det tog ett tag innan jag kom hem, varvade ner och till sist somnade, så jag tog en liten sovmorgon i tisdags. Efter att ha jobbat några timmar åkte jag sen till UCL (University College London), för att träffa en som forskar på liknande frågor som mig, och luncha med henne! Alltid lite nervöst med såna nätverksgrejer, men, det gick jättebra. Vi kunde prata utbildningsfrågor, politik – och mat och djurrätt, då hon var vegan! Kul. Sen passade jag på att jobba lite på kvällen också, den dagen. Igår satt jag och jobbade hela dagen och tog sedan en joggingtur längs Themsen – något som varit en målbild för mig sen jag bestämde att jag skulle åka hit. Men, eh, jag insåg att jag tycker att det är lite jobbigt att springa bland folk på det där sättet, föredrar att flåsa runt i en stor park, eller i skogen hemma. Men, kul att ha gjort det i alla fall! Sen blev det nån timmes jobb på kvällen, och avslutade med lite New Girl på datorn och kvällsfika. Idag har jag också bara suttit och jobbat hela dagen, tog en kort sväng till ett shopping-varuhus i närheten nu i slutet av dagen men hittade ingenting, och ska nu snart sätta mig ett par timmar igen. Imorgon ser likadan ut. Men sen på fredag eftermiddag kommer jag göra helg! Jag är ju här för att njuta av stan också, så lite ledigt vill jag allt ha. Då på eftermiddagen ska jag hem till min familj där jag började jobba som barnflicka när jag flyttade hit som 19-åring, få träffa min London-Oscar som var 16 månader när jag började och nu är typ 15 år..! Så galet. Och hans mamma Fiona som jag fått så bra kontakt med, och hållt kontakten med de här åren. Och resten av familjen! Det ska bli så kul. Sen på lördag har jag en rolig grej inplanerad, berättar mer när det väl är gjort, hehe. På kvällen ska jag i alla fall fira Billy som fyller 30 nästa vecka, Billy som jag lärde känna via Lindy Hopen och umgicks en del med när jag bodde här, det blir kul! Sen på söndag ska jag sooooova hela dagen, inte ställa klockan utan bara verkligen vara ledig och sova, det ser jag fram emot, haha! Kanske går på bio eller nåt på kvällen, får se. Och sen är det måndag och dags att åka hem igen… Och, nog för att jag älskar att vara här, och verkligen tar vara på tiden, njuter av stan och alla upplevelser – men stundtals känns det väldigt tomt och jag saknar Daniel och Oskar! Det går bättre än jag trodde, jag trivs ju så bra här i stan och är ju van att vara här själv, så det går ändå bra. Men särskilt såna här stunder när det känns lite jobbigt med jobbet, då kommer alla jobbiga känslor och jag saknar dom lite extra… Men jag vet ju att det bara är några dagar till, så det känns ändå okej. Men på ett sätt blir det så overkligt i mig också – jag kan fortfarande ibland ha svårt att förstå att jag faktiskt är mamma, att jag har ett barn, att Oskar är mitt barn! Jag är ju fortfarande samma person som jag var innan, mer bara som att en extra dimension har lagts till i mitt liv. Men på så sätt är det ju liksom inte konstigt för mig att vara själv, särskilt inte här i London där jag är så van att vara det. Och då kan jag nästan få lite dåligt samvete och tänka att Men, borde det inte kännas som att jag saknar en kroppsdel eller nåt, borde jag inte sakna honom dygnet runt och ha svårt att fokusera på annat? För att det känns som att det finns en föreställning om att det är så man ska reagera som förälder – eller nej, som mamma, för jag tror inte att samma förväntningar finns på pappor. Det är ju mer vanligt att mammor får ifrågasättanden för att de är ifrån sina barn – oavsett om det handlar om några timmar när barnet är litet, eller längre resor – medan det ju tas för givet att pappan är tillbaka på jobbet igen efter att ha tagit ut sina 10 första dagar. Så visst finns det olika förväntningar. Och ja, för vissa kanske det känns så, så kan det ju vara. Men jag tror att det är minst lika vanligt att man som mamma har kvar sina egna drömmar, önskemål, ambitioner, som inte bara har att göra med föräldraskapet, utan också om livet runtomkring. Som att kunna njuta av att vara i sin favoritstad själv. Utan att det för den skull säger det minsta lilla om den kärlek man känner för sitt barn. Oskar är absolut det viktigaste jag har i livet, men jag får även ut något av att göra saker utan honom. Och det är jag ju inte ensam om, men det kanske inte lyfts fram lika mycket som bilden av att hela ens liv cirklar kring barnen. Och många som lyfter fram det får massa skammanden och skit för det. Det känns inte helt bekvämt att skriva om det (och då är det typ två pers som läser här), men jag tycker att det är viktigt.

Sen är det jobbigt för nu har Daniel blivit sjuk där hemma, han har fått hög feber! Det är så typiskt, jag tror att nästan varje gång jag varit borta har antingen Oskar eller Daniel blivit sjuka! Nu var det lite tur i alla fall för vi hade redan bokat in att Oskar skulle vara hos mamma idag, och sova där, så det passade ju himla bra. Och imorgon kan Daniels mamma hjälpa till. Bara att hoppas att det går över snart… stackars Daniel ♥

Men okej, dags för ett kvällspass nu!